Om exakt ett år har svenska folket sagt sitt. Då vaknar Sverige upp till ett valresultat som ska avgöra hur landet kommer att styras under de kommande fyra åren. Risken är dock stor att de flesta står som levande frågetecken den där dagen, för sällan har regeringsfrågan varit så här besvärlig.
Att olika regeringsalternativ ställs mot varandra hör till varje valrörelse, men sällan har denna fråga varit så het flera år före ett val.
Situationen är knepig för borgerligheten. Inställningen i invandringsfrågan skär genom allianspartierna (mer om detta i en kommande bloggpost), och i synnerhet förhållandet till Sverigedemokraterna har satt allianssamarbetet under maximal stress. Att Aftonbladets ledarsida har börjat använda begreppet ”den före detta Alliansen” är inte bara ett stilistiskt grepp utan beskriver faktiskt en verklighet.
Det är många felbeslut som har skapat denna situation. Decemberöverenskommelsen, som gav Stefan Löfven carte blanche och i praktiken skänkte Vänsterpartiet avgörande inflytande över den ekonomiska politiken, är en orsak. Velandet fram och tillbaka i förhållandet till SD en annan och en bristande tilltro till den egna politiken en tredje.
Alla misstag har skadat de borgerliga partierna mer än de nog förstår i dagsläget. Förtroendet är förbrukat, och det enda allianspartierna kan hoppas på är att väljarna ska vara tillräckligt förbannade på den sittande regeringen att de bortser från de borgerligas uppenbara brister och trovärdighetsproblem.
Det är en from förhoppning. Ty i tre års tid har partierna ägnat sig åt ett svårbegripligt självskadebeteende som har tärt på väljarnas förtroende. När de nu ska leka trovärdigt regeringsalternativ ser de flesta igenom fasaden.
Det finns väljare som skulle kunna tänka sig att rösta på Moderaterna efter partiets omprövningar av den gamla politiken – men med vetskapen att en moderatledd regering kommer innehålla ett starkt centerparti avstår de.
Det finns också väljare som skulle kunna tänka sig att rösta på Moderaterna för att de vill ha en alliansregering, men som avstår därför att en sådan regering skulle behöva aktivt stöd av SD för att överleva.
Moderaterna sitter sålunda i en tämligen omöjlig sits just nu. Hur än den blivande partiledaren agerar kommer han göra en falang besviken. Ändå måste han välja.
Sannolikt är det så att vi nu bevittnar en permanent splittring mellan liberaler och konservativa inom det parti som under lång tid samlat båda. Dessa två falanger har stångats i decennier men lyckats enas under en gemensam antisosseflagg. Nu tycks den ena sidan anse att kampen mot SD är viktigare än att få bort socialdemokratin från makten, och då finns inte den grundläggande enigheten om kampens mål längre kvar.
Skilsmässan är därför oundviklig vid det här laget. Moderaterna kommer kanske inte att splittras i två partier, men väljarbasen har redan påbörjat vandringen i endera riktning. Vissa går till Centerpartiet, andra till Sverigedemokraterna. I nuläget finns få anledningar för någon att vända tillbaka.
I realiteten finns tre alternativ för borgerligheten om ett år. Det ena är att Alliansen regerar med stöd av SD. Det andra att det orangea samarbetet upphör varefter något eller några av partierna utgör underlag för en fortsatt socialdemokratisk regering under Stefan Löfven. Och det tredje att allianspartierna sitter kvar i opposition och låter Löfven regera vidare på samma underlag som i dag, med en kraftig riksdagsmajoritet emot sig.
Det är bara att bestämma sig. För närvarande verkar det som att borgerligheten behöver två förlustval i rad för att begripa att spelplanen inte längre ser ut som 2006.
Jo, vi kommer nog att vakna upp till en ny verklighet om ett år. Det är heller inte osannolikt att det nya muslimska partiet, Jasin, kommer att vara de joker som får svenska folket att bäva inför hur framtiden kommer att gestalta sig. Vi kommer sälert att få se helt nya konstellationer i riksdagen, som syftar till att utestänga Jasin från inflytande.
Jasin är under registrering hos valmyndigheten och det innebär att de redan fått ihop de 1 500 namnunderskrifter som krävs. Partiet ställer upp i samtliga val utom i kyrkovalen.
Gott folk, vi har i media hört talas om polariseringen av det svenska samhället, men det är sannolikt inget mot vad som komma skall. Det blir vi mot muslimerna.
