Vi är i renoverartagen hemma. Tak ska läggas och panel ska bytas. Det är stora kostnader för den som inte har handlaget att göra allt själv, men det finns en tillfredsställelse i att renovera sitt eget hus med sina egna hopsparade pengar.
Ska man tro vänstersidan i den politiska debatten är allt detta något som överklassen ägnar sig åt. Inte minst lyder kritiken mot ROT- och RUT-avdragen så. Jag är i grunden negativ till dylika avdrag eftersom jag hellre ser betydligt lägre skatter på arbete (sedan får folk lägga dessa pengar på vadhelst de önskar) och grundpriset tenderar att stiga när företaget vet att skatteavdraget gör att slutpriset ser mer förmånligt ut. Men oavsett inställning till avdragen, är de då rakt inget ”överklassavdrag” utan något som nyttjas av helt vanliga löntagare i lägenhet och villor.
Jämlikhet är ett begrepp som klistrat sig fast i den politiska retoriken. Även högern talar om jämlikhet numera, vilket får sägas vara en sorts kapitulation för vänsterns likhetsideal. Ty det socialdemokrater, miljöpartister och socialister menar med jämlikhet är knappast individuell frihet och egenmakt utan politiskt styrd likriktning.
Att ”gilla olika” gäller inte när det kommer till ekonomisk jämlikhetspolitik. Här ska de beryktade klyftorna utjämnas genom att vi som arbetar straffas hårdare ju mer vi tjänar. Det ska kort sagt inte löna sig för mycket att utbilda sig, arbeta hårt och anstränga sig lite extra. Ty då uppstår klyftor till dem som inte gör allt detta.
Tanken på att utjämna ekonomiska olikheter förenar de politiska blocken i Sverige men är socialistisk, det finns sålunda ingen som helst anledning för den som står till höger att omfamna den.
Till idén om att klyftor ska bekämpas kan vi addera föreställningen att det egna misslyckandet alltid är någon annans fel. Samhällets, inte minst. Det finns alltså något att peka på. Skolan var inte bra. Arbetsförmedlingen förmedlade inget jobb. Någon sade något rasistiskt. Socialtjänsten gjorde inte allt jag ville. Och det fanns, såklart, ingen fritidsgård.
Dessa föreställningar odlar ett vi och dem-tänkande. Vilket också är tanken. Den som inte är rik, den som inte når sina drömmars mål, har blivit snuvad på dessa av andra mer framgångsrika personer. Följaktligen är det inte mer än rätt att dessa individer får betala mer. Mycket mer.
Vänstern är skicklig på att odla dessa idéer och skörda frukterna av dem vid såväl valurnan som bidragskranen. Att säga till den som står utan bostad att det är ”marknadens” fel är populistiskt. Men effektivt. Att säga till den som är arbetslös att situationen beror på att andra har fått sänkt skatt har samma effekt. Det skapar en konstlad konflikt mellan olika grupper, just sådant vänstern lever av.
Allt detta kläs sedan i vacker retorik om ”jämlikhet” som även högern hakar på.
Hela jämlikhetsdebatten stinker av missunnsamhet, avund och konfliktsökande. Jämlikhet låter som en positiv idé, men det denna tanke ständigt kokar ned till i konkret politik är hårdare beskattning av vanligt hårt arbetande folk. Folk som behöver renovera huset då och då.
”Vote yourself rich” som Pratchett sammanfattade det.
Ingen regel utan undantag tänkte miljöpartiets Isabella Lövin om sin utredare Maria Wetterstrand.
Sant!
Två förtryckta feminister!
Som bara vill ha en hållbar miljö!
Och köra Suv!
Och göra börsklipp!
De goda kapitalisterna!
För att avgöra om något är jämlikt nog behövs experter på jämlikhet.
Experter på jämlikhet är politiker som därför är de som ska bestämma.
Jämlikhet kräver skatter som kan delas ut så att jämlikheten kan bli större.
Det får de ojämlika rika betala.Mindre begävade experter och politiker får bli
politiska aktivister som tjänstemän, myndighetspersoner, lärare, journalister
och kändisar.I deras uppdrag ligger att kräva mer jämlikhet och därför högre skatter.För det får de bidrag kallad lön som betalats in via skatten.Alla är nöjda och glada i ekvationen utom högerpopulisterna och de som inga bidrag får.
Det höll ända tills något snille kom på att jämlikhet är ett globalt fenomen.
Man importerade bidragstagare från hela världen och tänkte att det bara var att höja skatten.Alla aktivisterna såg framtiden som säkrad och klappade i händerna.
