Det finns få fördelar med att sakna ständig tillgång till västerländskt internet. Men med någon timme per dag öppen för att få något gjort lämnas resten av dagen till annat. Exempelvis gå igenom dokument i datorn. Jag stöter på urklipp och bilder från Stefan Löfvens tid vid makten, påminns om tafattheten, den grötmyndiga retoriken och inte minst alla misslyckanden.
Inte bara lovade Löfven EU:s lägsta arbetslöshet. Hans regering lovade även att fixa skolan, integrationen och att ”knäcka gängen”. Dåvarande justitieminister Morgan Johansson hävdade att man var på väg att göra det. Inrikesminister Anders Ygeman utsåg 2021 till ett så kallat leveransår. Det var då som resultaten skulle börja synas efter omorganisationen av polisen och alla satsningar.
Nu har vi definitivt facit. Arbetslösheten kom aldrig i närheten av EU:s lägsta utan cementerades på mellan 7 och 8 procent. Svenska elevers skolresultat fortsätter att falla, enligt senaste PISA. Integrationen fortsätter att vara en huvudvärk, även om mycket bra görs på kommunal nivå. Och gängvåldet blev efter en tillfällig nedgång 2021 bara värre.
Hotet från den grova organiserade kriminaliteten slår mot alla nivåer. Skolor drabbas. Vården likaså. Och Kriminalvården har gått upp i stabsläge på grund av platsbristen. Det är nu så många gängkriminella på svenska anstalter att de utgör ett allt större säkerhetshot mot personalen. Låt se hur det går när svensk kriminalvård med det lågaffektiva bemötandet och en smarrig nyårssupé stävrätt möter gängens empatilösa, personlighetsstörda och nakna våldsuppfattning.
Listan över regeringen Löfvens misslyckanden kan göras lång. Vi glömmer så fort, men det är viktigt att påminna sig om hur den tidigare regeringen presterade när man är benägen att doppa den nuvarande i tjära och fjädrar. Var det bättre förr? Jag vill hävda att så verkligen inte är fallet.
Vi behöver inte diskutera vem som bär skulden till den uppkomna situationen för vi vet alla att det ansvaret delas av sju riksdagspartier. Vi kan dock se vilka regeringar som inte gjorde något för att komma tillrätta med problemen. Reinfeldt I och II var i princip ointresserade av rättspolitik. De satte målet att nå 20 000 poliser och stängde butiken när detta var uppnått. De ignorerade alla varningstecken om klanvälde i förorterna och missbedömde fullständigt potentialen i den våldsvåg som väntade. Kanske tänkte Moderaterna att det var problem som bara skulle drabba de invandrartäta förorterna, och där bor det ju ändå inga moderater. Typ.
Sedan tog Löfven över. Den grå fackpampens primära uppdrag var emellertid att hålla ihop partiet. Efter alla turer med Mona Sahlin och Håkan Juholt behövde Socialdemokraterna en trygg, tråkig, samlande kraft. Någon visionär och reformist var Löfven definitivt inte. Han talade om en industrikansler som skulle hjälpa Sverige att nyindustrialiseras. Näringsminister Damberg tillsatte till slut fyra, men själva tanken att politiskt tillsatta personer ska kunna se till att återindustrialisera ett modernt tjänstesamhälle som Sverige har närmast kinesiska kännetecken i tron på överstatlig förmåga.
Berättelsen om svenska regeringar är en berättelse om misslyckanden. Vanligtvis är de duktiga på att leverera kortsiktiga vallöften, som höjda bidrag och sänkta skatter eller en och annan välfärdsreform. Men de stora dragen, de stora ödesfrågorna som inte löses på en mandatperiod, skjuts alltid på framtiden.
Därför är vården och skolan i ett konstant kristillstånd. Därför trasas Sverige sönder av organiserad brottslighet just nu (och vi har bara sett början av vart detta kan tänkas landa). Svenska regeringar börjar låta som ett hockey- eller fotbollslag som alltid misslyckas. ”Vänta till nästa år, då jäklar…”.
———————-
Denna text är skriven via ett skakigt sydkinesiskt internet med en sporadiskt fungerande VPN-tjänst. Därför kan det dröja innan din kommentar blir godkänd. Det betyder inte att den är raderad. Ha tålamod.
Håller med om att det har tagits steg i rätt riktning jämfört med den förra regeringen. Dock är Kristersson starkt anstruken av sina kopplingar till Reinfeldt-sfären. Alla med kopplingar till Reinfeldt borde rensas ut – bokstavligen – för att M ska bli ett trovärdigt alternativ. Kanske Sonesson i Staffanstorp kan vara en gamechanger?
