Landets statsminister klev upp på scenen på Folk och försvars konferens i Sälen. Han talade om stolthet. Stolthet över landet Sverige. Stolthet över män och kvinnor som bär den svenska flaggan på sin uniform. Precis som i de två senaste årens nationaldagstal blev Stefan Löfven så där gosigt nationalistisk inför kung, ministrar och övriga åhörare.
Den som utan förkunskaper slog på radion och hörde Löfven tala kunde säkert tycka att det var ett riktigt bra tal. Med klarspråk kring prioriteringar, med tydlighet om värdet av att försvara landets frihet.
Men för den som bär vetskap om vad hans parti ställt till med, och därmed har förmåga att se den skamlöshet som nu präglar partiets hela väsen när det talar vackert om att slå vakt om Sveriges medborgare och skydda landets gränser, är det ett lätt illamående som infinner sig.
Löfven stod där, inför kung, ministrar och övriga åhörare, och sade följande: ”Det finns inget mer grundläggande för en stat än att skydda sina medborgare och skydda sina gränser. […] Det är naturligtvis regeringens främsta uppgift.” Läs de orden igen och betänk vilken politik som Socialdemokraterna har fört under de senaste 20 åren.
En nedrustningspolitik. Socialdemokraterna har, med god borgerlig hjälp, nedrustat Sverige med en sådan iver att det som i dag återstår är blott ett skelett. Nu krävs en oerhört kostsam upprustning. Lokaler måste byggas eller köpas tillbaka. Tusentals människor utbildas. Kompetensen breddas. Det kommer, i bästa fall, ta en generation att få försvaret på fötter igen.
En svängdörrspolitik. Socialdemokraterna har, med god borgerlig hjälp, öppnat gränserna och möjliggjort för människor utan skyddsskäl att få stanna i Sverige, tillåtit en lukrativ handel med svenska pass och byggt upp ett skuggsamhälle av tiotusentals människor som ingen vet den verkliga identiteten på. Att terroristen på Drottninggatan var en illegal migrant var knappast en slump.
En etikettklistrarpolitik. Alla som har varnat för ett försämrat säkerhetsläge och höjt ett varningens finger för faran med en migrationspolitik utan spärrar har kallats alarmist, rasist och högerextrem. Så har all konstruktiv debatt kvävts.
Socialdemokraterna bär inte ensam skuld i detta. Men för nedmonteringen av den svenska försvarsförmågan, såväl den militära som den civila, bär Socialdemokraterna ett särskilt stort ansvar eftersom partiet faktiskt suttit vid makten under större delen av tiden efter Kalla kriget.
I dag nämner Löfven det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde så ofta han kan, alltid med hänvisning till Ryssland. Frågan är varför Socialdemokraterna var så tysta under Georgienkriget 2008. Då om inte förr borde svenska politiker ha fått upp ögonen för ett försämrat säkerhetsläge i vår omedelbara närhet. Lägg därtill den islamistiska extremismen i svenska förorter, som kunnat växa ostört.
Effekten av kriget blev närmast den motsatta. Alliansregeringen fortsatte nedmonteringen av försvaret (det är inte bara Anders Björck som i dag sågar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt i detta avseende), och S i opposition drev knappast på för en ny säkerhetspolitik utan var helt och hållet upptagna med striden om a-kassan.
Jag funderar över vad som är fel på svenska politiker. Varför de är så förbenat närsynta. Varför måste ett problem dingla mitt framför näsan på dem innan de reagerar?
Varningstecken ignoreras eller missas på område efter område. Vi såg det i migrationspolitiken, där det inte räckte med en prognos på runt 100 000 asylsökande för 2015 utan krävdes ett komplett kaos innan regeringen lade om kursen ett år senare. Vi har under lång tid sett det i försvarspolitiken. Och nästa stora fråga lär bli välfärden, ty där gör regeringen nu sitt bästa för att dölja den kommande kostnadsbomben.
