Socialdemokraterna hade nog hoppats att gymnasieamnestin för de ensamkommande afghanerna, i händelse av att den faktiskt röstades igenom i riksdagen, hade glömts bort lagom till valrörelsen. Nu kommer den tvärtom att vara högst levande ända in i september.

I SVT:s Opinion live i Almedalen hölls en debatt om den så kallade gymnasielagen. På plats för att diskutera fanns Sverigedemokraternas Paula Bieler, Centerpartiets Johanna Jönsson, Kristianstadsbladets Carolin Dahlman och även en ensamkommande som själv omfattades av lagen.

Jönsson ansåg att debatten var ”sorglig” nu när lagen är på plats. Det handlar bara om att acceptera att de ensamkommande kommer bli kvar i Sverige, menade hon.

Sedan den där debatten i Visby har det hänt en hel del. Två av landets fyra migrationsdomstolar, först i Malmö och sedan i Stockholm, har underkänt lagen.

Malmös migrationsdomstol ansåg att lagen är så bristfällig att den inte går att tillämpa. Framför allt handlar det om att det slopade kravet för den enskilde att göra sin identitet sannolik går tvärs emot annan lagstiftning.

Stockholms migrationsdomstol ”stupade redan på första meningen”, som chefsrådmannen uttryckte saken. Även här ansågs sänkta beviskrav för identitet strida mot annan lagstiftning, i detta fall Schengenregelverket.

Riksdagen har alltså röstat igenom en lag som strider mot ett så grundläggande regelverk som Schengens. Att lagen trädde i kraft med stöd av ett parti som leds av en jurist gör det hela smått parodiskt.

Migrationsverket har nu fattat det enda rimliga beslutet i detta läge: att pausa sin ärendehantering och invänta Migrationsöverdomstolens vägledande dom. Den väntas någon gång i september, vilket betyder att gymnasieamnestin tvärs emot Socialdemokraternas förhoppningar kommer vara en levande fråga in i valrörelsen. Gissningsvis finns det åtminstone två partier som lär vilja utnyttja detta.

Migrationsverkets beslut att avvakta väckte genast reaktioner. En av de mer framträdande #jagärhär-aktivisterna utmålades i Sveriges Radio som ett slags företrädare för en kritik mot Migrationsverket. De kunde, för att citera en gammal brittisk serie, lika gärna ha frågat katten. Varför en notorisk aktivist fick komma till tals i stället för att statsradion sökte en kommentar hos exempelvis Annie Lööf, vete fåglarna.

För dem det berör måste situationen vara helsnurrig. DN konstaterar att ”[d]et som Sverige har utsatt de afghanska asylsökande ungdomarna för är ett slags psykisk tortyr, även om det inte varit avsiktligt.” Det ligger mycket i det.

Först skickas signaler ut att alla är välkomna till Sverige. Kasta passet och kom, bara. Sedan slås dörren igen. Väntetiderna ökar. Åldersbedömningar införs. Fler med avslagsbeslut sätts i förvar (även om ytterst få utvisas). Hoppet tänds åter när riksdagen beslutar om en amnesti för runt 9 000 personer med gymnasiestudier som grund. Och nu tyder allt på att lagen kommer förkastas av sista rättsliga instans.

Sverige har en lagstiftande församling som genom sitt agerande i migrationspolitiken sänkt förtroendet för såväl riksdagen som politiken i stort. Så här förbaskat slappt och oprofessionellt får politiker faktiskt inte agera.

Tydlighet och långsiktighet är vad som behövs i migrationspolitiken. Därför måste den, oavsett regering, föras utan inflytande från gröna partier.

Tidigare bloggat:
Lagstiftningslajvarna