Någon har uttryckt det ungefär så här: när stater går till fräna motangrepp mot all form av kritik, är det ett tecken på att de är på dekis.
Även om några av världens största och mäktigaste länder, som Kina, är väldigt lättkränkta, stämmer påståendet in också på länder vars styre har börjat inse att landet de leder inte längre är så framgångsrikt som det en gång var.
Att värna Sverigebilden, alltså hur Sverige uppfattas av andra, har hela tiden varit regeringens prioritet. I vår postmoderna och faktaresistenta tidsålder är det viktigare hur saker framstår än hur de egentligen är.
Därför talar regeringen alltid om sysselsättning, inte om självförsörjning, alltid om arbetskraftsutbud, aldrig om arbetslöshet. På så vis lyckas finansministern få EU:s fjärde högsta arbetslöshet att framstå som något positivt. Att detta är en lek med ord begriper nog de flesta.
Göran Persson dolde arbetslösheten genom det som då kallades förtidspensioneringar. Löfvenregimen gör det genom skattefinansierade bidragsanställningar, statistikdribbling och semantik.
Allt kokar i slutändan ned till en enda sak: att behålla makten. Inget annat parti är så skrupelfritt när det kommer till att säkra det egna maktinnehavet som Socialdemokraterna. Det visste redan Wilhelm Moberg.
När landets justitieminister på sin Twitter trummar in budskapet att demokratin är hotad om Socialdemokraterna tvingas lämna ifrån sig makten, säger det något om tillståndet både i Sverige och inom socialdemokratin.
Johansson exemplifierar detta hot med:
- att M och KD fällde regeringen utan ett eget alternativ som kunde vinna riksdagens gillande och ignorerade därmed att det är varje oppositions uppgift i en hälsosam demokrati att försöka fälla en farligt inkompetent regering
- att M och SD ändrat de kommunala reglerna för flaggning (och därmed ”stoppat” Prideflaggan)
- att oppositionen inte vill grundlagsskydda public service
- att SD likt alla andra partier har en kulturpolitik
Morgan Johansson sitter förstås och fabulerar. Han vet att svensk demokrati inte avgörs av kommunala regler för flaggning eller om huruvida partierna vill grundlagsskydda den skattefinansierade vänsterpropagandan i public service.
Den spelade upprördheten över detta är en medveten strategi från S och MP inför nästa års val. Väljarna ska övertygas om att helvetets portar kommer öppnas vid ett regimskifte.
Annars kan man faktiskt tro att dessa portar redan står vidöppna. Ty nu har ännu en gräns passerats sedan ett femårigt och ett sexårigt barn blivit skjutna.
Sveriges invånare betalar ett mycket högt pris för en rad historiska försyndelser just nu. Det är som om konsekvenserna av allt kommer tillbaka likt en bumerang: urspårad migrationspolitik, kravlös integrationspolitik, impotent kriminalpolitik och en låt gå-attityd som präglat såväl skolan som de omgivande samhället under decennier. Då går det så här. Precis så här.
Jag brukar inte tro människor om ont, inte ens politiker. Men givet samhällsutvecklingen och hur den sittande regimen agerar och prioriterar kan jag inte dra någon annan slutsats än att de regerande partierna faktiskt struntar i hur det går för Sverige. På riktigt.
Det finns ingen annan rimlig slutsats som kan förklara deras agerande. Om S verkligen brydde sig mer om Sverige än det egna maktinnehavet, skulle de kalla till samling i stället för att ägna sig åt partipolitiskt spel, de skulle vara konstruktiva och handlingskraftiga i stället för att brunsmeta motståndarna.
Men om Sverige går åt skogen drabbar det ju även dem själva eftersom de bor här? invänder kanske någon. Sverige kommer emellertid inte att implodera och bli ett nytt Libanon eller Haiti.
För dem med makt och pengar kommer det alltid vara möjligt att köpa sig trygghet, vilket garanterar en god framtid för alla ledande socialdemokrater. Inte minst de som är främst ansvariga för förfallet. Sådana uslingar som Morgan Johansson.
Makten är min! Bara min!
Vid en viss nivå av multikulti blir Sverige en kopia av Libanon.
Ett socialt axiom, bevisat empiriskt över årtusenden, fastslår att inom ett geografiskt område härskar EN kultur, inte två, inte tre, utan EN, såsom vi nu ser i Göteborgs förorter, Södertälje, Lidingö osv.
