Kristna, muslimer och ateister. Centerpartister, socialdemokrater och sverigedemokrater. Libertarianer, ”antirasister” och socialliberaler. Personer med värdegrund, utan värdegrund eller fel värdegrund. Kan vi hitta ett sätt att samsas i det nya Sverige?
Kanske finner vi en stor orsak till den omtalade polariseringen i de sociala medierna. De formar vår bild av samhället, våra åsiktsfränder och våra meningsmotståndare. Det är alltid svart eller vitt. Ofta tillspetsat. Sällan generöst tolkat.
Det är i sociala medier vi märker att våra vänner plötsligt tycker tvärtom som vi, ser vilka föreningar och aktiviteter de gillat och vilka upprop de deltagit i. När olikheter med de vi trodde oss vara så lika blir uppenbara, sätts vår tolerans för olikheter på hårt prov.
De sociala medierna skapar och tillgängliggör ett slags åsiktssociogram av oss alla. Öppet och ocensurerat kan vi se vad våra släktingar, barndomsvänner och kollegor tycker och tänker. Inte sällan leder det till att gamla vänner tar avstånd från varandra. En kommentar eller en länk kan räcka för att du ska ligga pyrt till.
Samtidigt kan vi såklart inte skylla polariseringen mellan medborgare och medier, väljare och valda samt olika etniska och religiösa grupper enkom på Twitter, Google och Facebook. Utspel på 140 tecken begränsar visserligen vårt utrymme att föra koherenta resonemang – men det är samtidigt ingen som tvingar oss att skriva där. Nätet är trots allt bara en spegelbild av hur vi människor förmodligen alltid har varit.
Grunden för den växande polariseringen är egentligen något annat, nämligen en politisk utveckling som gått för långt. På en rad områden har politiker likt en åderförkalkad lokförare bara tutat och kört, struntat i alla nyktra varningar och därmed medvetet eller omedvetet dragit isär samhället och faktiskt gjort ibland bra idéer en otjänst.
I en strävan efter ökad valfrihet för föräldrar och elever har den svenska skolan blivit en marknad där snart sagt allt är tillåtet. Könssegregerad undervisning och könsuppdelade skolbussar är ett resultat av detta. Den enorma betygsinflationen en annan. Motreaktionen blir föga förvånande förbud mot religiösa friskolor, kanske friskolor över huvud taget, och begränsningar i det fria skolvalet. Valfrihetens fiender vinner mark därför att valfrihetens vänner gick för långt.
I migrationspolitiken kan en motsvarande utveckling skönjas. Genom att släppa alla tyglar har så omfattande problem skapats att idén att helt stänga gränsen vinner ökat stöd. I stället för en sansad och avgränsad politik som gagnar både invandrarna och mottagarlandet har Sverige utsatts för ett storskaligt migrationspolitiskt experiment byggt på pseudoargument om ”vinster på sikt”.
När pendeln svänger för långt åt ena hållet kommer den likt en naturlag att förr eller senare slå tillbaka. Hårt. Det är denna motreaktion vi nu bevittnar på område efter område. Det politiska, mediala och kulturella etablissemanget förfäras. Uppenbarligen utan att begripa att det var de som svingade pendeln åt andra hållet tidigare.
Nu står vi där vi står. Saker och ting är som de är. Mitt optimistiska jag tänker att det i vårt heterogena och komplexa samhälle borde gå att hitta en gemensam grund att stå på. Att det våra olikheter till trots måste finnas en väg. Men det förutsätter att alla bjuder till.
I dagens polariserade politiska klimat börjar jag blir lite orolig för att vi närmar oss någon sorts punkt där vi helt enkelt inte kan leva tillsammans i frid längre. Där en sorts självvald separatism blir enda utvägen. Där vi fortsätter att hålla oss på varsin kant, såsom på nätet så ock i verkligheten.
Gentemot vissa grupper är denna separation synnerligen oproblematisk: det finns ingen gemensam grund att bilda tillsammans med rasideologer och folkmordsapologeter. En sådan har aldrig funnits. Ej heller finns intresse för en sorts tyst fred med nyrasisterna inom identitetsvänstern. Dessa grupper ska alltid bekämpas med öppet visir.
Men vi andra kanske kan hitta någon sorts gemenskap. Eller har det gått så långt att det helt enkelt inte går?
Tidigare bloggat:
Ofredsår
”Kanske finner vi en stor orsak till den omtalade polariseringen i de sociala medierna.”
Orsak och verkan..
Det skulle alltså finnas ett kausalsamband mellan sociala media och polariseringen?
Där sociala media orsakar polarisering och inte tvärtom?
Jag tror inte att sociala medier, och sättet på vilket de fungerar, ORSAKAR, polarisering utan snarare spär på den. Som jag skrev är nätet en spegelbild av oss människor, men det möjliggör för oss att se varandra mycket närmare och mer intimt än någonsin tidigare. Vilket får följder.
Med andra ord så är felet politikernas och medias?
Alltså inte sociala medias?
