Tänk dig ett regeringsalternativ bestående av flera partier som aldrig kan prata ihop sig innan de öppnar truten, notoriskt undviker att utmana den sittande regeringen och aldrig vågar stå för någonting. Skulle du lägga din röst på något av dessa partier?
Alliansens senaste debacle följer detta mönster till punkt och pricka. Först går Moderaternas gruppledare Tobias Billström ut och hävdar att allianspartierna öppnar upp för att ge ordförandeposter i riksdagens utskott till Sverigedemokraterna efter nästa val. Centerpartiets vice ordförande Anders W Jonsson utvecklade bakgrunden till detta när han sade att ”vi tycker att det är ganska rimligt att väljarnas röst också får genomslag på hur riksdagen sedan organiserar sitt arbete.”
Det dröjde inte länge innan både Liberalernas Jan Björklund och Centerns Annie Lööf tog avstånd från utspelet, i Björklunds fall med hänvisning till att det krävs en överenskommelse med Socialdemokraterna först. Och eftersom S inte vill ge några ordförandeposter till SD – vilket alla visste från början – blir det inget.
Alla som trott att relationen till SD skulle börja normaliseras under denna mandatperiod fick just ett bevis för att allianspartierna fortfarande är obstinata i sitt förhållningssätt till Jimmie Åkessons parti. Dessutom fortsätter Alliansen att göra bort sig inför öppen ridå. De gör onekligen ett bra jobb – för Stefan Löfven.
Visst har Anders W Jonsson rätt – det är rimligt att ett parti inte bara får riksdagsplatser i enlighet med sitt mandat från väljarna utan även tilldelas ordförandeposter i de olika utskotten enligt samma logik. En annan hantering är att runda den demokratiska processen.
C och L vill alltså upprätthålla ett slags undantagstillstånd i svensk politik där ett parti, som lockar en allt större del av den svenska väljarkåren, särbehandlas. De partier som agerar på detta sätt har dessutom mage att kalla sig demokratiska (underförstått att SD inte är det)
Man behöver inte gilla ett parti eller dess politik. Det är faktiskt inte politikernas primära uppgift att tycka så mycket om andra partier. Huvudjobbet är att få ihop en majoritet för olika förslag och styra landet, kommunen eller landstinget.
Detta görs både genom att våga driva sin egen linje och att kompromissa när det behövs, men framför allt genom att respektera väljarnas utslag.
Låt väljarna avgöra hur mandatfördelningen ska se ut. Ta ansvar för det valresultat ni har att hantera, politiker. Eller välj en annan karriär.
Som det ser ut kommer SD att bli minst dubbelt så stora som C och L tillsammans. Att då SD inte skulle få ordförandeposter är horriblet. Jag förstår dock C och L. De blir av med uppdrag som ger både prestigr och pengar.
Förhoppningsvis slipper vi L i riksdagen efter höstens val också. Förhoppningsvis imploderar partiet efter det och vi slipper dem i svensk politik för all framtid. Detsamma gäller vetvillingarna i MP.
Sedan är det uppenbart att Centern har blivit ett parti som inte bryr sig om hur lagar skall stiftas utan man låter sig styras av aktivister så som CUF och Jahanna (Pelle-)Jönsson. Röstar man på det partiet har man visat att man själv inte har vuxit upp.
Det var allt en jävla tur att omständigheterna inte var spegelvända så att det var SD som gick ut med att de mycket större partierna L och C inte skulle få några ordförandeposter, för då skulle ju Janne och Annie skrika sig helt blå i ansiktet om vilket fruktansvärt antidemokratiskt parti SD är.
Det börjar faktiskt bli hög tid att komma upp ur sandlådan nu, Janne och Annie…
Föreställ er att SD skulle bli såpass stort att de kom i regeringsställning.
Redan om S inte skulle ingå i nästa regering, så skulle denna regering få svårt att genomföra något pga all aktivism från ’tjänstehen’ med ’rätt’ värdegrund, vilka skulle obstruera llt vad de kan enligt modell frän vänstern i USSA.
