Kina vill inte bara bli världens ledande ekonomi. Landet investerar även mångmiljardbelopp i den amerikanska filmindustrin med syfte att sprida en positiv Kinabild. Kinas egen biografindustri beräknas vara världens största 2019.
Det har under lång tid talats om Kinas väg till en ekonomisk supermakt. Men lika mycket som ekonomiska muskler handlar det för den kinesiska regeringen om ett växande kulturellt inflytande i världen.
Konfuciusinstituten, vid vilket jag läste kinesiska i Stockholm, är ett sätt att nå ut. Att köpa in sig i amerikanska blockbusterproduktioner i Hollywood ett annat. Det brukar kallas soft power och är när allt kommer omkring en rätt naturlig strävan för en stormakt. USA har gjort det länge.
Sedan en tid tillbaka har intresset för kinesiska vuxit i väst. Även i Sverige. Numera erbjuder många gymnasieskolor kinesiska, vilket hade varit otänkbart för bara 15 år sedan. Jag har ifrågasatt värdet av en gymnasiekurs i kinesiska – eleverna hinner lära sig något hundratal tecken i bästa fall, vilket är alldeles för lite för att kunna göra så mycket annat än att presentera sig och fråga efter toaletten.
Det växande intresset för det kinesiska språket är ändå intressant, ty med intresset för språket kommer även nyfikenheten för landet och dess kultur. Vilket förstås är vad den kinesiska regeringen vill.
Betyder då detta att Kina är på väg att lyckas i sin strävan att sprida kinesisk kultur och ideal världen över? Nja. Att fler sätter sina barn i en förskola där det pratas lite kinesiska, eller väljer det som andraspråk på gymnasiet, betyder inte att engelskan håller på att bli ersatt som internationellt businesspråk. Inte ens nära.
De flesta i väst känner betydligt större närhet till den nordamerikanska kulturen än de östasiatiska. Vi har marinerats i amerikansk populärkultur i decennier. De flesta svenskar skulle inte ha mycket till övers för vare sig Pekingopera, kinesiska dramaserier eller de rätt infantila lekprogrammen i någon av lokalkanalerna.
Möjligen kan det finnas en öppning för konfucianismen, som är på frammarsch i Kina. Dess antiindividualistiska budskap passar den kinesiska regimen alldeles utmärkt, och även om det kan vara svårt att se dessa ideal få större genomslag i ett så pass individualistiskt präglat land som Sverige ska det inte uteslutas att de även når svenska hjärtan på lite längre sikt i takt med att samhället förändras och kraven på nationell enhet växer.
Under överskådlig tid upplever jag det dock som tämligen osannolikt att Kinas inflytande i västvärlden kommer bli annat än ekonomiskt. De kulturella gapen förhindrar en sinoeuropeisk gemenskap på ett djupare plan än det rent affärsmässiga.
Vi kan däremot räkna med att få se och höra mycket om Mittens rike i många år framöver. Ty Kina kan ligga i framkant enkom med kraften av sin storlek. När KKP bestämmer sig för att satsa på något kan det få effekter i hela världen. Det är därför sannolikt att det är i Beijing som lösningen på den så kallade klimatfrågan finns.
Kanske finns det även något annat för Sverige att lära av Kina. Med tanke på hur upptagna svenska politiker, i synnerhet inom regeringen, är av Sverigebilden i världen borde kanske kulturministern skjuta till medel för att sprida den svenska villaidyllen i Hollywood.
Det skulle kunna bli Alice Bah Kuhnkes egen lilla kulturrevolution.
Vet du om det finns några svenska journalister som är stationerade i Kina?
I Indien finns det noll svenska journalister.
Ja, SR har Hanna Sahlberg stationerad i Peking. Hon talar kinesiska och gör rätt bra reportage från Kina, men politiskt är hon nog vänster som alla andra på SR.
Haha, härlig slutkläm Hans!
Haha..precis min tanke redan där Hans skrev om film som vapen för att sprida en positiv egenbild av Kina! 🙂
Att konfucianismen skulle få genomslag i Sverige känns väldigt osannolikt. Likaså att Sverige skulle bli mer kollektivistiskt och mindre individualistiskt. Trenden globalt är att individualistiska kulturer hänger samman med demokratiska och rika samhällen.
Sverige är globalt ett ytterlighetsexempel. Att par bor tillsammans och får barn utan att vara gifta ses inte som avvikande i Sverige. Du behöver inte åka speciellt långt ens i Västeuropa för att komma till platser där det inte alls hade varit lika socialt accepterat.
Hej.
Grogrunden för en korporativ stat fullt ut finns i Sverige.
