Generellt sett tycker jag att politiska diskussioner och debatter i Sverige håller väldigt låg klass jämfört med diton i exempelvis USA. Möjligen fjolårets presidentvalsrace undantaget brukar amerikanska debatter ligga på en nivå som de svenska sällan når.
Det finns ibland en dynamik mellan medierna och politiken här. I många länder sker utfrågningar av politiska kandidater och makthavare som vi nästan helt saknar i Sverige. En svensk politiker behöver inte kunna någonting. Det ställs över huvud taget inga krav på kompetens. Det blir därför inte sällan pinsamt när en journalist för en gångs skull gör sitt jobb, läser in sig på ett ämne och ställer en politiker mot väggen. Den socialdemokratiska partisekreteraren Lena Rådström Bastad fick erfara detta i en lördagsintervju.
Eländet till trots är detta ändå ingenting mot hur det ser ut på det politiska fabriksgolvet i kommunfullmäktige runt om i landet. Ett bevis för detta fick vi tyvärr så sent som häromkvällen i Stockholm.
Sverigedemokraterna hade lagt en motion om att staden ska räkna på vad asylinvandringen kostar skattebetalarna. Det skulle de inte ha gjort. Det skådespel som tar vid (hela debatten finns här och här i en kortare men ännu livligare version) är ett slags parodi av folkvalda i aktion.
Det ballar ur, som Grotesco skulle ha sagt. Det anmärkningsvärda är att företrädare för en rad partier går upp i talarstolen och låter känslorna ta överhanden i stället för att argumentera sakligt.
Några indolenta sverigedemokratiska kommunföreträdare borde inte vara någon konst att hantera, men genom att bli så upprörda och kränkta lyckas faktiskt såväl miljöpartister som vänsterpartister och andra slå knut på sig själva och göra hela kommunfullmäktige till åtlöje. Någonstans längs vägen gick de sverigedemokratiska ledamöterna hem med segern, och det var knappast av egen förmåga.
Debaclet i Stockholms kommunfullmäktige är ett tecken på ett sjukdomstillstånd i den svenska lokaldemokratin. Så här eländiga får de folkvalda, med makt över tiotals miljarder kronor, helt enkelt inte vara. Inte ens en dålig dag.
Tyvärr befarar jag att det vi bevittnade var en helt vanlig dag på jobbet.
För 300 år sen gjorde upplysningstiden entré i Europa. Tron på förnuftet i stället för dogmer. Förnuft och inte bara känsla. Detta har gått dessa medeltidsmänniskor förbi. Som vulkaner sprutar de ut sin aska och förmörkar jorden (eller åtminstone Stockholm) med sina inkvisitoriska inlägg. Saknar bara att bränna kättarna på bål. De har tom glömt en 2000-årig sanning: sanningen ska göra er fria.
Det är grundorsaken till att vi har det som vi har det.
Vi har de politiker vi förtjänar?
För att höja nivån måste en basnivå för att få verka som politiker införas. Kompetens enligt vissa kriterier samt förmåga att ta ansvar och att kunna idka självkritik. Samt inte minst en grundlig mental undersökning för att säkerställa att individerna inte uppvisar t ex socio/psyko/patiska drag vilket får förödande effekter för en stor mängd människor om det bildar grund för beslut.
Vore intressant om media kunde kartlägga vad det är för kompetens vi ser i talarstolarna idag? Har de klarat gymnasiet? Ja då räcker uppenbarligen inte det?
En ettårig kurs för politiker? Givet att de har en mental status som inte kommer att bidra till en fara för landets medborgare.
Det är det konstigaste av alltihop att vilka dumskallar som helst sitter på högt arvoderade poster i vårt samhälle?
Detta går att förändra. Och varje parti kan ha en kvalitetsstämpel som garanterar att politikerna genomgått tester.
Eller så kan de verkligt kompetenta personerna få nog och gå in i politiken. Men vem vill lägga sin tid på att ”samtala” på denna nivå?
Problemet är inte utbildningsnivån. De flesta har gått på universitet eller högskola. Problemet är att det bara är en typ av människor som blir politiker och innan de får möjligheten att ta steget upp på scenen i kommunerna och riksdagen så ska de först acklimatiseras in i de politiska sektrörelserna. De ska gärna komma från ett ungdomsförbund.
Jag lägger hellre min röst på en person utan utbildning och politiskt hjärntvätt men där personen istället besitter ålder och erfarenhet.
Idag är vi låsta till personer som är politiskt hjärntvättade.
Hej.