Ursäkten är alltid att ”ingen kunde förutse” vad som skulle ske. Sanningen är oftast att det kunde vi visst. Politikens absurda logik är emellertid att det är den som bemöter problemen när de uppstått som vanligtvis belönas av väljarna. Inte den som var förutseende nog att förhindra dem. För det svenska försvaret är resultatet av denna politik tragiskt nog vad som av bedömare har beskrivits som ett hockeylag utan skridskor och klubba.
När Löfven klev upp på den där scenen i Sälen var han inget mer än en posör som med nationalistisk retorik försökte såväl leka landsfader som appellera till de väljare som lämnat socialdemokratin för ett annat politiskt alternativ.
Måtte inte svenska folket gå på det där en gång till.
”Det försämrade säkerhetsläget” vilket för Sveriges del i så fall enbart beror på att vi har släppt fram NATO från norska gränsen till den finska, och ryssarna med all rätt undrar varför, kommer ändå inte att leda till någon militär invasion från öster, av två skäl:
– man för inte krig på det sättet idag, det räcker med att släcka ned elnäten, vilket några vanliga ”ryska turister” på finlandsfärjan kan göra när som helst utan förvarning.
– vill ryssarna hålla NATO på behörigt avstånd så går deras begränsade resurser åt på viktigare ställen, som Ukraina, ett genomkorrumperat land som nu ”adopterats” av USA (för övrigt vad som nu håller på att hända med Sverige).
Vad vill NATO? Komma åt de oändliga ryska naturtillgångarna innan Kina köper upp allt?
Dessvärre är det många som tycker att vår svenska flagga är en symbol för förtryck och hat mot de som inte är ljushylta.
Hej.
Vem kan samla det polisiära och militära våldskapitalet i Sverige idag och få dess ledarskap (väsentliga delar av det) att inse och agera utifrån att landets styrelse är ett direkt hot mot landet självt?
Så ser problemet ut.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”Måtte inte svenska folket gå på det där en gång till.”
Man behöver ta sig en noggrann funderare över alternativen.
Det är ju inte så att de växer på träna direkt även om de presenteras vuxet med en god ton.
Ja, minst 60% kommer väl att rösta ”fortsatt sjuklöverkoma” och SD vill (efter vad de säger) inte göra tillräckligt.
Sverige har i FN röstat för ett kärnvapenfritt land. För att slippa Natodebatt i ett känsligt läge valåret 2018 har regeringen begravt frågan i en utredning som väntas bli klar, hör och häpna, strax efter valet. USA:s försvarsminister har varnat Sverige för att ratificera FN konventionen att förbjuda kärnvapen. Regeringen har trampat i klaveret och står kvar med foten tillsvidare. När det gäller posering för auditoriet tycker jag att Löfven ofrivilligt gav Ryssland och Putin en fjäder i hatten när han presenterade argumenten för det nya sanningministeriet. Det är otroligt skickligt att från Moskva tillsätta USA presidenter nominera franska kandidater dito samt styra Brexitomröstningen. Putin kan sträcka på sig och vara glad för att inneha en sådan magisk förmåga.
Visst är det fantastiskt! Det är väl bara den ”judiska lobbyn” som tillskrivs liknande inflytande. Väntar med spänning på ”alldeles äkta” borsjtjrecept med spädbarnsblod.
Ett äkta och instämmande ha ha!
Ja exakt!
Och Putin och Ryssland är de enda som kan eller vill propagera för att politiskt påverka andra.
Givetvis finns där inget intresse alls i att påverka folk från Demokraterna i USA, EU, eller den nuvarande svenska regimen, eller andra starka ekonomiska krafter.
Skönt, eller hur?
Jag säger som Anders Lindberg:
Högern rår inte på Margot Wallström – hon är alldeles för populär! Oavsett vad fär tokigheter hon säger!!!
