För ett drygt år sedan lade Martin Valfridsson fram den statliga tiggeriutredningens slutbetänkande. Utredaren betonade vikten av att ha en strikt attityd mot bosättningar på annans mark och uppmanade människor att inte ge pengar till tiggare.
Tiggeri, förklarade Valfridsson, har blivit ett slags yrke som går i arv. Den enda långsiktiga lösningen är professionellt socialt arbete i tiggarnas hemländer, inte en peng i en mugg på svenska gator. Martin Valfridsson föreslog emellertid inget nationellt förbud. Här har han nu, ett år senare, bytt fot.
I en intervju i Studio Ett hävdar Valfridsson att man skyddar de utsatta genom en kriminalisering av tiggeri. Troligen har han tagit intryck av NRK:s reportage som visar omfattande kriminalitet bakom tiggeriverksamheten.
Resonemanget kan verka moralistiskt, men det som inte uttrycks öppet men finns där mellan raderna är att tiggeriet inte isolerat handlar om en fattig person som sitter och tigger eller utnyttjas att tigga. Konsekvenserna av tiggeriet är även ockupation av mark, nedskräpning, bråk hos hjälporganisationer, systematisk plankning i tunnelbanan och mycket annat. Från stort till smått får det utbredda tiggeriet konsekvenser i vardagen.
Alice Teodorescu och Anders Lindberg debatterade ett tiggeriförbud i P1 Morgon. Teodorescu menar att Valfridssons omsvängning är ett tecken i tiden. Det sker som bekant omsvängningar på alla tänkbara håll och kanter just nu. Bara synd att en person som faktiskt hade en reell chans att påverka inte tog den, kan man tycka. I stället byter han fot ett år senare.
Anders Lindberg, som kallat uppgifter om organiserat tiggeri för ”en råtta i pizzan”, påstår att ett förbud vore att sopa ett socialt problem under mattan. Detta är standardinvändningen (”man kan inte förbjuda fattigdom”), men Lindberg blundar för frågan vad Sverige har för ansvar för rumänska romers situation. Lindberg hävdar vidare att ett förbud skulle tvinga ut tiggare i svartarbete och prostitution och antyder sålunda att tiggaren i dagens läge aktivt väljer tiggeriet framför att arbeta svart.
Det är fascinerande hur Lindberg helt kan missa betydelsen av mänskliga incitament. Om det blir förbjudet att tigga, varför skulle femtusen romer resa från Rumänien till Sverige då? Resonemanget håller över huvud taget inte ihop. Lindbergs påstående att ett förbud inte hjälper tiggarna tarvar frågan hur de hjälps av att befinna sig i ett ständigt snurrande ekorrhjul av resor till och från Sverige?
Möjligheten att få en egen försörjning i hemlandet och sätta barnen i skolan ökar knappast av att sitta på gatan i ett annat land. Tvärtom cementeras en underordning och, som Valfridsson påpekat, går tiggeriet sedan i arv.
Det perspektiv som Anders Lindberg företräder dömer en viss grupp människor till livslång underordning och att vara beroende av andra för sin överlevnad. I stället för att erbjuda hjälp till självhjälp anser Lindberg et al att det bästa är att låta tiggeriet fortsätta. Det är i grunden en mycket cynisk människosyn.
Jag har länge haft en ganska avog inställning till ett tiggeriförbud. Dels för dess potentiella gränsdragningsproblem, dels för att polisen rimligen har bättre saker för sig än att jaga personer som sitter med en pappmugg utanför ICA. Jag har argumenterat för att det redan finns lagstiftning mot många av de negativa konsekvenser som tiggeriet medför, och att det möjligen kan behövas skärpningar så att denna lagstiftning verkligen följs.
Det skulle med existerande lagstiftning vara möjligt att göra tiggandet så pass besvärligt och komplicerat att incitamenten att komma hit enkom för att tigga minskade. Emellertid skulle detta kräva resurser från vakter, polis, kronfogde och andra instanser, resurser som dessa troligen inte är så pigga på att lägga på just detta problem.
Tiggeriet fortsätter och tycks inte minska, enligt de nationella mätningar som har gjorts. Därför tror jag att vi faktiskt kommer att hamna i ett läge där ett förbud vinner stöd på båda sidor om blockgränsen. I opinionen finns redan ett stöd.
