Invandringspolitiken är på väg att skapa något som liknar en mer eller mindre permanent vattendelare i svensk politik. Klyvningen går rakt igenom socialdemokratin och borgerligheten. Alla måste välja sida, och vilken du än väljer kommer ditt val definiera dig.
Vissa längtar tillbaka till tiden före november 2015, då den rödgröna regeringen tvärvände i asylpolitiken för att rädda välfärdssystemen. Andra menar att denna omsvängning kom alldeles för sent, och att vi ännu bara sett ett förskalv av de skador som de tidigare politiken åsamkat det svenska samhället.
Tyvärr blir diskussionen om invandringens förtjänster och problem nästan alltid förenklad och fullproppad med halmdockor. En färsk text i DN Kultur utgör ett utmärkt exempel på exakt vad som blivit tokigt i debatten.
Dels förs ett typiskt antingen eller-resonemang där läsaren ombeds ta ställning mellan antingen vidöppna gränser där alla som söker asyl får det eller en helt stängd gräns där ingen släpps in (och alla invandrare kastas ut). Jag kan säga att jag inte förespråkar något av alternativen.
Dels görs ingen distinktion mellan asyl-, kärleks- och arbetskraftsinvandring, vilket omöjliggör en replik på påståendet att invandring ”berikat Sverige”.
Som jag hävdat många gånger är svaret på frågan om invandring är bra eller inte att det beror på. Det beror självfallet på vilken sorts invandring vi talar om. Arbetskraftsinvandring är vanligtvis utmärkt eftersom det då finns ett arbete som väntar på den som invandrar. Personen i fråga arbetar, betalar skatt och ligger därmed inte någon till last.
Kärleksinvandring har normalt liknande nyttoeffekter som arbetskraftsinvandringen eftersom den som invandrar gör det till en partner som förväntas ha både bostad och försörjning ordnad. Så var det för min egen del när min fru kom till Sverige. Integrationen (eller som i hennes fall assimilationen i svensk kultur) går av naturliga skäl snabbare när den äkta hälften är född i mottagarlandet.
Asylinvandring, som bara är en del av den totala invandringen till Sverige men som helt dominerar nyhetsbevakningen, är mer komplicerad. Det går inte att säga att vi behöver flyktinginvandring för att klara välfärden eftersom politiken inte är selektiv på det sättet. Vi väljer ju inte ut sjuksköterskor och läkare i flyktinglägren utan tar emot människor som anses ha asylskäl, alldeles oaktat utbildningsnivå.
Sverige har under lång tid tagit emot människor från krigshärjade länder som står långt ifrån det svenska samhället vad beträffar kultur, värderingar och syn på mänskliga rättigheter. Afghanistan är ett av världens värsta länder för kvinnor, och det är inte mycket bättre i Somalia.
Omfattande invandring från länder som kulturellt och värderingsmässigt skiljer sig på avgörande punkter från mottagarlandet är inte oproblematisk.
Det är riktigt som ofta påstås att vi inte ska dra varenda en över en kam bara för att denne råkar komma från ett land där kvinnor inte får gå ut utan manlig följeslagare eller där homosexualitet är en dödssynd. Men resultaten från World Values Survey visar vilka värderingskonflikter vi har att brottas med när västerländska värderingar möter dem från fjärran länder.
Vi får bekymmer. I synnerhet när mottagarlandet, i detta fall Sverige, för en inre dialog om huruvida det alls finns några svenska värderingar att anpassa sig till. Detta underlättar knappast.
Argumenten för en stor och generös asylinvandring är dessutom märklig. Om arbetskraftsinvandring är bra för mottagarlandet för att det kommer människor hit och arbetar, något få förnekar, har argumentet för asylinvandring blivit att flyktingarna ”berikar” Sverige. Jag som trodde att länder tog emot flyktingar av moraliska skäl, inte för att berika sig.
Därtill har flyktingfrågan kommit att få en status den inte riktigt förtjänar. Den som tror att en nationalstats främsta uppgift är att ta emot asylsökande från andra länder har i grunden missförstått alltihop. Ändå har just flyktingpolitiken kommit att bli definierande för huruvida Sverige är ett ”anständigt” land eller inte.
Frågan om anständighet har således inte längre att göra med hur vi behandlar våra äldre, hur förlossningsvården fungerar eller om skolan ger barn en bra utbildning. Nej, allt handlar bara om hur många asylsökande vi tar emot. Jag har mycket svårt att förlika mig med den inställningen.
En person med ursprung i ett annat land frågade mig storögt när nyhetsbevakningen började fokusera på utplacering av nyanlända och ensamkommande i landet och bråk på boenden blivit vardagsmat: ”Men… varför tar ni emot dem?”
Personen i fråga tyckte nog inte att de verkade vara de allra mest utsatta. Det fanns inget riktigt logiskt svar på den frågan. Svensk flyktingpolitik är inte logisk, rättvis eller genomtänkt.