Människor av samma kultur söker sig till varandra och trycker undan för dem främmande kulturer, Libanon.
Det här handlar inte om civilisation, ideologi eller mognad, detta är hårdprogrammerat hos alla varelser som lever i grupp, myror, får, fiskar, primater, människor.
Sverige blir Libanon vare sig vi vill eller inte, point of no return är passerad pga. födelsetalen.
Självklart kan svenskarna ta tillbaka sitt geografiska område, Sverige, men det kräver etnisk rensning och inbördeskrig med allt vad det innebär av splittring och mord.
Världens makter kommer inte stillatigande se på om svenskarna reser sig och försöker återta landet, vi blir ockuperade av främmande -fredsbevarande- styrkor som står på vänsterns, globalisternas och nysvenskarnas sida.
Amen spot on….
Morgan är ju den som kanske har mest att förlora på stundande sossenederlag. Stefan ska pensioneras men Morgans Napoleonkomplex får honom naturligtvis att sikta på Stefans stol.
Sedan funderar jag över vad barnskjutarna i Flemingsberg bär med sig i ryggsäcken. Vilka trauman de råkat ur för. Hur det kommer sig att ingen polischef, kriminolog eller vänstersinnad ömfoting tagit upp de för samhället så avgörande frågorna.
Den humanitära stormakten befinner sig sannerligen på ett sluttande plan vad det verkar.
Äsch, det har skjutits i Sverige i många år nu. Vad värre är är att Annie Lööf hatas och hotas när hon ska spela golf enligt en av våra mest välrenommerade kvällstidningar.
Det är fullständigt oacceptabelt att MR åsidosätts på det viset 2021.
Personligen skulle jag vilja påstå att det sorgliga med hatet som riktas mot Annie Lööf är att det inte är tillräckligt.
Nu till dagens viktigaste fråga:
exakt när kallar statsministern eller ”Micke” Damberg till pressträff?
Äh, han har ju semester! Men visst, de älskar pressträffar. Coronapandemin var mumma för dem.
Men nu måste han väl ändå erkänna att han inte alls lyckades knäcka Encrochat som han tjatat om?
Det bidde Damberg…
han har fått nog har han bestämt sig för…
Logiken är att man lyckats knäcka så bra att barnskjutningar är ett nödvändigt ont eftersom gängen inte drar sig för nåt.De är totalt hänsynslösa enligt en rapport från Sarnecki.Men inte så hänsynslösa att vi ska skärpa straffen eftersom ett humant samhälle kräver chanser till återanpassning.
Därför ska civilsamhällets alla goda krafter göra sin del.En och annan skatt kan bli aktuell och kanske nya inkvoteringar till Advokatsamfundet.Administratörer av denna förträffliga plan blir som vanligt sossarna eftersom allt annat vore förödande.
Tills allt detta är genomfört nu efter pandemin ska vi inte vänja oss vid situationen utan bara visa tålamod.
Ja, och så öppna våra hjärtan lite till så klart.
Jag var på en utekväll igår. Gick vid medborgarplatsen, Globen & Stureplan. Tog tåget hem till söderförort. Det här är sanslöst. Du har en mix som heter duga. Svenskar, svarta tjejer & killar i en drös jag ej sett förut, araber i klungor, cyklande araber & negrer driver omkring vid Medis.
Alltså, seriöst, jag kan knappt beskriva förändringen som skett de senaste 5 eller 10 år. Det här liknar Paris & London. Aldrig att saker och ting kan behållas med välfärd eller trygghet. Polisen måste ha en mycket ansträngd situation att ta hand om det här. Fyfan säger jag. Så sanslöst.
Näste polischef kastar sig ut på banan och utgår från att barnen inte var måltavlor.
Barn och poliser kan inte vara måltavlor om vi ska kunna fortsätta att vara naiva.
Att undersöka och bevisa skulle kunna gynna de främlingsfientliga.
Bättre att luta sig tillbaka och tro och hoppas.
Hej.
Jag kan inte skriva vad jag anser om socialdemokrater och dessas stödhjul. Dels saknar det läsvärde, dels är det brottsligt och dels finns det saker – som sossar – som man liksom besudlar sig om man ens talar om vad de ärligt och rundligt förtjänar.
