Att ha en ideologisk och moralisk kompass är en god grundförutsättning för att fatta beslut med viss resonans. Poängen med att över huvud taget ha en ideologi i ett parti är att de politiska vägvalen ska bottna i någonting annat än den senaste opinionsmätningen.
Den som helt saknar en ideologisk kompass hamnar lätt i populistiska utspel som varierar med opinionsvindarna. Månne är det så vi ska förstå de historiskt tvära kasten i retoriken kring migrations- och migrationspolitiken samt diskussionerna om svenska värderingar och tiggeri.
Ibland krockar emellertid ideologin med verkligheten likt en suv med en stor fet älgko. I ett sådant läge är frågan vad som är mest rättrådigt; att stå pall trots att konsekvenserna av det ideologiskt renläriga ställningstagandet uppenbart blir förfärliga? Eller helt enkelt ge vika och göra avkall på sina ideologiska principer?
Jag har personligen drabbats av dessa krockar vid ett antal tillfällen. Ett av dem rör religiösa friskolor, ett annat migrationspolitiken. Att medge detta innebär en viss risk för att bli kallad både det ena och det andra. Då får det väl bli så.
Poängen med denna text är att lyfta fram att sådana här krockar förekommer och att vi förmodligen skulle göra gott i att erkänna dem lite oftare. Detta är inte så mycket ett sätt att medge egna tillkortakommanden som det är ett åskådliggörande av att den platta ideologiska kartan långt ifrån alltid överensstämmer med den kuperade terräng i vilken vi lever.
Vi kan börja med friskolorna. Min grundläggande inställning som libertarian har varit att det är föräldrarna som ska få välja skola åt sina barn, och att alla inriktningar i princip är godtagbara. Staten kan inte veta bättre än föräldrarna. Drivet till sin spets skulle detta kunna innebära att en nazist startar en skola för sina och likasinnades barn samtidigt som asatroende gör detsamma. Ni förstår principen.
Idén är månne frihetlig och fin, men så ser vi hur barn behandlas i extremistiska skolmiljöer (där inte sällan flickor i synnerhet far illa) och det vackra i friheten flagnar betänkligt. Numera är min tolerans för religiösa friskolor avsevärt begränsad, även om jag inte har landat i ett i mitt tycke populistiskt förslag på förbud som Socialdemokraterna plötsligt föreslår. Antalet religiösa friskolor är trots allt få och av dessa är det en minoritet som har figurerat i media i samband med avslöjanden av olika slag. Men förekomsten av dem är långt ifrån oproblematiska.
Den andra frågan handlar om migration i allmänhet och fri invandring i synnerhet. Att fri invandring och en universell välfärdsstat som den svenska inte är kompatibla med varandra har även den mest trångsynte nyliberal länge förstått. Ändå är det inom vissa kretsar fortfarande oproblematiskt att vara för öppna gränser och generös asylinvandring innan systemen för bidrag och ersättning har stramats åt. Centerpartiet befinner sig nu där.
Migrationsfrågan handlar emellertid om mer än bara ekonomi. När jag går tillbaka och tittar på gamla texter i mitt arkiv inser jag att även jag brast i analysen för ett decennium sedan. Jag såg inte den kulturella aspekten utan levde i tron att Sverige skulle kunna bli som USA i den meningen att invandrargrupper helt oproblematiskt kan bilda sina egna små samhällen i samhället och leva för sig själva utan att störa någon. Som om det skulle bli ett nytt blomstrande Chinatown varje gång.
Timbros Siri Steijer gav nyligen uttryck för just denna naiva syn i en debattartikel i vilken hon försvarar segregation. Hon anser att vi bör ”välkomna framväxten av etniskt präglade stadsdelar som Chinatown och Little Italy, där människor får sätta sin egen prägel på den lokala ekonomin.” Problemet med denna syn, som jag alltså själv delade en gång i tiden, är att den inte tar hänsyn till vilken sorts invandring Sverige haft de senaste 25 åren.