Så länge vi inte kan föra en saklig debatt om asylinvandring och flyktingpolitik utan att invektiv instinktivt kastas på motståndaren, kommer vi heller inte komma framåt rent politiskt. Vi får aldrig en probleminsikt.
Ingen, utom möjligen aktivister inom bland annat rättsväsendet, tjänar på denna situation. Oförmågan till saklig och relevant argumentation skapar en polarisering som i grunden är ganska onödig. I mitten, som slagträ, finns de asylsökande, fattigpensionärerna och alla som betalar skatt men märker att den service de får i utbyte inte levererar.
Denna situation föder misstro, vanmakt och förakt. Då förtvinar också den där anständigheten vi påstods eftersträva. Det kan inte ens handhjärtan ändra på.
Läs även:
Anna Dahlberg
Asylinvandringen, särskilt ”ensamkommande barn” har ju kunnat pågå på grund av att ingen – politiker, akademiker eller journalist – vågat inse att asylprövningen helt enkelt är omöjlig. Handläggaren har inte en chans att värdera vems påståenden som är sanna och vems som är falska. Till och med Ayaan Hirsi Ali skriver (i Nomad tror jag) att hon fick sin asyl i Nederländerna på falska grunder.
Av feghet har man låtit situationen urarta fullständigt, till en mycket allvarlig risk för Sveriges framtid. Lyssna gärna på Thomas Gur i detta viktiga samtal: https://www.youtube.com/watch?v=__LU_QR1_6E&t=12
Inte heller arbetskraftsinvandring är helt okomplicerad, den utgörs ofta av dubiösa anställningar i halvskumma företag av outbildad arbetskraft, ofta ledda av släkt till dem som får inresevisum till dessa anställningar. Och ”kärleksinvandring” består tyvärr mycket ofta av äktenskap mellan en ”ankarperson” i Sverige och en av familjen utvald äktenskapspartner från hemlandet, vilket ytterligare försvårar assimilering och ett produktivt liv i Sverige.
Thomas Gur talar, i filmen jag länkade till, om att de tre lösningar som nämns oftast – lägre lägstalöner, massiva utbildningsinsatser och (SD:s förslag) repatrieringsbidrag – alla enbart kan åtgärda en liten del av problemet. Hans eget ”förslag” är att inse att vi framöver har en mycket stor grupp medborgare som aldrig någonsin kommer att bli produktiva (försörjningskvoten går från 1,8 till 2,2 på ett par decennier), och hantera det så humant men också billigt det går. Bland annat: Återta utanförskapsområdena, om nödvändigt med hjälp av armén, inför arbetsplikt (för parkskötsel, gaturenhållning mm) för arbetsföra som lever på bidrag, ändra skolan radikalt så att unga från utanförskapsområden har får en chans till klassresor (genom kunskaps-krav och -kontroller samt helt lärarledd undervisning).
För egen del måste jag erkänna att jag inte tror ens på Thomas Gurs förslag till lösningar. Vi kommer att hamna i ett läge, tror jag, där ansvaret för att göra sig anställningsbar och accepterad i samhället måste läggas helt på den nyanlände. Detta kan ske genom förläggningar/läger i avlägsna skogstrakter, där nyanlända genomgår svensk- och yrkesutbildning, och med hjälp av arbetsförmedlare söker arbete och bostad på öppna marknaden precis som alla andra. Först när de har en anställning får de lämna förläggningen och bosätta sig ute i samhället. Idag kommer väldigt få att acceptera en sådan lösning, men min tro är att utvecklingen leder till ett läge där detta måste prövas.
@ Lars Åhlin,
Men varför? Varför ska vi internera massa främmande människor i skogen, utbilda dom för att sedan skicka ut dom i landet? Vi behöver knappast dessa människor. De har inget att erbjuda, ingen kunskap, bildning eller kultur som på något sätt kan bidra till att göra landet bättre. De har inget här att göra. De parasiterar på svenska skattebetalare, förvandlar landet till ett otryggt inferno och berövar mina barn deras framtid. De ska helt enkelt ut! Kosta vad det kosta vill.
De skall bo i skogen för att det inte kommer att gå att repatriera dem. Inte ens med 100-faldigt ökade bidrag (dvs till 3 mkr). Och att tvinga hem dem leder till ett Sverige och en värld vi inte vill leva i.
Svensk- och yrkesutbildningen behöver inte kosta så mycket. Närmare bestämt bör insatsen bestämmas av vad som är lönsamt. För när en nyanländ verkligen kommer i produktivt arbete är det naturligtvis en vinst också för Sverige.
@ Lars Åhlin,
”Och att tvinga hem dem leder till ett Sverige och en värld vi inte vill leva i.”
Jag förstår verkligen inte denna åsikt. Varför skulle det vara så fruktansvärt att med tvång återbörda dessa individer till deras hemländer alt. ngt annat land som är villigt att ta emot dom. Det sker ju redan idag men i mikroskopisk omfattning. Är du emot tvångsavvisningar per se?
Sen kan man fråga sig vad alternativet är? Bor du hellre i ett Sverige som mer liknar Brasilien/Sydafrika än det land du växte upp i?