Tsarfamiljen. Socialdemokraternas tyska kamrater i Nürnberg-processen. Eichmann i Jerusalem. Anckarström.
Helt fritt associerat.
Och typer som den där libanesiske polisen ska utvisas. Efter att han betalat tillbaka vad han kostat.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Sverige har knäckt gängen förut exempelvis knäckte man Tumba-Tarzan redan på femtiotalet.
Det här är ganska enkelt. Socialdemokraternas, ganska defensiva, valtaktik den här gången är att, återigen, skrämmas med SD. De här gången har de dessutom trumfkortet att kunna brunsmeta M och KD. Inte kommer de att avstå från den möjligheten. Naturligtvis kommer de inte att lyckas. Däremot kanske Vänsterpartiet kan dra nytta av det här.
Moderaternas valtaktik. Det gamla vanliga. Löften om sänkta skatter och hårdare straff. Som vanligt. SD? De behöver ingen strategi. De är ett självspelande piano vid det här laget.
De partier som är mest vilse i det nya politiska landskapet är C och L. De passar inte in någonstans.
Sossarna kommer ha en mycket mer offensiv stategi tvärtemot vad du tror. Med vad som i praktiken är ett officiellt propagandamonopol kommer sossar och miljöpartister fr o m i höst trumpeta rödgrön smörja i regimtrogen media( DI,DN, SvD, etc).
Sänkta skatter är rätt, sosseri är I praktiken brott mot mänskliga rättigheter.
Jag oroar mig för et val i linje med valet av Biden i USA.
Biden kunde inte fylla en skolsal vid sina tal.
Trumps valturné var en framgångssaga med knökfulla arenor och entusiastiska åhörare var han drog fram.
Ingen president som valts tidigare har fått så många röster som sleepy Joe …
Bäste Hans: Dina reflexioner över ”Sverige i tiden” saknar aldrig intresse men dagens inlägg, ”Makten och förfallet”, står inte på egna ben. Här driver Du nämligen en tes om Sveriges offentliga förfall som lyder:
i) (s)-partiets koryféer drivs (enbart) av sitt begär efter ”makt”, att inneha ”stolen” vid maktens skrivbord i regeringskansliet, möjligen med tillägget, att maktbegäret även kan tjäna rent privata mål om ”status” och materiell vinning. Alltså struntar koryféerna i det offentliga förfallet: ”På riktigt”.
Denna tes om ”maktbegäret”, ett för det politiska endemiskt begär, skall, menar jag, kopplas till ännu en tes, populär i vissa kretsar. Den lyder:
ii) Sveriges politiska klass, den sedan lång tid etablerade makteliten, vill i viss mening ”ha det så här”. Den godtar (resignerat) det offentliga förfallet som en beklaglig men oundviklig biprodukt av ”den moraliska stormaktens” strävan, att omvandla ett moraliskt (relativt) homogent Sverige till den ”mångkultur” vars lövtunna moral är envars nya frihet i vidsynt tolerans. Häri är Sverige (återigen) pionjären, föregångslandet vars upplysta elit åt folket valt den väg ”framåt” som med tiden alla civiliserade stater måste gå – ty historien kräver denna ”den enda vägens politik”.
Förvandlar vi tesen om maktbegäret till blott ett medel under målet om (ii), då faller pusselbitarna på plats. Men den tågordningen leder till en ny fråga.
Varför framhärdar Sveriges politiska klass i att omdana folket till mångkultur när den numera faktiskt vet, att priset för omdaningen är så högt, att det mycket väl kan störta koryféerna från ”maktens stolar”? Även den frågan har ett (fullgott) svar.
Sveriges omdaning med rikets offentliga förfall som biprodukt, handlar om Europa; om det ”Neuropa” vars ideologi emanerar ur Tysklands politiska klass, ty Neuropa är tyskens ”historiska nödvändighet” av skäl pregnant sammanfattade av Storbritanniens f premiärminister Mrs Thatcher:
[
”The Germans need to have Europe to prove Germany is all right, and they only need to prove that Germany is all right because it isn´t.” [1]
Det är Tysklands mål om EU, i det väsentliga delat av Sveriges makthavare i och utanför Rosenbad, som av och till bryter igenom även i svensk politisk retorik, t ex när statsminister Löfven (s) plötsligt utbrast: ”Historien är på vår sida!”. Ty historien, läst av en (s)-koryfé, uppvisar ju evig tillväxt i byråkratisk och ekonomisk storskalighet och maktkoncentration, en rörelse ”framåt” (s)-partiet alltid bejakat, ofta i gott samförstånd med Sveriges ”höger”.
