Om ett drygt halvår år vi inne i en förmodligen intensiv valrörelse. För svenska folket är invandring och integration för första gången de viktigaste frågorna när vi går in i ett valår.
Röster höjs nu för att valrörelsen ska stå mellan Optimism och Pessimism. Denna enkla uppdelning av väljarkollektivet i glada och ledsna smileys visar på en bristande förståelse för samtidens utmaningar och är i ärlighetens namn ett rätt fräckt sätt att rycka på axlarna åt människors oro för reella problem.
För den grupp som sällar sig till Optimisterna™, inte sällan socialdemokrater eller gröna liberaler, är historiska paralleller ofta ett redskap i debatten. ”Titta, det var värre förr!”
Ja, i många avseenden var det faktiskt det. Sverige är i dag rikare än för 50 år sedan. En större andel av befolkningen har det mycket bättre, inte minst den del som har det svårast har fått en relativt mycket bättre livssituation. Men det betyder ju inte att vi inte har bekymmer som det är fullt legitimt att lyfta fram.
Johan Norberg, som gav badkarsliberalismen ett ansikte när han anförde att risken att dö i badkaret är större än att drabbas av en terrorattack, gör en poäng av att människor alltid har längtat tillbaka till ”den gamla goda tiden”. Trots att den tid som vi längtar tillbaka till inte alls var bättre än den vi lever i.
Norberg har en poäng i att nostalgi sällan klarar en närmare granskning. Det gäller både våra rosenskimrande minnen av barndomen och av svunna epoker vi inte ens upplevt. Men det är oärligt att avfärda all oro för samhällsutvecklingen med att människan genom historien har genomlevt värre saker.
Ta 1920-talet som exempel. ”1920-talsmänniskan tyckte att hon levde i en utsatt tid”, skriver Norberg. Som om det inte stämde. 20-talet såg visserligen ett ekonomiskt uppsving efter första världskriget, men vi som har förmånen att kunna titta i historiens backspegel vet också vad som väntade dåtidens människor bara tio till femton år senare; ekonomisk depression, fascism, kommunism, nazism, världskrig och folkmord. (Norberg hoppar lägligt nog över vad 30-talsmänniskorna tyckte om sin samtid.)
Det är besynnerligt att det ska vara så svårt att hålla flera tankar i huvudet samtidigt. Norberg har en poäng i att det är lätt att glömma att våra föräldrar och farföräldrar oroade sig för ungefär samma saker som vi, och att vi nog inte alls lever i den värsta av världar.
Problemet med det sista påståendet är att det i hög grad är en halmdocka. Flertalet politiker, debattörer och väljare som känner oro för hur Sverige utvecklas just nu förnekar inte alls att svensk ekonomi går starkt eller att världsfattigdomen minskar. Men detta sker ju samtidigt som antalet skjutningar, gruppvåldtäkter och inbrott ökar i Sverige.
De så kallade optimisterna älskar makroperspektivet, ty det ger dem möjlighet att argumentera just så som Johan Norberg gör, nämligen genom att tala om den internationella utvecklingen, att måla med de breda penslarna.
Den enskilda väljaren är säkert glad åt att barnadödligheten sjunker i delar av Afrika. Men det lindrar tyvärr föga krisen i svensk polis och är en futtig tröst för den kvinna som blivit gruppvåldtagen, bortgift eller kastad från en balkong. Den som inte begriper att det som sker i det egna landet och utanför den egna porten är viktigare för flertalet än vad som händer i andra delar av världen, kommer aldrig förstå sin samtid.
Enär det tycks hart när omöjligt att föra in nyanser i diskussionen är antingen eller-perspektivet sannolikt här för att stanna. Det lär bli särskilt tydligt i den kommande valrörelsen eftersom vissa vill skapa en uppdelning av befolkningen i Optimister och Pessimister. Alla hör ju vilken grupp det är roligast att tillhöra.
Optimism allena räcker emellertid inte. Svenska folket förtjänar mer än klämkäcka politiker som säger att de älskar Sverige och tror på framtiden. De flesta människor vill ha realistiska lösningar på de problemen de upplever. Inte flåshurtigt pep talk.