Åter igen: sociala medier skapar ju inget i sig, de är endast sätt för oss att kommunicera och förmedla åsikter, nyheter etc. Däremot bidrar deras konstruktion till det vi kommit att kalla åsiktsbubblor. Dessa finns redan men de förstärks av hur de sociala medierna är konstruerade. Hur detta i sin tur påverkar oss och vår tolerans gentemot oliktänkande utanför nätet är väldigt svårt att svara på. Ett intressant ämne för framtida studier.
En journalist anser självklart att sociala media bär skulden.Någon måste ju vara skyldig och dessutom så haltar medias ekonomi betänkligt.Två flugor i en smäll s.a.s.Vänsterliberala journalister tycker sig alltså ha hittat en optimal lösning.Likt forna tiders munkar skrivandes för hand som förbannandes Gutenberg med prästerskapets välsignelse.
”Kan vi hitta ett sätt att samsas i det nya Sverige?”
Det enkla och mest uppenbara svaret är, som det ser ut i nuläget, nej det går inte.
Den som inte tål att få motargument är ingen vettig människa. I ett sunt samhälle kan vi diskutera med varandra och ibland vara överens om att vi tycker olika. Om vi tycker väldigt olika på många punkter får vi nog fundera på om den andra människan går att umgås med överhuvudtaget. Är det en arbetskamrat eller en nära släkting får vi kanske bara konstatera att vi talar väder när vi träffas, i övrigt sköter vi oss själva.
”Gentemot vissa grupper är denna separation synnerligen oproblematisk: det finns ingen gemensam grund att bilda tillsammans med rasideologer och folkmordsapologeter. En sådan har aldrig funnits. ”
Den vita medelklassen i alla länder uppvisar empiriskt extremt starkt segregationsbeteende, baserat både på ras och kultur. Samtidigt är en stor majoritet av dem väldigt ivriga att ständigt flagga för att de inte är rasister. En meningsfull andel flaggar också för att de inte har något emot andra kulturer, även om denna andel nu snabbt krymper.
Det praktiska resultatet av detta hyckleri är att medelklassen påtvingar den vita underklassen en ”berikning” som de själva absolut inte vill ha, även om de hävdar motsatsen. Detta resulterar självklart i väldigt starka spänningar, när underklassen gradvis begriper vad som pågår.
Vidare biter medelklassen över tiden sig själv i svansen, för efter ett tag når berikningen även deras områden. De hamnar då i en intellektuellt väldigt jobbig sits, samtidigt som deras fysiska levnadsförutsättningar försämras via den berikning som de tidigare trodde att endast underklassen skulle drabbas av. Denna kombination av motgångar kan leda till allt möjligt, t.ex att man röstar fram en ”stark man” eller lämnar landet. Men oftast leder den inte till vad som borde vara uppenbart, nämligen ett erkännande av det egna hyckleriet.
Sen finns den den snabbt växande gruppen MENA immigranter, som inte alls inser att deras roll är att vara tacksamma mångkulturella maskotar. Tvärtom har de, i högst grad, en egen agenda. Denna krockar våldsamt med alla ”toleranta” ideal och över tiden måste övriga grupper antingen kämpa emot, fly eller underkasta sig.
Utlandssvensk
Alice T har mycket träffande beskrivit hyckleriet och klassföraktet hos den svenska medelklassen och det finns stöd i forskningen för den slutsatsen. Medelklassen delar nämligen arbetarklassens syn på migration/integration med de skulle aldrig medge det utan fortsätter med sitt hyckleri om att hylla multikulturen med inte vilja bo i den.
http://www.gp.se/ledare/teodorescu-stanken-fr%C3%A5n-klassf%C3%B6raktet-1.4190908
@ Fd Fp,
Jo, jag känner till den forskningen som refereras. Likväl är det utmärkt att du länkar. Fler behöver inse att hela mångkulturbygget vilar på rent extremt hyckleri.
Rasister och anti-rasister har i princip identiska preferenser angående var de vill bo. Skillnaden är att anti-rasisterna dels ljuger om sina bevekelsegrunder, dels gör allt de kan för att andra ska drabbas av det som de själva vill slippa.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att det inte finns några verkliga anti-rasister. Det finns bara folk som ljuger, både för sig själva och andra.
Sanandaji talade redan för några år sedan om hur det inte finns multikulturalister, men däremot anti-anti-multikulturalister.
Hej.
Mycket bra beskrivet.
Jag har mer än en gång beskådat förändringen i åsikt hos svenska bekanta när de bosatt sig i områden med låg procent invandrare, och då sådana med ”VVVV”.
Från att ha haft åsikter i linje med ’Sverige är svenskarnas land’ och ’utvisa alla kriminella och alla bidragsparasiter’ till ’Jag tror på värdegrunden. Vi har en plikt att hjälpa alla som behöver’ på ett halvår enkom för att de inte längre är direkt exponerade för mångkulturen.
Bonuskul därför att flertalet kräver protektionistisk politik på alla områden [utom invandringen] men röstar över hela fältet.