Ifall SD skulle ingå i en ny regering, då skulle högst antagligen administrationen i Sverge obstrueras till en formlig implosion …
Vad bör göras? Om Åkesson blir statsminister bör han först och främst säkra sig gott om tid i teve och plats i tidningarna. Där ska han förklara alla åtgärder han vidtar, bland annat när han avskedar politiskt tillsatta högre tjänstemän med s-märkning. Han bör motarbeta sekretessen och redovisa allt det trubbel som den s-infiltrerade byråkratin försöker ställa till, likaså torpedera all fake-news som media försöker sig på. Således: mot den korruptiva slutenhet, lögnaktighet och DÖ-mentalitet som varit förhärskande bör SD ställa den goda demokratins öppenhetsprincip. Respektera väljarnas förstånd. Det måste gå.
Jag tror vi får uppleva ytterligare fyra år med politiker som jollrar i sandlådan istället för att ta ansvar för ett i många avseenden krisande Sverige.
Ja, en röst på t.ex. M i valet riskerar på grund av det här cementerade allianstänket att bli en röst på partier vars främsta mål blir att på olika sätt tillfredsställa alla vänster(inkl mp)journalister – och de är grymt många – samt S. De flesta verksamma politiker i dessa borgerliga, eller i C och L- fallen s.k. borgerliga, partier, KD delvis undantagna, har suttit med Reinfeldt och medverkat till vad vi har nu. Man kan helt enkelt inte lita på dem! Många tycks trots sin borgerliga etikett vara räddningslöst marinerade i vänstermarinad. Särskilt i migrationsfrågor.
Allianspartierna vill inte komma i regeringssställning. De gör allt för att inte vinna.
Efter 9/9 i år kommer c och Björklund stödja en s/mp regering öppet och m stödjer densamma passivt medan allas vår Uffe mumlar om ”god ton”,hehehe. Uffe kommer aldrig statsminister , precis som AKB.
Inte blir det bättre av att liberalerna tycker sig behöva ett godkännande av sossarna innan de vet vad de vill.Som både Ygeman och Aftonbladet nogsamt påpekar.Men partier i den storleken får panik när det skulle kunna vara så att man tappar någon promille väljare.Några elaka kommentarer i vänstermedia och majoren blir sjösjuk och tar på sig både flytväst och livboj.
Men det där gäller inte bara L och C.Även M har sina egna utmaningar.
Tove Lifvendahls, av Expo VÄLDIGT påverkade, behandling av Ann Heberleins påstådda brist på värdegrund väcker en del frågor.När SvD föredrar Gudrun Schymans värdegrund framför Heberleins är det något som skevar.
https://ledarsidorna.se/2018/06/moderaterna-maste-ga-sina-valjare-till-motes/
SvD är en vänsterblaska,det är länge sedan den tidningen var moderat. Det står väl oxå klart att liberalerna(löjliga partiet) är en samling viktigpettrar som är för fina i kanten för att medge sina såssepreferenser.
Arpi och Gudmundson är de enda läsvärda av ledarskribenterna på svenskan. Lifvendahl är en flyktingvurmare och kramare av Expo. Hon är helt opålitlig.
Hon skrev för några år sedan om att Malmö är ett ofött New York. Menar hon hur New York var på 70-talet?
En diskussion som jag aldrig/sällan hört i Sverige är om vi inte skulle introducera samma system som USA har där en mycket större del av administrationen byts ut vid val. Skulle nog vara hälsosamt då man skulle tvinga dessa tjänstemän att jobba som något annat under ett tag, dvs mer rörlighet mellan privat och myndighets ”industrin”.
Troligen skulle aktivism också minska till förmån för icke vänster politik….och där finner vi nog svaret på varför det inte diskuteras eller har provats.
Annie har väl varit tydlig med att hon med sannolika valresultat siktar på att sitta i en socialdemokratisk regering. Det talar inte till hennes fördel att hon går till val på en alliansregering som hon inte tänker stödja annat än under förutsättningar som inte kommer att infalla. Alliansen kommer att fortsätta med att vara stödpartier till den politiska vänstern.
Aftonbladet berättar och förklarar:
” Det har varit mycket fokus på SD under den senaste tiden,
det är sannolikt avsaknad av Moderaternas synlighet
som återspeglar sig i mätningen, säger Karin Nelsson, analyschef på Inizio.”
”Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer viftar bort frågan om hans parti är i kris.
– Verkligen inte. Det har varit en turbulent vår då SD har växt och S har krympt. Den polariserande debatten
om migrationen har gynnat SD och vi är inte opåverkade, säger Strömmer.”
”23,9 för er – vad säger du om den siffran?
– Det är klart att det är ett tufft läge i opinionen där vi har gått ner, men vi har också i ett antal mätningar sett att det har stannat av,
svarar Lena Rådström Baastad, partisekretare (S).”
Sveriges Radios mätning enligt DN:
”Regeringspartiet nämndes i 242 toppnyheter under tidsperioden, jämfört med 158
för huvudmotståndaren Moderaterna och regeringskollegan Miljöpartiet som nämndes 111 gånger.
Sverigedemokraterna nämndes i 107 toppnyheter.”
Det är väl inte så konstigt att varken S eller MP gynnas av mediabevakning?
Det här är nästan lika ruttet som DÖ. Bloggaren toklandet.wordpress.com är lika förbannad som jag och kommenterar bra som alltid. Läs ”All offentlig makt i Sverige utgår från Socialdemokraterna. Och Allijangsen.” Och anybodys-place.blogspot.com tror sig ha listat ut hur Annie Lööf tänker: (C)hilla som Jonas Sjöstedt”.
Under de senaste veckorna har jag stärkts i min uppfattning att det absolut viktigaste blir att proteströsta taktiskt klokt och försöka hjälpa fram ett konservativt block: SD, AfS och MED. Även om SD blir stort bör det definitivt inte i höst sikta på regeringsmedverkan i någon form, därför att all skuld för utvecklingen kommer att läggas på dem. De blir en sittande fågel, världens lättaste byte. De har inte en chans att göra något vettigt på grund av obstruerandet och svartmålandet på alla nivåer. Sverige är ingen demokrati längre och varken pladder, poster eller plåster hjälper. Hela maskineriet måste krascha med de skyldiga vid rodret, så att bara de av hela svenska folket och utlandet för evigt stämplas med sin personliga och sin mobbkollektiva bottenlösa ansvarslöshet, inkompetens, skuld och skam!
@ Sixten,
”Under de senaste veckorna har jag stärkts i min uppfattning att det absolut viktigaste blir att proteströsta taktiskt klokt och försöka hjälpa fram ett konservativt block: SD, AfS och MED”
Jo, det vore väl bra med nya partier, men vågar man ta risken att slänga bort sin röst? Personligen upplever jag att detta är det första svåra valet någonsin och jag tänker nog vänta så länge det går innan jag bestämmer mig.
I det här valet är det viktigt att rösta på SD för att de skall bli största parti i riksdagen även om man som jag egentligen tycker att MED är bättre.
Om SD blir större än sossarna kommer det att innebära en sådan knäck för sossarnas självbild att de inte längre är största parti att jag inte tror att de någonsin kommer att återhämta sig ifrån det.
Det är ett skäl så gott som något att rösta på SD.
Jag ska också överväga in i det sista, och Fd moderat nämner en aspekt, som väger tungt för mig med. Men Sverige fungerar inte som en parlamentarisk demokrati, vilket har visat sig gång på gång under hela mandatperioden, även nu de senaste veckorna. Därför blir väljarutslaget ändå inte avgörande i riksdagen och för myndighetsutövningen och nästan inte alls för regimmedia och fundamentalistiska pk-ister.
Inget tyder på att handlingskraftiga, obehagliga regeringsbeslut kan genomföras ännu på länge. Därför är det nog tyvärr ett stort misstag av SD att frivilligt gå in i den givna syndabocksrollen, hur frestande det än kan bli efter ett fördubblat väljarstöd.
Vi kan heller inte bygga på rationella överväganden, eftersom vi även som amatöristiska observatörer kan se att den dominerande delen av etablissemanget under många år verkar ha utvecklat ett slags mobbkollektivistiskt psykiskt syndrom av tidigare okänd art (påminner delvis om masshysteri / masspsykos, men har många fler sidor). Även akuta och livshotande psykoser kan man tillfriskna ifrån, om personligheten står på en tillräckligt frisk grund, men det här nya individual-kollektivistiska psyko-syndromet uppvisar så många kroniska och djupgående symptom att ingen normal tillnyktring och realitetstestning kan förväntas hos de svårast drabbade.
