På denna påskdag gästbloggar jag hos Fredrik Antonssons I otakt.
De som den senaste tiden har reagerat mot så kallade godhetsknarkare, och som nu hudflängs i medierna, är inte ondsinta människor utan personer som helt enkelt ledsnat på jamsandet, ursäkterna och symbolhandlingarna. De föredrar konkreta svar framför kramar. De väljer politiskt ansvarstagande framför fridolinskt kappvändande. Detta är en nykter reaktion om något.
Bra skrivet, men ”idealism” är mångtydigt och används ofta för att trolla bort de djupare skiljelinjerna. Huvudmotsättningen i dag står mellan utopister och realister. (Eller egentligen: mellan ideologiska utopister och idealistiska realister – ifall de sistnämnda inte är rena materialister!)
Det som känslorna och en ytlig betraktare ser som godhet kan lika gärna vara eller förvandlas till ren ondska. För att handla förnuftigt måste man skaffa sig kunskap om de djupare sammanhangen och konsekvenserna över tiden. Känslosvall och ordmagi skapar inte den sammanhållning och den ryggrad som ett folk behöver för att kunna bära upp en civilisation och stå emot yttre och inre hot. Känslor och rädslan för exkludering har använts för att skapa mobbvälden på alla nivåer och samma likriktning och nivellering finns inom etalissemanget. I praktiken har nu svenska folket låtit sig mobbas och hjärntvättas till en samling pladdrande, kännande, självbespeglande, poserande barn och tonåringar utan vuxna ledare. I sinom tid blir det att dra ner byxorna självmant och knäfalla mot Mecka.
”Huvudmotsättningen i dag står mellan utopister och realister”
Ja! Som jag ser saken, har de ”främlingsfientliga” partierna i Sverige (NyD och SD) i princip varit en reaktion mot just utopisternas hegemoni i svensk politik. Det har inte varit någon lätt uppgift och utopisterna var väldigt länge framgångsrika i att marginalisera realisterna.
De senaste åren har dock verkligheten hällt allt mer grus i utopisternas finstämda propagandamaskin och även deras väl beprövade skamstraff har förlorat en del av sin effektivitet.
Många av utopisterna är nu djupt skakade och förvirrade. Flera av dem försöker att profilera om sig som realister. På bara 2-3 år, har merparten av 7K genomgått denna metamorfos. 2014 var de alla rent fanatiska utopister men sen har det varit som de tio små negerpojkarna, där en efter en har lämnat. Kvar finns nu bara V och kanske C.
Men den stora frågan är vilket trovärdighet de har. Mitt svar är NOLL.
”Många av utopisterna är nu djupt skakade och förvirrade. Flera av dem försöker att profilera om sig som realister.”
Precis!
Därför finns det ingen anledning att lita på dessa opportunister fortsättningsvis.
Snarare bör de tillmälas ”populister”…faktiskt som de själva ständigt anklagat det enda riktiga oppositionspartiet (SD) för.
Partierna i 7K vill innerst inne tillbaka till den gamla migrationspolitiken. Det är i nuläget Löfven som håller emot. S vill ha den gamla för att inte tala om m. Av den anledningen kan jag bara rösta på det enda parti som står emot den politiken. Egentligen är även SD för fega men det är en annan sak.
Sedan såg jag att Johan Norberg skulle ge ut en bok om a s alt right och alt left. Han borde skriva om alt immigration också där han har varit en av de drivande om alternativa fakta kring invandring.
Det nya religiösa.
Platon var idealisten och Aristoteles var realisten.
P.S. Lutar mer och mer åt att Usa kommer låta Nordkorea måla in sig själva i hörnet… utan Exit-lucka denna gång.
Margot Wallström, Sveriges utrikesminister, har klurat en stund.
President Erdogans valseger i Turkiet, som i praktiken betyder att Erdogan numera
är en diktator, är ett bakslag.
För Erdogan.
Segern var för knapp.
Det var den också för Trump och för Brexit.Inga övertygande majoriteter på åttio, eller nittio procent, där inte.Bakslag på bakslag helt enkelt.
Sveriges utrikesminister, som själv sitter i en minoritetsregering och företräder ett parti som samlar kanske tjugofem, eller trettio procent, har naturligtvis helt rätt.
”Dom andra” har åkt på bakslag på bakslag.
I varje fall om man räknar som Margot Wallström.
Sveriges utrikesminister.
@ Magnus Sjöström & Fd moderat,
Ja, SD är det enda ”riktiga oppositionspartiet” men även ”för fega”.
Representativ demokrati är hopplös, man hamnar ständigt att behöva rösta på ett helt ”paket”. Bindande folkomröstningar är oändligt mycket bättre. Men då behövs det inga heltidspolitiker, så självklart kommer de inte frivilligt att avskaffa sig själva…..
Ungefär så ja. 🙂