”Jag byggde mig en hönsgård;
satte Mickel till vakt
Jag gjorde mig en fårhage;
bjöd in Gråpäls till slakt
Jag lade tak på stol;
bjöd alla och envar
Jag varken vakade,
väpnade eller värjde;
blott minnet lever kvar”
Så kommer Sveriges runsten att lyda, om där blir kvar någon att resa den.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”VVVV” ?
Villa, volvo och vovve känner jag till, men vad är den fjärde? Värdegrund?
Hej.
Tiden går och tekniken förändras… video, skall det utläsas.
Villa, Volvo, vovve, video.
Värdegrund sitter dock som en smäck!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Perfekt utveckling av uttrycket!
Min syn är att sociala medier möjliggör snabba hätska reaktioner som leder till uppblossande hatiska drev. För att det skall uppstå drev behövs en kritisk massa av lättantändliga ”tyckonomer” som alla kan se och läsa varandra. Denna massa fanns typ bara på skolor förut. Men idag uppstår den lätt på nätet – med liknande konsekvenser.
Man kan även ta det steg längre. Iom att denna möjlighet i dag finns så drar den också till sig personer som älskar att dreva och mobba.
Genom krigshistorien har den tekniska utvecklingen gått från en situation där man måste bära personligen hand på sin fiende och därigenom se den skada och det lidande man orsakar, till en situation där man idag är helt isolerad från detta.
Man kan se sociala medier i samma belysning. Man kan lätt skada sitt utvalda offer men har samtidigt en bekväm distans som effektivt filtrerar bort lidandet. Att sola sig i glansen av kompisarnas gillande går däremot bra.
I korthet: Sociala medier har förmågan att förstärka det otrevliga hos människan. Sannolikt skulle världen må betydligt bättre utan twitter.
Utifrån termen ”folkmordsapologeter” kan man illustrera vilken hopplös sits den ”toleranta” medelklassen sitter i.
Muslimer är den i särklass snabbast växande gruppen i Sverige. I denna grupp, finns det en väldigt hög andel ”folkmordsapologeter”. Hitler är en hjälte i stora delar av MENA och det finns hur många rapporter som helst om att det i princip är omöjligt att bedriva undervisning om förintelsen i skolor med stor inslag av muslimer.
Samtidigt har vi en växande politisk rörelse i de flesta västländer som verkar för att olika restriktioner ska införas mot muslimsk immigration och rätten att leva som troende muslim.
De ”toleranta” sitter klämda mellan dessa krafter. I praktiken gör de allt de kan för att undvika att deras barn kommer i kontakt med muslimer, men samtidigt måste de hävda att de inte ser något problem att samexistera. Vidare måste de ta avstånd från ”högerextremisterna”, även om de i praktiken helt instämmer i den politik dessa förordar.
Så länge det går att bosätta sig i helvita enklaver, kan detta hyckleri fortgå. Men i fallet Sverige närmar vi oss med stormsteg den punkten där detta inte kommer att vara möjligt, annat än för en väldigt liten grupp verkligt rika.
Det blir nog ”spännande”, det här…..
Lars Vilks prickade huvudet på spiken med sin rondellhund. Hans teckning visar egentligen en skvader – en helt omöjlig kombination.
Till evig åminnelse av det omöjliga bör därför ett exemplar av Vilks rondellhund placeras på Drottninggatan i Stockholm och om det finns ytterligare ett exemplar så kan det inramat placeras på en väl synlig plats i Riksdagshuset.
Jag tror att det upplösta ”åsiktsmonopolet” utgör en av grundorsakerna till polariseringen. Hade vi alla delat exakt samma bubbla; där alla fick samma nyheter, med samma vinklar och med samma analyser så är jag övertygad om att vi hade varit i ett betydligt bättre läge.
I stället för hätska debatter om värderingar så tror jag vi hade haft mer konkreta och lösningsfokuserade samtal om hur t.ex. integrationen kan lösas. Troligen utifrån de mer traditionella ekonomiska höger- och vänsterperspektiven. Kanske skulle det då i stället för främlingsfientligheten finnas en stark opinion för riktigt radikala skatte- och strukturreformer?
Jag tror att ett delvis mer auktoritärt politiskt styre kommer att bli nödvändigt för att hantera den situation som råder. En väsentlig del av detta måste vara återskapande av ett ”åsiktsmonopol”, där dagens vildvuxna åsiktsanarki på sociala medier och på ”alternativa” medier helt enkelt plockas bort med fast och bestämd hand. Detta kan genomföras genom en kombination av lagstiftning och med samarbete tillsammans med sociala nätverk och Internetoperatörer. Jag tycker mig se att sådana åtgärder är på väg.
En starkare kontroll över åsiktsbildning och åsiktsspridning behöver dock inte stå i kontrast till frihetlig ekonomi, eller en i övrigt hög grad av individuell frihet.
@ Patrik,
”I stället för hätska debatter om värderingar så tror jag vi hade haft mer konkreta och lösningsfokuserade samtal om hur t.ex. integrationen kan lösas.”
Ok, kan inte du börja? Hur löser vi ”integrationen”? Jag är ärligt intresserad av dina förslag.