Men hur går det då med demokratin – med folkstyret – i Sverige – och Neuropa?
(Mmm, ja … inget är gratis här i världen och Historien väntar ju inte ….)
Mvh/sts
[1] Citat efter Ch. Moore (2019): Margaret Thatcher: Herself Alone (London: Penguin Books, 2020), sid. 472.
Det är en intressant reflektion. Men jag tror att det är betydligt mer banalt än så, dvs. ett strikt maktbegär, inte någon genomtänkt ond plan. Att den politiska klassen länge strävat efter en omdaning av Sverige genom att införa mångkultur är nog rätt och riktigt, det har knappast skett av en slump. Däremot är jag inte säker på kopplingen mellan denna omdaning och maktbegäret som sådant. Men det är en intressant diskussion likafullt.
Samtidigt är resonemanget meningslöst. Alla partier strävar nämligen efter makt. Att påstå att bara S strävar efter makt men inte de andra är direkt korkat. Eller menar du på fullt allvar att M eller KD drivs av något slags högre ädlare syften? Att de är finare än andra partier?
Samtidigt är resonemanget meningslöst. Alla partier strävar nämligen efter makt. Att påstå att bara S strävar efter makt men inte de andra är direkt korkat. Eller menar du på fullt allvar att M eller KD drivs av något slags högre ädlare syften? Att de är finare än andra partier?
Alla partier strävar efter makt, det är riktigt och en oundviklig del av vår parlamentariska demokrati. Jag menar emellertid att det finns en skillnad mellan S, som styrt Sverige under större delen av vår tid som demokrati, och övriga partier. Dels i hantverket, S är kort sagt mästare på att vinna och behålla makten. Inte bara svenska mästare utan i en global kontext förmodligen unikt i den demokratiska världen. Men också i skamlösheten med vilken man erövrar makten och behåller den. Här har S en särställning, menar jag.
Att övriga partier inte är konkurrenter på samma nivå har vi många exempel på. Ta bara en sådan sak som Decemberöverenskommelsen. De borgerliga partierna var alltså redo att bakbinda riksdagen för att underlätta för en (socialdemokratisk) minoritetsregering att få igenom sin budget. Någon som tror att S hade hedrat den överenskommelsen om de hamnat i opposition 2018?
Det behövs inga genomtänkta onda planer.
Om etablissemangets grundläggande preferenser flyttas från det för landet och folkets bästa till mitt och min grupps bästa förändras hela samhällets fundament.
Etablissemangets belöning i livet har i lyckade samhällen varit folkets hyllningar och förtroende, ekonomisk och sexuell frihet, och ofta en stor gravhög eller helgonstatus.
Etablissemangets syn på framgång och belöning är nu betydligt modernare.
Nu räknas värdet av en individ i dennes samlade förmögenhet i miljarder och/eller den makt individen kan utöva.
Belöningen är inte längre folkets gunst utan gruppens beundran och den narcissistiska tillfredsställelsen i att vara betydelsefull, motsatsen till ödmjuk.
När dessa värderingar blir dominerande inom etablissemanget behövs inga planer eller konspirationer, allt fungerar genom att alla i gruppen tänker på likartat sätt, alla i gruppen ser möjligheter i kriser, plötsliga förändringar och drar nytta av dessa, problem finns egentligen inte för etablissemanget, bara möjligheter.
C19, vilket underbart virus, miljarders miljarder omfördelas av gruppmedlemmar som plötsligt får sola sig på scenen.
Japansk kärnkraftskatastrof, en oändlig källa till maktutövning för de som ville ändra spelplanen.
Folkvandring från syd till nord, ett gyllene tillfälle att disciplinera folket och öka skattetrycket.
Allt är resultatet av ett sätt att tänka och prioritera, att fånga möjligheter i kriser i stället för att söka lösningar på problemen.
Inga konspirationer, inga planer, bara förändrad moraluppfattning och prioritering hos etablissemanget.