Vi har i praktiken redan just de etniskt präglade stadsdelar som Steijer efterlyser. Men det är inte Little Italy utan snarare Little Mogadishu och Little Iraq. Och vi ser vilka problem det har medfört: arbetslösheten är avsevärt högre i dessa områden, kriminaliteten och otryggheten likaså, skolorna är sämre. Den som kan flyttar därifrån.
Detta kanske hade kunnat ursäktas om problemen hölls inom stadsdelsgränserna, men då Sverige är ett välfärdssamhälle med generösa sociala rättigheter påverkar det hela landet. Och eftersom de boende tagit med sig sin kultur från hemlandet behandlas kvinnor och flickor därefter – vissa blir helt sonika inlåsta i sina lägenheter. Små barn tvingas skyla håret.
Det statiska samhället finns inte. Stadsdelar påverkar varandra som påverkar städer som påverkar kommuner och slutligen hela landet. När många personer med antisemitiska föreställningar slår sig ned i Sverige påverkar det judars vardagsliv. När människor med medeltida värderingar kring kvinnors rättigheter bosätter sig här påverkar det även svenska kvinnors liv. Och så vidare.
Det är helt avgörande att ta med den kulturella aspekten i migrationspolitiken då den påverkar samhället i grunden och då mycket av det som skett är irreversibelt. Här har stora delar av borgerligheten en bitter hemläxa att göra.
Att stå på en någorlunda solid ideologisk grund är bra. Att ha principer är bra. Men den som saknar förmåga att anpassa sig till verkligheten när så krävs och ompröva gamla dogmer, riskerar att göra sig till extremist.
Läs även:
Anna Dahlberg: Låt oss prata om moralen, liberalismen och migrationen
Strålande, Hans!
Angående det inledande temat, dvs. principer kontra pragmatism, kan man ju bli ganska filosofisk. Det finns mycket att säga om detta, men personligen tror jag att huvudproblemet är att de västerländska ideologierna är just västerländska och det är inte alls uppenbart att de går att tillämpa rakt av på människor från andra kulturer. Förutom höger-vänster frågor kan man även säga att detta gäller för själva överideologin i vårt samhälle, nämligen demokrati. Inget tyder på att detta system fungerar i t.ex muslimska länder.
”Hon anser att vi bör ”välkomna framväxten av etniskt präglade stadsdelar som Chinatown och Little Italy, där människor får sätta sin egen prägel på den lokala ekonomin.”
Det här är exakt vad C länge har argumenterat för. I de långa rapporter som de gav ut inför valen 2006 och 2010 gick de in i detalj på detta resonemang och hänvisade friskt till USA och Kanada.
Det som C och övriga ”badkarsliberaler” dock inte gör är att verkligen läsa på om hur migrationspolitiken historiskt fungerade i de länder som de håller upp som positiva exempel. De fick Little Italy men inte Little Mogadishu. Den nyfikna debattören bör ju rimligen fråga sig varför, men dessa figurer är inte nyfikna. De är dogmatiska och väljer endast ut de observationer som passar in i deras världsbild.
För de (ytterst få?) som verkligen har grottat i detta är det dock ingen hemlighet varför det blev Little Italy men inte Little Mogadishu i USA eller Kanada. Man tillät helt enkelt inte muslimsk immigration. Låter det revolutionerande? Det kanske det gör nu, men länge var det bara uppenbart sunt förnuft. Debatten i USA handlade mycket länge (från Mayflower 1620 till ungefär 1960) främst om selektion och volymer. Man uppmuntrade vissa grupper att komma (t.ex skandinaver) och införde regelrätta förbud mot andra grupper.
Vad är det som är så svårt med detta? Varför kan vi inte bara göra exakt så?
Men, men, utvecklingen har sen gått åt andra hållet även i USA och Kanada. Även om det inte har blivit lika extremt som i Sverige, har selektionen där blivit klart mjukare. Så de senaste 10-20 åren har man fått in även t.ex somalier. Till de gamla svenskbygderna i Minnesota har det kommit cirka 30 tusen och stadsdelen Cedar-Riverside i Minneapolis — är nu känd som…….gissa tre gånger……… “Little Mogadishu”!!
