En man berättar om ett inbrott han bevittnat hos grannen i sitt bostadshus i Malmö. Han inleder med att slå fast att brottet inte inträffade i någon av stadens mer brottsbelastade delar. Henrik Jönsson bor nämligen i en takvåning i Gamla Väster, vilket milt uttryckt är ganska annorlunda mot Rosengård.
Jönssons text fick ganska stor uppmärksamhet. Inte för att ett inbrott är särskilt ovanligt utan för vad polisen hade för råd att ge honom när han frågade hur han bäst kunde skydda sin familj: ”Ärligt, genom att inte bo i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera.”
Polisens krassa råd förvånar säkert vissa som levt i en bubbla under det senaste decenniet eller så, men hans ärlighet ska berömmas. Inbrott är svårutredda, och svensk polis tycks ha större svårigheter än de flesta med sin uppklarningsprocent på runt tre. Läget tycks särskilt bekymmersamt i vissa delar av landet.
SVT hade under en period en serie inslag om vardagsbrott och uppmanade tittarna att höra av sig. En familj i en villa i Täby fick i sändning efter sändning berätta om obehaget av att komma hem och se fönstren uppbrutna. Åter igen var det individer i medel- eller övre medelklass som fick komma till tals.
SVT fick kanske inte några berättelser från brottsutsatta i Biskopsgården, Hammarkullen och Tensta. Eller så bedömdes de bara inte särskilt intressanta. Jag lutar åt det senare, ty den breda allmänheten bryr sig föga om vad som händer i Sverige så länge det är på någorlunda behörigt avstånd. Om andras döttrar blir bortgifta, om handlaren i Husby blir utsatt för upprepade rån så att han måste lägga ned sin verksamhet eller om brottslingar tar över delar av vissa områden är irrelevant för den som bor långt därifrån och inte berörs direkt.
Detta är egentligen inte så konstigt. Var och en är sig själv närmast, heter det ju, men framför allt är den övre medelklassen en väletablerad grupp i samhället som vet att ta plats och ställa krav. När de drabbas, blåser både medier och politiker i larmsignalen. Ingen, inte heller Socialdemokraterna, vågar bråka med medelklassen. Det är de som pyntar in mest till välfärdsstaten, och det är en ohyggligt stark väljargrupp.
Jag reagerade med förvåning på Henrik Jönssons text eftersom jag känner till honom som en i Johan Norbergs bekantskapskrets, vilket enligt mina fördomar betyder att man har en så positiv syn på utvecklingen i landet och världen att ett inbrott hos grannen inte borde föranleda en insändare. När Jönsson berättar om den ”kontraproduktiva tondövhet” han upplevde sig ha mötts av i sociala medier kan de flesta av oss förmodligen gissa oss till ungefär vilka som stod för den.
Den som aldrig har utsatts för brott avfärdar lätt otrygghetskänslor som irrationella (minns badkarsreferensen) och pekar ut alla som försöker lyfta frågan om rättstrygghet som alarmister med en agenda. Tills de drabbas själva.
Vi har under de senaste åren sett ett antal debattörer och krönikörer svänga i frågor som får mig att tro (självfallet utan att kunna veta) att de eller någon i deras närhet blivit utsatta för något. För Jönsson räckte det med ett inbrott hos grannen för att han skulle börja fundera över tondövheten hos somliga och kräva ”mycket kraftfulla åtgärder”.
”Man saknar inte kon förrän båset är tomt” hörde jag ofta under min uppväxt utan att riktigt begripa dess innebörd. Lite så är det med rättstryggheten.
I dagens Sverige tycks devisen dock snarare vara att det inte finns någon ko på isen. Tills det helt plötsligt finns det och krafttag måste tas för att rädda den.
Tidigare bloggat:
Badkarsteoremet
Hur går hem, brukar man ju säga, och det är inte utan att jag känner skadeglädje nu när också den övre medelklassen i våra storstäder får känna av mångkulturens välsignelser.
Schadenfreude är belöningen för dem som tänkt längre och tidigare än de flesta. Något skall de ha för allt vad de har fått utstå för det
Det är väl knappast den övre medelklassen som röstar på S, V och MP. Det gör bara människor med en begränsad, lätt egotrippad världsbild.
Nej, det har röstat på Reinfeldts ”öppna era hjärtan”-politik. Och nu fått det de önskat sig.
Hej.
Norberg, hm? Tror nästan att vi i svensk debatt fått vår egen Godwin.
”Friheten att utsättas för konsekvenserna av sina åsikter [omsatta i praktik, mitt tillägg] är den viktigaste friheten, utan vilken alla andra friheter är meningslösa.” (min översättning, ur minnet) Havelock Vetinari, diktator, (från Pratchetts ”Going Postal”).
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Rikard: du är minnesgod!
”No practical definition of freedom would be complete without the freedom to take the consequences. Indeed, it is the freedom upon which all the others are based.”
Pratchet igen?
