Sverige är ett tolerant land. Här respekteras såväl olika politiska uppfattningar som religiösa åskådningar i lag. Vi har både yttrandefrihet och religionsfrihet. Om än med vissa begränsningar.
Men denna tolerans har även inneburit en tolerans för de intoleranta in absurdum. Nazister har fått spela apa i Almedalen, radikala islamister bjudits in i officiella sammanhang och getts stöd av framstående svenska politiker och opinionsbildare. Extremism har relativiserats som ett led i en rädsla för att bli kallad fula ord.
Tolerans för intoleransen är farlig. Jag är yttrandefrihetsfundamentalist och vill därför inte förbjuda någon att uttrycka även de mest avskyvärda åsikter. Faktum är att jag vill avskaffa hets mot folkgrupp-lagstiftningen då jag anser att en kränkning aldrig kan vara kollektiv (därför är lagar mot förtal och anstiftan fullt tillräckliga).
Men vi ska aldrig se mellan fingrarna på personer som är extremister. Sådana ska frysas ut och angripas.
Sverige har stora problem med islamism och har efter Belgien varit det land som exporterat flest IS-terrorister per capita. Samtidigt har vi under lång tid haft en stor import av människor med värderingar som är fjärran de vi vant oss vid i Sverige. Konsekvenserna blir chockerande tydliga i mångas vardag.
Niklas Orrenius beskriver i ett reportage hur en lärare inte vågar berätta att hon är judinna eftersom hennes elever hatar judar. Detta är inte barn fostrade i någon obskyr hitlersekt utan vanliga barn av, framkommer mellan raderna, muslimska föräldrar uppväxta i samhällen marinerade i judehat och antisemitiska vanföreställningar. Här biter den svenska toleransen synnerligen dåligt.
Hur ser politikernas reaktion ut? Jo, Stefan Löfven kallade för en tid sedan samtliga partiledare förutom SD-ledaren till samtal om nazismen. Ja, du läste rätt. När svenska lärare utsätts för hat av såväl gymnasie- som lågstadielever för sin judiska härkomst vill statsministern prata om hotet från några hundratal nazister. Detta är okunnigt och ett enda långt finger åt alla judar som i vardagen blir utsatta.
Nazister kan utgöra ett hot mot enskilda judar genom verbala påhopp, vandalism av synagogor och judiska kyrkogårdar samt hot och våld. Sådant är oacceptabelt och ska självfallet bekämpas. Men dessa personer, samhällets paria, är tämligen få och säkerhetspolisen har bra koll på vilka de är.
Islamisterna finns i politikens och kulturens finrum, och i våra förorter är antisemitismen sannolikt mer rumsren och institutionaliserad än de flesta av oss orkar tänka på. Hotet därifrån är således på en helt annan nivå. Men etablissemanget tiger.
Föreställ dig lärare som inte vågar berätta att de är judar. Se framför dig nioåringar som uppfostrats att hata. Tänk dig ungdomar som marineras i hat mot inte bara staten Israel utan mot alla judar under sin uppväxt. Att Sverige har ett växande problem med antisemitism är inte ett dugg konstigt.
Jag har den senaste tiden fördjupat mig i det som kallas Holocaust by bullets – arkebuseringen av judar på östfronten 1941-44. Den katolske prästen Patrick Desbois tog sig an den monumentala uppgiften att hitta massgravarna på den ukrainska landsbygden och prata med de vittnen som fortfarande lever och bor kvar i området.
Avhumanisering är det första steget till grövre brott som ett folkmord. Just synen på judarna som något annat än människor är genomgående i litteraturen om Förintelsen när såväl vittnesmål om gärningsmäns beteende som deras egna utsagor granskas.
Den som ser på en grupp människor som ”apors avkommor” kan med lätthet motivera varför denna grupp ska behandlas sämre än andra, exkluderas ur samhällsgemenskapen eller rent av dödas.
Antisemitismen håller på att bli accepterad i Sverige. Stefan Löfven kanske borde bjuda in till ett möte om innebandy för att visa handlingskraft.
Tidigare bloggat:
Löfvens mummel om antisemitismen
Tack för dessa ord!
Om man vill få muslimer att sluta hata judar, då måste man få dem att sluta vara muslimer. Lycka till med det!
Vad gäller ”Holocaust by bullets” delar jag blogginnehavarens intresse för WW2 och utan tvekan gjorde sig tyskarna skyldiga till fruktansvärda brott.