Vi lever inte i den sämsta av världar. Men att människor på 1890-talet oroade sig för järnvägens effekter på samhället hjälper faktiskt föga mot segregation och gängkriminalitet i det nya Sverige. Lika lite som det minskar hotet från jihadismen att påpeka att risken för att halka i badkaret minsann är större än att dö i ett terrorattentat.
Det är egentligen makalöst fräckt att argumentera mot att ta tag i definierade problem (skola, kriminalitet, utanförskapsområden, samhällsekonomi osv) med att kalla oron för nostalgi och främlingsfientlighet. Skulle svenskarna t ex 1919 ha valt bort demokratin med hänvisning till att folk hade det värre på 1850-talet?
Ja precis, det här är badkarsliberalerna i ett nötskal (framför allt S, MP, V, L, och C).
Alltid argumentet att ”Det finns alltid någon som har det värre, så varför klaga?”
Med andra ord, ”vi fortsätter utan att göra något åt sakerna” (läs ”problemen”).
…så kan rådande statsledning fortsätta med makten vid köttgrytorna och fortsätta känna sig självgoda.
Bra artikel av Norberg!
@Hans
Polarisering är ett annat ord i sammanhanget.
Ja tyvärr är intellektet inte större hos rådande politiska ledning.
– Ingen verklighetsförankring.
– Ingen självinsikt.
– Ingen förmåga att lyssna på människor (förutom nyckelpersoner till att befästa sin egen rank i politiken).
– Ingen ekonomisk logik.
– Ingen konsekvensanalys.
– Ingen respekt för sitt uppdrag (att vara den förlängda handen för folkets vilja).
– Ingen respekt för att det är folkets pengar de spelar med, i ”hasardspelet Sveriges ekonomi”.
Hade ledande politiker i stat och kommun varit mer rimligt funtade så hade vi haft en nedtonad invandring, invandrare hade varit bättre integrerade, social stabilitet, dramatiskt mindre kriminalitet, skolan hade inte flummat iväg till det negativa som idag, sjukvården effektivare per krona, korruptionen reducerad, skatterna lägre, bättre representativ demokrati, god ton i samtalsklimatet, neutral politik i SVT/SR…etc.
Men nu har politikerna prioriterat sig själva och polariserat samhället genom att dela upp samhället i de goda och de onda i samtalsklimatet.
Deras vapendragare MSM har även de blockerat den goda tonen och förstört samhällsdebatten.
På tal om SVT och SR, så lyssnade jag på P3 i fredags kväll, där det var ett Finlands-Svenskt program.
De blandade musik och prat, och hade bjudit in diverse gäster.
Politiseringen infann sig ganska snart…
De hade bjudit in en representant från MSM som skulle agera ”neutral expert”(!) angående polariseringen i media.
Inget ord yppades om att MSM vinklar, mörkar, eller bedriver hatdrev.
Bara deras oro för att att ”fake news” presenteras från alternativ-media…
Och enligt dem så var det Trump som skapade begreppet fake news(!).
Inget ord om lögnerna från amerikanska Demokraterna innan valet.
Inget ord om att Svenska staten med Polisen etc långt innan dess har mörkat både ekonomi och kriminalitet.
Och så klart får denna representant från MSM stå helt oemotsagd…
I riksradion.
Jag följer Thoms Gür på Facebook. Jag undrrar om han läser här för när han skriver om den här artikeln och kallar Noberg för Pangloss. Då är det lite lustigt att vi redan har döpt Badkarsliberalen till Pangloss.
Norberg gör som alltid och väljer ut saker som passar hans berättelse men blundar för allt annat. Det har han gjort sig en karriär på tills Tino Sanandaji avslöjade hans metoder.
Jag upplevde själv 60-talet och den enorma optimism som fanns då. Det talades om att det skulle vara en helt sammanhängande stad från Malmö till Helsingborg t ex. Sedan kom oljekrisen 1973. Vad jag vet talar ingen om 70-talet som en epok någon vill tillbaka till.
1970 var ett år som jag gärna vill få en repris på. Sen började utförsbacken.