Det är därför jag med glädje noterar att antalet våldtäkter nu ökar rejält varje år. Första halvåret 2016, 3047, första halvåret 2017, 4004 st. 35 % ökning. Så länge ingen av mina barn eller barnbarn drabbas så hoppas jag att varje våldtäkt leder till att ett antal människor vaknar ur sin törnrosasömn. Förfärligt egentligen men tydligen måste många drabbas personligen innan vi får stopp på eländet.
Det är, tyvärr, så.
En god vän till mig med två unga döttrar tänker flytta från Sverige för han vill inte att hans döttrar skall bli utsatta för övergrepp. Jag förstår honom.
Norberg, vad skall man säga? Han är genant okunnig i frågan om invandring. I andra frågor letar han bara fakta som stödjer hans åsikter. Det är kanske lite hårt att kalla honom charlatan men det var vad han kallade Tino Sanadanji.
Det blir lätt dålig stämning när folk ”inser” vad de röstat fram.
Egna BARN
och andras UNGAR
eller är det ungar??
Nu står förstå-sig-påarna på rad och förkunnar att AfD inte kommer få något som helst inflytande i tysk politik eftersom ingen vill samarbeta med dem.
Tycker att jag känner igen det där på något vis.Bekant som fan liksom.Inget som helst inflytande för att ingen vill samarbeta med dom….
Jo och hundratals motdemonstranter utanför AFD:s valvaka som redan avslöjats som vänsterextremister av SVT följer också ett gammalt känt scenario.
”Den som aldrig har utsatts för brott avfärdar lätt otrygghetskänslor som irrationella”
Nu är det inte så mycket känslor längre som reell empiri att landet blivit otryggare.
Vänstern brukar kritisiera andras känslor(fobier) och hylla sina egna(kränkt , oro).
Man undrar lite hur Norberg kommer hantera badkarsteoremet ju närmare han kommer verkligheten.
Ann Heberlein är ju en intressant studie i sent ska syndaren vakna beteende.
Samma som Katerina Janouch, en som plötsligt svängde 180 grader. Klart att de här personerna blivit ”berikade” på något sätt
Hej.
I bägge fallen rör det sig dels om att de undersökt sakernas tillstånd – många av deras kollegor låter bli att titta efter för att slippa bli varse sin rationaliseringsprocess.
Dels rör det sig också om den behandling de utsattes för när de inte ’sjöng med i kören’ utan ifrågasatte det ensidiga hatet från kultureliten gentemot folket.
Heberlein skrev för en tid sedan en krönika på bloggen Ledarsidorna om hennes intryck av Malmöfestivalen i år jämfört med tidigare, den är läsvärd och ger en indirekt insikt i den förändringsprocess hon och andra som hon genomgått.
I hög grad handlar det för många inte om att byta åsikt och principer utan att hitta tillbaks till dem: de har ofta propagerat för friheter, men utan att beakta frihetens pris och utan att ta hänsyn till världen utanför Sverige.
Hur mycket man än vill vältra sig i skadeglädje är det mer strategiskt att erbjuda en väg tillbaka till förnuftet – inte glömma och inte förlåta, men att visa i ord och gärning att ”vi vet vad du sagt och vi minns vad du gjort, nu är det upp till dig att visa att det är äkta det du visar fram och inte bara läpparnas bekännelse”.
Däremot bör man uppmuntra motståndarsidan att vara alltmer radikal, renlärig och rätt-trogen i det att det skall bli tillräckligt tydligt för gemene man vad de (de Goda) egentligen är.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ja Rikard, fd lärare:
Den där texten är väl denna från Heberlein — Festivalkultur:
”På tåget hem funderar jag över skillnaden. På skillnaden mellan 1995 när jag var femton år och gick på Malmöfestivalen med mina tjejkompisar och Malmöfestivalen 2017. Jag tänker på poliserna, säkerhetsvakterna, på barrikaderna som är uppställda vid gator och torg. Jag tänker att världen har förändrats mycket och på många sätt sedan jag var femton. Jag tänker att min dotter lever i en helt annan värld än jag gjorde, i en värld där man är beredd på både terrordåd och sexuella övergrepp när som helst. Man ser sig över axeln, aktar sig för lastbilar och män som går i flock. Jag tänker att jag inte gillar att världen förändras, alls. Jag tänker att jag inte vet vad vi ska göra åt det och jag tänker att jag behöver sova. Länge.
I lördags morse kunde jag läsa i Sydsvenskan att trettio anmälningar om sexuella ofredanden gjorts under festivalveckan. Arton misstänkta greps totalt. Samtliga är släppta – vad trodde du?”
Jag deltog i Ghotia cup (fotbollscupen) 2005. Jag bodde en bit utanför Göteborg, kanske 10 minuter med spårvagn. Det jag lade märke till var att staden hade väldigt mycket invandrare centralt i jämförelse till Stockholm.
Faktiskt blev även jag som ung tonåring tafsad på, av tjejer under discot på Ghotia cup. Detta var 2005. Minst två gånger. Men det var mer att de tog lite på stjärten och sprang iväg. Nu verkar killar ställa sig bakom sina offer och klämma på rumpa, lår, smeka fittan och ta på brösten. Vad gör töserna med pojkarna? Står det tre flickor och håller i medan en tjej snabbt greppar tag om penisen och runkar av den oskyldige 14-15 åriga pojken? Hur länge håller de på? Verkar som de kan stå där och hålla i tösen en kort stund. Helt sjukt. Det verkar som smekandet och tafsandet har utvecklats enormt sedan jag var ung tonåring.