När nyspråket inte räckte till för att få folket att tro att de levde i den bästa av världar kom trettiotalet och högerpopulisterna.Jämlikheten räckte inte riktigt till längre så världens undergång blir ersättningen.
??
Ja vad säger man den psykotiska vänstermaffians system har ju provats genom historien i Sovjetunionen, Nordkorea, Venezuela, Chile, Cuba, Rumänien, Östtyskland och det har ju gått åt helvete i alla fallen men vänsteridioterna kör på i samma spår. För att då citera Einstein ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat”, ordet galenskap är nog väldigt milt uttryckt borde snarare finnas någon klinisk term för en degenerad cerebral enhet.
Nu har ju vänstern förlorat slaget mot kaptialismen så nu kör man racet med multikulti som skall införas till varje pris fast det precis som socialismen och kommunismen aldrig lyckats utan går 100% åt helvete.
Det måste helt enkelt vara så att evolutionen skapat en särart som vänstergalningar sorterar under, den är bara inte formellt definierad ännu, homosocialistus defectus celubralis kan vara den nya benämningen. Kommer förhoppningsvis inte överleva Homosapiens.
@Brukspatronen. Det är att göra det väldigt enkelt för sig att förklara svensk multikulti som en vänsteridé. Har du någon aning om hur många företag som passivt stödjer och profiterar på multikulti? De ekonomiska effekterna syns på både intäktssidan och kostnadssidan. Högre omsättning och lägre lönekostnader över hela linjen. Kan man dessutom få staten att driva in intäkterna via skatten så slipper man även marknadsföringskostnader. Omvandlingen startade som ett vänsterprojekt, men idag så är näringslivet en betydande aktör som kommer att göra vad de kan för att skydda sina ekonomiska intressen vilket för svensk del innebär ökad mångkultur.
@Täbybo
On the conrtrary, du skjuter dig lika lätt i foten som några populistiska chefer i Svenskt näringsliv. Sveriges industri, arbetsmarknad kostnadsläge och inte minst omvärldens konkurrens kräver en högteknologiskt och effektivt näringsliv vilket så klart går totalt stick i stäv med det extremt låga humankapital från MENA länderna vi nu importerar i en aldrig sinande takt. Är nog svårt att finna en lägre kvalificerad arbetskraft om du nu inte hjärntvättats av regimmedia i att tro något annat. Det privata näringslivet du pekar på är likt en gökunge eller en cancer endast ett kvartal bort i sitt tänkande för sin egen profit vilket jag kan lova då representerar toppskiktet av dessa företaget likt kommunistsvin göder sig själva bakom en Potemkinkuliss av godhetsknarkande för att sedan när skiten går åt helvete (vilket är mycket snart) kommer fly likt råttorna på ett sjunkande skepp. Så försök att se helheten och fastna inte i fällan att näringslivet nu ingår i detta vore som att bespotta alla kreativa tekniskt begåvade entreprenörer. Landsförrädare som Ann-Ramberg eller Jan Emanuel är inga jävla näringsidkare de är bara profitörer och ett derivat av den socialistiska regim som kuppat till sig makten.
Vi kan givetvis flytta Sverige 300 år tillbaka i tiden om vi nu skall anpassa oss till dessa nyimporterade raketforskare och röstboskap. Skall bli intressant och se hur många av det näringsliv du hänvisar till är kvar ?
Kommentar: Jag raderade slutet av din kommentar. Vårda gärna språket lite.
Mvh,
Hans
@Hans
Köper det men för att citera Eldkvarn ’..hur lämnar man den man älskar…’ dags att lämna 68 talets flum bakom oss….
@Hans
Håller inte med.
Your call ??
/Brukspatronen
Svårt att följa argumentationen, men den som tror att näringslivet vill avskaffa multikulti lever inte själv på kapitalinkomster. Brukspatronen är inne på målkonflikter och här är det viktigt att förstå att företagen inte tar kostnaderna för MENA migranter som inte kan anställas. De migranter som kan sättas i nån sorts arbete bidrar däremot på marginalen till sänkt löneläge och minskat fackligt inflytande. Kostnaden för övriga ej anställningsbara migranter tas till 100 % av skattebetalare, ej av företagen. Migranterna utgör alla en betydande intäktskälla för exempelvis vårdbolag, matvarukedjor, friskolor, detaljhandel och bostadsbolag, även om de inte har något jobb. Det är försörjning och konsumtion för en miljon människor som skattebetalarna slantar för som går ner i näringslivets fickor. Ann Rambergs och Jan Emanuels vinster är felräkningspengar i sammanhanget.
