Att politiker i alla tider utnyttjat kriser för att flytta fram sina maktpositioner och göra undantag till en ny normalitet är väl känt. Detta riskerar även att bli en konsekvens av coronapandemin. Vi ska nämligen inte inbilla oss att en sådan maktförskjutning endast blir tillfällig. Just därför är en lealös opposition bland det farligaste vi kan ha just nu.
Regeringen gjorde ett försök att tillskansa sig mer makt på den folkvalda riksdagens bekostnad. Den vann mer än en halv seger eftersom riksdagen aldrig krävde något veto mot regeringen, bara en rätt att stifta en ny lag i efterhand. Nu är brevhemligheten på väg att försvinna. Någon diskussion utanför sociala medier har jag inte sett till.
Frihetsfrågor har inte stått så här lågt i kurs i svensk politik sedan jag blev politiskt aktiv för 25 år sedan. På flera sätt har tidsandan och samhällsutvecklingen skapat en situation där frihet som begrepp helt enkelt inte är särskilt intressant för flertalet längre. Frihetens idéer, föreställningen om frihet som ett egenvärde som inte kan mätas i vare sig pengar eller tillväxtsiffror tycks ha förpassats ut i kylan.
Det går att begripa varför alltfler ropar efter trygghet just nu snarare än frihet. När bombdåd och skjutningar härjar, när kvinnor våldtas och små barn rånas på sina tillhörigheter på väg hem från skolan är det inte rätten att handla alkohol på ICA eller en något lägre marginalskatt som engagerar människor. Frihet och trygghet behöver emellertid inte vara dikotomier, även om det ofta låter så i debatten.
Den som ger upp sin frihet är inte nödvändigtvis trygg. För den som tror på frihet och eget ansvar är frihet snarare en förutsättning för trygghet och otrygghet alltid en form av ofrihet. Sålunda handlar kriminalpolitiken och migrationspolitiken, för att ta två exempel, både om frihet och trygghet för landets invånare. Båda förutsätter stramhet, tydlighet och långsiktighet.
Coronapandemin åsido finns frågor där staten flyttat fram sina positioner betänkligt i takt med den tekniska utvecklingens landvinningar och där varje uppmärksammade brott kan användas som intäkt för att eskalera den ytterligare: massövervakningsfrågorna. Dessa är i princip förlorade realpolitiskt.
Inget parti driver längre en linje som på allvar ifrågasätter massövervakningen. Tvärtom har det blivit allt lättare för de politiker som hela tiden velat övervaka vanliga hederliga medborgare att få befogenheter på plats för att göra det. De behöver inte ens ta ord som ”barnporr” och ”terrorism” i sin mun längre. Enigheten är total ändå.
Vi vet att när politiken tillskansat sig nya befogenheter lämnar den väldigt sällan dessa ifrån sig. Sådant som kommer på plats, oavsett om det är en ny skatt, en ny myndighet eller en ny lag, tenderar att bli kvar. Regeringsskiften innebär väldigt sällan stora förändringar av existerande system, det nya styret brukar prioritera att implementera sina egna käpphästar så fort som möjligt snarare än att plocka bort den förra regeringens.
Alliansregeringen som tillträdde 2006 är något av ett undantag då den faktiskt, åtminstone till en början, hade vissa reella förändringar i kikarsiktet. Men vi kan notera att Socialdemokraterna, sin retorik om de förfärliga skattesänkningarna till trots, inte har rört något av jobbskatteavdragen sedan de återvände till makten 2014. Det som genomförts av en tidigare regering lämnas i regel orört. Eller annorlunda uttryckt: det rensas sällan, det byggs lager.
Kriser kan kräva väldigt speciella insatser. Men när krisen väl har lagt sig är det vår uppgift att se till att inskränkningar och restriktioner som påstods vara tillfälliga också blir det. Hur många har inte redan vant sig vid att betala absurda summor för en plastpåse? Vad skulle väl lite mer övervakning göra?
Liknelsen vid den kokade grodan är månne uttjatad vid det här laget, men den beskriver dessvärre folks tillvänjning till nya frihetsinskränkningar tämligen väl. Lägg därtill att svenska folket är en tämligen ointresserad liten groda. Ett sovande folk.