Troligen har du rätt i dina funderingar kring återskapandet av ett ”åsiktsmonopol”. Jag instämmer helt i att ”sådana åtgärder är på väg”.
Sen delar jag inte din uppfattning om att en ”starkare kontroll över åsiktsbildning” kan förenas med ”en i övrigt hög grad av individuell frihet”. Det låter som friterad glass……
Men helt klart är att mångkultur endast kan fungera under ett auktoritärt system. Lika klart är att när det blir muslimsk majoritet så ställs detta, förr eller senare, om från mångkultur till monokultur, men det fortsätter att vara auktoritärt.
Lika lite som det gamla Sverige går att återskapa går det att nyskapa ett åsiktsmonopol.Som så många andra länder med för stora inre konflikter är Sverige redan kört.
De skyldiga börjar bli medvetna om det nu.Deras rädsla för att det också ska drabba dem är tydlig.
Har sett liknande analys som svar på frågan ”vad är PK?”. Svar: ”Ett försök att hitta alltid gällande moral-etik-förhållningsregler efter att ’Gud, Konungen, Fosterlandet’ fått stryka på foten.”
(En gren av PK var som starkast under Thatcher och Reagan vilka knappast var vänster!)
Jag delar din uppfattning i denna text något som varit mitt starkaste argument mot den fullständigt vansinniga politik som både S, alliansen och åter S bedrivit.
Politiken har drivits på tok för långt i samtliga områden. Politiken och våra myndigheter är utom räddning, pendeln slår tillbaka i en allt för hård och okontrollerad rörelse. Problemet är att allt för få har förstått denna problematik och detta kommer skapa extrema motsättningar, och detta är nu oundvikligt. Det finns inte en enda myndigheten som inte har gått för långt.
Men precis som du säger så är det våra politiker tillsammans med media som drivit pendeln så extremt långt bort från medborgarna/majoriteten. Så skulden för polariseringen är deras till 100%. De sociala medierna har bara varit medborgarnas räddning…Förutom pendeln så kan förklaringen även ges via en en sluten cirkel. Demokrati, demokratur, anarki, diktatur, revolution och demokrati. Ett för fritt och liberalt blandsamhälle där alla vill åt olika håll och så även kan. Hamnar tillslut i oundvikliga kollisioner.
Jag är också orolig för om detta verkligen går att lösa? Jag är tveksam.
Jag är absolut inte intresserad av att mitt land och trygghet ska anpassas till något annat. Jag vill snarare få tillbaka det Sverige som gått förlorat. Det handlar inte om att stänga in Sverige i någon grotta eller bli grottmänniskor som inte följer teknikutvecklingen och utan samarbeten utanför våra gränser.
Men som med allt så måste det finnas tydliga spelregler. Vi svenskar ska aldrig behöva känna oss rotlösa eller felplacerade i vårt eget land. Detta är vårt land och ska så alltid vara…..
Den sista meningen trodde jag att jag aldrig skulle behöva säga eller rättare sagt för tio år sedan så tänkte jag inte ens i dessa banor. Bara en sådan sak. Tyvärr så tror jag inte att våra politiker har förstått problematiken. Förändringarna är en handlingsplan om en tiopunktsprogram i fickformat samt terrorövningar såsom vi har brandövningar och sedan kärlek och kärlek till alla!
Bra och nyanserad kommentar tycker jag! Det du skriver om att du aldrig trodde du skulle behöva uttrycka att vi svenskar måste kunna uppleva att Sverige är vårt land känner jag väl igen. Det är ganska mycket jag uttrycker nu som jag aldrig trodde jag skulle tycka var viktigt tidigare. Jag tror att detta är trögheten i förändringen bland många svenskar. Det handlar om ens djupt ingrodda självbild. Jag minns tillfället när jag själv för ett par år sedan insåg att jag i stora drag tyckte som SD. Min självbild fick sig en rejäl törn. VEM var jag med dessa värderingar. Jag som röstat på MP, sossarna under Persson osv. Jag tittade mig i spegeln och såg en annan person. Så jag var alltså en av DEM!!! Brunskjortorna.
Nuförtiden har jag gett upp hoppet om mig själv som en GOD och FIN medelklassare och beundrar hämningslöst Geert Wilders för hans mod att kämpa för europeiska värderingar, Marine le Pen för hennes gränssättande gentemot EU osv. Jag bryr mig inte om huruvida de på sin kammare är groteska rasister. Jag går på vad de säger, och känner att jag håller med.
Vi svenskar behöver göra upp med vår moraliskt högtstående sossesjälvbild. Vi som gick i skola på 70-talet har en hel del att jobba med eftersom vi har hela vår kropp och själ fullproppade med propaganda. Själv läser jag med nöje just nu David Anderssons ”Med skuldkänslan som drivkraft” och får mig en del intressant till livs angående Sveriges och säkert fler västländers sedan 60-talet genomsyrade känsla av skuld inför t.ex. muslimska länder och deras medborgare.
@ Svea,
”Så jag var alltså en av DEM!!! Brunskjortorna.”