Den ekonomiska motorn i systemet är skattebetalaren.
Rom hade slavar, etablissemanget har skattebetalare.
Demokratin och räntan är de verktyg etablissemanget använt för att förslava skattebetalaren.
Inga planer eller konspirationer, bara en samsyn på folkets värde.
Det var ingen konspiration som gjorde att det saknades syrgas på våra äldreboenden, bara en samsyn på värdet av gamlingar, hur mycket som skulle budgeteras, en prioriteringsfråga, en fråga om moral och etik, där de gamla fick betala priset för Den Humanistiska Stormaktens Sverigebild, ingen ansvarig, ingen skyldig, bara regler som följdes.
Jordbrukspolitiken är den viktigaste sektorn inom EU. Mest pengar går dit från EU:s budget. Svenskt jordbruk, som är lågprioriterat av svenska regimer, och landsbygdspolitik kontrolleras av EU. Här hemma i Sverige skryter regimen ”Stefannie Löfven” med att de gör stora landsbygdssatsningar. Enda anledningen till skrytet torde vara att återta röster från SD, som har vuxit sig starka på landsbygden. Om regimen verkligen vill gynna landsbygden måste den vara betydligt tuffare och mer närvarande när EU:s jordbrukspolitik behandlas. Men som ett tecken på det maktkorrumperande förfallet inom regimen representeras Sverige av en lågt rankad EU-ambassadör i dagens ministermöte bland EU:s övriga jordbruksministrar. Ibrahim Baylan, som ansvarar för jordbruksfrågor, kommer således inte till ministermötet som är styrande för svensk jordbruks- och landsbygdspolitik. (Genom EU-medlemskapet har Sverige tillsammans med Malta EU:s lägsta självförsörjningsgrad på livsmedel.) Regimen ser landsbygden mera som en vindkraftspark, utan störande jordbruk, i klimatalarmismens namn, ty Annie vill att Sverige ska producera 200 TWh el per år.
Hej.
På tal om makt och förfall och hur kunde det bli så här och vi såg det inte komma… leta rätt på rapporten ”Replacement Migration to Sweden. An Overwiev of Possible Sender Countries” från 2004, och läs diskussionen däri om hur man så snabbt som möjligt ska kunna byta ut det svenska folket och omöjliggöra repatriering genom så stor volym invandrare som möjligt på så kort tid som möjligt. Den togs fram av Institutet för tillväxtpolitiska studier, alltså av en svensk myndighet som agerade på uppdrag av regeringen.
[https://www.researchgate.net/publication/280712496_Replacement_Migration_to_Sweden_An_Overview_of_Possible_Sender_Countries]
Målet är att bibehålla lönsamhet för kapitalägare och stat; folkgrupper (eller raser eller etniciteter om man föredrar detta) ses enbart som producerande/konsumerande enheter utan innehåll. Kan det bli mer rasistiskt, fascistiskt och kapitalistiskt än så?
Vi kan lägga diskussionen om det fanns en plan eller ej itll handlingarna: det fanns en, och den genomförs i detta nu. Målet var folkmord. På oss, via invandring som så snabbt som möjligt ska vara så stor att folkmordet/-utbytet blir självgående och omöjligt att motverka.
Våldtäkterna (fler än 20 om dagen nu), kidnappningarna, morden, mordbränderna, bombattentaten, droghandeln, och allt det andra är helt enkelt ett pris de styrande anser vi ska betala, så att deras omsättning, profit och lyxliv ska bestå.
Dags att damma av giljotinen!
Tack till Urban Sylvan på tidningen Folkungen, som grävt fram rapporten.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Du slette tid – det er jo vanvittig; ren ondskap.
I Norge har vi Ap-politikeren Anniken Huitfeldt [både for-og etternavn sier meg at hun kommer fra høyere borgerskap] som uttalte for noen år siden:
”Innvandring skal dere få, enten dere vil eller ikke!”
Altså -> ”Ran, voldtekter, klansamfunn og tilhørende kriminalitet skal dere få, enten dere vil eller ikke!”
Hun burde bli stilt mot veggen med dette i tiden frem til stortingsvalget nå i september, og avkrevd et svar på hvorfor hun ønsker det slik, med ødeleggelse av vårt samfunnsliv, inkl. så mye lidelse.