Lars, vi tvingar hem folk redan idag, även fast dom levt flera år i sverige , jobbar betalat skatt och deras barn har växt upp här .
Det är redan ett land du inte vill leva i.
Hmm, Hans. Om du redigerar i mina inlägg skulle jag uppskatta om du kunde ange det och helst även motivera. Min slutkläm bröt knappast mot lagen?
Att önska livet ur folk får du göra någon annanstans. Jag är ändå generös med vad jag släpper igenom.
Nu var det iofs inte det jag gjorde. Men visst, din blogg, dina regler. Allt gott.
Söndra och härska. De e den ökända hästen från troja…
Lars Åhlin,
jag vill påpeka att skogen ägs av någon och är en ekonomisk resurs, något vare sig Reinfeldt eller Jonas Gardell har insett.
Att placera en massa människor där kommer att orsaka ekonomiska förluster för ägarna.
Äger och äger … det har gått att kringgå tidigare:
http://fnordspotting.blogspot.co.uk/2016/11/den-stulna-skogen.html
Inte för att det har med saken att göra, förstås, men också den senaste IS-terroristen i London har inte heller med Islam att göra. EU håller upp sin stav, och Gud delade sedan upp Medelhavet.Bra blev det ju också.
Invandringspolitiken håller på att klyva landet. Felslut efter felslut tas i många fall dels pga inkompetens men alldeles för ofta pga beröringsångest. Ren feghet om man vill. Lärare och skolor duckar dagligen, politiker, beslutsfattande duckar, kommuner duckar. Det handlar om vilken bild som ska förmedlas, den sanna eller friserade verklighetsbilden. Denna valrörelse kommer bli bedrövlig.
S (inkl befolkningen som är tillräknelig) har vid det här laget insett att Mp är ett oseriöst och verklighetsfrånvänt tramsparti gravt infiltrerat av både radikal islamism och miljö-jihadism. De kommer inte klara spärren, deras politik är dessutom oanvändbar vänstersmörja och till råga på allt springer deras företrädare runt i barnsliga aktivisttåg- och motmanifestationer som får S att framstå i dålig dager. Situationen har blivit ohållbar – Marriage is over. Mp ska bytas mot C och L istället.
Då kan S (precis som Göran Persson gjorde) både bestämma och ta åt sig äran för allt gott. Och samtidigt framstå som helyllevänster när inkommande regeringskritik, impopulära beslut, nedskärningar och tråkigheter kan ometiketteras som ”borgerliga eftergifter” av både av S och Public service. De sistnämnda har redan fått nya direktiv att förbereda Mp:s bortgång samt börja trumma in mantrat att: C & L måste räddas av Lövfen. Alliansen är dålig, ond och M är i maskopi med Sd. Detta mantra kommer pågå valrörelsen igenom.
Du har inte genomskådat vad den så kallade ”kärleksinvandringen” egentligen är?
Det du tänker på när du använder ordet står för ca 10% medans 90% är invandrare som hämtar fruar från hemlandet.
Källa på det? Såvida du inte tänker på anknytningsärenden.
Som vanligt så läser man något men sen när man ska försöka hitta på det igen så ….
Det finns statistik på ”nyetablerad anknytning”
http://www.migrationsverket.se/download/18.5e83388f141c129ba63136cd/1485556232199/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+och+registrerade+uppeh%C3%A5llsr%C3%A4tter+2012.pdf
Den är tyvärr inte så finfördelad så att man kan se hur fördelningen är mellan invandrare om infödda men beroende på land så kan man göra en gissning.
Jag noterar att ärenden från Thailand är den största gruppen, så det verkar rimligt att det är just ”nyetablerad anknytning” som kärleksinvandring faller under. Jag letade färskare statistik än 2012. Tyvärr ändras Migrationsverkets sätt att presentera statistiken lite över åren, vilket gör att siffrorna för 2016 inte har ett identiskt upplägg. Jag antar dock att det är ”anhöriga – övriga” som gäller här om vi ska exkludera asyl-, student- och arbetsmarknadsärenden. Då blir snarare bilden ganska splittrad, tycker jag (många från Irak, ja, men inte särskilt många från andra typiska asylinvandrarländer). De höga siffrorna från Thailand skulle dock kunna anses bekräfta att det är denna grupp som är de s.k. kärleksinvandrarna i den nya statistiken.
https://www.migrationsverket.se/download/18.2d998ffc151ac387159ee19/1485556064263/Beviljade+uppeh%C3%A5llstillst%C3%A5nd+2016.pdf
Just gruppen från Thailand, som 2016 var 1348 av 16472, så har den faktiskt blivit så stor i sig själv så en stor del av ”kärleksinvandringen” sker inom den.
Om vi tittar på den näst största gruppen från Irak, 1058, så tror jag nog att vi lätt kan anta att det inte är många som gift sig med infödda svenskar.