Välkommen i gänget!
Glöm inte att skaffa tuggtobak och en banjo! Lite kul måste man ha, även som lågpannad rasist!
Jag skulle snarare säga att det är de traditionella medierna .t.ex. Public Service i kollaboration med akademiker (inom humaniora) som skapat situationen under en mycket lång tid.
Att ständigt beskylla andra för att vara onda eller i alla fall ha fel, samtidigt som man har ofelbara gullegrisar är det absolut säkraste sättet att skapa motsättningar vare sig det är i skolan, på jobbet eller samhället i stort.
Om man sedan gör allt man kan för att andra inte ens skall få komma till tals, ja då…
Angående frågan här om vi alla kan leva tillsammans, förefaller det lämpligt att påminna om denna:
http://www.theonion.com/article/northern-irish-serbs-hutus-granted-homeland-in-wes-305
Där har ni verklig mångkultur! De som tror att detta går att lösa, dvs att man kan få alla dessa grupper att fredligt samexistera under ett juridiskt system, har rimligen bevisbördan.
PS.
The Onion är en satirpublikation och just detta inlägg har vi debatterat tidigare på Hans gamla blogg. Jag kommer inte ihåg vem som först la upp det, men vill gärna tacka vederbörande. Förutom att inlägget är rent hysteriskt roligt, tjänar det utmärkt som startpunkt för en principdiskussion om mångkultur.
DS
Jag brukar posta den emellanåt. Alltid aktuell.
Den mest praktiska lösningen på sikt är förstås att Sverige delas upp på ideologisk bas och folkutbyten genomförs så rationellt och fredligt som det bara går. Norrland kan bilda två självständiga stater. Alla godhetsänglar där får startbidrag och enkel biljett till självvald ort söder om Dalälven. Stockholm, Göteborg, Malmö och eventuellt några fler storstäder bildar självständiga, religiöst och/eller etniskt rentvättade enklaver. De godhetsänglar som av någon anledning inte trivs i något av dessa jordiska paradis har hela Svealands och Götalands inland att bosätta sig i. Övriga Norden och resten av världen kommer andlöst att följa detta storskaliga mångkulturexperiment. Den humanitära stormakten kan åter rycka fram på bredast möjliga front!
@ Sixten,
Det finns ganska många historiska exempel på delningar av länder med stora muslimska minoriteter. Relativt fredliga var t.ex delningen av Indien och Greklands frigörelse från Ottomanerna. Mindre fredligt var det i gamla Jugoslavien.
Problemet i Sverige är främst att de olika grupperna inte är demografiskt stabila. Muslimerna tillväxer helt extremt fort, samtidigt som gruppen svenskar krymper långsamt.
Det mest sannolika utfallet är att svenskarna gradvis fördrivs eller utrotas. Det är även helt möjligt att de tillåts att leva som en hunsad minoritet under ganska lång tid, ungefär som kopterna i Egypten.
Delning av landet är mindre sannolikt, men inte omöjligt. Det fodrar dock främst att svenskarna återskapar en stark gruppidentitet samt blir villiga att tydligt hävda sina intressen, med våld om så krävs.
Men även en delning lär leda till väldigt påtagliga och permanenta problem. Ett område som Malmö skulle nästan säkert utvecklas till ungefär det vi nu ser på Gazaremsan, med permanent hysterisk befolkningstillväxt kombinerat med bedrövligt ekonomiskt utfall och våldsamma utfall mot ”grannländerna”.
Det finns troligen inga civiliserade lösningar på den typen av problem…..
Enligt WVS är (var?) Sverige världens mest sekulariserade land och det land där tilliten mellan medborgarna är (var?) störst. Afrika och mellanöstern är motpolerna. Då är kulturkrockar naturligtvis oundvikliga. 1975 beslutade som bekant en enig riksdag att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle. Man skulle kunna tro att detta var att öppna en dammlucka, men av propositionen framgår att ett viktigt syfte var att underlätta ANPASSNING till det svenska samhället. Dels förutsåg knappast någon att invandringen skulle komma att domineras av lågutbildade araber och afrikaner utan av som dittills arbetskraftsinvandring av europeer, dels har anpassning (ungefär assimilering) blivit ett skällsord, inte minst pga den postmoderna identitetspolitikens genomslag, en politisk inriktning som uppfanns på 70-talet. Och så har vi fått dagens samhälle där konflikterna inte framför allt är de traditionella mellan höger och vänster utan i minst lika hög grad mellan ”globala utopister” och ”nationella realister”. Redan vid 3-4% ”mångkultur” i närområdet röstar medborgare med fötterna och white flight blir resultatet. Utvecklingen har redan gått så lång att det kommer att ta minst ett decennium att bryta utvecklingen under förutsättning att traditionella socialdemokrater och moderater får ett dominerande inflytande på bekostnad av nyliberaler och postmodernister.
@ Klas,
” Utvecklingen har redan gått så lång att det kommer att ta minst ett decennium att bryta utvecklingen”
Det var optimistiskt! Kan du utveckla hur detta ska gå till?
