När Magdalena Andersson tog över som partiledare för Socialdemokraterna efter Stefan Löfven, och sålunda också övertog statsministerposten, rådde närmast eufori i partiet. Den allt tröttare Löfven, som aldrig var ett förstahandsval utan blev partiledare för att utstråla lugn efter den kaotiska tiden under Juholt, ansågs ha gjort sitt och sakna förmåga att vinna ännu ett val.
Andersson klev snabbt upp i topp i förtroendemätningarna. Av bland andra Aftonbladets oefterhärmliga ledarsida ansågs hon som en given segrare. Vem skulle rösta emot en kvinnlig statsminister? Socialdemokraterna misslyckades med att hänga kvar vid regeringsmakten, men det hade mer med krympande samarbetspartier att göra. S gjorde faktiskt ett starkt val.
Sedan valet har Magdalena Anderssons förtroendesiffror hållit i sig, och i sociala medier har kaxiga partister räknat ned dagarna till nästa val då Andersson antas vinna tillbaka statsministerposten. På sistone har det blivit allt tydligare att vägen dit ingalunda är självklar.
Magdalena Andersson framstår inte som den där omåttligt populära, skickliga, förtroendeingivande och trygga ledaren längre. Det är hennes eget fel. Andersson har i handling visat att hon är svajig, otajmad och oprofessionell.
Som bekant lät hon inte bara proklamera att ett svenskt Natomedlemskap skulle vara destabiliserande för vår del av världen för att sedan tvärvända i frågan. Hon tog öppen och emotionell strid för riksdagsledamoten Jamal El-Haj för att sedan tvärvända även där.
S-ledarens senaste eskapad var att gå till angrepp mot entreprenören och högerdebattören Henrik Jönsson, vilket fick folk i de egna leden att reagera över partiledarens omdöme. Dessutom stärkte det Jönssons varumärke ytterligare.
Med Natomedlemskapet i hamn, sjunkande inflation, den lägsta asylinvandringen på 2000-talet och allt fler åtgärder mot den grova kriminaliteten på gång har den uträknade Tidöregeringen börjat visa resultat. Och det är långt kvar till nästa val. Vilket alternativ erbjuder Socialdemokraterna?
Partiets stora stridsfråga just nu är regeringens förslag på att beskatta sossarnas lukrativa lotteriverksamhet, men det är knappast en valfråga som intresserar andra än de mest partitrogna. I övrigt är det synnerligen tunt på nyheter från partiet som säger sig genomgå en politikutveckling. Hittills har vi fått höra att partiet ångrar sin tidigare migrationspolitik (fast de skyller främst på Moderaterna), men det räcker knappast för att locka nya väljare.
Bilden av en bestämd Andersson med korsade armar som vill ”ta itu med” saker imponerar inte längre. Om den sittande regeringen levererar på sina löften, den stigande arbetslösheten planar ut för att sedan börja sjunka (vilket är troligt) och folk upplever att det går åt rätt håll i brottsbekämpningen kommer nästa val bli kämpigt för lag Andersson. Tilltänkta koalitionspartners som Muharrem Demirok och Daniel Helldén är knappast figurer som entusiasmerar massorna.
Magdalena Anderssons gloria har hamnat betänkligt på sned. Partiets propagandabild av S-ledaren som en lugn och trygg landsmoder har klottrats ned. Av henne själv.
***
Fotnot: Bloggtextens bild är en målning gjord av Susanna Tall, som beskriver Magdalena Andersson som ”stabil, en hela landets mamma som tar hand om allt med stil och styrka.” Det är oklart om konstnären omvärderat den bilden av partiledaren på sistone.
Läs även:
HAX: Sossarna har tappat koncepten
”Andersson har i handling visat att hon är svajig, otajmad och oprofessionell.”
Det var oerhört vänligt sagt.
Jag skulle snarare säga att hon är en maktgalen psykiskt instabil lögnare och populist.
Jag skulle snarare säga att hon är en maktgalen psykiskt instabil lögnare och populist.
Det är ju därför det finns ett kommentarsfält. 🙂
Kikar man i kommentarsfälten i sossarnas sociala medier ser man att de har en enorm armé av internetsoldater som skulle försvara S och Magdalena Andersson om hon så avslöjades som pedofil och massmördare. Det är både underhållande och sorgligt.
Jag måste säga att Andersson gjort mig så besviken på Handels att inte ett enda av mina barn ska gå där. Maken till oduglig sossa får man leta efter.
Ska man vara ärlig, och det ska man, så är Stefan Löfven, trots sin bristande svetsarutbildning, ett långt starkare kort än denna Magda. Men Sveavägen 68 gick all in och gav sig den på att sälja in Magdas personlighet. En idé så i grunden feltänkt att den också måste emanera från Handels. Den för dock det goda med sig att hela det vänsterblivna blocket står och stampar i frustration innan det obevekliga fallet. För det kan vi alltså till viss del, åtminstone, tacka Handels och Magdalena Andersson.
De tog nog lite för stor inspiration av amerikanska valrörelser, som handlar mer personen än om partiet och politiken. Det fungerar inte lika bra i Sverige.
Det kan vara förklaringen till att Peter Hultqvist valde Joe Biden före Magdalena Andersson som amerikansk president. En annan förklaringen kan förstås vara att han inte vet att Magda inte är valbar i Amerika. Men så var han ju inte heller utrikesminister men från Borlänge.