Före valet eller i valrörelsen lär förslaget om ett förbud presenteras. Det skulle förvåna om det inte kommer från statsministern själv.
Tidigare bloggat:
Bra riktning i tiggeriutredningen
Hur ska vi göra med tiggeriet?
Bara att en butiksägare, nu snart utan problem, kan tvätta sina fönster där tiggarna brukar sitta kan vara värt mycket. Som det är nu behandlas en butiksägare som kör bort tiggare (eller stänker fönsterputs på dem) som värsta sortens kriminell. Värre än livesändande våldtäktsmän på Facebook.
Hej.
Var är alla de svenska gamlingar, alkoholister, hemlösa, narkomaner, psykiskt sjuka/funktionsnedsatta (grupperna överlappar) som för bara fem år sedan då och då kunde ses tigga i Stockholms innerstad?
Vad händer om en svensk hemlös ställer sig på en zigenares plats?
Det är nästa Lindbergska råtta i pizzan.
En annan råtta i pizzan är varför det så sällan syns zigenare utanför eller i butiker ägda av araber, pakistanier, osv.
För övrigt leder bilden till bloggposten tankarna till ’Kalle och chokladfabriken’; jag kan dock inte bestämma mig för om det Willy Wonka eller Micke Tevén Lindberg påminner mest om. Obehaglig är den på ett Lovecraftianskt sätt hursomhelst.
”The Innsmouth look”, indeed.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Jag anser att det inte enbart är ett zigenardilemma. Jag var på Bagarmossens bibliotek, och det kom fram en afrikansk kvinna i 30 års-åldern (med rena kläder och jag kunde inte se att hennes socioekonomiska situation var av arten uteliggare), och bad mig: ”Kan jag få en peng.” Jag sade: ”Nej.” Fem minuter senare frågade hon: ”Kan jag få en peng.” Fortfarande inne på biblioteket. Jag svarade: ”Nej. Du har redan frågat mig.”
Tiggeriet är omfattande och syftar till att klämma ur pengar från skattebetalare, ungefär som skatt på bensin, arbete, varor och tjänster, tullavgift. Fast nu finns också en tiggeriutgift, som vissa svenskar har. Inte jag. Men visst skänker vissa.
Vi har världens högsta skatter. Hur fan kan inte våra uteliggare få tak över huvudet? Vilka får tak över huvudet? Migranterna!
Folk erbjuds tak över huvudet. Stockholms stad har TÖG (tak över huvudet-garanti), vilken ej gäller EU-migranter men alla andra. Alla tackar dock inte ja till de härbärgen som erbjuds.
Vissa väljer att tigga pengar till härbärge i tunnelbanan. Jag har även hört den som tigger hävda att denne inte är berättigad tak över huvudet p.g.a. sin låga/höga ålder och av denna anledning vill få ihop lite pengar. Det kan därför vara bra att känna till att härbärge erbjuds oavsett ålder och att det är gratis.
Men är det där verkligen sant? Jag har upplevt att när jag studerade stod det i den ort jag flyttade till: ”bostadsgaranti för studenter. Här erbjuds alla bostad när de flyttar upp.” Men jag fick själv betala för att bo på härbärge. När jag fick ett studentrum efter tre veckor var det i en gammal barack där värmen var 15 grader dygnet runt. Studieorten jag studerade på var i Västerbotten, så vintrar på -20 är medeltemperatur december till februari.
Är det verkligen så att det erbjuds härbärge, eller erbjuds det träningslokaler där 500 personer ska samsas? Är det ens varmt under vintrarna. Hur bor de? Vad jag läst trängs de hemlösa med knark, sprutor, våldsamma personer etc. Är det inte lugnare att bo utomhus än med våldsamma personer med aggressioner? Dessutom bo på härbärge med knarkare som har nära till knivattacker?
Jag har så svårt att lita på löften. TÖG:en behöver inte heller den stämma. Det är bilder som politiker målar upp. Har också svårt att se att politiker skulle vilja ge tak över huvudet åt hemlösa svenskar. De får väl skylla sig själva om de inte har bostad, arbete och är framgångsrika, anser de.
Här artikel jag grundar att härbärgen är problematiska för uteliggare:
”Vad hoppas du på att det här ska ge?