Hej.
Att samla människor som är i pågående neuros eller psykos i grupp förstärker problemen för samtliga. Gruppens normalitet blir då sjukdomstillståndet, och tillfrisknande omöjliggörs.
Kännetecknande är vanföreställningar (allt från ren inbillning, ie saker som inte kan finnas, till allt för starka/felaktiga reaktioner på stimuli), övertolkningar (t ex: främmande person skrattar tolkas som om det är riktat mot en själv), flykt/försvar-respons i alla situationer (beror på maximerad stress), grandiositet kombinerad med låg självkänsla (’allt är mitt fel’-tankar så att säga), revanchism (fantasier om att hämnas/skipa rättvisa/skapa balans od), hallucinationer (inte specifika röster eller syner, lukter eller liknande utan felaktig tolkning av existerande stimuli), och i extremfallen faktiska äkta hallucinationer (t ex att människorna runt dig egentligen är robotar; detta är exceptionellt ovanligt om inte missbruk/medicinering och annan psykisk ohälsa som t ex schizofreni föreligger).
Eventuella paralleller med politiska rörelser, religioner och idéer är synnerligen vanskliga och bör i mitt tycke användas sparsamt. Det är dock fullt möjligt för en liten grupp, färre än ett tjugotal, vilka i grupp stimuleras till att förstärka sina neuroser, att ha stor påverkan beroende på gruppmedlemmarnas socioekonomiska status i samhällshierarkin: psykoanalytikern Margit Norells inflytande i prostitutionsutredningen 1977, Catherine Da Costa-fallet (via Hanna Olsson), fallet Kevin, samt flera betydande personer inom politik, media och juridik (Sven Å Christiansen exempelvis) samt hennes piece la resistance: Thomas Quick.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@ Japp Utlandssvensk. Men jag tror en röst på SD är det taktiskt bästa 2018 och jag skriver inte som SD-partimedlem här. Glöm Nya Moderaterna. Jag kan t o m tänka mig rösta på AFS 2022 MEN om de i år får 1% och MED 1,5% så är det inte i landets aktuella tillstånd bra att spilla bort procenten. Det bästa just nu är en mobilisering av oss klarseende att SD fullkomligt skräller med säg 29%. Det är den CHOCKVERKAN och med rätta den käftsmäll som soppartierna är värda få i nyllet. Detta kommer försvaga den gamla maktsrukturen radikalt. Något sådant som den aktuella partisympatiökningen för SD har aldrig hänt i Sverige tidigare. Trots Svt o Sr:s anti-SD-propaganda år från år. Sverige har fått nog av S & M och de andra pajaspartierna. Problemen i landet kommer öka lavinartat framöver och postmarxismens utopier kommer genomskådas. Med ilska. Allsidig information kommer tränga fram om sakernas tillstånd. Kvasiteorier kommer folk kasta åt helvete, därför det är deras verkliga vardag som är verkligheten.
PATETISKT att allianspartier diskuterar huruvida SD ev ska tilldelas det ena eller det andra efter valet! Det vore klädsamt med lite ödmjukhet. Kanske SD blir de som får styra vem som ska få vilka positioner. Men eftersom oppositionen uppenbarligen inte har nån vettig egen politik att diskutera ägnar man sig åt att torgföra sin uppblåsta självbild istället. Man kan som väljare förutse uppslitande kraschlandningar för både sossar och de sk ”liberalerna”. Gott åt dem!!
Om man får tro Expressen, vilket i sig väl är tveksamt, så pågår i nuet ett inbördeskrig i alliansen där skit kastas av anonyma källor hejvilt.Kan det bara rinna över helt i officiella källor också i andra tidningar samt på scenen i Almedalen blir kommande vecka en enda lång begravning i direktsändning.
Ja, tyvärr gör sig allianspartierna meningslösa, fast detta visste vi nog sen innan. Jag har sedan länge gett upp hoppet om dom.
Mitt problem är att även SD verkar menlösa. Exakt vad tänker dom göra med avseende på migration/integration om dom får makten? Jag tycker det är oklart.
