Att organisera libertarianer har liknats vid att valla katter. Formuleringen bär, förutom att vara vara lite fyndig, en stor portion av sanning.
Ty så är det med människor vars enda strävan egentligen är att få bli lämnade i fred och slippa att någon utomstående – politiker, kyrkan, företag eller avlägsna släktingar – lägger sig i. De sluter inte upp till stora massmöten, trivs oftast inte på tätbefolkade torg bland banderoller och skrikiga talkörer.
Det kollektiva demonstrerandet och klampandet i långa led är en sysselsättning som passar vänstern betydligt bättre. Vilket förklarar en del av varför det är just vänstern som lyckas bäst med att organisera sig. Om libertarianer är som katter är socialister, syndikalister och miljövänster mer som hundar. Eller kanske får.
Problemet med att ha som målsättning att bara leva i fred är att det inte resulterar i någonting i dagens samhälle. Du uppnår ingenting, i synnerhet inte när de politiska motståndarna drivs av en vilja att inte bara förändra samhället utan även dig och din tillvaro. Höja din skatt. Förbjuda det du tycker om. Inskränka din frihet på alla nivåer.
Fnordspotting har skrivit en mycket läsvärd text som berör just detta. Hur ska en simpel medborgare tänka och framför allt göra?
Det är svårt att undkomma all beskattning. Men det går att nå ganska långt i sin kamp mot systemet om man bara anstränger sig. Att inte bidra ekonomiskt till public service eller statsvänliga medier som DN, och Aftonbladet är ett steg alla kan ta utan större ansträngning.
Därefter blir det knepigare. Hur ska man exempelvis tänka kring barnuppfostran? Skolan har inte bara ett undervisnings- utan också ett demokratiskt uppfostringsansvar. Fem dagar i veckan kommer ditt barn få en version serverad som inte nödvändigtvis överensstämmer med de värderingar som du vill förmedla. Och det är, såklart, förbjudet att bedriva hemundervisning.
Vi ser även en utveckling där svenska museer blir alltmer genompolitiserade. De ska inte längre återberätta historiska fakta på ett intressant och lärorikt sätt utan anpassas till Värdegrunden – som har blivit en krypgrund för hela befolkningen.
Både samtid och dåtid ska anpassas till en viss sorts värderingar och uppfattningar. Alla ska kort sagt med. I raka led.
Jag har landat i slutsatsen att en enskild person inte kan göra så mycket åt den negativa samhällsutvecklingen förutom att försöka undvika att aktivt bidra till den. Inte stödja den ekonomiskt eller via röstsedeln och försöka bekämpa den i tal och skrift eller på andra sätt efter förmåga.
Även den som bara vill leva i fred måste således fatta en rad beslut som minimerar det egna stödet för frihetens bödlar och individualismens skarprättare. Det är upp till var och en att göra sin del. Om inte annat så för det egna samvetets skull.
Jag får dock medge att tanken på att flytta till en stuga någonstans långt upp på ett berg ibland ter sig oerhört lockande.
Se även:
bubb.la Premium
En tanks som jag har lekt med är den ”islamiska taktiken” eller den som ligger i botten på liberland.
Genom att libertarianer inte vill flytta för sin politik och de inte lyckas sälja sina ideer bättre än sossar och andra till majoriteten så är de utblandade som grupp till en nivå som gör dom verkningslösa i världens samhällen.
Men om de kunde komma överense om var de skulle samlas så skulle de kunna ta kontrollen. Israel kan kanske ses som ett exempel. Så varför kan inte nationsbegeppet grundas på libertianism?Vad vi behöver är en mercenat med pengar samt makt som George soros? Som kan köpa loss ett stycke land eller en ö. Eller ett tillräckligt litet land som kanagera som startpunkt. Malta? Stora problemet är förmodligen hur man med demokratiskt medel kan bibehålla idéerna och inte bli överkörd av invandrare dvs hur friheten å ena sidan ska matchas med tvång för att hålla ute den majoritet av idéer som finns i andra länder då hela konceptet bygger på en artificiellt skapad majoritet.
I ett Sverige som rör sig allt fortare mot en diktatur kommer inte ens libertarianerna undan utan tvingas ner på knä som alla vi andra.
först ut är DN förutsägbart nog med det gamla vanliga.
Det är lätt att känna sympati för bloggarens dröm om att flytta till en stuga någonstans långt upp på ett berg.Eller varför inte en öde ö?
Men, och det MEN:et är ett stort MEN.
Man får nog räkna med att också den drömmen spricker när någon börjar gapa allt åt alla.Eller Allahu Akbar?
http://www.dn.se/nyheter/varlden/sammanhallningen-i-en-av-varldens-mest-mangkulturella-stader-hotas/
”Måste fler kvinnor dö innan ni förstår?”
skriver några socionomer med tidernas oflyt på Aftonbladets ”debatt”.Kvinnor kunde lämpligen bytas ut till människor om man ser till det övriga innehållet.
Det finns inga stilpoäng att hämta i att föreläsa om våld i ”inga relationer”.Där får det räcka med att säga att vi måste fortsätta leva våra liv som vanligt annars har terroristerna vunnit.Kanske kan det räcka också för dödade kvinnor? Fortsätt leva era liv som vanligt.Annars..
http://www.aftonbladet.se/debatt/a/JmaRX/maste-fler-kvinnor-do-innan-ni-forstar
Katter och får har inget att sätta emot när vargen kommer. Det är väl samma folk som värnar om vargstammen i Sverige som värnar om fri invandring. Men snart finns inga katter eller får kvar där vargen härjar. Inte ens hundar överlever, de skäller vansinnigt argt men har ändå inte ens chans. Och klockan ringer snart för dig. Är du en katt eller ett får?