Förresten: jag anmälde inte kvinnorna som tafsade. Kvinnorna har väl inte styrkan att hålla i mig heller. Men att kvinnor också tafsar på festivaler och ungdomskonserter, är jag absolut övertygad om. Även 2017. Sen, som sagt, verkar det som tjejerna inte riktigt håller i männen en längre stund. Det har killarna mer styrkan att göra.
Kloka ord Richard!
@Rikard
ja, det är mer konstruktivt att tacka för en insikt som växer.
Det är ju inte så att det råder brist på godingar som gör allt
för att det ska fortsätta som förut!
Janouch har iallafall reflekterat över sitt åsiktsbyte och bett om ursäkt för vissa tidigare uttalanden, Heberlein är mer förnekande övar att hon har ändrat sig och har en tendens till att fortfarande spotta ur sig beskyllningar och framstår mer som opportun kappvändare.
NMR tänker inte köpa förvaltningsdomstolens beslut säger man.Då blir det alltså en krisande poliskår som ska lösa uppgiften att hålla ordning på trilskande nassar och en upprorisk extremvänster.Medelklassen kommer att vakna ur slummern med ett skräckslaget tjut när den tvingas inse vilken Sverige-bild som stämmer överens med kravaller i centrala Göteborg.
Alltihop hanterat av Eliassons krisande poliskår.
Apropå badkarsliberalen skrev han en text för fem år sedan om Malmö. Jag tror inte att han lyfter fram den idag.
http://www.expressen.se/kultur/stad-i-rorelse/
Underbar länk, tack för den @Fd moderat!
Det blir lätt att raljera över formuleringarna i texten
”Jag förälskade mig i Malmö för att staden passade in i min berättelse.”
Jo tack, den passar jävligt bra in i min också.
”Jag tillhör ändå dem som tror att inget är så fel med Malmö att det inte kan lösas med det som är rätt med Malmö. Jag kan få fel. Men att inte vara med där och när det avgörs, det har jag svårt att tänka mig.”
…samtidigt. Man känner en viss melankoli när man läser krönikan också. Texten illustrerar verkligen liberalens dröm om en dynamisk mångkulturell melting pot. En dröm som kom på skam. Man ser framför sig en världsfrånvänd visionär som står och betraktar ett tragiskt förfall, en summa av mängder av mänskliga tragedier, och försöker intala sig att det är vackert för att något nytt sedan måste spira ur askan.
Ja, vi får se. Om Norberg kommer stå fast vid den ödmjukhet han deklarerar och erkänner att han hade fel. Eller om han för länge sedan flyttat därifrån och drömmer om något annat…
Varför är inte Johan Norberg terroriststämplad? Visst. Han finansierar inte migrationen till Sverige som George Soros. Kanske där det faller. Hans texter borde i alla fall aldrig få förekomma på de större tidningshusen. Säger en del om bland annat SvD:s föreställningsvärld.
AfD:s ledare talade klarspråk efter valet: ”Vi ska straffa förrädarna.”
Hade SD mod skulle de kräva samma sak. De för en tillbakadragen opposition. Folk är så trötta nu på det! Var är uppstudsigheten och engagemanget? Ansvariga politiker för migrationshaveriet måste ställas inför rätta!
”A liberal is a conservative who hasn’t been mugged yet”
Alla dessa ”liberaler” som Norberg, Svensson och Segerstedt som under mycket lång tid har levt i en parallell verklighet där allt består av enhörningar och rosa fluffiga moln, börjar även de öppna ögonen? Jag har svårt att tro det då de investerat enormt mycket i förneka, sprida lögner samt att brunsmeta åsiktsmotståndare. Men verkligheten verkar tränga sig på det liberala elfenbenstornet och kanske får vi se en omvändelse under galgen.
Inte ens miljöpartisten som blev knivhuggen i Alby en sen kväll blev ”omvänd”. Han hävdade oförtrutet att han var på fel plats och det kunde hända varsomhelst. Trots att hans kolleger till miljöpartister och vänkrets frågade: ”Vad gjorde du i Alby?” Anders frågade sig själv: ”Vad gjorde jag, en Svensson, i alby kl. 1 på natten?” Han fortsätter med hur politikerna ska befinna sig verklighetens Sverige. Ja, där fick han se Alby nattetid. Men han svarade med mer kärlek och att samhällsproblemen ändå går att lösa med fler fritidsgårdar och nattväktare.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12973701.ab
https://www.youtube.com/watch?v=XWwLbO5_LWo
@ Magne,
En miljöpartist är knappast liberal eller ens ”liberal”, snarast kan det väl klassificeras som en psykisk störning. Framträdande drag är vanföreställningar, förnekelse, narcissism och en grandios självbild.
*Segerfeldt* ska det givetvis vara.