– Jag hoppas att hon förstår att det behövs satsas pengar på den här gruppen också. För de här personerna vill inte bo på härbärgen, för de tycker att det känns för osäkert och otryggt. De vill ha en nolltolerans mot droger och alkohol och missbruk. Så att de bara får en trygghet på äldre dar, säger Jeanette Höglund.”
http://www.expressen.se/nyheter/de-aldre-som-lever-pa-stockholms-gator/
Eftersom jag jobbar i socialtjänsten kan jag intyga att TÖG:en både finns och används. Om du har egen inkomst hamnar förstås saken i ett annat läge, särskilt om du är ensamstående. Barnfamiljer kan däremot erbjudas en rad bättre boendelösningar än härbärge, där ensamstående vuxna hamnar.
Ytterligare en sorglig aspekt av en accepterande inställning till tiggeriet är att synen på att tigga normaliseras till den grad även svenska uteliggare börjar tigga. I tunnelbanan främst, men även sett dem på gatan.
Inte alltför sällan är de svenska uteliggarna dessutom påtända och oberäkneliga vilket inte direkt bidrar till tryggheten i kollektivtrafiken. Speciellt en kille jag såg flera gånger på en dag för några veckor sen som muttrade om att folk var snåla och inte gav honom nåt samtidigt som han själv definitivt var påverkad. I takt med att människor ger mindre så är det en utveckling vi lär se mer av tyvärr.
Hej.
Har du verkligen aldrig sett det tidigare?
Stockholms central och även T-centralen var nerlusat av tiggande narkomaner, alkoholister, hemlösa och liknande under åttio- och nittiotalet (i alla fall det senares första halva).
Det hörde till stadsbilden att samhällets olycksbarn som de kallades tiggde pengar. Så även ungdom på glid och de gatubarn som fanns i Stockholm – och ja, det fanns gatubarn om än inte i samma helvetiska misär som på andra sidan Östersjön samtidigt.
De sov på 94:an, de sov, åt och gjorde sina behov i T-banans tunnlar (och blev ibland påkörda), de sov i trappor och prång och parker; inte så många som i sydligare länder, men de fanns.
Som en gång hemlös går mina sympatier till dem och deras nutida motsvarigheter – inte till hitresta zigenare som parasiterar på svenskars dumsnällhet.
När en brun person tigger är det strukturellt förtryck, men när en svensk gör det är det något fel på honom/henne. Jag menar inte att du resonerar så, men Lindström et consortes gör det.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Det kan mycket väl vara så, jag är inte uppväxt i Stockholm så jag kan bara prata om den utveckling jag sett under 2010-talet.
Jag har vid flera tillfällen blivit tjatad på om pengar av unga män som varit klädda i betydligt nyare och dyrare kläder än jag själv haft på mig. Kläder som jag inte haft råd att köpa ens om jag viljat. Jag har då pekat på mina halvtrasiga skor, sen på deras splitternya märkesskor. De låtsas inte förstå.
Det är lustigt hur s k liberaler och vänstern nu omfamnar varandra i frågor om invandring och tiggeri. Sorgligt nog är de bottenlöst okunniga i dessa frågor.
Uppenbarligen har de ingen som helst förståelse för den klanstruktur som det romska samhället är. I stället tror man att de som tigger gör ett val så som vilken gymnasieskola man skall börja på.
Dessa personer har orsakat Sverige enorm skada. Likväl får de uttala sig i MSM som om de vore experter.
fyra observationer som jag har om detta.
Tiggeri i andra länder där det är förbjudet omvandlas snabbt till gatuförsäljning. Dvs köp en blyertspenna eller ett poem för 10kr. Så lagstiftning mot tiggeri tycks svårt, men som nämnts man kan ju göra det tillräckligt komplicerat för att ta bort incitamenten för viss internationell organiserad verksamhet.
Ett förbud, även om det inte initialt ändra på något, kan ha den lite positiva effekten att man börja samla in data om fenomenet och kan få information om vem, vad, hur mycket etc och på så sätt förstå mer beslutsunderlag för att göra något.
UK har försökt ”organisera” det tror jag man kan säga, med försäljning av ”the big issue” ett magasin där berömda journalister skriver pro bono. Kontrollerade, nyktra personer kan sedan sälja magasinet på gatan. Vet inte om detta finns i Sverige.