Fattar inte riktigt. Menar Hans att vi just nu har en restriktiv invandringspolitik på något sätt? Visst är den restriktiv jämfört med Reinfeldts raketinvandring och 2015 års invandring på steroider. Men i ärlighetens namn: Visst är invandringen just nu mycket generös och det finns knappast en tanke på att den kan ses som restriktiv.
Inte ens kvotflyktingar är en restriktiv invandringspolitik, eftersom den artens invandring utgör handikappade, funktionshindrade och de mest traumatiserade individerna som man kan tänka sig. 3 000 av dessa innebär stora resurser från samhällets sida.
Restriktiv invandringspolitik har Japan eller Australien. Där japanerna brukar ta emot 11 flyktingar per år och Australien prioriterar flyktingar från närliggande områden i Stilla havet och Indiska oceanen.
Man borde helt prioritera flyktingar i närområdet, det vill säga Polen, Baltstaterna och om det behövs från Storbritannien. Resten måste söka sig till närområdet och de kan också göra det runt Turkier, Libanon och sätt press på Kuwait, Saudiarabien och Israel!
Det är såklart att DN:s kåkstadsliberaler och kommunizter menar att invandringspolitiken är restriktiv, när de inte bryr sig ett dugg om konsekvenserna av förd invandringspolitik. Det är berikande, men inte en kotte av dem bor i ett svenskt ghetto.
Den är mer restriktiv än den var i oktober 2015, ja.
Det du relaterar till är, vad jag kan se, nästintill alltid invandringen från 2015. När du kan ha ett längre perspektiv och se den situation Sverige befinner sig i med ghetton som växt lavinartat (190 områden nu).
Varför då ensidigt propagera och måla upp en bild om att Sverige just nu för en restriktiv flyktinginvandring? För det är det som målas upp när du konsekvent skriver om att Sverige nu har en infört en restriktivare invandringspolitik.
Varför inte konsekvent skriva att Sverige just nu för en mycket generös invandringspolitik och att nivåerna ligger på Göran Perssons tid på 30 000 asylsökande och många av dem hämtar med sina anhöriga? Varför ensidigt utelämna denna information till dina läsare? Vet icke om detta är medvetet val du gjort, eller om det är så att du inte reflekterat över att det förhåller sig så.
Vad gäller arbetskrafts-, kärleksinvandring är det en fråga som vi får diskutera en annan gång. Det går att separera dem och diskutera dem enskild för att få en adekvatare kommunikation.
Kommunizterna, antafazisterna och journalizterna på DN kultur kan ingen utanför Södermalms Tantolunden ta på allvar. Är det dem du relaterar till när du skriver om att vi just nu för en restriktiv invandringspolitik? Till och med 100 000 per år från tredje världen är ju enligt DNs journalizter en mycket låg siffra. Helst ska det komma som 2015, minst 160 000 och gärna fler.
Jag tycker att du missförstår det jag skriver. Denna bloggpost handlar för övrigt inte primärt om invandringens omfattning.
Förklara då hur jag missförstår dig. För jag är ändå en trogen läsare och kommentator här på Fristad som gärna vill få klarhet i denna fråga. Jag tycker, som sagt, att du konsekvent relaterar till 2015 års omfattning av invandringen utan att göra längre paralleller och slå fast att flyktinginvandringen fortfarande är mycket generös.
Varför då ensidigt framföra att invandringen är restriktiv, när du kan ge ett perspektiv och jämföra med 2006 och påtala att flyktinginvandringen är mycket generös, och dessutom att Sverige redan 2006 hade många svenska ghetton. Inte minst kunde du framföra att vid denna tid hade Malmö och Rosengård en ohållbar situation, redan då.
Jag ser över huvud taget inte var jag i denna bloggpost ensidigt framför att invandringspolitiken är restriktiv. Jag för ju ett resonemang om invandringspolitiken som en vattendelare i svensk politik, och mer än så. Denna bloggpost handlar huvudsakligen om detta, inte om invandringspolitikens specifika innehåll i dag respektive före november 2015 (det har jag bloggat desto mer om tidigare).
Det är väl inte i huvudsak detta blogginlägg som min argumentering faller under. Jag har ju läst de flesta inlägg du skrivit de senaste åren och har därmed noterat vissa formuleringar och argumentationer som du konsekvent för. De diskussionerna har ofta varit att vi nu har en restriktiv flyktinginvandring från 2015 års invandring av så kallade flyktingar; trots att den inte alls är restriktiv i ett historiskt perspektiv, utan snarare mycket generös, vilket den varit från att Palme kom till makten sent 60-tal.
Ska jag specifikt kommentera ditt blogginlägg är invandringspolitiken (främst flyktinginvandringen) en vattendelare i Sverige. Där vänsterliberala journalizter och debattörer menar att Sverige bör återgå till att ha fler än 100 000 så kallade flyktingar per år till Sverige.
Det är en vattendelare och att Sverige konstant ska ta emot så kallade flyktingar från Afrika, Centralasien och hela övriga världen förefaller absurt. Vad har dessa idéer kommit ifrån? Hela Västvärlden verkar föra i princip en liknande invandringspolitik (besparat Irland och Schweiz).