Men om man verkligen vill förstå vad som hände, bör man även läsa på om bakgrunden. I princip ansåg man länge att kommunism var en judisk ideologi och revolutionen i Ryssland betraktades som en judisk statskupp. Detta verkar ha kommit bort i dagens historieskrivning, men helt klart var detta en majoritetsuppfattning bland bildat folk i Europa länge. Ett representativt exempel på detta kommer från Winston Churchill, som 1920 skrev följande:
”There is no need to exaggerate the part played in the creation of Bolshevism and in the actual bringing about of the Russian Revolution by these international and for the most part atheistical Jews. It is certainly a very great one; it probably outweighs all others. With the notable exception of Lenin, the majority of the leading figures are Jews. Moreover, the principal inspiration and driving power comes from the Jewish leaders. ”
”In the Soviet institutions the predominance of Jews is even more astonishing. And the prominent, if not indeed the principal, part in the system of terrorism applied by the Extraordinary Commissions for Combating Counter-Revolution has been taken by Jews, and in some notable cases by Jewesses. The same evil prominence was obtained by Jews in the brief period of terror during which Bela Kun ruled in Hungary. The same phenomenon has been presented in Germany (especially in Bavaria), so far as this madness has been allowed to prey upon the temporary prostration of the German people.”
Yedioth Ahronoth heter den mest lästa tidningen i Israel och de har följande att säga om judarnas roll i Ryssland:
”And us, the Jews? An Israeli student finishes high school without ever hearing the name ”Genrikh Yagoda,” the greatest Jewish murderer of the 20th Century, the GPU’s deputy commander and the founder and commander of the NKVD. Yagoda diligently implemented Stalin’s collectivization orders and is responsible for the deaths of at least 10 million people. His Jewish deputies established and managed the Gulag system. After Stalin no longer viewed him favorably, Yagoda was demoted and executed, and was replaced as chief hangman in 1936 by Yezhov, the ”bloodthirsty dwarf.”
Artikeln av Winston Churchill heter ”Zionism versus Bolshevism: A Struggle for the Soul of the Jewish People” och den från Israel är från 2006 och heter
”Stalin’s Jews”. Ni hittar dem lätt med google, men om jag länkar lär inte mitt inlägg gå igenom.
Slutligen vill jag betona att detta inte innebär att jag vill försvara tyskarna. De var onda och grymma under WW2. Men de var knappast ensamma om detta. Och den moderna tendensen att hela tiden försöka att dela in olika grupper i ”offer” och ”förövare” bör man betrakta med stor misstänksamhet. De flesta grupper har varit både och. De som endast har varit offer, är borta.
Bra att du skrev det här, så slipper jag 🙂
Historieskrivningen om både WW2 och Kalla Kriget ser lite olika ut i Väst- respektive Östeuropa och vi i väst har inte något monopol på den Stora Obestridliga Sanningen hur gärna MSM gärna skulle vilja det. Om man är genuint intresserad av historiska skeenden och hur de påverkar vår samtid kan man inte enbart se saker och ting ur EN synvinkel, lyssna på ENA sidans offer, osv. Man måste försöka ha ett öppet sinne även om det ofta är obekvämt, obehagligt och… etc.
Hannah Arendt, och nyligen Timothy Snyder, påpekar att det som kännetecknade Förintelsen var att de ägde rum utanför nationalstaten. Företrädda av ideologiska rörelser med internationalism som grund.
Nu håller jag på och läser Douglas Murrey’s strange death of Europe. Han påpekar att (bl.a.) Kohl hade som vision 1996 att nationalstaterna måste upplösas.
Bevare oss alla för det. För vem ska skydda minoriteten när nationalstaten inte längre finns? Då kommer vi att leva i Hobbs’ Leviathan.
Vad jag försöker säga är att jag tror att man överdriver ideologiers betydelse för folkmord. Svaga stater är ett större problem om man vill undvika det. (O detta inte tänkt att förringa judars rädsla. Det är naturligtvis förfärligt att 100,000-tals muslimer (o ett hundratal nazister) i Sverige hatar judar.)
@ Lotta,
”Det är naturligtvis förfärligt att 100,000-tals muslimer (o ett hundratal nazister) i Sverige hatar judar.)”
Tja, mycket är väl förfärligt. Men i ett mångkulturellt samhälle är det fullkomligt naturligt att alla hatar alla. Det som inte är naturligt är när en grupp bestämmer sig för att låtsas vilja leva med alla andra. Dels är det lögn, dels leder det sannolikt till att den gruppen på sikt trängs undan eller utrotas.