Givetvis enligt värdegrunden – den som ifrågasätter värdegrunden är ju antingen:
A) Förrädare, fiende och förledare av folket (se agerandet i frågan om enskildas rätt/lämplighet att i utländska media uttala sig om Sverige/Sverigebilden)
B) Fobiker, förvirrade och framstegsförnekare (se etiketterande av kritiker som [valfri]fob)
C) Fåvitska, föga kunniga, samt famlande falska (se div. från elit och etablissemang utfärdade påbud om god ton, säkra källor o.d.)
Kinas lednings förmåga till långsiktigt perspektiv är avundsvärt – trots allt vinner ju den som slår det sista slaget.
Nog kommer vi snart få se hur begreppet ’gula Faran’ dammas av som nedlåtande och detroniserande retoriskt vapen mot den som varnar för en kinesisk utveckling av politik, yttrandefrihet och privatliv?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Kom just hem efter en dryg vecka i ett mindre glamoröst Kina, industridelar.Jag håller med helt, våra kulturer är väsensskilda. Tyvärr blir jag lite pessimistisk vad gäller miljön, De flesta av de kineser jag pratar med håller med om att miljöförstöringen är allvarlig men verkar tycka att det är ett nödvändigt ont för den snabba ekonomiska tillväxten, som man dessutom uppskattar mycket.
Så länge folk i gemen tjänar mer pengar kommer de stå ut med försämrad miljö samt låta KKP styra fritt.
Lärde mig även ett en ny färg, APAC-blue.
Ett begrepp nu sedan regeringen beslutat stänga ned många fabriker runt Peking en vecka för att få blå himmel tillAPAC mötet om några veckor.
Ola Wong beskriver i sin bok ”Pekingsyndromet” hur han i en stad i norra Kina såg rosa vattendrag till följd av utsläpp från den kemikaliefabrik som låg i närheten. När han återkom hade problemet åtgärdats, floden renats och återfått en normal färg. Exemplet visar både på den kinesiska statens totala hänsynslöshet mot naturen och dess förmåga att faktiskt ta krafttag när den vill. Jag är långsiktigt optimistisk gällande miljön i Kina, frågan är bara hur mycket som hinner förstöras permanent.
Frågan är också hur mycket gifter de hinner släppa ut och som kommer ut i haven?
Vilket förstör för alla andra människor på jorden.
Att göra uppehåll som ”krafttag” är så klart bra och nödvändigt, men många gifter stannar kvar i marken och grundvattnet och kommer att belasta för decennier, eller t.o.m. århundraden framöver.
Jag minns speciellt en artikel som skrevs för något år sedan, där en fabrik uppströms en flod från en stad, dumpade gifterna direkt i vattnet.
Fiskar och annat dog i vattnet och vattnet gick inte att använda för människorna heller.
Folk tog sig till fabriken och protesterade utanför.
Då kallade fabriksägaren på lokala polisen som kom dit för att mota bort demonstranterna.
Enligt artikeln så hade tydligen polisen dessutom skjutit mot några demonstranter…
Sensmoral:Om man kan göra något och komma undan med det, så gör man det också!
Speciellt om man är bundis med lokala polisen.
Jag ställer mig starkt skeptisk till att Kina kommer att finna en sund hantering av miljön.
Rapporter från kunder i Asien säger i klartext att de tycker att miljökrav, det är bara något som EU håller på med.
Man tar bara hänsyn till det om det är kända internationella företag som bygger nya fabriker (för de har ögonen på sig).
Lokala fabriker struntar i miljökraven så länge ingen påtvingar dem det.
Den bilden av Bah Kunke är lite läskig. Påminner om diverse figurer i The Matrix.
”Det finns inget Sverige.”
Blir lite konfunderad över din ensidiga koppling av kinesiska staten och miljöförstöring från fabriker. Jag arbetar emellanåt som inköpare vid Kantonmässan och har just kommit tillbaka därifrån. Flera representanter för olika fabriker som där ställer ut har istället klagat på den kinesiska statens miljö-”razzior”; man går in i en fabrik och stänger den omedelbart, alltså helt utan förvarning eller ”uppsägning”. Man har nämnt ett 20-tal fabriker som mött detta öde i vintras. En förklaring var att den kinesiska staten fungerar som en ketchupflaska av glas; i åratal har inga miljöregler eller -lagar stiftats och man har inte tyckts bry sig (och fabrikerna har därvid inte satsat pengar på miljöförbättrande insatser). Den kinesiska staten sägs samtidigt vara extremt okänslig och snabb när den väl bestämt sig – när den internationella bilden av landet (känns problematiken igen?), fick man brått att stänga miljösyndande fabriker omedelbart. Mycket av miljöförstöringen ligger alltså på privata fabriksägares samveten.
Skulle vara: …när den internationella bilden av landet (känns problematiken igen?) blivit för ofördelaktig ur miljöhänsyn…