Det finns något ingrott att befolkningen i Västvärlden ger upp sina skattepengar för att få föra in de så kallade flyktingarna, vilket har tärt på samhället och skapat flera ghetton. Därför växer SD och Moderaterna för utspel om striktare invandringspolitik av så kallade flyktingar. Även att ursprungsbefolkningens procentuella antal sjunker gentemot invandrarnas bör beaktas då en andel svenskar (vet inte exakt antal, men det bör åtminstone vara en betydande andel) flyttar till svenska områden.
Att ta emot de så kallade flyktingarna är självklart en skapelse av medier och politiker tillsammans.
(Det är mycket korrekt, som du skriver, att en stats främsta uppgift inte är att ta emot så kallade flyktingar som vandrat genom två kontinenter eller fler för att få träda in i Sverige. Denna reflektion är baserad på din kommentar: ”Därtill har flyktingfrågan kommit att få en status den inte riktigt förtjänar. Den som tror att en nationalstats främsta uppgift är att ta emot asylsökande från andra länder har i grunden missförstått alltihop. Ändå har just flyktingpolitiken kommit att bli definierande för huruvida Sverige är ett ”anständigt” land eller inte”.)
Folket värderar hur de ska ta ställning till invandringspolitiken genom att läsa MSM och alternativa medier samt bloggar etc.; vilka de senare ger andra perspektiv som folket tar till sig, förutom sin vardag vilken de reflekterar över samt nationens nuvarande tillstånd.
Det är svårt att vara tydlig ibland eftersom jag som skribent har en tydlig tanke (ofta flera, ibland för många) i huvudet och läsaren kan gå in i ämnet med en annan tanke. Jag är fullt medveten om att nivån på dagens asylinvandring inte är låg historiskt sett. Det är inte så svårt att komma fram till den slutsatsen, det räcker att klicka sig in på Migrationsverkets hemsida och kolla under fliken ”statistik”. Vilket jag såklart har gjort många gånger. Jag har också bloggat om detta tidigare.
Det är inte alltid jag har detta historiska perspektiv när jag bloggar i dag. Snarare är perspektivet mer dagsaktuellt, och då blir 2015 – när asylpolitiken lades om – ett relevant datum. Att politiken är mer restriktiv i dag jämfört med då (för det är den bevisligen, även om lagen är tillfällig) är ett faktum. Självfallet kan man lägga till att nivån ändå är hög historiskt, och detta har Hanif Bali m.fl. många gånger påpekat (i år igen i Almedalen), så det är inget obekant för mig.
Det är en vattendelare och att Sverige konstant ska ta emot så kallade flyktingar från Afrika, Centralasien och hela övriga världen förefaller absurt. Vad har dessa idéer kommit ifrån? Hela Västvärlden verkar föra i princip en liknande invandringspolitik
En gissning är att politiker och väljare i rika västländer mår bra inombords av detta. Det är likadant med biståndet. Aldrig frågas efter vad pengarna åstadkommer, vilka resultat miljarderna ger. Nej, det handlar om hur mycket vi spenderar. Jag misstänker att det är ungefär samma sak med asylpolitiken. När vissa har mage att visa på hur illa det går på arbetsmarknaden för utrikes födda, hur kriminaliteten breder ut sig i de s.k. utsatta områdena etc. blir svaret irriterat och ilsket.
Vänstern driver detta, men tyvärr har högern hakat på. SD:s intåg i riksdagen har, som jag skrivit om tidigare, skapat ett behov av en tvärtompolitik. Att ta avstånd till varje pris, till rent bisarra konsekvenser. Detta var särskilt tydligt under Reinfeldts ledning, men som du vet är det i stort sett likadant i dag. Att partierna sedan kan sno förslag från SD nästa dag och göra dem till sina egna… Ja, sådan är väl politiken.
Vi har drabbats av asyldepression. Allt, praktiskt taget allt, handlar numera om invandringen. Hela ekonomin är centrerad kring invandringen, och likaså människors vardagsliv. Alla gör vad de kan för att undvika invandringens konsekvenser. Var kan man bo? Vilka skolor kan barnen gå i? Var är det farligt att vara? Framtidstron är helt borta. Det planeras inte längre för ett bättre samhälle. Några större infrastrukturinvesteringar har vi inte råd med. Det är förkrigstid.
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag är ständigt vaksam och tänker hur jag i framtiden behöver lägga om mitt liv. Jag ser mig om i rulltrappan så ingen sparkar på mig bakifrån. Jag funderar hur länge jag kan gå hem på kvällarna från stan efter träning. Kan jag lämna bilen olåst när jag kör bil? Behöver jag låsa dörren om min mamma sitter i bilen vid en bensinmack eller livsmedelsaffär? Kommer någon rycka upp dörren och råna henne om jag lämnar den olåst? Är det säkert att ha den öppen? I USA skulle jag aldrig lämna dörren öppen vid en affär, då jag inte heller vet exakt området. Men det vore ren galenskap att låta den stå öppen i vissa områden i USA, och det tänker jag att det borde vara i Sverige nu eller om något år.