Att läsa Anders Lindberg är alltid som att besöka ett alternativt universum. Han skriver så otroligt enfaldiga och omogna ledarsidor som brukar landa i att sossarna är jättebäst och de borgerliga är jättesämst. Hur kan en tidning vilja ha honom som ledarskribent?
Anders Lindberg försöker vara listig och målar upp högern som motståndare.Numera tiger han om SD och undviker forna tiders tirader.Han vill, precis som övriga Aftonbladet, berätta enligt vänster-högerskalan.S ska vinna på det är tanken.Egentligen är nog både han och AB medvetna om att man hamnat lika fel här som i metoo-debatten men vad ska man göra?
Så nu blir det högern och arbetarna.Högern och folket.Högern och rasismen.Något ska ju betala lönen liksom.
Att Lindberg är orolig på riktigt syns i dagens artikel om medelklassens oro för den galopperande kriminaliteten.Lindberg vet ju att det där med kriminella gäng bara är en eufemism för invandring från världens alla dysfunktionella hörn och att det inte kommer att ligga rätt på hans vänster-högerskala.Men vad ska man göra?
När man analyserar militära hot, ser man i första han på militära förmågor. Att tala om avsikter är ett sätt att manipulera debatten.
Oh, mon Dieu.
Och vad hade svetsarn tänkt sig för civilförsvar, vilket måste vara mest angeläget med det som man har ställt till med.
Man har onekligen tröttnat på hycklande och okunniga politiker.
han utmålar att det finns en yttre fiende som vi måste samlas mot.
steffe gör med det svenska etablissemangets stöd den klassiska fokusförflyttningen från inhemska problem till ett yttre hot, i detta fall ryssarna.
steffe och hans ganska otäcka parti borde göra något åt den inhemska situationen som mer och mer glider regering och folk ur händerna. i det här fallet visar inte heller deras lydparti moderaterna någon insikt.
Något att fundera över är vänsterns dogmatiska motstånd till svenskt NATO-medlemskap. NATO skulle sannolikt välkomna ett svenskt medlemskap och det skulle lösa den svenska försvarsproblematiken. Alla våra grannländer förutom Finland och Ryssland är med, och även många av de länder vi kan betrakta som vänner (USA, Kanada, Storbritannien, Nederländerna, Spanien, etc) är medlemmar, och ett svenskt medlemskap skulle av den anledningen vara naturligt.
Vänstern med Löfven i spetsen är beredda att riskera svensk säkerhet med sitt dogmatiska motstånd till NATO. Det kan inget tal i världen från Löfven ändra på.
Det enda tveksamma landet i NATO är Turkiet, med det ser ju ut att lösa sig självt då landet mer och mer orienterar sig bort från väst. Despoten Erdogan känner sig mer hemma med Putin än med de västerländska demokratierna.
”Ett lätt illamående”? Vilken underdrift! Men du skriver väl och to the point (förlåt anglicismen). För att adressera problemet: vi behöver ett svenskt IRA. Eller en dansk-norsk-finsk intervention. Eller en rysk…
Ja, hellre ser jag att arvfienden tar över det här landet än att MENA-folk gör det.
Hej.
Vem i läsekretsen här på Hans blogg är villig att dö för att försvara Löfven, Fridolin eller Reinfeldt?
Den frågan lär inte dyka upp på F&F, eller någon annanstans heller.
Ett etniskt homogent folkland, förenat i den självklara identitet som att vara ett folk utgör, är samlat kring sin patriotism och sitt gemensamma hävdvunna ägande av landet.
En mångkulturell gränslös stat saknar den sammanhållningen – så varför skulle någon enskild person vara villig att försvara den?
Sverige, svenskarnas land, hade jag gladeligen försvarat (och hjälpt till att expandera till och med) – men socialist-liberalernas mångkulturella ghetto?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ja, det torde vara få som är redo att försvara dem ända fram till bunkern, så att säga.