På Flasback finner man i skrivande stund redan 159 inlägg om detta nya parti vars beteckning tycks betyda att ’ena sig mot de otrogna’.
Jasin verkar i och för sig vara ett litet antal stollar.
”…ett litet antal stollar.”
Precis vad man sa om Sverigedemokraterna i början också.
”Jasin verkar i och för sig vara ett litet antal stollar”
Var det inte det man sa om SD i början och visar inte historien att ett litet antal stollar kan nå osannolik framgång, tänker främst på Mussolini.
Jag har inga svårigheter att se ett scenario där ytterligare invandring och illa fungerande assimilering skapar en grogrund för en stor frustration och illvilja mot ”ursprungsbefolkningen” som kommer driva många nya medborgare mot extrema partier vilket i sin tur leder till extrema partier på andra kanten.
Jag tror tyvärr att vi bara ser början på ett sådant scenario. Och skulle statsfinanserna och därmed bidragen försämras ökar risken ytterligare.
Precis som regeringen och alliansen då.
Religionen som sådan drar dock åt sig ett mycket stort antal stollar, totalt sett.
Det jag menar är att ett litet fåtal personer kanske inte behöver utmålas som ett gigantiskt hot i förväg innan de ens har fått en fungerande struktur på plats och lockat till sig en hel del väljare.
Aldrig hört om Jasin innan, men väntar bara på att F!, vänsterpartiet och MP ska utropa sitt stöd för dom nu..
Nu verkar det ju vara ett Shiainspirerat parti eftersom de tänker sig att importera ledaren från Iran. De muslimer som SAP och MP är så förtjusta i är Sunni. Jag ser det mer som att det bästa är om Jasin får tre procent av rösterna så drar de undan motsvarande från SAP och MP. Winwin alltså.
Till skillnad från de etablerade partiernas mycket stora antal stollar.
Appropå Jasin så var det många som såg Hitler som en stolle
fast sammanhanget kan vara mindre korrekt den här gången va?
Har jag förstått saken rätt så kandiderar både Fredrik Reinfeldt, Mehmet Kaplan och Johanna Jönsson för vårt nya islamistiska parti eftersom det är viktigt att stärka demokratin nu när nazisterna demonstrerar mot bokmässan?
I sommar en skjutning om dagen
och bara SD som får ont i magen
Eftersom frustrationen är så påtaglig bland svenskarna vad gäller migrationen och i synnerhet med den muslimska diasporan så kommer kranarna vad gäller bidrag och särbehandling att dras åt. Det kommer arr bli kännbart och ett hat mot Sverige och svenskarna frodas.
I denna splittring kommer shia- och sunnimuslimerna att gå enade. De har trots allt religionen Islam som gemensam nämnare.
Jag tror inte att de kommer att lyckas att nå 4% till valet 2018. Men definitivt 2022.
Sverige måste städa nationen innan detta blir ett faktum.
eller möjligen den stora dikeskörningen?
Kärt barn har många namn.
Både Ulf Kristerssons tre döttrar och Jan Björklunds två söner är adopterade från utomeuropeiska länder. Sannolikheten att dessa två herrar skulle sluta propagera för fortsatt massinvandring och i stället börja tala om saker som svenskarnas absoluta rätt till sitt eget land, repatriering osv. måste därför hållas som obefintlig eftersom en sådan politik står i dissonans med deras egna livslögner.
Vad är grejen med alla dessa barnlösa europeiska politiker, förresten? Av Europas ledare saknar Macron, Merkel, May, Gentilon, Rutte, Sturgeon, Juncker och Löfvén barn (finns fler exempel). I sammanhanget känns det nästan som att de projicerar sin egen oförmåga att föröka sig på de europeiska folken: ”Ska min blodslinje dö ut tänker jag minsann se till att alla andras dör ut också!”.
Konstaterar att Steffe lyckades med att knäcka de borgerliga med DÖ.
Slutsatsen blir att sosseriet troligen regerar vidare . Kanske med stöd denna gång av centern och löjliga partiet, fd (fp), (mp).
Moderaterna med Uffe kommer inte klara mer än max 12%
Frågan är också vad som kommer hända med bipolära KD och lika bipolära FP (sic!).
Om deras respektive ökenvandring tar dem under 4% spärren och därmed de facto hotar alliansens raison d’etre, kommer då ens de mest inbitna borgerliga taktikröstare att ånyo skänka dem röster?
