Det är skillnad på att tycka och att kunna. Åsikter och kunskap är inte samma sak. Sällan blir detta så tydligt som när åsiktsmaskiner, säg ledarskribenter och krönikörer, försöker sig på att förklara något för sina läsare.

Låt oss först konstatera något. Krönikörer är duktiga på att kasta ur sig åsikter om dagsaktuella händelser. En åsiktsskribent måste vara snabbfotad, kunna ta in något och snabbt formulera en text som gärna går att rubriksätta på ett sätt som gör att den slår sig genom mediebruset. Allra helst ska den uppröra den politiska motståndarsidan då det brukar innebära gratis spridning av texten i fråga.

Detta är en konst i sig, ska erkännas. Men det innebär förstås inte att skribenten faktiskt kan något om ämnet som vederbörande kommenterar. Så är sällan fallet, och det är ärligt talat för mycket begärt när ledarskribenter kan kommentera mer än ett eller två dussin ämnen varje månad.

Med detta sagt blir det ändå en smula utmanande för blodtrycket att se en krönikör blotta sin okunnighet i ett TV-program som specifikt handlar om ekonomi. När Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima, som alltid tycker saker men aldrig kan något, sitter i SVT:s Ekonomibyrån och pladdrar på om bankskatt och ekonomikunskap som en form av elitism utifrån en klassanalys som passerat all världens bäst före-datum, blir det jobbigt att titta.

Det är bra att känna sina begränsningar. Undertecknad skulle aldrig sätta sig i ett ekonomiprogram av den enkla anledningen att jag inte har annat än rudimentära kunskaper i ämnet. Att tycka saker kan man ju göra, förslagsvis på en blogg. Men att ställa upp i ett TV-program eller kanske en podcast i ett ämne kräver, inte minst för tittarnas och lyssnarnas skull, en viss nivå av kunskap.

Bakgrunden till diskussionen i programmet är Handelsbankens satsning på en reklamfri kanal, EFN Ekonomikanalen, som säger sig syfta till att sprida kunskap om ekonomi.

Klas Hjort sammanfattar det så här:

Handelsbanken tror sig kunna tjäna pengar på folkbildning och på att lära folk om ekonomi och om hur man sparar. Aftonbladet, som är precis lika vinstdrivande, går motsatt väg. Det är inte utan att man undrar om Aftonbladet sänker nivån på sina texter för att bredda och ge en plattform för de som har prioriterat annat än kunskap i livet. Där Aftonbladet söker vinster på fördumningen gör Handelsbanken det på folkbildningen. Sima tyckte att ekonomikanalen var ”elitistisk”. Jag kan förstå att hon känner så, det är en analys helt i linje med Aftonbladets ledarsida. Kunskap ses som elitism.

Att en socialdemokrat bakom tangentbordet ger sig på bankerna är ingen överraskning. Men i exemplet ovan är det ändå en intressant hållning för en s-märkt ledarskribent med tanke på Partiets historia av vurm för folkbildning. Noteras bör dock att det ska vara rätt sorts folkbildning. En bank som startar en ekonomikanal är fel. Aftonbladets skvallerjournalistik om dokusåpakändisarnas senaste ligg är rätt.

Föga förvånande har Aftonbladet en egen ledarskribentsutbildning där bland annat Anders Lindberg undervisar. Vägen är utstakad. Först Unga Örnar. Sedan SSU. Och slutligen en skribentutbildning ledd av en skribent som helt saknar en ärlig cell i kroppen. Då får vi Jonna Simas alster på pränt. Och, dessvärre, även i TV.