Ja, detta är kärnfrågan. Men jag skulle vilja formulera den som ”vem vill dö för en massa araber och afrikaner?” Och med utökad värnplikt kommer vi att ge vapenträning till de sistnämnda. Förefaller inte så klokt…. Ska bli intressant att se hur många ”vådaskjutningar” av svenska ynglingar som kommer att ske in de ”multietniska” värnpliktsförbanden. Och i händelse av krig – varför skulle inte invandrarna vända vapnen mot oss.
Det är en mycket bra fråga som jag ställt mig ofta. Tyvärr blir gruppen av de jag kan tänka mig att försvara allt mindre.
Om jag får utvidga mitt svar till Rickard. Vilka vi ska försvara är ju kärnfrågan. Det finns inget gemensamt ”vi” längre och därför finns heller inget ”vi” kan försvara. Jag skulle tro att försvarsviljan i Sverige är mycket låg. Detta är man förstås medveten om inom NATO, och därav alla lockropen om att vi ska gå med. Ur USA:s perspektiv vore ju detta ett billigt sätt att kunna utvidga det territorium man kontrollerar. De enda platser där det fortfarande finns ett klart ”vi” är i de forna öststaterna, och kanske också i Finland, och där finns nog också den på sikt enda motkraften mot islamiseringen av Europa. Jag skulle tro att länder som Polen, Ungern, Tjeckien, och Slovakien på sikt kommer att orientera sig mot Ryssland, om inte EU lyckas knäcka dem med massinvandring först. Och samma sak i Baltikum. Ju mer ryssarna assimileras i dessa länder, desto mindre kommer hotet från Ryssland att vara. Det krig som svenskarna borde förbereda sig på är inte mot Ryssland – vad ska ryssarna med Sverige till? – utan det är inbördeskriget. Inte för att jag tror att svenskarna kommer att göra något aktivt för att stoppa det numera inte så långsamma muslimska övertagandet, men man kanske kommer att tvingas till krig av den andra sidan.
Du har fel. Försvarsviljan bland befolkningen i Sverige är en av de högre i Europa, högre än betydligt mer nationalistiska befolkningar som dem i Polen, Tjeckien och Serbien. Se själv: http://brilliantmaps.com/europe-fight-war/
Det finns problem i förorterna med radikala islamister, men att tala om att Sverige är på väg att bli muslimskt är barnsligt och verklighetsfrånvänt. Många människor med muslimsk bakgrund i Sverige är sekulariserade. Ungefär hälften av de muslimska invandrarna i Sverige uppskattas vara religiösa, bland andra generationens invandrare med muslimsk bakgrund uppskattas siffran till 15%. Många av de ”muslimska” invandrarna i Sverige kommer från Iran och Bosnien. Exil-iranier är ofta sekulära och uttalade motståndare till religiöst styre (det var ju därför de lämnade Iran), och bosniernas tro satt väl aldrig särskilt djupt, och decennier av kommuniststyre gör ju sitt för att minska religiositeten.
Jag håller dessa siffror på försvarsviljan som osannolika. Dels fanns aldrig någon större entusiasm för den allmänna värnplikten när vi hade den, och om nu försvarsviljan är så stor, varför har då den pyttelilla armé vi har så svårt att rekrytera soldater? Och varför hoppas så många poliser av sitt yrke, om nu försvarsviljan är så stark. Viljan att hålla stånd mot en yttre fiende torde väl sammanfalla med vilja att upprätthålla den inre ordningen. Vad gäller islamiseringen räcker det med att kunna se själv. De huckleklädda i statsbilden är inte precis fåtaliga och moskéer växer upp som svampar ur jorden efter en regnig sommardag. Pew institute räknar med att andelen muslimer i Sverige kommer att vara 30% 2050, om, vilket är viktigt att betona, invandringen hålls under viss kontroll. Fortsätter den okontrollerat som nu kommer siffran att vara än högre. Att en stor andel av muslimerna är sekulära (vilket jag ställer mig högst tveksamt till) är irrelevant, för den tysta majoriteten betyder inget. Det är fanatikerna som är de avgörande och dem är det gott om.
