Det är få frågor som ger så polariserande svar som den om hur det går i kriget mellan Ryssland och Ukraina. Den som söker efter en saklig bedömning av läget kommer mötas av helt motstridiga bedömningar från statsvetare, krigsvetare, militärer och inte minst före detta militärer.

Frågar du expert A är Ukrainas kollaps nära förestående (vilket den varit i flera år nu). Tiden är på Rysslands sida, de har ställt om till krigsproduktion. Västs sanktioner fungerar inte alls. Snart har Ukraina slut på soldater.

Frågar du expert B är tiden snarare på Ukrainas sida om Väst bara upprätthåller sitt stöd. Ryssland gräver djupt i de sovjetiska förråden och nu ser vi till och med ryska soldater på cykel. Deras sätt att strida, med soldater i öppen terräng som dödas och därmed avslöjar ukrainska positioner för det ryska artilleriet, leder till enorma förluster som inte kan upprätthållas.

Den brittiska tankesmedjan Rusi (The Royal United Services Institute) har släppt en rapport (PDF) som analyserar orsakerna till att Ukrainas försenade motoffensiv 2023 misslyckades. Rapporten kan inte ta med precis allt i analysen på grund av ett pågående krig, vilket innebär vissa naturliga begränsningar. Den bidrar ändå med intressant läsning då den berör både ukrainska och ryska misstag och vilka lärdomar som kan dras.

Vi kan börja med de ryska. Somliga har rest invändningar mot att Ryssland tågade mot Kyiv för att ta huvudstaden och hela landet, detta utifrån att de ryska styrkorna inte var tillräckligt stora för att lyckas. John Mearsheimer är en av flera som påpekat att de ryska styrkorna var för små för ett sådant uppdrag, därför kan det enligt honom inte ha varit målet. Vissa har till och med hävdat att den gigantiska stillastående kolonnen i norr var en enda stor skenmanöver. Lite som om Hitler marscherade mot Moskva för att finta Stalin.

I själva verket, menar Rusi, handlade det om bristfällig planering, och det har varit uppenbart för många. Ryssland planerade inte för ett storskaligt krig mot Ukraina.

Kan Kina fungera som framtida medlare i kriget?

Beskrivningen av de ukrainska tillkortakommandena ger sken av en ganska amatörmässig planering inför den hypade motoffensiven 2023. Dels aviserades den månader i förväg. Ryssland visste således att den skulle komma, frågan var bara när. Det går att förstå skälen till att motoffensiven gjordes till en öppen hemlighet, syftet måste ha varit att maximera stödet från Väst. Men det gjorde samtidigt att ryssarna till slut visste exakt var ukrainarna skulle angripa. Redan i december 2022 var målen för en blågul våroffensiv tämligen klara för Moskva.

En blandning av läckor, bristfällig träning, felaktig prioritering av elittrupperna och rent önsketänkande lade sedan grunden för fiaskot. Det visar sig att framgången för motoffensiven byggde på att det ryska motståndet skulle kollapsa likt det hade gjort hösten 2022 när Ukraina återtog stora områden på kort tid och gav Väst förhoppningen om att det skulle vara möjligt att sparka ut angriparen. Då togs ryssarna emellertid med överraskning, vilket aldrig var realistiskt 2023.

Frågan är om någon part kommer lyckas med något liknande igen i detta krig. Drönarkriget har utvecklats väldigt mycket på bara två år. Vare sig ryssar eller ukrainare kan så mycket som gå på dass utan att fienden vet om det. Ryssland kryper fram och tar fortfarande territorium, men det går oerhört långsamt. Ukraina å sin sida skulle behöva en game changer för att lyckas med en motoffensiv nästa år.

Det troligaste utgången av detta krig är fortfarande en sorts frusen konflikt. I bästa fall kan Ryssland hoppas på att erövra de annekterade oblasterna och behålla Krym. Det skulle vara någon sorts framgång för hemmapubliken, sedan får Kreml hitta på att de ”avnazifierat” Ukraina. Men det lär dröja innan vi kommer dit. Sedan i mars har ryssarna pressat den ukrainska fronten i både öst och syd med konstanta anfall och genombrottsförsök. Just nu går de mot Pokrovsk med målet att nå Kramatorsk och Sloviansk, men det finns uppgifter om ukrainska motanfall.

De ryska förlusterna är dock så pass höga att många bedömare menar att de inte kan upprätthålla tempot i offensiven så mycket längre. Höstregnen innebär i vilket fall en naturlig paus. Om Ukraina kan hålla stånd fram till hösten och sedan uthärda en kall vinter med begränsad energiförsörjning skulle de kunna gå till motangrepp mot ett potentiellt försvagat Ryssland under våren 2025. Men det är många om och men för att det ska bli verklighet.

Ukraina vet att de kommer tvingas förhandla förr eller senare. En Trumpseger kommer endast påskynda den processen och göra att de kan bli tvungna att förhandla i en svaghetsposition. Inte heller en Harrisadministration skulle vilja pumpa in militärt och ekonomiskt stöd till Ukraina i all framtid, men en demokratisk seger i valet skulle köpa ukrainarna mer tid att samla sig och gå till motanfall för att försöka återta förlorad terräng med målet att uppnå en bättre förhandlingsposition. Ty förr eller senare blir det dags att sätta sig ned med djävulen.

Se även:
Intervju med Viktor Orbán beträffande hans möten med Putin och Zelenskyj