Sverige har en icke-socialistisk riksdagsmajoritet. Åtminstone om vi ska tro partiernas egna beteckningar. Så har det sett ut ganska länge, men det kan man inte tro eftersom landet sedan 2014 styrs av en rödgrön regering. Den samlar knappt var tredje väljare.

Socialdemokraterna förlorade egentligen förra valet. De backade till historiskt låga nivåer och regeringspartnern Miljöpartiet klarade riksdagsspärren enbart med hjälp av stödröster. Ändå behöll de regeringsmakten.

På valnatten krävde moderatledaren Ulf Kristersson Stefan Löfvens avgång. Löfven hade redan på förhand aviserat att han skulle vägra även om Alliansen blev större. Det skilde nu ett mandat mellan de traditionella blocken.

En flera månader lång regeringsbildning följde där oppositionen hjälptes åt att lägga krokben för varandra. Löfven kunde slutligen återinträda som statsminister med stöd av två så kallade mittenpartier. C och L spräckte Alliansen och har sedan dess hållit en regering om ryggen som systematiskt smutskastat mittenpartiernas gamla kollegor.

Läget inför nästa års val är oförändrat. Ingenting tyder på något annat än att Sverige även efter 2022 kommer ha en ickesocialistisk riksdagsmajoritet. Begreppet ”ickesocialistisk” blir emellertid något av en chimär när påstått borgerliga partier väljer att släppa fram en socialdemokratisk statsminister.

Nivån.

Trots en uppenbart dysfunktionell opposition och trots att Alliansen är historia råder en uppenbar nervositet inom socialdemokratin. På annat sätt kan man inte tolka det höjda tonläget i debatten.

Partisekreteraren Lena Rådström Baastad gick så långt som att i en debattartikel i Expressen påstå att en moderatledd regering skulle ”försvaga public service” och vara ”mot fria medier, mot kvinnors och minoriteters rättigheter”.

Det är groteska påståenden, men syftet är uppenbart: att utmåla Moderaterna som en illegitim opposition som hotar demokratin. Anklagelsen är nu inte bara att M vill sänka skatten för de rikaste utan att de i princip vill nedmontera den västerländska demokratin.

Rådström Baastad drar både jämförelser med Republikanerna och Trump i USA och gör hårresande paralleller till hur konservativa partier släppt fram fascister i historien.

Det är ovärdigt ett svenskt regeringsparti att föra en sådan argumentation, men vi känner Socialdemokraterna väl vid det här laget. De är helt gränslösa när det kommer till att försvara makten och motståndarna faller i fällan varje gång genom att tro något annat.

Om det låter så här nu kan var och en räkna ut vilken offensiv Partiet och fackföreningsrörelsen kommer lansera i nästa års valrörelse.

Det kommer inte bli vackert, och M, KD och SD måste vara beredda på det. Om de nu har tänkt att bilda regering. Eller ”gripa makten”, som justitieministern uttryckte saken.

Läs även:
HAX