Men pressen og deres journalister kommer selvsagt til å vike unna. 🙁
PS. €U:s innflytelse bak dette?
(Var Sverige medlem av EU på den tiden?).
Kalergis migrasjonsplan fra 1920-tallet lå ute på dansk Wikipedia – vet ikke om den fins der ennå. Et rasefiksert + stormannsgalt produkt!
Hej.
Sverige blev medlem 1995, efter folkomröstning 1994. (52.5% Ja, 46.8% Nej.) Denna omröstning var dock en ren formalitet och chimär eftersom allt väsentligt arbete för medlemskap redan var klart i förväg, och detta samarbetade alla dåvarande riksdagspartier utom kommunisterna och miljöpartisterna om, i bästa samförståndsanda.
Retoriken och propagandan inför omröstningen följde tre spår som alltid fungerar väl på svensken:
A) Endast idioter, rasister och okunniga bakåtsträvare säger nej
B) Det är vår plikt mot resten av medlemsländerna att vi är med och påverkar unionen så att det blir rätt
C) Det blir katastrof annars, allt från krig och pest och hungersnöd till industrinedläggningar och dessutom ingen höjd spritranson vid gränsen
Coudenhove-Kalergiplanen som boken ”Practical Idealism” egentligen heter kan du hitta hos academia och hos archive:
[https://www.academia.edu/36958378/The_Coudenhove_Kalergi_plan_The_genocide_of_the_Peoples_of_Europe]
[https://archive.org/details/PracticalIdealism-EnglishTranslation/mode/2up]
Som jag förstår tanken med hans text är den att fred i Europa (tänk på när den är skriven) blir det först när nations- och etnicitetsgränser och skillnader utplånats, bl a via migration från utanför Europa. När alla européer är ett och samma blandfolk, samma blandkultur utan historia, har vi inget att kriga om. En vanlig vanföreställning med rötterna i modernismen och som än idag lever och frodas hos allehanda liberaler, libertarianer och marxister.
Det är som om de aldrig hört ordet ”borgerkrig”…
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Rikard –
Takk for svar!
Vi som stemte ’NEI til EU’ i 1972 og 1994 vant avstemningene, men har tapt hver dag siden, som det heter.
Særlig 1972-bevegelsen var en virkelig folkebevegelse som omfattet store og forskjellige deler av folket – den gang sto intellektuell venstreside, kontorister, bønder, fiskere, håndverkere, og andre arbeidere samlet. En uhyre dyktig gruppe av ledere samlet ’troppene’. Det var mentalt nesten som nasjonal gjenoppliving av 1814 og 1905! Ta gjerne med mai 1945 også 🙂 🇳🇴
EU-tilhengerne befant seg stort sett klumpet sammen i byer (særlig Oslo), blant Høyre-folk og selvstendig næringsdrivende.
Jeg så et kart over Brexit – skulle gjerne sett kart over Norge/avstemningen om EU 1972 også.
I fylket Sogn og Fjordane (Vestlandet) der jeg senere bodde, tror jeg det var 98 pst som stemte NEI.
Pr. idag er det litt under 2/3 av befolkningen som er mot å gå inn i EU (iflg. undersøkelse). Folk er derimot redde for å gi opp husmannsavtalen EØS, selv om misnøyen er stor hos svært mange.
Ad EØS.
Jeg har kanskje nevnt det her før, men seriøse jusprofessorer mener at vi juridisk sett var mye friere under unionen med Sverige!
Stoda nå under EU:s paragrafer og maktbrynde ligner mer et lydrike som i dansketida 1380/97 – 1814.
Det jag främst kommer ihåg var hotet om att Sverige skulle bli en ”bananrepublik” om vi röstade emot. Ett argument som knappast skulle gå att använda idag. Näringslivet och socialdemokratin gick samman. Vi var chanslösa. Precis som med invandringen för övrigt.
Det lustiga är att den EU-kritik som fanns inom socialdemokratin (och V och MP) då, 1995, är som bortblåst idag. Det var inga miljöpartister och sossar som jublade när Brexit blev verklighet…
PS. Grupper som også stemte mot medlemskap i 1972 (og sikkert også i 1994) var lavkirkelige kristne. Glemte å ta med dem.
En fascinerende tid – reell, fredelig folkereisning for selvstyre og genuint demokrati! Norge på sitt beste 🙂