Utvecklad svensk välfärd gör också att importer accepterar lägre löner jmf med migrering till andra länder då övriga svenska skattebetalare täcker upp deras konsumtionen via den allmänna välfärden.
Är helt enig om vad Sverige skulle behöva för att fortsätta som industrination, men ser inget motstånd till multikulti från de större företagen. Värdegrunden är internationell, inte 100 % svensk med humanitär stormakt och annat trams, men relativt nära när det gäller krav på acceptans av mångkultur och allas lika värde. På sikt är strategin givetvis förödande för de svenska delarna av verksamheten om landet brakar ihop.
En förklaring är att toppskiktet redan bor utomlands och de skulle inte påverkas alltför mycket om det skulle gå åt helvete lokalt. Utveckling, produktion och försäljning sker ofta redan runt om i världen, varför en kollaps i obetydliga Sverige ganska enkelt kan pareras av de största aktieägarna.
Såklart hoppas jag att företagen vill ta större hänsyn till Sverige, svenska skattebetalare och svenska förhållanden, men det är tyvärr inte min erfarenhet utan fokus är på kvartalsrapporteringen och där utgör multkulti en dold, men viktig finansiell byggsten. Till viss del även i högteknologiska företag.
Hej.
Jag vet att Chesterton sällan läses i Sverige, än mindre nu än förr, men följande citat sammanfattar väl skillnaden mellan fattig och rik:
“You’ve got that eternal idiotic idea that if anarchy came it would come from the poor. Why should it? The poor have been rebels, but they have never been anarchists; they have more interest than anyone else in there being some decent government. The poor man really has a stake in the country. The rich man hasn’t; he can go away to New Guinea in a yacht. The poor have sometimes objected to being governed badly; the rich have always objected to being governed at all. Aristocrats were always anarchists”
G K Chesterton; ’The Man Who Was Thursday: A Nightmare’
Sant när han skrev det, och sant idag. För den rike är värden och ideal ett ok att lägga på andra på det att de må lyda – för den fattige är de både yxa och sköld i kampen mot svält, förtryck och umbäranden.
Forna tiders rika åberopade nationen, folket, konungen och gud som skäl att hålla främlingen utanför landet och folket utanför makten – dagens åberopar solidaritet, mångkultur, värdegrund och kolonialt arv och allas lika värde, men syftet är detsamma: den rikes frihet att lägga kostnaden på folket och vinsten hos sig själv.
Dessutom: i de ekonomiska modeller som används är arbetslöshet en inflationsbroms, och ju rikare du är desto mer förlorar du på inflation.
Ännu ett dessutom: det måste finnas tillräckligt mycket att förlora för den som tillhör klassen över trasproletariat, låglönepatrask, och utstötta (handikappade, ensamma gamla med flera). Sköt dig, lille tjänsteman, och sitt still i båten och lyd order, annars kanske du tvingas flytta till ett kommunalt mångkulturområde…
Det vi idag kallar arbetarrörelsen visste en gång allt detta, men det var på Mäster Palms tid, inte under borgarbrackan Palmes dagar.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@ Rikard. Tack för texten av Chesterton vilken stämmer väl med den observerbara verkligheten!
Inflation kan också förstås som statens sätt att minska sina förpliktelser mot undersåtar och övriga fodringsägare. Innehavare av realkapital drar också fördel av inflation då den justerar maktbalansen till kapitalägares fördel. Ett smidigt sätt att sänka lönenivån som i princip ingen löntagare kommer att förstå och därmed opponera sig emot.
Det är ändå rätt märkligt hur arbetarrörelsen helt har tappat sin historiska kunskap och numera går ärenden åt de rikaste av de rika. Det är också endast en marginell del av de moderata väljarna som kvalar in för att kallas för rik i Chestertons text.
Som Engellau sammanfattade det:
Företag vill hålla sig väl med sina kunder. Stora företag har ofta staten som viktig kund. Då gäller det för stora och globala företag att åtminstone utåt se ut som en spegelbild av det som för närvarande gäller – oavsett hur vansinnigt man tycker det är.
Någon sade om Tony Blair’s regering att de kändes som ett hov – ständigt lismande inför härskarna.
Vi kan aldrig bli jämlika, endast om vi börjar producera likadana människor maskinellt men även då blir det problematiskt. Vem ska bli vad?
Däremot kan vi ha lika värde men det är också problematiskt. jag har svårt att se en IS mördare ha samma värde som en icke kriminell, mina barn till ex.