Närmaste att jämföra Sverige med är ju Schweiz och övriga nordiska grannländer. Och det är inte främst 1920-talets Sverige svenskar jämför landet med, utan efterkrigstidens välfärdsstat med små klyftor, det vill säga från 1950 och framåt. 1960-1990 hade Sverige en sådan period vi nu levande nog inte kommer få uppleva. Små klyftor, ett homogent folk, en nation där man förmodade att framtiden ständigt utvecklades till det bättre, och kanske viktigast av allt: befriad från feminizmen.
Vad säger Hans och andra att Sverige 2050 är, med 30,6 % muslimer? Invandringen kan ju ta fart med 300 000 på ett år och sen ligga stilla under två år, för att sedan öka. Så vi kan bara estimera att antalet muslimer i Sverige 2050 är mellan 20-60 %.
Vad säger ni om vi estimerar att Sverige har 40 % muslimer 2050?
Hur hade landet sett ut om Norberg fått fria tyglar att styra landet? 10 % svenskar och 70 % muslimer i Sverige 2025? Övriga 10 % mulatter utan identitet och med färgat rött, blått och rosa hår med piercing i mitten av näsan som en tjur eller ko?
Norberg är ett stolpskott och fårskalle. Låt han ruttna. Han är förbrukad. En person som utan skrupler vill förinta dig och hela din familj. En sådan person måste vi alla som vill leva i Sverige ta avstånd ifrån. Han har slutat att vara anständig. Han har upphört att vara mänsklig. Han är sociopat.
http://www.pewforum.org/2017/11/29/europes-growing-muslim-population/pf_11-29-17_muslims-update-23/
@Magne,
fast perioden från cirka 1973 fram till 1993 är inte särskilt bra. Extrema skattehöjningar och en rejäl vänstersväng i inrikes- och utrikespolitken.
@ Fd moderat
Utvecklingen har väl från Palme och framåt till Reinfeldts era, gått fullständigt överstyr. Kristersson är en sjöman utan kompass. Han sitter och hoppas att väderleken ska bli sol och utan moln. Det vill säga en liknelse att integrationen tar fart och turkarna och italienarna motar undan migranterna vid gränsen och att ta de inte tar sig över Öresundsbron eller färjan från Tyskland till Sverige. Kristersson utbrast senast: ”Sverige kan gå fullständigt åt skogen, eller bli ett riktigt bra land.” Vilken analys …
Jag är enig med dig om att extrema skattehöjningar och vänstersväng i inrikes- och utrikespolitik, varit tafflig. Det jag beskrev var däremot att man under 1960-1990, kunde röra sig mycket friare i många områden, BNP per capita växte under 70-talet 4 %, framtidsutsikterna var robusta och människor trodde att HELA Sverige skulle vara en bra plats för svenskar samt assimilerade invandrare som ville arbeta i industrier, bostäder fanns åt svenskar och invandrare utan att de behövde riskera liv och hälsa för att belåna sig, städer var inte totalt segregerade och hela centralen var inte fylld av nyanlända som säljer haschisch eller stirrar på svenska kvinnor som de vore kött i en köttdisk. Det fanns en känsla av samhörighet.
Men håller du med mig om att efterkrigstidens Sverige (perioden 1960-1990) var en plats för svenskar att frodas utan oro och ångest över bostadssituationen, tåg som kom och avgick i tid, inte särskilt orolig för att vistas i t.ex. Alby och Rinkeby under kvällstid, trivsel i tunnelbana och tåg där miljön bestod av svenskar och lite invandrare utan kacklande ungdomsgäng med kniven i fickan och somalier skikandes: ”HAhFBsjhdahsd HAshshsh!”.
Är det inte en radikal skillnad på Sverige 2000-2017, t.ex. Rinkeby, T-centralen, östra Malmö och miljöer i övrigt och rubriker vi matas med i TV- och radio om våldsbrott och sexualbrott, mot vad det var 1975 eller 1985 i Sverige? Och feminizmen var den påtaglig under 70- o 80-talen? Fick du av tjejerna du träffade förklarat att kön är en konstruktion, att kvinnor ska kvoteras in till traditionella mansyrken men inte tvärtom för männen, och att vi faktiskt lever i patriarkala strukturer, att kvinnligt och manligt är en konstruktion och att genusdiskussionen kan vara bland de viktigaste i Sverige för jämställdheten är så eftersatt och att muslimska kvinnor faktiskt har en så fin attiralj med slöjan och niqaben?