Det finns massor skrivet om detta, det är bara att googla om ni har tid och lust. Men jag kan väl ge er en typisk artikel ur högen:
”Ali was one of seven Minneapolis-area Somali men killed over a 10-month period, and authorities believe all were killed by fellow Somalis. Police say it’s too simple to tie all the killings to Somali gangs, which have lured hundreds of young community members to their ranks in recent years.
Those in the insular community willing to speak out, however, disagree.
”It was all gang activity, totally, 100 percent,” said Shukri Adan, a former Somali community organizer who estimated in a 2007 report for the city that between 400 and 500 young Somalis were active in gangs. ”The police don’t want to say that but everybody else knows that.”
Despite anger and despair over the killings in Minnesota’s Somali community – the nation’s largest – police and prosecutors have struggled to catch and try the killers. Few witnesses have stepped forward because of a fear of reprisal and deep-rooted distrust of authority. More than half of Minnesota’s Somalis are living in poverty, according to state statistics, and many complain that authorities are biased against Somalis because of their Islamic faith.”
Den är från CBS news 20 Juli 2009 och rubriken är; ”Rise of Somali Gangs Plagues Minneapolis”. Ni hittar den lätt, men om jag länkar kan jag fastna i spamfiltret.
Så 500 gängmedlemmar av en total population på 32 tusen och dessutom lever hälften av hela gruppen i fattigdom. Det låter väl ungefär som förväntat. Eller?
Nu är ju USA erkänt som ett positivt exempel av badkarsliberalerna och även jag gillar rent allmänt det amerikanska systemet, även om jag tycker att Schweiz är bättre. Men som ni kan se blir utfallet för somalier i det kapitalistiska USA precis lika katastrofalt som det blir i sosse Sverige. Om eller när Schweiz blir tillräckligt självmordsbenäget att ta in 30 tusen somalier, lär det bli samma visa här.
Vad gäller migration, spelar det (nästan) ingen roll vilket system man har. Det enda som är viktigt är vilka människor man släpper in. Fast det är ju jobbigt att erkänna om man bygger sin världsbild på att det finns ett system som kan frälsa alla…………….
Det handlar om demografin!
Vi är utsatt för en invasion av hundratusentals män, som nu väntar på att ta hit sin kvinnor från sina kulturer. Därefter avlar de betydligt fler barn än ursprungsbefolkningen. De tänker inte ta till sig vår kultur.
Vad återstår sedan av Sverige om 20-30 år ?
@ Bo Adolfsson,
”Det handlar om demografin!”
Helt rätt, enligt min uppfattning. ”Demography is destiny” och i fallet Sverige pekar allt mot att vi blir ett MENA land, om inget dramatiskt händer ganska snart. Om det tar 20-30 år eller går lite fortare eller långsammare kan man väl debattera. Jag tycker att det verkar osannolikt att landet håller ihop om 10 år, men jag har haft fel förr.
Om jag minns rätt hade du lite frågor kring censuren på DGS. I samband med detta kan jag nämna att min kommentar ovan är 4500 tecken och på DGS får man nu tydligen skriva max 1500 tecken, även om den regeln verkar tillämpas ganska selektivt. Alla gör väl som de vill, men jag kan ofta inte skriva vettiga inlägg med bara 1500 tecken.
@Us, @BA, vill till DGS försvar påpeka att deras WordPress-baserade plattform _är_ buggig. Ifall det nu är ett försvar att köra på ett s**t-system.. Men kommentarer oavsett längd försvinner där, utan att de granskats eller modererats, det är ett faktum. Jag har råkat ut för det flera gånger och ibland har mina hack för att få in mina kommentarer i modereringskön lyckats, ibland inte.
ingenting
Sverige kommer att bli ointressant för migranter när BNP/capita har sjunkit tillräckligt mycket så att vi ligger på Nordafrikas nivå.