Jag låser också ibland bildörren när jag ska åka bil. Man vet att Sveriges gränser är vidöppna och det sociala kontraktet mellan människor urgröpts till den grad att man inte vill riskera att få dörren uppryckt vid rött ljus och sedan se rånaren åka iväg med ens bil och sälja den på svarta marknaden.
Många frågor är ungefär: vid vilken tidpunkt behöver jag ändra mina rutiner, det vill säga låsa dörren vid livsmedelsaffären och bensinmacken, sluta åka kommunaltrafik kvällstid och gå på vilka gator i Stockholm. Behöver jag något slags vapen när jag går ut? Vad för slags vapen är lämpligt?
Jag har ändrat mina rutiner, men det är en ständig fråga vid vilken tidpunkt jag ska behöva ta ytterligare åtgärder för min egen säkerhet och välmående.
Ungefär som Janouch beskriver:
”Härom eftermiddagen tog jag en promenad i sommarvackra, skirt gröna Stockholm. Jag brukar ofta gå långa sträckor, längs vattnet, på klipporna, där det är möjligt. Luften är skön och åsynen av öppet vatten lugnande. Men det var länge sedan jag gick utan sällskap efter mörkrets inbrott. Numera går jag bara då det är ljust, och försöker hålla mig där det passerar andra fotgängare. Dagsljuset känns som ett skydd, en garanti.
Den här eftermiddagen blev dock annorlunda. Jag hade kommit in under en bro, inte en människa syntes till. Då ser jag dem. Sex stycken unga män, klädda i luvtröjor, jeans, troligen av afghanskt ursprung, de har en orolig aura kring sig. De kommer emot mig på grusvägen, jag ser dem innan de hinner se mig. Hjärtat åker upp i halsgropen. Ja, jag blir rädd, jag gillar inte att se dem mitt bland grönskan, för mig som ensam kvinna skapar de en känsla av hot med en gång. Adrenalinet kickar in. Jag scannar snabbt av omgivningen. Kalkylerar. Ska jag fortsätta rakt fram och möta dem? Ingen annan syns till och ovanför oss brusar trafiken på Essingeleden. Om de skulle få för sig något finns här ingen som kan hjälpa mig, och även om någon ensam tant med hund kom gående skulle hon knappast bussa pudeln på dessa storväxta gossar. Nej, jag tar inte risken. Snabbt kilar jag åt sidan, skyndar på stegen. Jag vet att jag är chanslös om denna grupp män skulle få för sig något, och ett experimenterande med mig själv som insats har jag ingen lust med. Tänk om de är uttråkade? Påtända? Kanske både och? Eller bara vill ha min mobil?
…
Min egen dotter får inte längre åka tunnelbana ensam efter klockan 18 på kvällen. Helst inte dagtid heller.
…
Människor vågar inte gå ner i garaget under shoppinggalleriet ensamma. Allra minst kvinnor. Vissa ställen i Stockholms city besöker jag ogärna nattetid, inte ens i bil. Vid centralen till exempel utspelar sig scener som för tankarna till filmen ’Flykten från New York’. Grupper av utländska män hänger, röker, gör upp affärer.”
http://katerinamagasin.se/nej-natten-ar-inte-langre-min/
Min bil låser dörrarna automatiskt när jag har satt mig i den. Bekvämt. Går jag ur bilen och stänger dörren med nyckeln i fickan låser den också även om det sitter någon i bilen. Givetvis kan ju buset råna mig på nyckeln och köra iväg men jag stannar inte eller går ur bilen om platsen ser osäker ut. Så var det inte för 10 år sen men nu känns det bra. Fast tråkigt att det ska behöva vara så.
@ Magne: jag bor på landsbygden, i vår kommun finns en del ”flyktingar”. Sedan 2013 går jag inte ut på promenad med hunden utan en kniv el pepparspray i fickan; varför ta risken? Bilen låses automatiskt när den är igång, men innan dess har jag hunnit låsa den. Varför riskera att bli överraskad? Skulle inte riskera en färd i landsortsbuss. Med stor tvekan sätta mig på ett tåg. Har svårt att tänka mig att jag skulle vara ensam om dessa säkerhetsföranstaltningar. Livet i Sverige idag är som en absurd pjäs av Becket: ”nämen, vi har det så bra”.
Ett land på dekis är vad Sverige har blivit och min ilska gentemot landets politiker och ja-sägare i msm o annorstädes är omätligt, min vrede o mina hämndbegär gentemot desamma övergår allt jag kunde föreställa mig vara möjligt. Det är inte kul att vara den jag blivit.
Och f ö har du helt rätt i att invandringen av ”flyktingar” fortfarande ligger på absurt höga nivåer alldenstund vi nu förväntas ta emot 100 000-tals anhöriga till redan ankomna ”flyktingar”. Varför ta emot en enda ”flykting” till?