Vi kommer hur som helst få se fler 180-gradare framöver. Invandring, Nato kärnkraft och rättsväsende kommer att följas av en omsvängning i koldioxidsagorna och vaccintramset. Det gröna stålet kommer gå samma väg som Stålverk 80 och elbilarna är ett större fiasko än etanolen.
Du skrev ungefär det jag tänkte skriva så jag skriver bara, jag håller med.
Ska du rensas ut också då? Jag antar att du röstade på honom (även om alla här förnekar att de någonsin röstat på Moderaterna).
Nå Jan. Nu är det oftast bara i dina vilda fantasier som folk röstat ditt eller datt men inte rött.
Är det inte märkligt att kamrat Jan alltid är först på bollen när det kommer till utrensningar, censur och avrättningar?
Kamratliga upptåg av den sorten upptar en stor del av kamraten Jans vakna tid kan man med rätta anta. Han sitter hemma på kammaren och upprättar vällustigt listor över vilka som ska bort. Det är i det häradet en
lidande kamrat får bida sin tid efter paradigmskiftet.
att du öppet kallar dig moderat så kan man tycka att Jan borde gå i hård polemik med just dig. Men det gör han ju inte. Man kan undra varför?
Nu var det Ström själv som initialt föreslog utrensningar – inte jag. Jag synade bara hans idé. Reinfeldt blev inte den populäraste högerledaren genom tiderna utan att någon röstade på honom…
Kamrat Jan synar andras idéer igenom att fastslå att Reinfeldt var populär för att bloggens skribenter röstade på honom och därför är moderater….
Logiskt tänkande är inte den kamratliga kamraten Jans främsta paradgren heller.
Men han är duktig på hat och hot precis som alla Sveavägen68:as skattefinansierade proff(S)-troll. Man kan bli moderat för mindre om man inte redan är det.
Reinfeldt hade över 30 procent i opinionen och upp mot 90 procent i Stockholms gräddhyllor. Sannolikheten att de flesta här röstade på honom är stor. Naturligtvis har många svängt nu och röstar på SD. Som om det kappvändandet vore något att beundra…
Det är exakt den sortens slutsatser som mer än sannolikt identifierar kamrat Jan som den sortens urflippade sosse som likt sin Führer Hönan Magda sprätter skit omkring sig i hopp om att träffa nånannan utan att göra det.
Men det är klart, kamrat Jan vore inte fullfjädrad sosse om han inte försökte. Kamrat Högsta Hönset
har lagt ägg och kamrat Jan kan bara klucka.
Anledningen till att det blivit som det blivit är till stora delar sju riksdagspartiers rädsla för att bli kallade rasister och sju riksdagspartiers avståndstagande till det åttonde partiet, samt en stor del världsfrånvända röstberättigade nollor som inte begriper landets och sitt eget bästa.
Kallar du dom här regeringarna odugliga?
Vänta du så ska du få se när Nyans blir framgångsrika vågmästare.
Miljöpartiet kommer att framstå som rena underbarnen.
Som när man läser vad politikerna studerat förstår man att Jimmie Åkesson är intellektuell och förstår
saker och ting.
Tyvärr hade han behövt få makt 2010 eller helst innan.
Som en på gymet sade till mig: ”Jag gillar Jimmie. Han är skärpt.”
Man bör påminna sig om att Magdalena Andersson gått på Handels i lägen som detta. Något man definitivt inte kan säga om alla de som befolkar rännan i ur och skur. Än så länge har utfallet av hennes rättmätiga attack på högerdebattören Jönsson inte visat sig. Men Magdalena Andersson har självfallet en plan. Nu har hon skickligt desavourerat motståndarnas främsta hopp igenom att utpeka denne som s.k rysstroll. Mannen ifråga, som både är kontroversiell och inte räds ett högt tonläge, har på senare tid t.o.m framträtt i SVT. Men nu skakar marken under hans fötter. Anderssons skickliga motdrag i det borgerliga flaggskeppet DN förskjuter fokus från både Jönsson, Arga Andersson-debatten och El-Hajs förvandling till vilde till att nu börja handla om vårdkrisen. Vilket var Magdalena Anderssons plan hela tiden. Ännu en gång har Andersson lyckats vrida debatten ur Tidö-gängets händer.