De är då bara för knepiga de där SVT-valen. 🙂
Nå, hittills har de blåbruna inte visat upp några positiva resultat överhuvudtaget (beslut om mindre asylinvandring togs innan de tillträdde) även om Uffe gärna solar sig i glansen av Nato-tillträdet (vilket inte heller var hans verk). Därav deras dåliga opinionssiffror. Magda var populär som statsminister och hennes trumfkort är att hon går hem bland borgerliga väljare – särskilt kvinnliga sådana.
Skulle SD kräva ministerposter i nästa SN-regering så lär det dock bli tufft för dem. L kommer att hoppa av i så fall och även för traditionella M-väljare i villakvarteren så kommer det att ta emot med Jimmie som statsminister.
Kamraten försöker och försöker på ren och skär envishet. Det är helt skitkul när sossarnas egen Lord Haw-Haw går loss!
”SN-regering”
Ibland överträffar du dig själv, Jan 😂😂😂
( och om det där 2,7 procentspartiet väljer att inte ingå i regeringen så kan nog landet överleva även den katastrofen 🫠 )
Jan menar som alltid SN som i Socialdemokratiska Narrativet (SN) och får därför stilpoäng för sitt konstaterande att makten är något sossar bara kan berätta om i framtiden. Inte utöva.
Kommer ni ihåg när hälften gick på våra lögner?
Får sossarna berätta tillräckligt länge i opposition så skapade Magdalena världen innan hon vilade den 7:e dagen (självklart med fyradagarsvecka). Allt enligt påbud från Sveavägen.
Vi har i princip två block i svensk politik. Ett grönt(blandning av blått och gult) och ett brunt block (blandning av rött och grönt). Elementär färglära. Sign. Jan är väl den främste företrädaren för det bruna blocket i kommentarsfälten här.
varför Magdalena Andersson får spel,utan lotterier, på den otäckingen.
https://www.youtube.com/watch?v=76v4hGk8PBE
Henrik Jönsson är egentligen bara ytterligare en av ”dessa självgoda finborgare” som Jimmie Åkesson uttryckte det, när han satte ner foten mot Alice ”jag är alldeles för fiiiiin för att vara sverigedemokrat” Teodorescu. På tiden att han äntligen tar bladet från munnen när det gäller såna typer.
Man kan argumentera för att i sammanhanget är både Stefan, Morgan och Magda ännu finare självgoda borgare. Eftersom de satte stopp för invandringen och bidragsberoendet samt påbörjade återvandringen redan 2015. Alltså långt innan någon annan tänkt tanken och låtit den övergå i handling. Det är ett lysande exempel på social ingenjörskonst om något.
Det kan ”man” knappast göra. En finborgare röstar såklart på ett borgerligt parti. Det framgår av namnet. Vem som helst förstår det. Utom du.
Av den enkla anledningen att jag flitigt motarbetar SN (Socialdemokratiska Narrativet) utsätts jag för dessa rabiata attacker från SS (Socialdemokratiska Stalkare).
Men jag tar det med ro.
Sen sossarna tappade både makten och härligheten ligger Sverige så långt ifrån forna tiders DDR och Stasi att man inte behöver oroa sig nämnvärt längre. Allt färre, om någon, lyssnar till sosseriets eviga tjat om nödvändigheten av censur och Gulag. Utom då en tomte som Jan.
Mitt och många andras hårda slit har lönat sig.
Den där bilden av Argalena Magdasson som inleder bloggposten ger onekligen Nord-Korea vibbar.
”Hela landets mamma som tar hand om allt med stil och styrka”, som sagt…
När MP nu ska lära sig av SD som språkrörsaspirantorna säger undrar man om inte det kan gynna SD?
När S gått till samma källa och lärt sig av SD har det ju definitivt gjort det.
C lär sig ju bevisligen ingenting öht så då återstår väl bara Noshi och V?
Men det ska bli skönt utan all polarisering i varje fall.
Jonna bottnar verkligen i sin text om Kris Jenner, mamman i ”Keeping up with the Kardashians”, en serie som kan ses som en ”studie i kvinnlig frigörelse”. Som ovanpå allt annat blev ”straffad psykiskt och ekonomiskt i skilsmässan av sin rika och patriarkala make”. I ett annat tv-program på SVT debatterar Gudrun Schyman och Denice Vesterberg, vice ordförande för SD:s ungdomsförbund Ungsvenskarna, ”soft girl”-fenomenet”. Det är invandrarnas fel menar SD och anser att ”jämställdhet är en ”svensk värdering””.
Egentligen är det SD och islamisterna som har mest gemensamt, tycker Jonna, eftersom SD vill avskaffa ””pappamånaderna” i föräldraförsäkringen”. SD vill inte att politiken ingriper och skapar jämlikhet och kallar det valfrihet. Det är samma gamla visa, samma gamla talibaner här som där, känner Jonna. Sedan tog hon långlunch, shoppade lite på NK och förberedde sig på soffan inför kvällens tevetittande.
– Helvetet fryser till is”
https://ledarsidorna.se/aftonbladet-ledare-fordomer-islamism-helvetet-fryser-till-is/
Mer korrekt rubrik ;
”Aftonbladets ledare likställer SD med islamister eftersom SD vill avskaffa de obligatoriska pappamånaderna och låta föräldrarna själva avgöra vem som ska vara föräldraledig”
Förresten , vilken av föräldrarna ska ta ut ”pappamånaderna” om hen som är livmoderbärare identifierar sig som en pappa och hen som inte är livmoderbärare är icke binär ? 🙄