Två partier som försöker sälja tulipanarosor måste till slut ifrågasättas av sina kärnväljare; ”det blir dags att välja sida nu”, för att citera proggvänstern.
Kommer kryptosocialisterna inom FP’s väljarskara att ansluta sig till S, så som så många aktiva FP-politiker gjort i decennier, och de allmänborgerliga väljarna söka sig till M när man ej längre tror att FP når 4%?
Kommer konservativa kristna väljare inom KD söka sig till SD och socialliberala kristna gå till S när det står klart att 4% spärren är ouppnålig.
Vilken taktikröstare vill då slänga bort sin röst för att upprätthålla en chimär om ett borgerligt alternativ i form av en allians?
Jag kommer att rösta på SD tills den skadliga blockpolitiken upphört. Idag ser vi mera block- och partitaktik än politik som både kortsiktigt och långsiktigt är bra för Sverige. Istället bedrivs en politik som hyllas av media och få inser att media av överlevnasdskäl vill ha en korkad politik. Om inte media fick delge oss alla ”snyfthistorier” eller mer eller mindre medialt konstruerade ”skandaler” hade medias roll sett annorlunda ut och då hade de som idag försörjs inom media fått bytas ut.
Genom att lägga min röst på SD hoppas jag att den enda möjliga riksdagsmajoriteten blir socialdemokrater plus hela alliansen. Detta skulle ge oss en långsiktigt bra politik och inte den döbelsmedicin som dagens politiker påtvingar det svensk folket. Förstahandsalternativet till en sådan regering som jag hoppas på är en regering som hämtar sitt stöd från (en del av) alliansen tillsammans med SD. Utöver detta finns det naturligtvis alternativ där Löfven och Åkesson snackar ihop sig och där Stefan försvarar alternativet med att han tvingas att bita i det sura äpplet eftersom det är långsiktigt bra för Sverige samtidigt som det inte kastar ut landet i en politisk irrfärd.
Att rösta på något alliansparti är inte tänkbart för mig eftersom dess ledare de senaste åren gång på gång visat att de prioriterat sina privatliv framför att ta sina ansvar som ledare för riksdagspartier. Exempelvis prioriterade moderata ledare ett liv med sin nya kvinnor framför att leda sitt parti, KD-ledaren ville byta karriär, centerledaren tänkte på barn och folkpartiet hotas regelbundet av interna partistrider där utfallet kan medföra att jag inte skulle våga rösta på ett alliansparti. Allianspartierna måste se till att de får ansvarsfulla och erfarna partiledningar och inte en bunt karriärister som ser riksdagplatser och eventuella regeringsmandat som ett steg i karriären utan som en konsekvens av tidigare karriär.
Före detta alliansen, hellre före detta oppositionen, utom SD som tålmodigt väntar i kulisserna. När dagens allianspartier lämnar scenen efter valet 2018, står SD ensamma kvar att elda S under fötterna, vilket redan länge har varit bedrövligt eftersatt. SD är ensamma om att ha en pragmatisk syn på Sveriges möjligheter och framtid, alla de andra läser högt ur Kapitalet eller Koranen.
Med anledning av att den ena delen av M går till C och den andra delen av M går till SD, så finns det ju inget existensberättigande för M.
De har helt enkelt upphört att existera som parti då de splittrats i två delar. Detsamma kan då sägas om Alliansen – de har upphört att fungera som den Allians de från början avsetts vara. Måhända kan den ombildas till en trepartiallians, då M inte finns mer.
måste bara kommentera ya sin partiet som flera andra.
detta parti kommer inte bli en kioskvältare av två orsaker, det är ett shia parti i grunden, det har en persisk bas, dvs de enda som kommer rösta på detta är religiösa persisktalande shia, en försumbar grupp i Sverige. de flesta iranier har ett svalt intresse för detta. det hade varit annorlunda med ett sunnitiskt parti, det hade varit en helt annan sak
Hej.
Valet är inte mellanliberalism och konservatism, eller mellan borgerlighet och socialistisk demokrati.
Valet står mellan Sverige som svenskarnas land, eller Sverige som en administrativ yta i EU:s superstat.
För svenskarna som folk står valet mellan att bli en krympande folkgrupp i ett allt mer islamiserat och arabiserat land, eller att kasta ut inkräktarna.