Som du korrekt påpekar, blir det vit flykt vid 3-4% ”mångkultur”. Hur ska man undvika att samtliga områden i Sverige passerar rakt igenom denna tröskel de närmaste åren, för att inte tala om det kommande decenniet?
Vidare har Sverige redan nu, med all sannolikhet, högst andel muslimer i västvärlden. Realistiskt ligger vi på minst 10%, men det kan även vara 12%. Om 10 år kan andelen lätt vara det dubbla, dvs 20-25%. Hur ska man kunna hantera detta? Är det möjligt att ha en sådan hög andel muslimer och samtidigt fortsätta som ett fungerande västland? Jag kan inte se något som tyder på detta, men lyssnar gärna på motargument.
Rent ekonomiskt kommer det också att bli extrema påfrestningar. Andelen av befolkningen som lever av bidrag eller låtsasjobb kommer att explodera. Något som ens påminner om en välfärdsstat kommer att vara helt omöjlig om 10 år. Ska man då tillåta extrema skillnader i levnadsstandard? Kommer migranterna snällt att acceptera att bo i papplådor och putsa skor, eller tar de till våld?
Intuitivt måste jag instämma i Utlandssvensks bedömningar. Jag kan inte se några realistiska möjligheter att göra något åt islamiseringen, om man inte först monterar ner samhällets malignt cancerösa främre halva: hela makteliten, medvetandeindustrin, välfärdsindustrin och statskramandet. Den viktiga bakre halvan är ju nästan osynlig i det offentliga rummet – alltså hela infrastrukturen, produktionsapparaten och den gammalsvenska arbetskulturen. Det är möjligt att just detta kan isolera sig och förbli intakt och konkurrenskraftigt, t o m börja blomstra om statens bläckfiskarmar släpper sitt grepp. Radikal kirurgi måste tillgripas och det enklaste sättet vore att Norrland bryter sig loss och låter alla smarta godhetsänglar och ras- och könsfixerade söderöver konfronteras med sina egenhändigt skapade problem. Bakom en välbevakad gräns! Ett stort aber är dock att Norrland är mycket rött, omedvetet och splittrat. Men där finns också ett mycket starkt missnöje med Fjollholmen och den behändiga möjligheten att tippa problembarn av alla sorter där kan säkert väcka entusiasm. I yttersta nödfall är det bättre att hugga av benen än förlora hela kroppen, tyckte visst Jesus…
@ Sixten,
”det enklaste sättet vore att Norrland bryter sig loss”
Det har hela vägen funnits ett moment 22 i alla separatistiska funderingar i Sverige. Jag har deltagit i debatter angående detta så länge det har funnits ett internet och man hamnar alltid på samma ställe. De delar av landet som är mest berikade, är även de där det finns starkast opinion mot mångkulturen. Detta innebär att om man vill hitta en plats att starta en separatiströrelse, måste man välja mellan hög grad av mångkultur eller obefintligt stöd från lokalbefolkningen……
Men kanske finns det nu nya möjligheter! Att hitta en kommun som inte är drastiskt berikad men samtidig har hög andel SD supporters verkar inte omöjligt. Och uppsidan skulle vara helt hysterisk för en sådan kommun, om den bröt sig loss. Den skulle lätt kunna bli ett litet Schweiz…..
Hej.
Nej.
Kan du samexistera fredligt med någon som har din undergång som sitt slutmål?
Antingen måste du kuva din motståndare med våld eller lura/locka din motståndare att anamma din civilisation som sin egen.
Kunde Kartago och Rom samexistera?
Kan Israel och palestienier samexistera?
Kan islam samexistera ens med sig själv?
Kunde nationalsocialismen samexistera med någon annan?
Kunde katarerna samexistera med katolska kyrkan?
Konflikt är nästan oundvikligt; vissa folk, som de skandinaviska/nordiska är både konfliktundvikande och konflikträdda/-förnekande. Andra, som de semitiska och turkiska är konfliktsökande och rentav konfliktidealiserande.
Det bästa Europa, nu och tills islam genomgår sin reformation (om någonsin), kan skapa är väpnad vaksam fred, eller på sikt gå under via folkutbyte. Invasiva och aggressiva arter ersätter alltid mer passiva, och människor är inget undantag.
Hårda och i svensk, amerikansk och europeisk nutid hårda och kontroversiella ord måhända, men tyvärr sanna. Den som inte vakar och med vapen värnar sitt utan när en religiös tro om alla folks förbrödring är säkerligen (garanterat) en i anden och tanken godare människa än den som tänker som jag, men bara den ene lägger sina ättlingars liv och öde i främlingars välviljas vågskålar.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”Det bästa Europa, nu och tills islam genomgår sin reformation (om någonsin), kan skapa är väpnad vaksam fred, eller på sikt gå under via folkutbyte. ”
Jag instämmer! Nu återstår det bara att välja…..
Hej Hans! Seriös fråga: Hur definierar du etiketterna ”rasideologer” respektive ”folkmordsapologeter”?