Mitt val just nu står mellan AfS och MED. Det förstnämnda tack vare repatrieringsplanen, och det senare mest för att AfS känns hemskt – ska jag behöva gå så långt typ.
Övertyga mig gärna om att AfS inte behövs.
Vad har den här Jens Ganman för rötter och vilkas ärenden springer han och Göteborgsposten? Frågor som naturligtvis kommer att ställas om de nu inte drunknar i något utespel från den demokratiska tummelplatsen Almedalen.
Jens Ganman tillhör i varje fall den där ynka lilla procenten som inte skämmer ut journalistkåren.Inte ens om han bara är krönikör och inte journalist faktiskt.
http://www.gp.se/ledare/ganman-apan-pierre-vinner-valet-1.6783956
Hej.
Socialdemokraterna har ända sedan Helén och Hedlunds dagar kunnat utmanövrera Folkpartiet och Centerpartiet.
Dels lockar man likt en trenchcoat-klädd pederast med gottepåsen: ”Vill lille bonde-liberalen följa med in i kanslihuset och titta på mina ministerposter?”, dels genom splittring via frågor av typen: ”Tänker ni rösta för att ladda X antal reaktorer?”.
Att dessa partiers medlemmar och företrädare kunnat gå på samma blåsning sedan ca 1950 får en att fundera. Förtroendegivande är det dock inte.
Överlever Sverige fyra år till med partiväsende?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det här är väl som vanligt ett skådespel! SD är uppenbart kontrollerad opposition. Det syns lätt på de Israelflaggor de skyltar med.
SD är långt mer vänster, men mindre nationell än S var på 50-talet. Så varför låtsas de andra partierna att de skulle vara i det närmaste nassar? När vi haft två partier (C & S) som på 30-talet var nassarna närmast?
Rebecca & Fiona har under den gångna veckan fått genomslag och visat sig mycket skickliga på att nå ut med sitt budskap. De ska tydligen ha mycket att säga till om i politiken eftersom ”vi lever i ett samhälle”.
Rebecca & Fiona i sitt esse: https://ibb.co/mxyE7J
Cirkus DÖ 2.0 fortsätter uppenbarligen i oförtruten takt.
Man kan konstatera flera saker i och med detta.
1) 7-klövern har alltså fortfarande ingenting lärt sig.
2) Pajkastningen har inte minskat en millimeter, och sandlådenivån är så djup att man kommer ner till den hårda leran undertill.
3) Förståelsen för att ta ansvar för landet kan eventuellt bara finna med hjälp av stjärnkikare.
4) Demokratiskt sinnelag och moral är lika svårt att finna som Gräddnougaten i Alladin-asken när man är siste man runt bordet att bli bjuden.
5) Respektera folkviljan är man totalt ointresserade av, och mest tydligt är det i Stockholm där man kommer att stänga ute upp mot 30% av folkviljan, och specifikt från 20% av folket från inflytande.
Ulf Kristersson kan inte bestämma sig.
Å ena sidan inser han att SD förmodligen kommer att representera upp mot 30% av folkviljan, men samtidigt är sitter motviljan att lämna ifrån sig makt så in i märgen djupt.
”Vi skall ta ansvar och vara beredda att diskutera sakfrågor”
”Vi kan tänka oss att ha stöd av SD i vissa frågor”
Samtidigt så säger han åter igen att det inte finns en chans i h-vete att de skall samarbeta med SD.
https://youtu.be/WCsva02gWvE
Det här ska alltså pajaspolitikerna hantera.
Hans, du ställde frågan om du skulle rösta på något av dom partierna. Mitt svar blir jag skulle aldrig någonsin rösta på något av alliansens partier och heller inte på något av rödgröna partierna och inte heller Sverigedemokraterna för dom har blivit likadana som den övriga regeringen och riksdagen och allierat sig med dom. Varför tror ni det heter sverigedemokraterna-alliansen. Så för mig blir det dom nya partierna Medborgerlig Samling och Afs, alternativ för Sverige. Om vi vill ha en förändring, det kommer aldrig bli en förändring i Sverige så länge vi har dom gamla partierna.