Undantagen blir snart vardag.
Hej.
Jag vet inte men jag känner att du lite grann missar att det är människor som medvetet missbrukar friheter som leder till allmänt avskaffande av sagda.
Staten har ingen rätt att öppna din post, helt rätt. Men du har inte rätten att skicka vad du vill heller, särskilt inte ämnen som redan är förbjudna som det är. Huruvida ämnena borde vara förbjudna är en annan fråga. När du då ändå skickar droger med posten missbrukar du din rättighet i ett syfte den saknar, för egen vinning och utan hänsyn till att du förstör andras lika rättighet.
Detta är något som alltid ignoreras då det inte tjänar den ideologiska positionen att påminna om att utan missbruket av privilegiet eller friheten, hade heller ingen lag stiftats, och skall de individer som missbrukar sin frihet och därmed kränker andras kunna tas om hand måste där finnas en lag som reglerar hur detta sker – alternativet är hur det sköts i länder som Burma och Ryssland.
Tyvärr.
Den som inget har att dölja har inget att frukta är både fel och falskt. Men den som utnyttjar rätten till privatliv för att begå brott framtvingar lagar och en maktordning där själva privatlivet blir ett potentiellt hot. Alternativet är en helt och hållet reaktiv lagstiftning, som bara agerar väl den brottsliga gärningen är avslutad. I det nyligen avslöjade terroristfallet i Danmark skulle danks polis alltså inte ingripit före muslim sprängt okänt antal danskar i bitar.
Principer kostar, och rättigheter och privilegier är frihet under pliktansvar, inte en gudomlig rätt att göra vad man vill när man vill som man vill. Jag får inte, hur mycket marken än är min, släppa ut vad jag vill: det hamnar i grundvattnet och förgiftar grannarnas brunnar. Även om jag är en pålitlig typ som försöker låta bli att göra fel, så kanske han borta i kräken är en obehaglig dj*vel som eldar med gamla slipers och telefonstolpar och som slår askan i sjön (kreosot blir dioxin, plus ibland arsenikoxid – inte vad du vill ha i dricksvatten eller fisk). Alltså kommunala regler och inspektioner.
Att ha rätt att göra som man vill är en rätt som är avhängig av att man faktiskt också gör rätt, och vad som är rätt är långtifrån alltid vad man vill, och vad som anses rätt människor emellan är kulturspecifikt; i mångkultur med all (kulturers) lika värde och öppna gränser måste staten vara en totalitär auktoritär övervakningsstat eftersom så många rättigheter står mot varandra. Det är därför Sverige var friare när Sverige var svenskt, trots att vi bara hade en, sedermera två, statliga TV-kanaler. Tills frihetsliga inser det är de kvar i den politiska puberteten. Det är dags att sluta ha Gergils och Hinze och dylika som förebilder.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Vad vet Du om hur det sköts i Burma och Ryssland?
Vad vet Du om det ryskortodoxa och om buddhism?
Hej.
Förstår inte frågan?
Och varför stor bokstav på ”Du”? Det ser inte ut som emfas, det ser bara fel ut.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Den som inget har att dölja har inget att frukta är både fel och falskt. Men den som utnyttjar rätten till privatliv för att begå brott framtvingar lagar och en maktordning där själva privatlivet blir ett potentiellt hot.
Jag begriper naturligtvis detta fullt ut, men frågan är då hur långt vi är beredda att gå för att, som i det exempel du tar om innehållet i brev, bekämpa narkotikan. Kriminalitet kommer alltid att finnas och statens befogenheter för att bekämpa den måste alltid vägas mot laglydiga människors rätt till integritet, privatliv och frihet. Att konstatera detta är inget upprop för anarkokapitalism, däremot saknar jag ofta frihetsperspektivet i dagens politiska debatt. De enda som lyfter fram det är pubertala ungdomsförbund, som ju å sin sida ofta saknar kontakt med verkligheten.
Hej.
Helt enig med du om att frihetsperspektivet saknas.