Rasideologoer är personer med ett rasideologiskt tankegods, typiskt nazister inom NMR och tidigare Svenskarnas parti. Folkmordsapologeter finner vi inom ytterkantsvänstern men också inom stora delar av den folkkära kulturvänstern.
Det som finns i USA brukar ju komma till oss, är ett ordspråk. De demografiska förändringarna börjar bli snarlika USA:s. Vem talade om Sverige och USA som lika förut? Nu skiljer sig enbart bidragsstaten från att Sverige nästan är identiskt med USA. Likheter är bland annat de demografiska förändringarna. USA var tidigare 90 % vitt. Nu är det cirka 60 % vitt och många städer har helt blivit svarta ghetton. Sverige var innan 70-talet helt vitt. Nu har Sverige antagligen en demografi som har 40 % vita, 10 % svarta, 30 % från Mellanöstern och Nordafrika och 20 % från övriga kontinenter. (Jag måste utgå från mina observationer där jag bor, eftersom SCB inte redovisar etnisk härkomst.) Demografiskt är Sverige mycket likt USA. California kan inte ens Republikanerna vinna längre i och med den sydamerikanska invandringen. California var tidigare ett fäste som Republikanerna alltid vann, nu har de 30 % av rösterna där. Det talas också om en Calexit, det vill säga utbrytning från USA. Vänsterliberalerna vill inte ha Trump som president. Det talas också om en Texit, Texas utbryter från USA. Texasborna vill inte ha vänsterliberal president. Två sidor kolliderar för det är för stora skillnader mellan styret.
Européerna är snart en minoritet i USA. Européerna är antagligen en minoritet i Sverige i nuläget. Kommer de vita européerna i Sverige på säg 20 % av befolkningen bli behandlade väl i ett framtida Sverige? USA röstar 87 procent av den svarta befolkningen och 70 procent av sydamerikanerna på Demokraterna. Demokraterna har under senare tid blivit ett identitetsparti likt Feministiskt initiativ och Miljöparitet. Det är mycket därför USA blivit extremt splittrat under senare tid. Inte många utanför storstäderna identifierar sig med Caitlyn Jenner eller Rosie O’Donnell. Och hur många i Sverige utanför Enskede, Midsommarkransen och Majorna i Göteborg identifierar sig med Kakan Hermansson eller Lady Dahmer? Inte att förglömma att de demografiska omvandlingarna bidrar mycket till klyftorna, men identitetspolitik och minoriteters rättigheter utan skyldigheter bidrar naturligtvis till splittring.
Hur förmodar ni våra nysvenskar röstar? På SD eller Moderaterna? Ingen chans. Det blir vänstern, Miljöpartiet och några röstar på sossarna när de har representanter (identitetspolitik blir viktigare för varje år för dem) från varje grupp: etnisk, religiös respektive sexuell läggning.
Magne,
sedan skäller dessa vänstermänniskor och liberaler på Visegradsländerna för att de inte vill ha en omfattande invandring från arabvärlden. Det finns en stor anledning till att de inte vill ha det.
Häromdagen var det en artikel av Mats Johansson på Svenska Dagbladets ledarsida där han skrev om femtekolonnarna i Väst. Jag tänkte att det måste handla om den elit som vill underminera våra samhällen med stor muslimsk invandring från arab-världen. Det handlade inte om det utan om de politiker i Väst som gillar Putin.
Det finns heller ingenting som talar för att Sverige inom några år kan stänga gränserna mot tredje världen. Några hundra tusen anhöriginvandrare är på väg. Ungefär 35 000 per år söker asyl och en betydande del i gruppen arbetskraftsinvandrare är anhöriga till tidigare asylsökare. Afrika går från 1 miljard till 4 miljarder människor detta sekel. Turkiet imploderar och asylsökare vill hit. Folk accepterar inte längre en tillvaro i tredje världen. Sverige står med armarna öppna och bidragen redo. Därtill tilldelas flest PUT för arbetskraftsinvandrare till Irak, Iran, Indien och Thailand. Alltså kan man lägga till 30 000 PUT per år till människor från dessa platser.
Visst vi kan diskutera på bloggar, men i verkligheten kan vi enbart beskåda befolkningsbytet och hur nationen förvandlas framför våra ögon. Det är annat för folk här på bloggen som bor i utlandet. De kan åtminstone beskriva situationen utan att se eländet.
Vet att svenskar försöker behålla en gnutta optimism. Därför blir det smärtsamt att läsa Utlandssvensks betraktelser och analyser av det nutida och framtida Sverige. Vi är smärtsamt medvetna om att han ger oss ett troligt scenario, och vi vill inte alltid ta del av det. Men tack ändå Utlandssvensk för ditt engagemang för Sverige och svenskarna.
Fd Moderat ger med sina platsbeskrivningar och belysningar av kåkstadsliberaler välbehövliga uppslag till bloggen. Alltid nödvändigt att få reda på vilka platser i Stockholm eller i mellanstora och mindre städer som blivit arabiska med klanstrukturer och öppen kriminalitet. Därutöver vilka kåkstadsliberaler som givit nya knäppa förslag.