Vad gäller judar, brukar jag följa debatten en del i Israel. Väldigt många uppfriskande och bra artiklar i t.ex Jerusalem Post. Det finns även mycket inspiration att hämta för de som intresserar sig för repatriering och segregering, t.ex:
”In 2007, then-Prime Minister Ehud Olmert echoed Begin’s act when he granted temporary residency permits to nearly 500 Sudanese asylum-seekers. But as the number of African migrants swelled in subsequent years, Israel’s receptiveness began to flag. The vast majority of the new arrivals were fleeing long-standing authoritarian regimes in Eritrea and Sudan. They chose Israel for many reasons: because it was a democracy, because it was easier to reach than Europe or — for many Sudanese — because it was an adversary of their own government. They hoped that the enemy of their enemy would look kindly on them.
But Israeli authorities soon became overwhelmed. According to the Ministry of Interior, nearly 65,000 foreign nationals — the vast majority from Africa — reached Israel between 2006 and 2013. As the government struggled to accommodate the newcomers, many languished in poor and overcrowded neighborhoods in southern Tel Aviv. Dozens squatted in a park across the street from the city’s main bus station for weeks on end. A handful of high-profile incidents — including the alleged rape of an 83-year-old woman by an Eritrean asylum-seeker in 2012 — dominated media coverage and fueled unease among Israelis, many of whom already fretted that refugees were taking their jobs.
By the time Benjamin Netanyahu secured a third term as prime minister in 2013, the tensions had hardened into outright hostility. That year, Israel sealed off its border with Egypt and implemented a raft of policies aimed at making life more difficult for asylum-seekers already in Israel. Then it began secretly pressuring Eritreans and Sudanese to leave for unnamed third countries, a shadowy relocation effort in which Semene and thousands like him are now ensnared.
Israeli officials have kept nearly everything else about this effort secret, even deflecting requests for more information from UNHCR, the U.N. refugee agency.”
65 tusen räckte tydligen för Israel……
Artikeln är från foreignpolicy.com 2017 och heter: ”Inside Israel’s Secret Program to Get Rid of African Refugees”
2012 gjordes det även en berömd opinionsundersökning i Israel angående deras syn på migranter från Afrika. Times of Israel rapporterade 7 juni 2012:
”Fifty-two percent of Jewish Israelis identify with the statement by MK Miri Regev last month that African migrants are “a cancer in the body” of the nation, and over a third condone anti-migrant violence, according to the Israel Democracy Institute (IDI) Peace Index for May 2012.”
Ja vi har ju haft för oss att det bor en liten sosse alt liberal i varje människa som bara väntar på att få komma fram när någon korsar den svenska gränsen.Som konsekvens av det har vi importerat alla världens samtliga konflikter och trängt ihop dem i våra utanförskapsområden.
Nu sitter vi på häcken och förväntar oss att en genuscertifierad dagisfröken ska styra upp skiten.
”Nu sitter vi på häcken och förväntar oss att en genuscertifierad dagisfröken ska styra upp skiten.”
Den var riktigt vass! Fullträff!!!!!!
Elegant sammanfattning 😉
Konstigt? Förändringen i skolor och samhället:
https://frupic.frubar.net/36120
Är väl i princip det Hans beskriver i sin text. Gjorde en bild för tydlighetens skull!
Kan det vara så att en stor del av svenska folket befinner sig på samma intelligensnivå som Ronny och Ragge, med tanke på situationen i landet? Två som definitivt befinner sig på denna nivå är Morgan och Dan, utan diskussion. Och fan vet om inte självaste överkuckun Stefan kan räknas in i denna kategori…
Antalet som utbildas till lärare sjunker till katastrofalt låga nivåer. Polisutbildningen kan inte fylla alla platser. Ingen som vet vad det beror på? Jag vet och Du vet, men vet överkuckun, Morgan och Dan?
den bilden var fantastisk mange tackar för den det är den bittra sanningen om sverige i dag så gamla gellivare häng som symboliserar gammle sverige lär vi inte mer få se.nä nu jävlar vill jag till baks till gamla sverige det går om man vill inget är omöjligt som jag brukar säga sverige måste ju få vara ett etniskt svenskt land med sitt etniska folk när andra länder får vara sitt etniska land varför får då inte sverige vara ett etniskt land med sitt folk slag det är inte rasistiskt . jag vill nog påstå att det är dom som vill ha mångkultur och plocka bort allt som är etniskt svensk och skriver om den gamla svenska historien om sverigesland så att sanningar inte ska komma upp idager vad är detta om inte rasistiskt i mot sitt eget folk . nån tror mig
Hej.
Hans, med all respekt för att du vågar lyfta denna länge förtigna fråga, vill jag säga att det varken är nytt eller ett fenomen på denna sidan tusenårsskiftet.