Hej.
Du står, synes det mig, ensam likt ett fyrtorn bland svenska liberaler och libertarianer i att du är eftertänksam, och låter principen underordna sig empiri.
Det känns understundom tröstlöst att försöka nå fram till de som ständigt knäfaller vid Mises, Hayeks, Norbergs med fleras altare och likt den bokstavsvänster jag minns alltför väl kräver dels renodlad dogmatism, dels lexikalisk fundamentalism avseende diverse skrifter (och som gärna använder romaner som Atlas ruskade på sig’ som faktakällor) och dels uppvisar strikt panelhönesyndrom: gör inget, om du inte är absolut säker på att det du gör eller den du vill stödja är ideologiskt pur med en frenesi som Matthew Hopkins hade avundats.
Så, liberaler och libertarianer och anarko-whatever: tag lärdom av Mäster Hans!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ja, Hans Li Engnell står ensam som ett fyrtorn. Som vanligt är din prosa överlägsen, Rikard.
Vad gäller ”de som ständigt knäfaller vid Mises, Hayeks, Norbergs med fleras altare” har jag också debatterat en del med dem förr i tiden och nått samma slutsatser som du nu redogör för. Jag vill minnas att jag jämförde en av skribenterna på Mises.se, Per Bylund, med just bokstavsvänstern på 70-talet när han argumenterade för att det inte spelade någon roll om svenskarna blev ersatta med MENA folk.
Men denna fanatism är i grunden det normala i Sverige och man återfinner den längst hela höger-vänster skalan. Alla 7K partier gör, mer eller mindre, anspråk på att sitta inne med någon form av helhetslösning som ska kunna bringa fred och rikedom till hela jordens befolkning. De är utopister och något farligare finns inte.
Fast Hayek var emot fri invandring.
Hej.
Må så vara; det är inte Hayek jag är ute efter – det är de som likt marxister tror att bara för att man lägger till orden ”Enligt Hayek/Mises/ Rand/Heinlein/vem du vill så är det så att…” så blir det påstådda sant.
@Utlandssvensk: tackar för det – ibland känns det som man har hack i skivan, men jag skyller den understundom fattiga spis till prosa vi alla drillats i på skolans aversion mot egensinne, det sistnämnda är ju en förutsättning för all konst, och vad är skrivande om inte en konst?
@Hans: jag trodde fyrtornet var mer av någon slags kombination av högt och lågt. Upplysning i farliga vatten och mörka tider tillhandahållen av en plikttrogen och självuppoffrande man (fyrvaktare var ett särt släkte på den tiden de fanns) kombinerat med en, låt oss säga, fallisk aspekt av ståndaktighet som i det gamla skämtet om ett hangarfartyg som i dimman ser ett ljus och via megafon anropar: ”We are the carrier USS Enterprise – turn about!” och till svar får: ”Well, we’re a lighthouse. Your move.”
Nå. Det om det. Nu skall jag plantera hallon.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
PS @Utlandssvensk: taktiken att ifrågasätta gärningar utifrån en förment moralisk/etisk aspekt finns i CIA/OSS:s gamla sabotagemanual. Nu när jag inte längre är inom skolans hank och värn … roar det mig att fråga saker som ”Men är det verkligen rätt, rent värdegrundsmässigt, att såga upp timret på det viset?” Stor humor, som man säger. DS
Du står, synes det mig, ensam likt ett fyrtorn bland svenska liberaler och libertarianer
Därav loggan. 😉
Fanatisme og mangel på å kunne justere seg til terrenget er slitsomt, hva enten det er politikk, religion, eller for den saks skyld kosthold..’Den gyldne middelvei’ er å foretrekke!
Grundvig (dansk, 1800-t.): ”Tvang til tro er dårers tale, hjertet vegrer seg med fynd!” (Tro kan være mer enn tradisjonell religion, som kjent).
Et forstandig innlegg av Hans her i dag.