@ Magne,
”Vad säger ni om vi estimerar att Sverige har 40 % muslimer 2050?”
Ja, det låter som en bra gissning. Av flera skäl tror jag att taket i PEWs skattning, dvs. 30%, i verkligheten är ett golv. Vi kommer inte att hamna under detta om inget väldigt drastiskt sker.
Med 40% muslimer i hela befolkningen, är rimligen andelen i den yngre halvan minst 60%. Om inte landet redan är delat i etniska enklaver då, kommer vi nästan säkert att vara ett helt vanligt MENA land.
Men om vi nu ska vara optimister, så kan vi ju åtminstone se fram emot att vi ganska snart kommer att slippa feminismen!
Förutom den kulturella konflikten och landets kostnader är jag uppriktigt orolig för våldspotentialen denna grupp medför.
Förutom det synliga våldet (typ stenkastning, gängkriminalitet, våldtäkter etc) så beräknar ju säkerhetstjänster runt om i världen att 15-25% muslimer är radikala.
Dock inte samma som andel terrorister givetvis, men dessa ingår i gruppen.
Däremot så anses många av dessa radikala vara beredda att ta till våld om det ställs till sin spets i någon situation som eskalerar.
Det innebär att om landet år 2050 t.ex. har 15 miljoner invånare varav 30% är muslimer, så är 4,5 miljoner radikala muslimer.
Av dessa beräknas det alltså finnas ca 20% radikala, vilket ger oss 900 tusen(!) radikala element i landet…
Om t.ex. bara 5% av dessa i sin tur tar till aktivt våld så har vi alltså 45 tusen människor som kan förväntas begå terrorbrott eller annat aktivt våld.
Fundera på det en stund…
Inget jag vill skall inträffa givetvis, och majoriteten av muslimerna är mer eller mindre moderna och går att integrera till en viss grad, om än de kulturella konflikterna kommer att vara väldigt påtagliga.
Men vi måste vara ärliga mot oss själva, en sådan här stor andel muslimer kommer att försätta landet i en konflikt för all framtid.
Och det var väl ändå inte meningen när vi skulle vara så snälla och ta emot flyktingar(!)…?
Men de flesta resonemang bygger på ”allt annat lika”. Världen är ju dynamisk minst sagt. Att förvandlas till ett MENAland bland andra kan knappast ske utan ekonomisk kollaps. Dessutom finns ingen olja. Blir landet intressant att bo i utan pengar. Nåt måste isåfall hålla det under armarna? Man kanske har svaret i Malmö. Om man tänker bort hälften av de återstående svenskarna, samt inte skjuter till mer pengar utifrån. De är slut. Vad skulle hända då? Jag vet inte. Men flera från MENA jag känner tycks ganska lättrörliga om man frågar om deras planer.
Mvh A
2050 finns inte Sverige längre som det land vi känner till nu. det är då helt borta och är istället ett geografiskt område i norra Europa som flera EU-länder stängt sina gränser emot pga våld,terror. denna geografiska yta överlever främst genom ekonomiskt stöd från bl a Saudi och UAE.
Jag undrar om inte det mest sannolika trotts allt är att det nuvarande etablissemanget med döden i vitögat kommer att vända tillslut när detta nåt vägs ände. Skulle de göra det, så skulle helt plötsligt allt som nu är ”omöjligt” vara möjligt. Tillslut kommer det att finnas enormt med makt att tjäna på att lösa de verkliga problemen. Jag menar inte att jag är värst positiv, men mycket kan hända utöver att det bara blir mer av samma.
Mvh A
Varför alls bry sig om en Johan Norberg?
Eller en Henrik Arnstad?
En Anders Lindberg?
Telefonens fel att du inte har sex skriver Lindberg på AB.
Det är så viktigt att smita ifrån det egna ansvaret för en sosse
att han skyller en sån sak på smartfånen.
Och naturligtvis är det hela mänsklighetens problem att Lindbergs kvinna
surar för att Anders läser egna tweetsen på sin lur istället för att ……
Nej, det var inte bättre förr. Om man generaliserar. Vissa detaljer var bättre, andra sämre.