Fråga: Vad behöver en politiker i Sverige vara bra på?
(Jag menar inget konkret, ens av graden att kunna avge värdegrundskorrekta svar.)
Svar: Att vara politiker.
Att de skolas till detta via en ytterst homosocial gemenskap via föreningar och förbund sammanväxta med ett partiväsende som i sig är i praktiken samma sak som statens förvaltning och organisation borgar för en homogenitet och konsensus väsensskild från den normale innevånaren, folkmedlemmen eller medborgaren.
Problemet kan inte lösas inom ramen för det system som är själva problemet; systemet självt måste bort.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
PS Jag instämmer alltså med både dig och Raster, ifall det förelåg tvivel. DS
Hej.
Du har aldrig jobbat inom skolan, Hans?
Då hade du kanske känt igen beteendet från diverse klassråd, när det är en av klassens ledarbarn som också är mobbare – inte sällan via ombud – som på klassråd utpekas och skall ställas till svars av sina offer, och av de elever som finner beteendet vidrigt.
Känsloutbrottet bottnar nämligen i att den underförstådda gruppdynamiken utmanas på ett ej rationaliserbart sätt varpå utbrott följer, och sagda utbrott brukar löpa i att utmåla sig själv som offer (Är det minsann inte den utpekade skyldige som nu utsätts för en mobb?), som föremål för orättvisa och orättfärdiga påståenden (Finns det bevis? Objektiva och opartiska bevis och vittnen? [flytta på målet s.m.s]), samt förtäckta hot (Värdegrundsprövning av partier, media o.d.) och slutligen hänvisning till högre auktoritet (Pappa är polis/skolpolitiker/spelar golf med rektorn/sitter i Rotary med skolpolitiker o.s.v).
Testa tesen att SD är den elev som påpekar mobbarnas beteende, och det ser ut som ett helt vanligt klassråd.
Mönstret är det samma oavsett ålder eftersom allt färre svenskar sedan fyrtiotalisterna behöver bli vuxna; istället är vi evigt unga i vårt oändlig korståg mot ålder, visdom och erfarenhet.
Våra politiker och många av deras väljare är helt enkelt varken mer eller mindre kunniga än varandra – däremot är de skickliga intuitiva och empatiska sociala manipulatörer.
Dagens cynism: med tanke på vad våra politiker ställer till med kanske vi skall vara glada över att de saknar kompetens, kunnande och kreativitet. Tänk vad de kunnat få för sig annars när de är i ’världsfrälsarläge’ dygnet runt…
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
@Rikard:
En mycket bra liknelse. Därtill rekryteras till politiken de som är minst benägna att behöva vara vuxna: idel teoretiska akademiker, få arbetare och folk som haft press på sig att ”leverera vara eller produkt.”
Jag har lyssnat på kommunfullmäktigedebatten i Stockholms Stadshus och blev förskräckt över vilken ytterst låg kvalitet det är på talarna. Man undrar hur det överhuvudtaget det är möjligt att dessa personer hamnat på valbar plats, än mer märkligt att den breda allmänheten faktiskt valt dem som sina representanter. Det är en stor skam!
Det är bara någon procent av folket som bland sig nominerar samtliga kandidater till valda ämbeten. De har det gemensamt att de vill ha till yrke att bestämma hur andra skall leva sina liv. Det skiljer dem från hederligt arbetande folk. Efter nittonhundratalets kommunreformer och att partimedlemsavgifterna ersatts med partistöd direkt ur statskassan är kontaktytan med det produktiva samhället minimal.
De valda vill inte ha det på något annat sätt. De föredrar journalistkåren som surrogat för folket eftersom den är av samma skrot och korn som de själva. Sedan den politiska klassen isolerat sig är det inte att förvånas över att de utvecklat beteenden som inte skulle tolereras ute i samhället. Deras bristande kognitiva vighet är i ljuset av detta ej heller märkligt. Det var inte deras fattningsförmåga som ledde dem dit de är.
När någon gång en erfaren person som åstadkommit någonting rejält i ett liv före politiken väljs så kan det antingen leda till goda resultat som i fråga on Gösta Bohman, eller som i fråga om professor Odd Bengtsson, till omotiverat klander och utfrysning från de som själva intet duger till.
I vårt valsystem har valmanskåren ett mycket begränsat, för att inte säga obefintligt, inflytande över vilka som kommer att påstå sig representera den.
”De föredrar journalistkåren som surrogat för folket ”
En mycket mycket intressant tanke eftersom varje journalist värd namnet känner att hen representerar folket till 100% och får betalt för det.