Japp, Jönsson tackar Magda för hjälpen och Baudin tycker oväntat frågan är ”relevant” på det sätt Baudin brukar tycka om saker och ting. Vilket väl sannolikt leder till att DN får släppa bandet så att alla kan höra Magda ljuga offentligt ännu en gång. Men för en kort stund slipper hon frågor om El-Haj för en stund förstås. Skickligt kan man tycka
tills båda frågorna, sannolikt fler, dyker upp och biter Arga Andersson i baken igen.
Ja, jag vet att den formuleringen används av rysstroll och andra suspekta men det skiter jag faktiskt i. Är hon inte arg så är hon desperat och väldigt före-detta. Kärringen är slut som man säger om skidskyttar. Detsamma gäller föga statsmannalikt ynkligt krypskytte.
Den mest lyckade regeringen Sverige har haft under de senaste 120 åren är samlingsregeringen under VK2. Dess över allt annat överskuggande maal var att hålla Sverige utanför kriget, vilket den gick iland med med bravur. Den var till skillnad fraan dagens globalismindoktrinerade regimer präglad av fosterlandskärlek. Sverige var då oxå en militärt alliansfri nationalstat med en nationell enhet inom befolkningen, vilket borgade för en framtidstro och välstånd.
Vilket innebar kryperi för Nazityskland. Knappast oproblematiskt. Men det är uppenbart att det ingår i din s.k. fosterlandskärlek att kyssa tyranners stövlar.
@ Hans 01:02: Så du tycker också att samlingsregeringen var den bästa Sverige har haft de senaste 120 åren. Att kyssa tyranners stövlar är inte patriotism, hur gärna du vill att det ska vara det för att passa ditt narrativ. Verksamheten ingär istället i natoanslutningsprocessen!
Jag kan inte bedöma det. Det är hopplöst att jämföra en regering då och i dag. Men du har inga problem med permittenttrafiken?
@ Hans 23:22: Nej! Samlingsregeringens beslut 18/6-1940 stöddes av den femte Haagkonvention från år 1907, som reglerade neutrala staters plikter i förhållande till krigförande parter. Man måste också ta hänsyn till vilket beslutsunderlag regeringen hade. Norge hade kapitulerat, britterna hade lämnat både Narviksområdet (7/6) och Dunkerque (4/6), Italien hade gått in i kriget på Tysklands sida (10/6), Tyskland intog Paris (14/6), Baltikum gav vika för Tysklands paktbroder Sovjetunionen (15/6) etc. Svårt att mopsa i ett sådant läge utan att riskera krig på svensk botten!? Alltså helt rätt beslut på pragmatiska grunder foer en neutral stat, som vill undvika krig mot en till synes oövervinnelig krigförande nation – Tyskland! Och kriget var ju redan avslutat i Norge. Permittenttrafiken påverkade således inte krigsutvecklingen i Norge. Sedan kan ju historiskt mindre nogräknade jyckar komma med moraliska pekpinnar i efterhand med facit i hand, vars skara jag inte tillhör, för att besudla den militära allianfriheten/neutraliteten i syfte att locka in oss i nato.
MVH gruelse
Nato, Nato, Nato… Detta börjar bli enkelspårigt.
Frågan om permittenttrafiken är mycket väl beforskad, och självfallet är det enkelt att döma med facit i hand. Det är ingen enkel fråga. Men jag noterar att din hållning genomgående är att mindre nationer ska vika sig för stora. Då för Nazityskland, nu för Ryssland.
@ Hans 03:05: V.v. motivera med en seriös konsekvensanalys varför du anser att samlingsregeringens beslut 18/6-1940 var fel!
Sådana analyser i dag blir med facit i hand och därmed ganska ointressanta. Sverige, som neutralt land, lät tyska trupper passera genom svenskt territorium. Självfallet är detta problematiskt av ett flertal skäl. Jag säger inte att beslutet var fel, för det fanns en rad aspekter som regeringen tvingades överväga. Ingen lätt situation. Men det säger så mycket att du prisar beslutet så att det slår gnistor. Just det beslut som tillät en imperalistisk invasionsarmé att passera svensk mark. Inte att undra på att du tar så lätt på Putins krigsäventyr i Ukraina och enbart riktar kritik mot Nato och Väst.
@ Hans! Jag rekommenderar utifrån det sätt, på vilket du bemöter mig i denna tråd om VK2 med halmgubbar, påhopp, ovidkommande saker, och lögner, att du håller dig till att bygga med lego.
Apropå bemötande…