Men tittar man historiskt så förefaller det mig som tiden från ca 1850 och fram till ca 1950 var i stort en mycket bra period för Sverige och dess invånare. Under denna period togs många grundläggande beslut (t ex skolreform, skråväsendet mm) som förde landet framåt. Jag uppfattar det att man är väldigt pragmatisk och genomför beslut som bottnar på ett konservativt försiktigt tänkande. Man tar inte stora risker med revolutionära ideer.
När man går in i den senare delen av 1900-talet börjar man ta ut svängarna både med styrning av samhället inrikes men inte minst även utanför Sverige (bistånd, ”satans lakejer”). Det är här Sverige börjar spåra ur. På olika sätt ska vi fixa ”what’s not broken”. Eller vi sågar av grenen vi sitter på.
Så det välstånd som grundades 1850-1950 är det vi förbrukar idag. Vi förvaltar inte, vi tillför inget. Politikerna (de flesta) har fullt sjå med att teckna nya skuldsedlar för framtiden.
@ Holtzkampf
Självklart styrdes Sverige av godhetsmaximerande dårar och lakejer från Palmes dagar. Men det är enligt mig ett obestridligt faktum att Sverige 1960-1990 var ett framgångsland att se upp till, oavsett utrikes- och inrikespolitisk dåliga skattehöjningar, tredjevärlden-projekt och invandring. Den ghettoisering och etniska underklass hade inte hunnits cementerats 1960-1990.
Eller menar du att Rinkeby och Malmö är mer frodande och härligare platser 2017 än 1977? Menar du att bostadspolitiken är bättre för ungdomar och att sådana vansinnesdåd eller kallt planerade dåd där det sticks ihjäl elever på skolor och i affärer (Järvafältet och Ikea) också förekom med jämna mellanrum under 1970-talet?
Självklart har politiken varit destruktiv från 1960-talet (bistånd hit o dit till tredje världen, allmän patologisk sinnesbild av revolutionära kommunister, vi måste fokusera på hur det är i Afrika och Mellanöstern — för de behöver bara veta hur svenskarna gör så ska det bli riktigt bra där med), men det innebär inte att samhället i stort var skraltigt under dessa årtionden.
Vi kanske inte förstår varandra eller är jag för svepande?
Det jag menar är att fram till ca 1950 utvecklades Sverige positivt.
Därefter började främst socialistiska tankegångar och experiment blomma ut mer o mer. 60/70-talet var början på nedgången där man bl a genom en orealistisk ekonomisk politik började spåra ur. Det vi upplever idag är en konsekvens av många års tokigt resonemang.
För gemene man upplevdes kanske 60/70-talet som goda tider men bakom kulisserna började det rasa (kraftig inflation, politiska ställningstagande mm).
Rinkeby (Stockholm) o Malmö är platser jag undviker överhuvudtaget om jag kan. Men en del tycker nog att det är toppen där (Wanngård, Stjernfeldt Jammeh t ex)
@ Holtzkampf
Ja, svenskarnas synsätt och förhållande till staten och omvärlden behöver förändras. Mycket av det nationalister och nationalkonservativa i Sverige och annorstädes ägnar sig åt är det metapolitiska arbetet (kulturproduktion). Det vill säga att man inte ska föra en politik med grund i hur tredje världen eller de allra fattigaste på jorden har det utan utvecka sin egen kultur, identitet, folkliga traditioner, språk, religion, tro, kall, livslust och söka högre upplevelser än tv-serier, pornografi och allehanda ytliga bekantskaper.
Jag är därutöver helt enig med din beskrivning av den politik Sveriges politiska knölar fört från 1950 och framåt. Därtill anar jag att du går med på min beskrivning att samhället rasade ihop under 1990-, tidigt 2000-tal på grund av de ackumulerade dumdristiga beslut svenska politiker införlivat. Och det svenska folkets lättvindiga förhållande till nation och omvärld.
Visst var det djävligare i Pompeji när katastrofen inträffade. Det var också ett elände när både julgranen och huset brann upp. Men hav tröst, detta nådens år kommer vi få uppleva ett teaterstycke som slår allt inom Commedia dell`arte.