Även Expressens Anna Dahlberg är inne på samma tema:
https://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/lat-oss-prata-om-moralen-liberalismen-och-migrationen/
Det är svårt nu det där med principer och ideologi.”Öppna era hjärtan” och ”I mitt Europa” och allt det där.En relativt enkel slutsats man kan dra är att när principer och ideologi krockar med verkligheten så är det verkligheten som bestämmer.
Det sägs att en demokrati behöver välinformerade medborgare för att fungera.En annan relativt enkel slutsats man då kan dra är att media som mörkar inte är så nyttiga för en demokrati.
Förr eller senare kommer också de frågorna upp på bordet förstås.
Igår läste jag en notis om att Sverige nu satsar hårt på särrättighet till alla möjliga grupper. Samer, Romer, kvinnor, HBTQ ja ni fattar. I notisen funderade skribenten på om inte gruppen vita män snart också är en grupp som kommer att kräva sin rätt? Vad gör man om man inte får sin rätt? Några tar till våld. Vad händer om vita män tar till våld? Vilken grupp vinner? Själv är jag inte så ung längre men som vit man så vet jag på vilken sida jag skulle stå i den striden.
Islam och demokrati är varandras motpoler. Mer behöver man inte förstå.
För litet och för mycket skämmer allt. Nu har det blivit alldeles vansinnigt för mycket av invandringen.
Skolan: föräldrarna vet mer om barnet än staten, som inte vet något alls om barnet. Omvänt vet föräldrarna nästan ingenting om långsiktigt framtida behov av yrkeskategorier och vilka utbildningslinjer som kan ge barnen – och Sverige – de bästa förutsättningarna för ett bra och intressant liv och en stabilare samhällsutveckling.
Av kvalificerad studierådgivning är det därför alldeles för litet. Det går inte att låta avdankade skolfröknar sköta detta, eftersom de oftast inte vet något alls om livet utanför skolportarna.
Och det är väl knappast någon karriärväg att gå på en religiös friskola utan bara ett slöseri med livstid och studiemedel.
Sedan har väl barnet också en talan? Eller? Det är långt ifrån alltid utan ganska sällan som föräldrarna skall bestämma diktatoriskt vad och var barnet skall studera. Your old road is rapidly aging.
Efter att ha genomlidit Opinion Live, lika opartiskt som alltid, igår kväll kan jag bara konstatera att vänstern/S står inför enorma problem.
Problem, inte utmaningar.
Göran Greider och Eric Rosen skickas fram tillsammans med någon FI:are i enorm offerkofta för att visa att inte alla argumenterar som en psykotisk Henrik Arnstad.Det går väl sådär kan man säga lite snällt.Man klarar sig iofs ifrån tvångströjan men kraftig medicinering kan inte undvikas.
Opinion Live:s tanke var förmodligen att hjälpa rörelsen att reparera Löfvens numera berömda feltramp.Skrev jag att vänstern/S står inför enorma problem? Problem, inte utmaningar?
Därom tvistar internets alla lärde enligt uppgift.
Nu är frågan löst.Stefan Löfven säger nämligen att
han garanterat hör att det hela handlar om LAS-reglerna.
Min mor har bott i Sverige i 50 år nu och hon är fortfarande 100% finsk.
Nu kan man argumentera att Finland tillhört Sverige, men gör det aldrig med en finländare. Däremot kan man konstatera att Finlands kultur krockar inte med våran – visst det finns vissa olikheter som det där hemska fiskbrödet, men ändå.
Mångkultur i sig är helt enkelt mer än ”afrikansk dans”, ”kebab” och ”Zlatan” (som verkar vara evinnerligt trött på att lyftas upp som den ”lyckade invandraren”). Det har även att göra med saker som rättskipning.
Forskning: Personer med populistiska åsikter misstror medier mer
Studien fokuserar på åtta västeuropeiska länder: Sverige, Tyskland, Spanien,Danmark, Frankrike, Storbritannien, Nederländerna och Italien. Resultatet visar att Sverige är ett av de studerade länder där skillnaderna i medieförtroende är som störst: bland svenska icke-populister svarar 74 procent att de har visst förtroende för medierna, medan samma siffra hos svenska populister är 49 procent.