Menard Du det? Men de uttrycker hela tiden ett sådant förakt för folket och umgås mest med varandra.
Man blir inte politiker för att man kan något.Inte ens för man tycker något.Man bara känner något.Det är det som är huvudsaken.Liksom.
En sak är ju hur kommunalpolitiker beter sig, vilket är illa nog, men hur beter sig våra ministrar. Jag tror nämligen deras beteende smittar av sig nedåt i hierarkin.
Jag såg detta klipp från riksdagsdebatten nyligen och blev oerhört bedrövad över hur vår inrikesminister beter sig i talarstolen. Arrogant, dryg och direkt obehaglig. Jag anser även personligen, att han ljuger och inte svarar på frågorna.
Han är ändå en ministern högt i rang och han står i talarstolen i Sveriges högsta beslutande organ. Skärpning!
Utbildning: En termin kriminologi vid Stockholms universitet enligt Expressen.
https://www.youtube.com/watch?v=_0O5_DkAq2I
Jag har nu också sett detta klipp och finns det någon obehagligare person än Anders Ygeman? Han har en översittarattityd och ett von oben beteende som är skrämmande. En sådan person har inget i politiken att göra! Lögnare och personer med ovanstående attityder ställer bara till ett helvete för landets medborgare.
Jag tycker alla KF-lokaler delvis bör fyllas med helium. Känsloporren blir liksom inte lika förförisk med smurf-röst…
Dessutom, när det räcker med att känna behöver man inte lägga så mycket tid på själva ämnet.Man vet ju vad man känner liksom.Man vet också vilka känslor man ska vädja till för att kunna nå en känslogemenskap.Alla sunda människor kan förväntas känna samma sak.De vridna själar som inte gör det är naturligtvis psykopaterna och dödsknarkarnazisterna.Känslan att vara god bräcker det mesta.Inte minst när man kan förvänta sig att andra ska erkänna en enligt samma känsla.
Den som känner mest vinner.Som DN:s vinnare Johan Hilton, en hen som känner mycket ska ni veta.
http://www.dn.se/kultur-noje/johan-hilton-groteskt-musikval-i-megafonernas-omtalade-video/
Du tror inte det var SD:s avsikt att framkalla den här reaktionen då? Nej, naturligtvis inte; de är ju alla tiders grabbar som alltid argumenterar hederligt och sakligt och aldrig har något baktanke med att ställa till med bråk. Eller hur?
Man kan tycka att det är lite trångsynt av dig som efter alla år på webben mycket väl borde veta att det är omöjligt att bemöta konspirationsspridare och haverister.
Skillnaden mot USA är i första hand att förslag som SD:s överhuvudtaget inte tas upp till diskussion. Lika lite som man diskuterar huruvida Förintelsen ägt rum eller jorden är platt.
Det finns många skillnader mellan USA och Sverige när det kommer till bevakning av politiken, och politiken i sig.
Vad beträffar motionen: Mycket möjligt. Det är ju uppenbarligen väldigt lätt att skapa dessa känslostormar, som att trycka på en knapp. SD lyckas gång på gång. Det är ändå fascinerande att politikerna inte själva ser detta utan i stället går upp i talarstolen och låter känslorna storma fritt, som om de befann sig vid det egna köksbordet och ingen annan såg dem.
Men är det negativt med gråtande politiker, känslosamma, gapande och allmänt känslostyrda? Får de mindre gehör för sin politik? Kändisar, t.ex. Malena Ernman, Schyffert, Nicklas Strömstedt, Petter, Di Leva visar sina känsloyttringar. Förut talade SD om att övergå från fakta till att appellera till röstberättigades känslor. MP med Fridolin har länge levt på känslor. De sitter i regering. Lööf ökar i opinionen nu med känslor! Reinfeldt var manipulativ och med ”öppna hjärtan” ledde han landet i 8 år!
Högern har för få artister och komiker som sjunger och diskuterar snöflingornas (många politiker i 7K och journalister) brister. Hur kan vi bli mer känslosamma… och appellera till människans känslor?
Hur många i en demokrati har förnuftet att se igenom fasaden? Om det påverkar dem gör de det. Men annars går de till arbetet, dricker sin öl och tar fram Aftonblaskan. Jag är cynisk. Jag erkänner!