En fråga som jag funderar mycket på. Hur länge kommer EU att hålla? Det verkar som bygget har börjat ruttna inifrån. Hur länge får Jean Claude Juncker ragla omkring utan att någon reagerar? Han kan knappt hålla sig på den röda mattan som EU lakejerna rullar ut när han förflyttar sig inom lokalerna. Är det en ledarstil på väg tillbaka. Vi minns vad som kunde hänt när Jeltsin var på lyran. Inom EU har vi ingen Putin som kan lyfta ut oligarkerna.
Jag tycker att EU-politikerna börjat bete sig som de svenska politikerna (jodå Sverige kan minsann lära andra…hrmm?).
Polarisering, övervakning, totalitär inriktning, slutat fungera som medborgarnas förlängda hand (gör annat än vad medborgarna vill).
Det bäddar för krasch och splittring, och kommer att föra med sig enorma kostnader och social splittring, över många många år.
Tillhör definitivt hellre pessimisterna. Går samhället dåligt har de ofta planerat för det och klarar sig bra, går det bra blir de positivt överraskade.
Finns väl otaliga exempel – England hade klarat sig bättre om man lyssnat till pessimisten Churchill istället för den hoppfulle Chamberlain.
Stalin skulle lyssnat på sina pessimistiska generaler, hade spart en hel del elände.
Själva skulle vi kanske inte lyssnat så mycket på optimisterna som lovade oss den eviga freden vilket gjorde att vi nu står nästan utan försvar och helt utan civilförsvar. Ser man till invandringen verkar till och med de hjärntvättade optimisterna på DN förstå att det hade varit vettigt att vara mer pessimistisk.
När jag skriver nu undrar jag om optimist/pessimist ens är rätt ord – är inte realist sannare. Tror man att ett fenomen kommer utvecklas i den riktning data och statistik pekar är det väl realism. Bara den som tror att utvecklingen kommer ta en helt ny riktning utan att grundförutsättningar förändras kan väl kallas optimist eller pessimist?
Om det var bättre eller sämre förr beror på vad man tittar på.
Jag är själv 40-talist och växte upp på 50- och 60-talen.
jo, det var bättre då för då hade man hopp om en bättre framtid. Det fanns arbete för alla och det fanns ett fungerande skosystem. DDR- skolan hade just börjas införas men ännu inte slagit igenom. Skolans huvudsyfte var lärande och inte demokratifostran (läs indoktrinering). Gymnasiet var en elitskola,. Med det menas inte en skola för eliten utan en skola för lärande och bildning på hög nivå.
Själv kommer lägre medelklass och var den första i släkten med mer än sju års folkskola.
Hoppet som fanns var att man med ett visst mått av arbete kunde skapa en ekonomiskt bättre tillvaro än sina föräldrar.
Förbrytare låstes in och det var tryggt att leva. Ett mord resulterade i ”krigsrubriker” och var en riksangelägenhet. Varje medborgare förväntades stå för sina handlingar.
Men visst var det också sämre. Det var knapert efter kriget. Koftor repades upp och stickades till nya. Skjortkragar vändes och strumpor stoppades.
Jag minns själv när mamma och jag pulsade genom snön med mat till en familj med cancersjuk mamma.
Jag dristar mig att påstå att de var bättre före 1968 då jag just avlade min examen på Chalmers.
Varför???
Jo det fanns ett framtidshopp om man ansträngde sig. ”Envar sin egen lyckas smed”.
@ Bo Markusson
Tack för din beskrivning! Du ger mig välbehövliga beskrivningar av ett Sverige jag inte upplevt.
Att vara runt 20 år 1970 hade varit en ynnest. Men samtidigt kan nog den tänkande individen (mestadels borgare och nationalister), upplevt en frustration och maktlöshet över årtiondet (och nästkommande, 80-talet) då det var väldigt fokuserat mot biståndsprojekt och tredje världen. Det var här mycket av grunden lades till ghettoisering, motsättningar och eskalerande våldsdåd som nu cementerats i den svenska myllan.
Behöver jag nämna feminizmen? Den kom mig veterligen med buller och bång under 00-talet. Destruktiviteten fick ännu en grogrund.
Jag gick ut från Chalmers 1971 och då hade det redan vänt. Som väg- och vattenbyggare blev mitt första jobb att packa chips på Estrella.