När folk ger något till tiggare här borta i UK så är det uteslutande varor, som mat eller annat som behövs, aldrig pengar. Man kunde kanske försöka styra över folks beteende mot den typen av givande.
Kanske möjligt att försäljningen ovan också resulterar i mer musik på gatorna. vilket jag tycker kan behövas i tysta och osociala sverige. Vem vet, kanske kan Sverige få ett alternativ till den hel svenska traditionella indian bandet som tycks vara de enda typen av gatumusik i sverige…..fan vet hur det hände att det blev vår sång! Men när maria dog och musiken tog slut på sergelstorg så tycks de ha fått monopol.
för den som vill minnas Marias skönsång….
https://www.youtube.com/watch?v=CFIHX-f_Nrs
@ Dan
När man åker tåg kan man uppskatta god musik. Men det är inte självvalt, som det är när man går på konsert. I tunnelbanan stinker zigenaren upp en del i vagnen och vissa zigenare har också en stereo som för ut musiken och spelar luftgitarr eller imiterar med ett dragspel. Bråk förekommer också — dels mellan zigenare emellan, dels mellan svensken och zigenaren. Har sett båda fenomen. En gång en svensk kille, stupfull, kallade ett gäng 17-åriga blattebrudar för ”blattar” och sade åt dem att ”åka hem”. Till zigenaren sade svensken: ”Sluta spela med stereon i vagnen, jag nitar dig.” Ganska underhållande, men ser helst att det inte förekommer för ofta under min pendeltågsresa. En eller två gånger är acceptabelt.
Visst har jag också irritation över multikulti, men jag brukar ta ut den på annat sätt, t.ex. vände jag mig om till ett par svarta afrikaner i 14 års-åldern som berättade hur de snodde godis i affärer och skrek över hela vagnen. Till dem skrek jag: ”Kan ni vara tysta.” De svarade: ”Be snällt.” Jag svarade: ”Varför ska jag be snällt, när ni med ert skrik och öppet kriminella beteende visar ingen hänsyn till de i vagnen?” Gick därifrån sen. Ingen större lust att tjafsa på Pendeln.
Är det bara jag som uppskattar svenskars höviska manér? Jag vet att många andra här på bloggen också är förtjusta i gamla Sverige, och mindre i det nya ”spännande” Sverige.
Missade den aspekten, musik när den inte är självvald, tex i en situation där man inte kan undvika den som i en tunnelbanevagn är förstås irriterande. kommentaren handlade mer om att gatumusik i andra länder, skottland tex handlar om att spela skotsk musik. I london är det ofta populär musik och trubadurer. När hörde du senast en ”spelman” på en gata i sverige. Taube, Bellman, visa från utanmyra?
De senare kommentarerna här tycker jag berör något som inte förekommit särskilt mycket i den svenska debatten, nämligen vad det gör med ett samhälle där i princip varje välbesökt butik i alla landsändar har en tiggare vid entrén. Naturligtvis har debatten inte förekommit för det medför förstås att man blottar åsikter som placerar en på yttersta högerkanten nära att ramla ner i det mörkbruna träsket. Men i vilket fall, ett samhälles självbild påverkas ju i hög grad av den miljö man ser omkring sig. Om jag ser ständiga polisutryckningar ser jag ett samhälle som desperat försöker hantera brottslighet. Tiggare överallt bidrar till en bild av ett samhälle i förfall som håller på att förlora kontrollen över den sociala bottennivån. Och inte minst som inte kan kontrollera de människor som rör sig över gränserna inom det gränslösa Schengen. En känsla av obehag och framför allt en total misstro mot att politiker kan göra någonting åt sånt som påverkar just mitt liv. Så kan en synbarligen ”liten” politisk fråga underminera tilltron till och legitimiteten för samtliga partier av sig själva utnämnda till ”regeringsdugliga”. Gott åt de ryggradslösa fegisarna!
Du är inte ensam – jag har länge tänkt i samma banor. Det ständigt närvarande tiggeriet blir ännu ett vapen i den psykologiska krigföring som etablissemanget och deras femtekolonnare av någon anledning för mot svenskarna. Ett av tusen nålstick som är tänkt att trötta ut svensken och dränera henne på sin motståndsförmåga och i slutändan sin livskraft.