@ wrath of saxons
”Sedan 2013 går jag inte ut på promenad med hunden utan en kniv el pepparspray i fickan; varför ta risken?”
Jag har kommit på mig själv att jag automatiskt stannar till vid disken med knivar (i vilken affär som kan tänkas ha dem) för att se vilken kniv som är bäst att ha med sig i fickan. Det jag kommit fram till är att det ska vara en kniv med bra handtag med litet blad. En snabb smidig snärt kniv som lätt kan få plats i fickan utan att synas och som är lika enkel att ta upp vid konfrontation.
Har du börjat gå någon knivkurs? Finns väl gott om sådana nu för tiden. Jag har sett en del utöva knivträning i lokaler. Kampsport räcker nog inte längre, man måste bli duktig på kniv och pistol. Kanske kulspruta om några år?
Nej, jag har inte gått någon knivkurs ännu, men min man och jag småtränar hemma ibland med de fällknivar vi har varsin av. Det vi tränar på är vinkeln man behöver ha på kniven och var man helst sätter in stöten.
Knivbutik.se har ett stort urval, tycker jag. Fällknivarna är lätta att hantera och syns inte i fickan.
Vi har också stickvapen liggande i bilarna; även om bilen låses vet man inte vad som kan hända. Har två kvinnliga arbetskamrater som har blivit utsatta för prejningsförsök på E6, Hallandsåsen. En lastbil lägger sig framför bilen, en personbil bakom bilen och en personbil i ytterfilen. De har kommit undan med bara förskräckelsen, men väldigt uppskakade har de varit. Inte minst eftersom allt sker i hög hastighet på motorväg. Bilarna har varit registrerade i Östeuropa.
”En gissning är att politiker och väljare i rika västländer mår bra inombords av detta. Det är likadant med biståndet. Aldrig frågas efter vad pengarna åstadkommer, vilka resultat miljarderna ger. Nej, det handlar om hur mycket vi spenderar. Jag misstänker att det är ungefär samma sak med asylpolitiken. När vissa har mage att visa på hur illa det går på arbetsmarknaden för utrikes födda, hur kriminaliteten breder ut sig i de s.k. utsatta områdena etc. blir svaret irriterat och ilsket.”
Det där är en rimlig analys. Min analys efter att ha diskuterat med människor från olika samhällsklasser (det vill säga medelklass svenskar, de lite yngre generationerna och de från övre medelklassen samt överklassen i Stockholms välbemedlade områden), är att de inte reflekterar över konsekvenserna av förd invandringspolitik eller än så länge väljer att stoppa huvudet i sanden. De har sin vovve att ta hand om, en utlandsresa som är bokad några månader framåt, sitt arbete eller studier och barnen ska ha den senaste Iphonen och det ska inredas till lägenheten. Ekonomin tuffar på, och problemen läser de lite om i tidningarna, vilka fortfarande håller sig på lite avstånd.
Därmed behöver ”folket” ännu inte lägga sin röst på SD, vilket är ett sista alternativ som de hoppas ska kunna återställa landet.
Det är ju de lite mer intresserade av samhällsutvecklingen som läser Fristad, Det Goda Samhället, Dick Erixons blogg etc. Och att skapa sig ett underlag på de som läser dessa bloggar för att bilda sig en uppfattning om hur folk resonerar kring invandringspolitiken (säger inte att du gör en sådan koppling), är föga förtjänstfullt.
För 5 år sedan fick Tord Magnuson med familj en erfarenhet av kulturberikningen. Det är konstigt att denna händelse har fallit i glömska.
@ wrath of saxons:
Tack för råden. De är väldigt välkomna råd i dagens Sverige. Jag funderar på en vanlig stilett eller vad är lämpligast att använda för att stävja gatuvåldet och avvärja bilkapningar? Vill nog helst ha en fällkniv. Är denna kanske bra? https://www.knivbutik.se/fallknivar/1458-kershaw-entropy.html.
https://www.knivbutik.se/fallknivar/299-mtech-stilett-fallkniv-large.html
”Sverige fortsätter att stänga dörren för människor som befinner sig i nöd.”
En stilla undran, att nödlidande som passerat Danmark, Tyskland, Norge; Finland, Polen, Lettland Litauen, Estland,…. behöver komma till Sverige för att stilla sin nöd, är ”fake news” i den högre skolan. Varje gång snyftvalsen dras kommer jag att replikera, ”visa mig pengarna”. Att Svenska skattebetalare kommer att lägga 100 tals miljarder på välfärdsmigranter, i stället för sina egna medborgare kommer att visa sig på alla områden. När regeringen fjädrar sig och säger att migrationskostnaderna minskar, så talar dom om staten. Kommun och landsting är de nya bärarna av kostnaderna för migrantbedrägeriet, och det kommer medborgarna bli varse inom kort.
Hej.
Hans, jag tror att du får ta emot känslor och oro och tankar från dina läsare (jag själv inkluderad i allra högsta grad) som egentligen är riktade mot det politiskt-medial-kulturella etablissemang som fortfarande i hög grad kontrollerar informationsflöde och vad som ses som normalt, vare sig man menar det normativt eller kvantitativt.