Sedan i slutet av 70-talet hade min lön gått upp så mycket att jag fick en del av den i Rikskuponger. Det var ett sätt att komma runt marginalskatten på 78 %.
I Sverige har varje tid haft sina klåfingriga och storhetsvansinninga politiker, men nu har vi snart kommit till en ände, när de tror att hela världen kan bjudas in.
Bo Adolfsson, Hjo
Internflykting och dissident sedan 2009
Ja, jag gick ut 1969. Hann undan nätt efter svansen. Jobbade lite på institutionen för Elektronfysik. Redan då hade man fått elever från DDR-skolan, som inte höll måttet.
Jag säger DDR-skolan eftersom skolan där stod som modell för den nya svenska skolan. Riktlinjerna hade dragits upp av ikonen Alva Myrdal (kunde inte ta hand om sin egen unge) och Stellan Arvidsson. Den senare, S-märkt men snarast kommunist, var en frekvent och mycket omhuldad gäst i DDR.
En lite rolig men illustrativ sak är, att när jag gick i Realskolan, var särskild kurs en kurs för de svagare!!! Nu är det de, som sätter nivån.
Jag fick jobb direkt på Svenska Radioaktiebolaget, SRA, senare Ericsson Radio System.
Att man vill dela upp det i optimister eller pessimister är korkat tänkt. De flesta optimister verkar antingen korkade eller outbildade eller både och.
Jag tror inte folk fattar hur snabbt vi kan vara tillbaka 100 år ifall vi inte ser efter våra tillgångar. Och med tillgångar menar jag allt vårt samhälle bygger på. Det som tar 100 år att bygga upp kan raseras på ett årtionde.
En realistisk syn på Sverige och våra förutsättningar här uppe i det glesbefolkade landet i norr vore att be om. Vi lever faktiskt på gränsen till det möjliga, vilket man av erfarenhet visste för hundra år sedan, när man hackade is ur vattenspannen på morgonen där den stod i köket och de sista potatisarna åts upp på senvintern om inte förr. Att vi förr eller senare kommer att hamna där igen är troligt, frågan är bara när. Det kan ta 30 år eller 1000 år. Ingen vet. Det vi vet, eller borde veta, är att naturen är skoningslös och att allt strävar mot kaos. Allt blir till grus om man inte aktivt underhåller det.
Om vi såg realistiskt på dessa problem har vi chansen att göra det bästa möjliga av framtiden, men då duger det inte att bara göra handhjärtan och tänka om gud vill.
Efter att blaskans progressivaste feminister metoo:ats ut och ledningen antingen sjukskrivits på okänd tid eller satts på undantag, som de tre aporna, publicerar blaskan en artikel om Tyskland.En artikel som skulle ha brännmärkts av blaskan
för bara månader sedan även om den bara publicerats i Tyskland.
Det var visst ingen råtta i pizzan det där med asylsökarnas kriminalitet.
Inte i Tyskland i varje fall.I Tyskland är det bevisat.
I varje fall enligt blaskan som berättar om det i en artikel.
Så kommer den beordrade dödsknarkarnazismen från LO?
Schibsted?
Stefan Löfven?
Magdalena Andersson?
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/0E4Kg0/studie-asylsokande-bakom-okad-brottslighet-i-tysk-delstat
Det framgår ju tydligt av vinkeln, att om dessa män bara hade fått uppehållstillstånd hade detta inte hänt.
Menar ni det?
Jag vägrar läsa och klicka på länkar till AB.
Men AB menar alltså på fullt allvar att asylsökarna i Tyskland är ursäktade för sin kriminalitet p.g.a. att Tyska staten inte har gett dem uppehållstillstånd (än)?
Dessa mentalt blockerade individer på AB är en verklig fara för mänskligheten då de har en påverkan på samhället.
Sveriges Radio kör samma vinkel. Se dagens bloggpost för länk. Nu har jag inte läst studien, men väl den tyska intervjun med kriminologen Pfeiffer och finner inte denna slutsats där.
Men har asylsökare kunnat vara kriminella ö.h.t förut?
Jag var i tonåren under 1970-talet och det var en fantastisk tid att leva under!