Antingen är det den allmänna vänster-höger-heltom-mittfårans ”Frihet är slaveri” som menas med frihet, eller så är det Frontare, von Mises-gänget eller Ayn Rand-wannabees som hyler opp om att ”skatt är stöld”, ”staten är en maffia” och så vidare.
Titta bara på antalet kommentarer under detta inlägg och under det föregående: 51 där temat är integration (dvs invandring om vi kallar spaden för spade); 8 i skrivande stund när temat är integritet, privatliv och övervakning.
Det kan vara för att invandringsfrågan är en akut ständigt närvarande sådan, medan övervakningsfrågan är både abstrakt rent principiellt och kräver specialkunskaper ang. div. tekniska möjligheter för övervakning.
GPS i smartfån t ex. Jag har personligen väldigt svårt att inte hånskratta när det protesteras mot att stater (ibland via teknikföretag eller plattformsföretag som FB och Google) övervakar och spionerar, när samma person går runt med för egna pengar köpt övervakningsutrustning som registrerar position, hastighet och så vidare och som fullt ut accepterar att privat information säljs.
När såg du senast en HAX eller annan sådan lirare kräva förbud mot att teknikföretag etc registrerar och säljer folks privatliv som villkor för användande av nu samhällsnödvändig teknologi (mjuk som hårdvara)?
Staten är tacksam att ge sig på, den är anonym och kan utmålas som tvång. Kapitalet är i modern liberal tradition synonymt med (val)frihet, något som aldrig varit sant då kapital alltid eftersträvat total och totalitär kontroll, alltså att minimera mängden val för den enskilde för att låsa in kunder och maximera vinst (och ofta lyckats bättre än div. -ismer). Det är som parabeln om att Dj*vulen grundade kyrkan för att skilja människan från gud. Varför stater alls finns struntar man i, precis som man struntar i att olika stater vilar på olika grund; från Sverige som var ett folkland där stat, samhälle och folk är en enhet till CCCP eller USA där man istället har en skapad nationalkaraktär. Den skillnaden är väsentlig för analys av vad en stat är och varför den agerar som den gör.
Frihetsdebatten, sådan är i Sverige, känns som att de mest högljudda är av det slaget som tar bort övergångsställen för att minska trafikolyckor på dessa. Staten är ett hinder/hot/problem/nåt annat? Avskaffa staten! Solplasma eller 0 Kelvin. På eller av.
Vänstern vann för att man slutade stå utanför systemet och skrika i näbbstövlar och afghanpälsar. Svid och slirre och smidigt snack smorde spåret som säkrade segern. De frihetliga verkar inte förmå upprepa detta, och den som vinner är den som har rätt: annan objektiv måttstock finns inte. Tyvärr.
Vi får kämpa på helt enkelt – Kampen fortsätter!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”Det är därför Sverige var friare när Sverige var svenskt”
Enklare kan det inte uttryckas.
Vi minns när folk lämnade sina kåkar olåsta.
Vi minns när flickorna stod vid vägkanten i korta kjolar med tummen i luften liftandes till dansen.
Uppräkningen kan bli lång.
Talade med sonsonen född på nittiotalet idag Han tittade storögt när jag berättade om gamla tider.
Bara att inse att för dagens unga framstår 60 talet som en främmande värld.
Det är en himla tur för regeringen att plastpåseskatten infördes under coronakrisen. I annat fall skulle det bli ytterligare ett exempel över meningslös men moraliserande politik med MP signum som irriterar folk men som nu försvinner under radarn.
Håller med om att integritets, frihetsfrågor inte tas upp öht när det är i praktiken väldiga inskränkningar i folks liv och göranden.
Det är märkligt att så få tar upp detta.
Tyvärr visar det sig överallt i länderna att folk i gemen ger upp mycket lättvindigt sin frihet mot en illusorisk trygghet som pådyvlas från statliga håll.
Tänker att det här måste väl också vara ett problem som gjort för Greta Thunberg?
Skalskydd (tull, militär, kustbevakning etc.) vid nationsgränsen borgar för stor frihet inom nationen. Skiten kommer huvudsakligen utifrån. Ergo: Swexit, i frihetens namn!