För det skall du ha all aktning och respekt, när du erbjuder en arena för funderingar och öppen debatt kring dessa.
I övrigt tror jag där råder en allt starkare konsensus bland svenska politiska tänkare utanför partierna om att invandringen varit ett katastrofalt misstag och nu är ett existentiellt hot mot både landet Sverige och det svenska folket, för att inte tala om det hot mot enskilda svenskar den dagligen utgör.
Den dagen gryr förhoppningsvis snart, då en majoritet svenskar inser det förljugna i att hävda den tredje vägens objektivitet som något som faktiskt existerar (eller ens kan existera) utanför filosofens teoretiska laboratorium, och istället öppet, stolt, trotsigt och tillsammans deklarerar:
Sverige är svenskarnas land,
Där vi högaktar familj & frände;
Folk & fosterland,
Där vi samfällt reser vår hand
Mot de som hota med död och brand.
Hur kan det ses som anständigt att våldtäktsmän och plundrare som nu tillåts visas i Sverige inte sätts i fängelse i väntan på livstids utvisning?
Håll ut, Hans. Om det svänger på riktigt kommer landet att än mer än nu behöva sunda och sansade röster.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@ Rikard
Jag får bilden framför mig att Hans’ kommer ut på Norra Bantorget. Där står arga förbannade svenskar. In kliver Hans’ och för ett tal om hur politiker och medier undanhållit svenskarna information om invandringens omfattande negativa konsekvenser. Men där står också Rikard, fd lärare, och manar till revolution och uppror mot politiker som förrått landet och särskilt pekar han ut Reinfeldt. Han berättar om hur han upplevt sina år i ghettot och manar till att återta dessa områden för att skapa lag och ordning. Han talar om repatrieringar till invandrarnas ursprungsländer och att låta svenskarna få vara stolta över sitt land igen. Hans’ kliver några steg in och möter Rikards, fd lärare, blick och påtalar att problemen är så omfattande och det vi inte vet är hur en kommande repatriering ska kunna genomföras. Rikard, fd lärare, tar en kall klunk från sin Ramlösa och föreslår att det omedelbart behöver göras för att vi återigen ska känna stolthet och trygghet i vårt Sverige.
Har jag rätt? Det är min tolkning av hur en uppståndelse på Norra Bantorget skulle kunna se ut med Rikard, fd lärare, och Hans’ i huvudrollerna.
Hej.
Med undantag för Ramlösa, så låter det väl inte helt orimligt 🙂
Både här och på andra bloggar verkar många debattörer och kontrahenter vara, eller vara på väg att bli, tämligen överens om vad som behöver göras – det är allt mer en fråga om hur saker skall göras och via vilket forum.
Något jag som svensk och i grunden demokratiskt sinnad klassisk liberal finner lovande och trösterikt.
Men var skall vi skriva in dig i det scenario du skisserar?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
PS Hellre än Ramlösa dricker jag svagdricka. Buteljerat kranvatten till överpris har aldrig lockat mig, men marknaden är givetvis fri. DS
@ magne den här var fantastiskt bra skriven en riktig kanon detta skulle jag nog vilja beskåda mellan hans å rikard på norra bantorget .och att fler svenskar fick höra och se vilken rysare
Pia desideria.
Tänk om vi vaknar imorgon och upptäcker att både Gud och sonen i fortsättningen är SDare i långt större procent än vad vi anat.Precis som regeringen blivit det i stora delar.För att inte tala om moderaterna.
Här satt man ju och trodde att han Kristus och kamrat Che inte kunde skiljas åt på ett plakat.Och så visar det sig att det är SD som gäller här också.Biskop Antje kan ju alltid flytta hem men dom andra ska dom byta till Jehovas? Eller blir det till att predika i kassan på coop i fortsättningen?
När t.o.m Aftonblaskan erkänner att regeringen räknat fel på 34 miljarder så har regeringen allt räknat fel rätt ordentligt.Eller regeringen..det är väl Maggan som räknat åt helvete egentligen?Ett litet avrundningsfel som fyllde ladorna och gav ett rekordstort reformutrymme kan man tänka.Maggan säger snart att hon är lessen och att hon varit lite naiv bara.Miljarder och miljoner har faktiskt olika antal nollor, det ska hon komma ihåg i fortsättningen.Allra flest nollor verkar dock regeringen ha och Maggan är inte den minsta.Men det tänker hon inte komma ihåg.
Alls.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/a/9Pw4M/regeringen-raknade-fel-pa-34-miljarder
@ Rikard
Det är jag som verkställer repatrieringarna. Call me Santa Claus.
🙂
Tack Hans.
Vår humanitära hjälte Barak Obama som tillika är innehavare av Nobels fredspris och var USAs förste svarte president deporterade under sin tid som president mer än 1,9 miljoner människor till de länder de hörde hemma i.
Det går alldeles utmärkt att repatriera människor på ett humant sätt.