”Föreställ dig lärare som inte vågar berätta att de är judar. Se framför dig nioåringar som uppfostrats att hata. Tänk dig ungdomar som marineras i hat mot inte bara staten Israel utan mot alla judar under sin uppväxt. Att Sverige har ett växande problem med antisemitism är inte ett dugg konstigt.”
Jag behöver inte föreställa mig. Jag har arbetat som lärare i Malmö både på grundskolenivå och på gymnasiet och denna situation, attityd eller vad vi skall kalla det var på de kulturberikade skolorna normalläget cirka 1995. Den som påtalade detta hade de facto sagt upp sig.
Jag har när jag levde i Malmö bevistat högtider för Kristallnattens offer, även detta på nittiotalet, där såväl svenska som invandrade representanter för diverse vänsterförbund och även Vänsterpartiet använt detta som en plattform och ett forum för sitt judehat och för att istället tala om palestinierna som vore de offer (för annat än sin egen natur, närmast, vill säga).
Jag har själv hört till den svart-röda falangen när den kallade sig B/Z-liegen och annat – judehatet har alltid funnits där, förklätt till klasskrigsretorik. Det är helt enkelt en endemisk del av alla former av socialistiska åsikter, partier och rörelser. Via hatet mot USA och hatet mot judar har vänsterfolk av alla slag och muslimer funnit varandra.
Med det sagt, journalister som Orrenius hör till det skrå som mest av alla näst de till Sverige invandrade muslimerna agerat för att sprida judehat – från mörkläggningar till direkta angrepp och spridande av propaganda.
Du skall ha alla respekt för att du klarar av att vidhålla allas rätt – din, min och andras – att offentligt öppna munnen och undanröja varje tvivel om vad man tycker och tänker. Föga förvånande att partier och medier hatar och bekämpar bloggar. Nu, när det drar ihop sig mot ett ödesval, lär bannstrålen lysa allt oftare och allt mer frenetiskt mot den som har en egen åsikt.
Stå på dig, så inte andra gör det!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Hans, med all respekt för att du vågar lyfta denna länge förtigna fråga, vill jag säga att det varken är nytt eller ett fenomen på denna sidan tusenårsskiftet.
Jag har inte föresvävat mig att denna problematik är ny utan föreställer mig att den inleddes när den muslimska invandringen från MENa påbörjades men att den har förvärrats i takt med att det offentliga majoritetssamhället i aktiv handling gett grönt ljus för antisemitism från ”rätt håll”.
Samtidigt bloggar jag ofta utifrån texter och händelser i närtid, därav denna bloggpost.
”Samtidigt bloggar jag ofta utifrån texter och händelser i närtid”
Jag gillar den metoden! Allt blir mer relevant om man anknyter till något som händer nu.
”föreställer mig att den inleddes när den muslimska invandringen från MENa påbörjades”
Ja! Det gäller för övrigt även de flesta andra migrationsrelaterade frågor vi debatterar här.
”den har förvärrats i takt med att det offentliga majoritetssamhället i aktiv handling gett grönt ljus för antisemitism från ”rätt håll”.
Utan tvekan har man gett grönt ljus! Man har öppet och tydligt förklarat att muslimer inte kommer att bli åtalade för HMF brott om de uttalar sig nedsättande om judar.
Men samtidigt är frågan om det finns något realistiskt alternativ. Om man verkligen skulle tillämpa HMF lagen nitiskt, skulle man behöva fängsla en majoritet av alla muslimer i landet. Detsamma gäller många andra lagar, t.ex förbuden mot att misshandla fru och barn.
Svensk lag är inte skriven för muslimer och i praktiken går den inte att tillämpa på den gruppen. Om man inte vill sätta flera 100 tusen män i fängelse och fruarna och barnen i skyddat boende…… Eller alla i fängelse, om man nu verkligen ska tillämpa förbudet mot öppen missaktning mot judar.
@Rickard
Jag kan bekräfta hur det sociala klimatet i Malmö var redan innan den tiden…
Ca 1985-1990 var detta.
Själv växte jag upp i en kranskommun till Malmö och gick således också i gymnasiet i Malmö.
I orten där jag bodde var det fortfarande relativt mycket ”bullerby”-känsla.
Men kontrasten mot inne i stan var överväldigande.
De vi då bara benämnde utlänningar av mörk härkomst (mellanöstern, men även sydöstliga européer) skiljde sig tydligt genom att ha en ovana att ”brösta sig” i allt för många tillfällen.
T.o.m. barn runt 10-års åldern till nämnda grupp var lusfräcka och kunde svara ”skit ner dig” när man för 5 gången behövde lyfta en soffa i en foajé för att få fram en pingisboll de slagit in under, och ”undrade vad det heter” (be om tack m.a.o.).