Majoriteten av befolkningen stödjer den återinförda värnplikten: https://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article23607011.ab
Att man är villig att försvara sitt land betyder inte att man nödvändigtvis söker en karriär inom militären.
Polisens problem beror till stor del på omorganisationen och Eliassons inkompetens. Förut brukade polishögskolan få fler sökande än vad de hade platser.
Är det något med undersökningens metodik som gör att du inte tror på den svenska siffran? Den finska siffran på 74%, tror du på den? Om ja, varför då inte den svenska? Samma undersökning, samma metodik.
Jag bor i Stockholm och tycker inte att man ser jättemånga kvinnor med slöja. Då jobbar jag även i ett invandrartätt område som ibland kan vara ganska stökigt (även om det inte är det värsta området), till och med där har de flesta inte slöja.
Felet med Pews undersökning är att man verkar se ”muslim” som något essentialististiskt som inte kan ändras. Men detta stämmer inte. Folk som uppfostrats till att vara muslimer kan välja att avsäga sig religionen. Folk med muslimsk bakgrund kan avstå från att tro, och därmed inte uppfostra sina barn till att bli muslimer. I Sverige, till skillnad från i den muslimska världen, eller för den delen även Putins Ryssland, så är religion något som den enskilda individen själv kan välja, eller välja bort. Inte något man är fastbunden vid.
Vad du tror eller inte är inte så intressant om du inte kan styrka det eller ge något belägg för det. I Sverige uppskattas antalet personer med bakgrund i muslimska länder till en sisådär 500 000. De muslimska församlingarna samlar drygt 100 000 medlemmar. Detta säger mer om sekularisering än vad magkänslor gör.
@Pyrrhus: Tyvärr är dina siffror med stor sannolikhet fel: https://sjunne.com/2017/02/12/andel-muslimer-i-sverige/ Och vad du också inte ta hänsyn till är hur demografin ser ut vad gäller åldersfördelningen. Muslimerna är överrepresenterade i de yngre åldersgrupperna och de föder flera barn än svenskarna. Men man kan förstås alltid .sticka huvudet i sanden och hoppas på det bästa.
@Anders: Återigen utgår du från att alla med bakgrund i muslimska länder är muslimer. Detta antagande är felaktigt. Från denna del av världen finns det även kristna, ateister, folk som inte bryr sig, folk som inte är religiösa men som ändå tror på en högre makt. Att man inte är troende, eller tror på ett sätt som inte påbjuds av den religiöst auktoritära staten i hemlandet, kan vara ett skäl till att emigrera.
Bland amerikaner med iransk bakgrund så identifierar sig endast 31% som muslimer: https://en.wikipedia.org/wiki/Iranian_Americans#Religion
I Sverige, liksom i USA och andra västländer, så är religion något som individen själv får välja, eller välja bort. Inte något som man föds med och aldrig kan ändra. Därmed undergrävs era beräkningars grundantagande.
Både Danmark och Norge skärper kraven på ensamkommande, anhörigkommande och hitkommande asylflyktingar samt andra.Men det är ju lysande tider för Sverige tänker jag.Aldrig har vi väl haft så stor chans att rädda välfärden!
I varje fall om man bortser från Nacka och Sandviken och en del andra liberala skyltfönster!
Tappat förtroende för polisen beror på omorganisationen!!!!
https://www.sydsvenskan.se/2018-01-16/rikspolischefen-beror-pa-omorganisationen
@Hans
Ingen kommentarsmöjlighet på nästa artikel (Innesittarstaten)?
Jag noterade just detta när det inte kom in några kommentarer. Något har blivit knas. Ska kolla vad det kan vara.
Ser din testkommentar, men det går inte att skriva något…
Mm. Jag undersöker vidare…