Christer Sandelin är ett exempel på en invandringskritisk artist, som är av typen att kunna beskriva känslor i text. Mer sådant behöver vi. Kanske en sång där Sandelin förklarar hur dumbommarna i 7K förstör landet. T.ex. kunde refrängen gå: ”Ni ser inga baksidor med folkutbytet, enbart en stor klump människor att beskatta. Ni ser aldrig Rinkeby, bilbränder, för ni bor inte där. Hmmmm! Ni ser bara Rosenbad och har löner på 70 tusen per månad. Ni har knappt bildning att förstå er på samhällsproblem. Ni är taffliga människor utan verklighetsförankring. Hmmm, mmmmm, politiker, ge er iväg. En ny våg kommer, hmm aaaah.”
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article21614104.ab
Jag försöker skilja på politiker, dvs politiska makthavare, och artister. De har, eller bör åtminstone ha, olika roller. Di Leva kan sjunga känslosamt om öppna gränser, men av makthavare förväntar jag mig mer än känslor. Mer än hjärta.
Men skiljer folket på artister och politiker? Om det påverkar individen, bryr den sig om fakta. Om den inte påverkas, vill den ha känslosamma tal. Därför SD också framfört att de ska börja ägna sig mer åt känslosam politik, än faktabaserad.
SD indolenta…..vari ligger indolensen att begära att få räkenskaperna på bordet?
Jag blir så trött på alla blogginnehavara som hela tiden måste demonstrera att de är anti SD.
Fö är du mycket läsvärd….
Har du sett debatten?
Jag är för övrigt anti alla partier.
”Jag är för övrigt anti alla partier.”
För all del!
Men är inte det även en väldigt bekväm utväg?
Det är klart att det är. Men jag kommer aldrig bli partipolitisk igen, helt enkelt därför att partipolitiken är rutten och korrumperad. Det gäller alla partier. Sedan finns det grader i helvetet och givetvis vettiga personer med ärliga ambitioner i alla partier. Men systemet som sådant korrumperar och fördummar.
du behöver inte gardera dig ständigt.Vi vet att du inte är SD:are och vänstertvånget att hela tiden ta avstånd är numera inte lika strikt som i fornstora dagar.En och annan Nisse kommer naturligtvis till och från kräva det ändå, men det kan du bara inte gardera dig emot.
Hej.
Är det din definition av bråk: att anse och kräva att offentliga utgifter redovisas för den beskattade medborgaren?
Om det vore deras avsikt att framkalla reaktionen är egalt – vad för slags reaktion är det vi talar om, och varför just denna reaktion?
Konspirationsspridare och haverist är alltså din benämning på att en kommunalpolitiker vill veta hur kommunens utgifter ser ut i detalj, och hur stora de är.
Kan du inte presentera ett sakargument för att inte redovisa invandringens kostnader?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Men tycker du, Nisse, att SD:s krav var obefogat? Bör man inte redovisa vart kommunens pengar tar vägen? Eller ska det finnas stora kommunala utgifter som anses ha så ädelt syfte att de som betalar inte ska veta vad det kostar?
Man kan alltså säga att det är SD:s fel att alla tiders grabbar från andra partier visar sig vara känslo-vulkaner istället för sakliga politiker?
Vad tror du om vädret förresten? Kan det vara SD:s fel att det snöat i Gävle?
Det synes uppenbart att våra beslutande församlingar till skrämmande stor del befolkas av mentalt störda personer. Detta är förmodligen ett av huvudskälen till att det håller på att gå fullständigt åt pipsvängen med detta land. Tyvärr finns det dock fler faktorer som spelar in. En av dessa faktorer är det folk som röstar på mentalt störda personer att företräda dem.
V
Jag har sedan många år haft en tes. Vill du skaffa dig makt utan att ha kognitiva förutsättningar till det i exempelvis näringslivet, kan du alltid bli politiker eller fackpamp.
Akademisk examen betyder idag inte att du behöver vara särskilt intelligent. Där har man satsat på kvantitet i stället för kvalitet. Titta till exempel på Södertörns Lekskola, som fostrat sådana nötter som Henrik Arnstad, som inte ens lyckades avsluta sina historiestudier trots att han uppgav det i sitt CV. Han verkar nu ha nischat in sig som ”vetenskapsjournalist”.
Ja det är riktigt illa. Jag skäms över våra politiker och jag skäms över att vara svensk.
REBECCA WEIDMO UVELL har läst motionerna till MP:s kongress.
En rätt seg Lördagkväll är räddad även om skrattet fastnar lite i halsen när man inser att det här är ett regeringsparti och inte bara dårarnas paradis.
http://uvell.se/2017/04/29/forbudspartiet-mp-strikes/