@ Magne,
Det är smärtsamt för mig också! Hela orsaken till att jag inte kan släppa saken är just att jag känner väldigt starkt för Sverige.
Men nästan alla våra problem bottnar, enligt mig, i en ovilja att se den krassa verkligheten och den empiri som finns. Om jag kan bidra till att några fler lyckas se igenom de rosa dimmorna som länge har dominerat debatten, är jag nöjd.
Sen tycker jag att många här, som du och fd moderat, levererar utmärkta inlägg och nog ofta kan ge mig en match vad gäller svartsyn!
Slutligen är det nog så, om jag ska vara ärlig, att jag skriver mest för min egen skull. Alla behöver vi väl något sätt att hantera det som sker. Och det jag gillar bäst med denna bloggen är nog det genomgående väldigt trevliga tonläget, även om det mest är elände vi pratar om.
Då är det dags att berätta att jag också har dragit utomlands. Jag bor numera i Spanien.
Jag har sålt min lägenhet och börjat plocka ut mina pensionspengar då jag är övertygad om att politikerna kommer att försöka röstköpa nyanländas röster med att sno pensionspengar.
Så man kan säga att det är min svartsyn och oro över ett Sverige som har gått förlorat som fick mig att lämna landet.
Fd moderat,
Det var som f-n!
Jag tittar på ”vinterhus” i Marbella! Troligen kommer vi att hyra något nu i vinter för att kolla runt. Vi har bott ett tag i Marbella, en gång i tiden.
Var i Spanien hamnade du?
utlandssvensk,
jag har bosatt mig i närheten av Malaga i Benalmadena. Det ligger inte så långt ifrån Marbella.
Om ni köper ett hus där får vi ha en Fristads-träff och skåla för Hans.
”Nu skiljer sig enbart bidragsstaten från att Sverige nästan är identiskt med USA. ”
Jo, det finns väl en större bidragsapparat i Sverige, för migranterna.
Att t.ex du, som ung vit man, skulle kunna få mer bidrag i Sverige än i USA, är jag däremot inte så säker på. Mitt intryck är att välfärdsstaten i Sverige i princip redan har upphört, om du är en vit svensk. Om du får det svårt, åker du ut på gatan…… Troligen finns det klart mer ”stöd från samhället” i Schweiz för ”vanligt folk”. Dessutom finns det gott om regler här som på olika sätt prioriterar den infödda befolkningen för t.ex billiga bostäder och jobb. Dvs tvärtom mot Sverige.
Det är ju så enkelt. Repatriera de flesta som kommit sedan Reinfeldtepoken tog sin början. Bara de som slagit djupa rötter i Sverige får stanna kvar.
För ett tag sedan var jag i Ljungby, ett ställe jag veterligen aldrig har besökt tidigare. Det var en märklig upplevelse för jag såg inte några kulturberikare förutom tre araber som drev pizzerian mitt i stan. Därutöver var det en svensk man med en thailändsk fru plus två östasiater i butiken jag handlade. I övrigt var det ingenting. Det fanns inte ens tiggare utanför butikerna.
Är det någon som vet hur detta har gått till? Eller har jag missat något? Finns det en massa araber där men som inte visar sig på stan?
Det är i vilket fall stor kontrast till Vällingby Centrum som vi brukade besöka tidigare. Där går det inte att handla längre. Flera av mina vänner har också slutat att handla där.
För att svara på bloggpostens fråga, nej, vi kommer inte att kunna leva ihop. Vi ser redan nu att de som bor i de kulturberikade områdena inte vill ha med oss att göra utom i ett avseende. De vill ha våra pengar. I övrigt skiter de fullständigt i oss. Det är därför de kastar sten på polis, brandkår och ambulans. Problemet med om vi drar in deras bidrag är att det kommer att leda till våldsamma upplopp där statens våldsapparat inte kommer att räcka till.
Det har nu gått så långt i det svenska förfallet att Danmark och Norge diskuterar att återinföra passkontroller mot Sverige för att stoppa den svenska kriminaliteten. Politiken med totalt öppna gränser kan leda till att länderna runt Sverige väljer att stänga gränserna mot Sverige. Vad har vi vunnit på den politiken?
Det känns inte som om den förda politiken har gjort att Sverige kommer att komma i vinnarhålet.
Bara en kort kommentar till Blogg Master Hans samt Ulandssvensk, f.d. moderat, Magne, Rikard m.fl. Hans blogg med kommentarer är en högt värderad läsning. Komplementet med kommentarsfältet är mycket uppskattat. Det är berikande att notera att andra har liknande synpunkter och funderingar och inte minst slutsatser som man själv har ensam på ”kammaren”. Att dessutom den intellektuella skärpan är knivskarp och ofta får en att göra nya reflektioner är lärorikt. Stort tack till er alla…
Tack till alla. Bor själv utomlands sedan många år och pendlar mellan hopp och förtvivlan. Kanske håller det ihop tills föräldrarna … nej, jag vet inte om jag orkar tänka tanken ut.
Jämnåriga (drygt 40) får väl som minst börja ”jaga”.