Valet står mellan att anse att det är en rättighet att flytta till Sverige och att det är svenskarnas rätt att avgöra vem som får leva i Sverige.
Fråga dig själv: tror du att de partier som styrt oss hit kan eller vill göra annorlunda än de gjort hittills?
Jag hade hellre röstat på ett parti som inspirerats av klassisk svensk frihetslängtan, från tiden före socialismens hegemoni – men något sådant existerar inte. Därför är mitt val mellan att rösta för Sverige eller att rösta för undergången.
Valet står mellan Sverige och undergången. Jag väljer Sverige; jag väljer svenskarna.
Sverige är svenskarnas; Sverige åt svenskarna. Låt oss ta vårt land tillbaka.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Tack kamratliga Rikard!
tack rickard äntligen kom det jag länge har velat hör nu är jag ingen rasist om någon trodde det sverige som stat går före allt annat så är det bara sedan vore det bra om vi fick till baks våran kultur bort med mångkulturen nationalstaten tack och även den niotrala delen som är borta med jag börjar allvarligt att skita på mig hur ska detta sluta bara frågar ja ja ändamålet ja den som alltid helgar medlen jo jo .
jo jag har ett tillägg. jag menade att endast mångkulturen som skulle bort inget annat
Jag vet inte vilket ord som passar in på alliansens uselhet men de är så fruktansvärt usla att jag skulle skämmas att rösta på dem.
Det verkar som om de bara bryr sig om sitt eget välbefinnande för det är ganska skönt att lyfta en hög lön för att sedan sitta med armarna i kors.
Då är det väl troligt att också Mohammad Rajabi får stanna och berika Sverige efter avtjänade två tredjedelar av sitt redan rabatterade straff?
””Rajabi menar att tingsrätten inte i tillräcklig omfattning beaktat de för honom förmildrande omständigheterna som föreligger i målet”, står det i överklagan.”
Jag sitter och tänker på valet och gör ett snabbt, eget Rorschach-testet på de olika politiska partierna med följande resultat:
V – stalinister med rötter en nästan enig journalistkår vill glömma samtidigt som de (V och journalisterna) aldrig glömmer när det gäller andra partier. Allt åt alla. Mina pengar tillhör egentligen staten.
S – skattehöjare som ljuger om att medlen ska gå till välfärd, vilket de inte heller gör. Maktfixerade men har inte en så svår uppgift med en så obegåvad opposition. En ledare som ger ett ytterst tveksamt intryck.
MP – i en egen verklighet. Romson, Fridolin – suck…
C – vill vad förutom hålla öppet vem man vill regera med? Synnerligen misstänkt stödparti för S. Reaktiva snarare än med eget budskap. Har helt gått på S:s enkla taktik att försöka splittra Alliansen med SD.
L – läste någonstans att det är ett parti för socialdemokrater, som vill kalla sig liberaler. En ganska korrekt beskrivning. SD-fixerade på ett improduktivt sätt.
KD – Sara Skyttedal verkar betydligt mera begåvad än vad hennes position i partiet visar. Ytterst svårt att definiera vad som utmärker just KD i förhållande till andra borgerliga partier.
M – vill nu göra en massa man kunde gjort i regeringsställning, men inte gjorde. Ingen förstår hur det hänger ihop. Reinfeldts skugga vilar tung över partiet och inte till deras fördel. Trovärdighetsbrister.
SD – alltför tysta i debatten – om det inte är så att man försöker tiga ihjäl dem. De har attraherat för få skickliga politiker i paritet med deras storlek.
En frusterande känsla inför ett val med dessa ”alternativ”.
Jag tror att du har rätt. De av moderaterna som vill ha mer konservatism kommer att gå till sd, de som vill ha mer liberalism kommer att gå till c.
Som allmänborgerlig väljare, utan några radikala drömmar om en nattväktarstat (och som inte alls tillhör de alt-right-pojkar som tycks befolka kommentarsfältet) så blir det nog m i brist på bättre, då varken sd eller c lockar speciellt mycket. Inte pga någon större entusiasm för partiet. Tror jag. Vi får väl se om Kristersson funkar bättre än Batra i praktiken.
Du skulle inte vilja rösta på ett parti som vill införa ett nytt miljonprogram?