Gängbildning var en vanlig företeelse i nämnd grupp, men existerade i princip inte bland svenskar.
Cyklade förresten i 16 års åldern till sommarjobb i utkanten på stan.
På vägen hem en dag cyklade jag som vanligt upp för en lång backe med hus på ena sidan.
När jag kom en bit upp för backen så stod där vad som verkade vara nyinflyttade personer utanför ena huset.
En kille i då kanske 18-20 års ålder samt troligen några småsyskon i runt 8-10 års åldern.
När jag passerade så hörde jag killen ropa ”Nu”.
Och plötsligt så började de små barnen kasta sten efter mig!
”Vad i hela fridens namn?” tänkte jag.
En sten träffade min ryggsäck och gjorde en bula på min ståltermos(!).
Övervägde snabbt mina alternativ.
Vända och konfrontera idioterna?
Nä, det kunde finnas kniv, och det kunde finnas fler vuxna i huset.
Dessutom skulle jag inte kunna cykla ifrån i en rejäl uppförsbacke.
Och cykla tillbaka skulle innebär minst en halv mil extra.
Således fortsatte jag en bit upp för backen, en hygglig bit ur räckhåll.
Ropade då till dem och frågade ”Vad f-n håller ni på med?”
Svaret jag fick var följande:
”Stick hem j-vla svensson!”
Gjorde inget mer åt saken, för det vore meningslöst att polisanmäla.
Och ta med polare för att mucka tillbaka syntes inte heller som en lösning som skulle göra saker bättre i framtiden.
Risken vore att de framöver skulle ställa sig och bevaka folk som passerade och detta ”krig” skulle trappas upp.
Tog med mig detta i framtiden som en isolerad händelse.
Men tyvärr är detta oskick som jag blev utsatt för betydligt vanligare i kulturer från MENA, samt en del länder ytterligare.
Detta bevisas ju dagligen.
Och då pratar vi inte ens inkluderat religion som en faktor än.
Ja, det där importerade hatet som Hans skriver om är en realitet som de med någorlunda öppna ögon kunde bevittna redan på den tiden, några decennier sedan.
Att det finns hyggliga individer är en sak, och det skall man alltid låta folk bevisa.
Men grupper som vållar bråk är absolut och går inte att komma runt med floskler och att stämpla visselblåsare som rasister.
Verkligheten finns där nästa dag, och nästa, och nästa…oavsett hur etablissemanget försöker släta över problemet.
Det syns dagligen i all rapportering.
Och för egna ögon, om man så väljer att hålla dem öppna.
Men inte ens de helt blinda är opåverkade längre.
Striden nu i landet har övergått från att bara prata ”rasister” och ”goda” till att bli en politisk maktkamp, vilken allt mer handlar om de berömda köttgrytorna.
Men smutskastningen från etablissemanget är långt från över, utan kommer tyvärr bara att öka inför valet.
Ty den taktiken är fortfarande ett politiskt vapen i landet Sverige.
Lenin var 25% svensk.
Att vara stolt eller förfärad över!
Nu tänker jag fira barnbarnets tredje årsdag.
Angående muslimers syn på judar, kan man ju titta på detta lilla klipp:
https://www.youtube.com/watch?time_continue=1&v=MS2t2e76o8I
Hon har helt rätt i det hon säger och notera även hur hon lyfts fram som ett äkta föredöme. Det är inget konstigt med just detta klipp, så där låter det i arabvärlden. Välkommen till mångkulturen!
Videon ovan kommer för övrigt från TV kanalen Iqraa TV, som är både stor och etablerad:
”Iqraa TV is available on four satellites: Nilesat, Badr 3, Badr 2, AsiaSat 5 and Hotbird. It is also available on StarTimes, a Chinese digital television network.
In August 2011, Iqraa International began airing its first English-language programming.[3]
As of 2012, different Iqraa TV channels have become available for viewers in North and South America, Canada, Australia and New Zealand through over-the-top technology on myTV.[5]”
Värt att notera i detta sammanhang är att det är här man finner det som så många svenska debattörer påstår sig leta efter, nämligen de moderata muslimerna!
”The channel promotes itself as a ”Muslim family’s safe haven”, presenting religious and social programming.”
”Iqraa Channel also aims at presenting the true moderate face of Islam to people in the West where media does not present an objective view on the Islamic Law”
Så, nu vet ni hur ”moderat islam” ser ut! Inga problem med mångkulturen här, inte!
https://en.wikipedia.org/wiki/Iqraa_TV