Studien utfördes genom telefonintervjuer med omkring 2.000 sannolikhetsurvalda personer per land. En persons åsikter definierades som populistiska om hen svarade att ”De flesta framröstade politiker bryr sig inte om vad personer som jag tycker”
och ”Vanligt folk skulle vara bättre på att lösa landets problem
än framröstade politiker”.
Alla förstår väl att forskningen rekommenderar DN?
Hej.
Kul.
En äkt-sovjetisk definition på populist minsann: om du anser att det politiska ledarskapet inte bryr sig om dina åsikter är du populist.
Mhm, man har väl valt att göra så då definitionen annars inte duger: en politiker som lägger förslag i enlighet med folkviljan.
Tsk, tsk – att dessutom anse att vem som helst skulle kunna lösa problem är populistiskt minsann? Så åsikten att vem som helst kan delta i beslutsfattandet i en demokrati är minsann populistiskt.
Demokrati utan populism är alltså enligt denna undersöknings definitioner att endast speciella utvalda personer klarar av att styra samhället, att gemene mans åsikter inte skall framföras eller representeras av ledarna, och att samhällsproblem är alldeles för svåra för den genomsnittlige personen.
Jaha, gott folk – då vet vi vad populism är; att politiker utgörs av vanligt folk vilka företräder majoritetens åsikter – och det är fel enligt DN. Demokrati är, enligt DN, att endast en särskild elit kan styra samhället oavsett folkvilja och utan att de styrdas åsikter skall räknas.
Jag skulle kunna räkna upp en massa personer som skulle instämma med DN, men jag tror inte ’Voodooslaski’ som han lär ha kallts internt när han var praktikant en gång i tiden skulle hålla med mig.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Är väl bara DN som missat att Expressen(!) dragit ner brallorna på regeringens och C:s förslag om afghan-amnesti också?
Och självklart att sossarna tappar till rekordlåg nivå ovanpå det samtidigt som de onämnbara går framåt i en Sifo-mätning(obs!)?
Det där med modeordet ”populism” är intressant – det slängs runt, likt ”fake news”, men vad ÄR populistiska åsikter? Att minska invandringen? S och M har adopterat det. Är det populism att tycka som gemene man gör? I så fall – vad är fel med det?
”men vad ÄR populistiska åsikter?”
Enkla lösningar på svåra frågor.
Icke-populistikta åsikter är:
Inga lösningar på svåra frågor.
Man kan väl börja i andra ändan genom att konstatera att man behöver definiera sig själv som elit för att kunna ta avstånd från andras populism?
För ordet används ju tveklöst istället för pöbel..
Hon har en sexig häck hon på bilden. Kompassen pekar mot helvetet, förvånad?
Det finns kunniga människor här på bloggen så jag skulle vilja få utrett vad grundlagen säger om att SD så skall utestängas från allt inflytande hur landet skall styras. Är detta demokratiskt, i enlighet med grundlagen, skall landet styras av partier med ett procenttal runt spärren eller max upp till 10 procent av valmanskåren? Skäms inte övriga partiledare att kalla sig för demokrater i detta läge. Själv orkar jag inte gräva.
Majoriteten i riksdagen bestämmer. Den som kan samla ihop denna majoritet bestämmer. Nedlagda röster räknas inte.
Därför kan extremistpartier som kommunisterna och miljöpartiet hålla riksdagen, d v s folket, som gisslan.
Ledamöter som lägger ner sina röster, d v s inte tar ställning, borde inte väljas att representera oss.
Det är helt riktigt, dom har inget i riksdagen att göra i huvudtaget. Ska heller inte yttra sig om något och inte ha något att säga till om. Har man lagt ner sina röster då har man i stort sätt sagt tack och adjö till sina partivänner och även till att styra landet. Nästa väg är att söka nytt jobb hos arbetsförmedlingen och söka socialbidrag eller stämpla.