Vete fan om inte Anders Lindberg drabbats av ett kort ögonblick av insikt när han befinner sig på plats där i London England?
”Just nu är fel dag för handlingsplaner men tyvärr har politikerna allt för länge varit svaret skyldiga. Men det kan inte få fortsätta så här.”
Det låter misstänkt likt det som de onämnbara sagt i åratal och får förmodligen sättas i samband med att Lindberg är på puben när han skriver och att representationskontot är väl tilltaget? Eller, så har Lindberg bara hittat en plats där han kan vara sig själv.Hans egna variant av Hans stuga i bergen.
På något sätt har det i vart fall syresatt Anders Lindbergs hjärna.
Ja rikslikaren DN uppger att någon drämt en låda i huvudet på en av angriparna.Eftersom denne någon var rumän är det ganska liberalt att drämma på angriparna med lådor.Åtmindstone lika liberalt som att kalla terroristerna för angripare tills vi får veta att de har muslimska namn och att IS tar på sig skulden.Nu har Islam självklart ingenting med terrorn att göra och än så länge är det inte bevisat att det ens var en terrorattack.
Däremot, och det kan vi vara eniga om,så är det liberalt att konstatera
att livet går vidare och det är inte så mycket att göra åt det hela.Visst, trycket ökar dag för dag, så DN får godkänna tilltaget med lådan.Den stackars utsatte finns ju inte längre bland oss och vi kan inte med säkerhet veta om och utifall att hen kände sig kränkt.
Ja Hans vart ska vi ta vägen. Sympatiserar med Fnordspottings texter.
Lyssnar alltid på Bubbla med stor behållning.
Trygghetsrådet är ett utmärkt initiativ.
Tycker själv att det som idag kallas liberalt ligger långt ifrån min libertarianska åskådning. Vem pratar idag om en liten stat, ingen mig veterligt. Den bara växer.
Tyvärr är vi för få.
Vänligen Anna
Nationalstaten är ett delmål på vägen mot den libertarianska utopin.
Vi var där ett tag, men sedan kom globalismen och svepte oss tillbaka till imperium-nivå med den anti-europeiska ”Europeiska Unionen”.
Jag är i grunden libertarian, men jag ser nationalism som en legitim och pragmatisk väg mot det lokala samhällets självstyrande. Jag ser nationalismen som det enda rimliga försvaret mot den folkutbytespolitik som överheten utsätter oss för och det nationalistiska, homogena samhället som en förutsättning för ett frihetligt samhälle utan eviga konflikter.
Demokrati på stor skala är alltid inbördeskrig via röstsedel. Med ”mångfald” i ekvationen blir det alltid etter värre, särskilt om de enda som inte får erkänna sitt folks existens och rätt att agera i sitt eget intresse är svenskarna.
Ni libertarianer som är emot nationalism är fiskar som är emot vatten. I ett svenskt Sverige med starka självstyrande regioner hade jag antagligen varit på er sida mot en nationalism som vill ha ett centraliserat stor-Sverige med makten i Stockholm, men det är inte den verklighet vi finner oss i.
I mitt inre gjorde jag ett val.
Ta det otäcka, läskiga steget och bli nationalist för att kämpa för mitt folks överlevnad
eller
flytta till Malta och bli en deracinerad kosmopolit som på avstånd betraktar mitt folks undergång (för man är väl ingen lågpannad rasse liksom).
Tag er egen sida, svenskjävlar…
Jag är en frihetligd lagd person samt icke-vänster men absolut inte libertarian.
Jag är statsinduvidualist för att använda Lars Trägårdhs begrepp: om staten och det offentliga står för trygghetssystem slipper jag oron för att inte klara mig om jag skulle börja sjunka. Därmed ökar min personliga frihet. Naturligtvis är detta inte utan risker. Statsbyråkratin riskerar växa. Så är det. Men den risken är jag villig att ta.
Jag bor hellre i en hyresrätt där hyresvärden står för reparationer och underhåll, så att jag slipper den stressen och det ekonomisk-materiella ansvaret.
Och framför allt – jag slipper stressen av ett banklån där ingalunda jag själv utan banken äger lägenheten och där jag sen som statare och amorteringsslav till banken ska betala av det hutlösa lån som krävs p g a bostadsmarknadens sjuka ockerpriser. Snacka om ofrihet!
Man slipper då även påfrestande och beskäftiga bostadsrättsföreningar som vill tvinga in alla medlemmar i styrelsen eftersom ”alla måste vara med och ta ansvar” samt det kollektivistiska tvånget att delta i gårdsstädningar.
Jag vill bara bli lämnad ifred! Och det blir jag genom att via skattesedeln bygga uop trygghetssystem som sjukersättning, arbetslöshetsersättning, sjukvård och hyresrätter, så att jag slipper att bara leva mitt liv som en kamp för överlevnad och intvingad i tvångskollektiv som bostadsrättsföreningar, ”klassföräldrar”, ”föräldrakooperativ och annan kollektivistisk-idealistisk tvingande smörja. Inte heller gillar jag beskäftiga nyliberaler som lider av utopistisk-radikala föreställningar om alla som Entreprenörer, där endast starka och drivna människor har en plats. Min frihetlighet är mer folkligt förankrad, där den lilla människan står i centrum mot överheten – och alla beskäftiga ideologier från vänster till höger.
Med småfolket mot överheten! En sorts mobergsk hållning.