Men jag har ju inte rätt värdegrund så det är förståeligt.
Hej.
Primus inter pares är en underskattad fras. Hur man blir det, ja däri ligger den pudelkärna som endast kan nås med Alexanderhugg – missar man så är allt man har en död hund vars svans man själv måste vifta med, men träffar man… ja, då finns inga gränser för vad man kan ta sig för.
Men i Sverige har vi en ännu finare nittonhundratalstradition sprungen ur avrättningen av det gamla samhällets hierarkier och strukturer: experten. Experten kan mer än du. Experten vet mer än du. Experten är helt enkelt bättre än du. Experten är den som, när du berättar att skaffat (t ex) en luftvärmepump kan berätta vilken modell som är den rätta och som du borde skaffat – inte för att experten berättade detta i förväg, förstås.
Så se till att bli titulerad expert, för då kan du inte ifrågasättas. Kan du dessutom hitta eller erövra en medial expertnisch (se på Sarnecki eller GW Persson t ex) så blir du rik. Experter är vad gamla tiders präster och schamaner var: de har alltid rätt, för de har den hemliga kunskapen.
Lyd experten med katastrofal följd = du har gjort fel/missförstått.
Lyd experten med framgång som följd = du har gjort rätt.
Lyd inte experten med katastrofal följd = säger sig självt.
Lyd inte experten med framgång som följd = du råkade ha tur och göra rätt ändå.
Den är bara min jämlike, som kan göra detsamma som jag, och tvärtom. Lika värda är vi ändå inte.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Äsch!
Det handlar bara om den urmänskliga driften.
Att tro att man är bättre än någon annan.
Därför kan Maria Wetterstrand medvetet begå ett fel som hon själv vet om.
För att hon tror att hon är bättre än alla andra och kan därför sidsteppa lite,
tänja på gränserna en aning och tjäna in en miljon.
Typ, som en belöning för lång och trogen tjänst…
Vad spelar det för roll egentligen?
Det är ju bara vi andras skattepengar hon tillskansat sig.
Nej tack Maria!
Du har försörjt dig länge nog på skattemedel.
På våra pengar!
I dissidentbloggarnas kommentarer återkommer ett fradgatuggande bröl om att allt är vänsterns och socialismens fel (se t ex Brukspatronen högt upp i tråden). Okej, men utgå då från dagens Sverige och definiera exakt vad som är icke-socialismen, här och nu! Var finns detta lyckliggörande motrecept och dess kockar? Vilka är dess aktörer, medel och mål? Så länge man bara brölar är brölet ett precis lika intelligensbefriat magiskt tänkande som hela pk-ismen och sjuklöverns destruktiva politik.
Pk-ismen kan sägas vara en muterad, socialistiskt färgad retorik. Men det är inte retorik som driver samhällen, utan ekonomi och psykologi hand i hand, både hos individer och kollektivt. All politisk och annan retorik är bara dimridåer för de verkliga drivkrafterna. Skönmålning, bortförklaring, självbedrägeri, önsketänkande.
Sverige styrs av en oduglig politisk klass, där hela sjuklövern och deras stödtrupper i etablissemanget ingår. (Och om SD mot förmodan skulle släppas in skulle de utan tvivel snart också dras in i den politiska klassen). I svensk politik och verklighet finns fortfarande ett vänsterfält, ett mittenfält och ett högerfält. Alla tre fältens övre skikt har svikit och förrått folket och landet och ägnar sig enbart åt att exploatera de lägre klasserna för egen vinning. Och de överstatliga globalisterna gör precis detsamma. Om alla dessa är socialister, var finns då de handlingsdugliga och politiskt medvetna svenska icke-socialisterna?
Många rätt där Sixten.
Men.
I dag är allt så sektionerat.
Vänster mot höger.
Klimathotare mot klimatförnekare.
Feminister mot skattebetalande svenska medelålders män.
(skattesnyltande afrikaner afghanistaner och alla muslimska män
är bättre än Bosse Jansson från Pajala)
Det finns många som mig som inte vill placeras i kategorierna.
Måste man vara dödsknakande nynazist om man kritiserar Sveriges invandringspolitik?
Eller är man superkapitalist om man anser att vår ”värdegrund” har hamnat lite på sne…..
Har CO2 verkligen så stor påverkan på vårt klimat?
Tyvärr är statsmedia inte intresserade av att göra upp med frågorna.
De driver istället en egen agenda.
Hoppas att ”Greta” får Nobelsfredpris.
Det devalverar sig själva……..!