”Ett nytt miljonprogram för Sverige
Målet för detta program är att en miljon i Sverige boende utlänningar, invandrare och flyktingar till och med år tvåtusentjugosex skall återvända till sina hemländer. Avsikten är att permanent och långsiktigt förbättra levnadsförhållandena för såväl de återvändande utlänningarna och deras landsmän som för de i landet kvarvarande invånarna.”
Idag såg jag en n-g-r som stod vid Götgatan, han pissade tydligen offentligt, och verkade inte särskilt brydd. Han skulle nog må bättre av att få pissa naken i Afrika.
https://thewayofreason.wordpress.com/2017/09/05/ett-nytt-miljonprogram/
Som Hans är inne på så kan jag som konservativ inte rösta på M om de går till val tillsammans med C och L. Däremot om de går till val på egen hand och fortsätter på den nyligen men alltför sent inslagna linjen så skulle jag kunna överväga att rösta på dem, men de har fortfarande stora problem med trovärdigheten och är ett kappvändarparti.
Segern i valet 2010 blev en Pyrrhusseger för M.
M har tappat väljare till först SD och sedan C av två motsatta orsaker, och det blir sålunda omöjligt att locka tillbaka båda grupper. Man får sikta in sig på en utav dem.
Om de rödgröna blir större än alliansen så kommer C och L ej medverka till en gemensam alliansbudget och frågan är om de ens lägger en sådan om de blir större än de rödgröna men bara får runt 40% och blir beroende av SD.
Det mesta pekar mot en regering med S + C + L efter valet.
Ja, du har förmodligen rätt. Och Jan Björklund gör allt för att Jimmie Åkesson inte ska få tag på hans barn och skicka dem till Sydkorea. Ulf Kristersson vill nog inte heller samarbeta eller ens veta av Sverigedemokraterna i och med att Jimmie skulle skicka ut hans barn till Sri Lanka (eller varifrån de är).
Om det är någon som kan få AKB:s man David Batra att darra på rösten, är det Jimmie Åkesson. David vet att om Jimmie får bestämma, får han åka tillbaka till Indien och väva mattor och sen sälja dem till Sverige.
Jag tror du blandar ihop SD med något annat parti. Oklart vilket. Jag kan inte hitta något av det du skriver i SDs partiprogram. Kanske är du anhängare av S. Skrik fascist, nazist, rasist några gånger så mår du bättre.
Med tanke på hur Magne brukar argumentera på denna blogg så kan du nog lugnt utgå från att ovanstående är ironi..
🙂
Man kan säga att man kan i Norge.
Eller att det partierna har det har dom i Norge.
Det är uppenbart att S och MP kan besegras grundligt.
Fast inte i Sverige så klart.
Ett val här handlar inte om det.
”Två av Sveriges främsta forskare på radikalnationalism, Mattias Gardell och Heléne Lööf, har tillsammans med massmedieforskaren Michael Dahlberg-Grundberg i tre avsnitt kartlagt attacker mot asylboenden, studerat hotet från politiskt motiverade ensamvargar och granskat internet som politiskt verktyg.”
Mer krävs inte för att bli en av ”Sveriges främsta forskare på radikalnationalism”.Har Oisin sagt att det är så så är det så.
Mattias Gardell och Heléne Lööf – de främsta forskarna nom ämnet radikalnationalism.
Jerzy Sarnecki – den färmste forskaren inom samhällsvetenskapliga ämnen.
Antje Jackelén – den främste forskaren inom religionsvetenskapen.
Henrik Arnstad – den främste forskaren inom ämnet den framväxande fascismen.
Också Oisin Cantwell.
Ringen som förenar dem alla.
jo jag läste något som röstboskap skrev när det Gäller SD så har jag noll förtroende för dom jag tror inte att dom kommer att medverka till att den skadliga block politiken upphör på något sätt jag tycker mer att det värkar som att dom vill ha den kvar ni vet väl vid det här laget om inte så heter det ju SD – Alliansen då står ju för helvette sd för blockpolitik förstår ni inte det sedan tänker jag inte tolerera som privatperson att ett muslim parti ska vara med att styra vårt land ni vet väl i det här laget hur en sådan konstellation slutar AJ AJ ILLA som han sa som sket i brallan .det ända är att avsluta all form av allians och rödgrön plock politik allt vad det heter och återskapa det gamla styret som vi hade innan nittiotalet. då var det de största partiet som van som bestämde då fanns det inget som hette allians å rödgrönt och då på den tiden så var det 8 procent gränsen som gällde och det måste vi ha tillbaks .