”Det grova gängvåldet har helt enkelt blivit systemhotande.” Jag får läsa meningen två gånger och sedan titta på adressfältet för att övertyga mig själv om att jo, det är faktiskt DN jag läser. Vad har hänt? Har Peter Wolodarskis tidning radikaliserats?

Verkligheten känns ibland som något ogreppbart, något som upplevs men inte kan fångas och sättas på en scen så att alla kan se samma sak. För vi ser helt uppenbart inte samma sak. Vissa väljer medvetet att blunda. Andra är bara förblindade.

När självaste DN skriver om ”systemhotande” kriminalitet i det land vilket Wolodarski själv för inte så länge sedan beklagade var oemottagligt för goda nyheter, har något faktiskt hänt. DN menar rent av att det krävs såväl slopade straffrabatter, som föreslås i riksåklagarens nya utredning, som så kallade kronvittnen och tillträdesförbud till vissa platser för multikriminella. Händelsevis är detta förslag som SD har drivit.

I takt med att skjutrekordet slås på nytt (45 döda nu) och även normalt sett indolenta krafter börjar vakna ur sin slummer, kan vissa börja hoppas på att utvecklingen går att vända.

Alla är inte lika optimistiska. Nu när kriminaliteten går ned i åldrarna, både vad gäller gärningsmän och offer, och även drabbar medelklassen väljer vissa att engagera sig i en motståndsaktion.

Jag har hittills avstått från att kommentera Andreas Henrikssons ”avslöjande” (eller med hans egna ord ”extremt djupa gräv”) om den så kallade Hållbart Sverige/Projekt Ekerö-gruppen då jag dels inte såg var scoopet låg, dels uppfattade efterdyningarna som ett gräl mellan mer eller mindre bekanta.

Några ord ska jag ändå yttra om det hela. Jag blev själv inbjuden till ett möte med den där omtalade klubben i november. Det framgick redan i inbjudan vad det handlade om. Skälet till att jag inte deltog, om inte annat av ren nyfikenhet, var främst tid. Eller brist på sådan. En föräldraledig småbarnsförälder har svårt att komma loss, helt enkelt. Dessutom vill jag gärna gå all-in på sådant jag deltar i, och det har jag definitivt inte tid till för närvarande.

Lite kort kan jag emellertid konstatera att jag inte är förvånad av och heller inte tycker att det är särskilt konstigt att fler och fler i den borgerliga medelklassen nu har kommit till slutsatsen att samhällsutvecklingen gått så långt i fel riktning att de måste börja förbereda sig för att dels göra motstånd (inom lagens råmärken), dels säkra sin egen familjs trygghet. Detta är frågor som dryftas öppet i sociala medier dagligen. Idén med lotteri och direktdemokrati kan ej heller sägas vara det värsta jag hört i politiska kretsar.

Att skaffa jägarexamen i syfte att få laglig tillgång till vapen är knappast ett problem så länge dessa vapen inte används i kriminellt syfte. Och själva idén med att samla likasinnade i en enskild kommun för att öka möjligheterna till politiskt inflytande är inget annat än en svensk version av den gamla Free State Project-tanken.

Hur många har inte drömt om att göra gemensam sak och flytta till en plats för att där kunna genomdriva det om inte perfekta så i alla fall betydligt bättre samhället? Detta är för libertarianer en synnerligen hemtam diskussion, och den stannar vanligtvis vid just en dröm någon gång där på småtimmarna när lådvinet börjar ta slut.

Andreas Henriksson har beskrivits som full och mästrande av personer som deltog på det där hemliga mötet. Själv hävdar han att han endast drack tre glas vin. Oaktat Henrikssons intag av vin förefaller det uppenbart för de flesta att scoopet fanns mer i hans huvud än i verkligheten.

Ett konservativt Machtübernahme är nog inte nära förestående, trots allt. Inte ens i Laxå.

Lyssna även:
bubb.la