Vi ”tonårsbrudar” kunde röra oss fritt på nätterna i Stockholm City utan att vara oroliga för våld eller brottslighet.
Det var lätt att få jobb och det var lätt att få bostad och skolorna höll toppklass.
Det enda negativa var all fylla och knark som flödade i alla sammanhang men det var något man själv kunde välja bort.
Det som förstörde det svenska samhällsbygget var tokvänster och kommunister som tog över socialdemokratin,institutioner och massmedia. Hjärntvätten har pågått i minst 40 år.
68-generationen befinner sig nu i slutfas av maktinnehavet och vägrar inse vad de har ställt till med.
Vi må vara ”rikare” än för 50 år sedan men vi har den näst ”fattigaste” befolkningen i västeuropa. Det är bara Portugal som är sämre.
”Hushållen i Norge är nästan tre gånger rikare, Finland nära 35 procent bättre och Danmark nästan dubbelt så rika jämfört med Sverige.”
https://jakubmarian.com/wp-content/uploads/2015/10/wealth-per-adult-median-europe.jpg
Riktigt så enkelt är det inte, det kan mycket väl ha varit bättre för 50 år sedan :
https://anthropocene.live/2017/11/30/darfor-vann-trump-valet/
Sedan kom Palme och 68-vänstern.
härligt att se att fler en jag tänker tillbaks i tiden hur det var då och hur det är nu det var bättre förr visserligen fans det även dåliga saker även på den tiden men inte så dåligt som det är idag det finns knappt något som är bra idag det mesta är skit men det kanske beror å vad man jämför med nä nu är kl 19:00 nu ska jag ta en macka och en kopp kaffe som ska pressas ner i svalget
Nu är det uppenbarligen så att politikerna tror att folket är deras verktyg, och inte tvärt om som vore det normalt sunda.
Saxat från NyheterIdag:
”Precis som sin partikollega Reinfeldt anser Kristersson att varje arbetare måste ta tag i sig själv och planera sitt liv bättre, träna så man orkar jobba så länge som politikerna vill att man ska jobba.”
I sammanhanget så noteras det att Kristersson (M) vill att folket skall jobba tills de har fyllt 75 år.
– jaha, på det viset, de nytillkomna pensionsräddarna skall inte hjälpa oss med pensionen, utan vi skall försörja dem.
Jag förstår det, för det är väl enda sättet att få nuvarande finanserna att gå ihop något så när.
Vill Moderaterna fortfarande att landet skall ta emot en endaste ekonomisk flykting till?
Detta ohållbara tänk har ju förvisso varit uppenbart för kloka människor lång tid, men nu har Kristersson bekänt färg högst påtagligt…
Den människan klarar inte av något logiskt tänkande överhuvudtaget, ej heller förstå grundläggande kostnadsposter, eller förståelse för att människor kanske inte kan förväntas vara aktiva så lång tid.
Tror inte förståelsen för bland medborgarna är lika stor som den är för Kristersson!
Men politikerna med sina guldkantade förmåner gällande antal semesterdagar och garantipensioner skall förmodligen undantas från nya kravet på att jobba till 75 års ålder?
Står de andra politikerna i Moderaterna bakom hans uttalande om pension till 75 år???
I så fall är hoppet släkt för Moderaterna med, för minst en generation framåt.
nä det var väl reinfällt som ville att pensionnärerna ska jobba fram till sjuttiofem års ålder sedan hakade dom andra på fan sicka nötter denna regering har verkligen tagit vatten över huvudet och det är hinkvis ja man kan bara skratta åt deras galna påfund och påhitt någon gång måste väl folket resa sig och säga stopp nu räcker det med dumheter . jag tror nog att det skulle räcka med att rensa i bort dom som kom under nittio och tvåtusen talen och in med det gamla gardet ja ja ändamålet helgar medlen som man säger .ja vi får väl se vad som händer nu i framtiden ju fortare vi kan ju mindre förstörelse av landet blir det sedan så fungerar inte det arbetspolitiskaprogrammet heller har bara kostat och dessa subvensioner av löner till ingen nytta alls har bara gort folk mer sjuka och dåliga. dessa jävla låga lönerna fattig löner snacka om slavdriveri allt på skattebetalarnas bekostnad helt sjukt .