De sociala medierna har förändrat det mediala landskapet radikalt på väldigt kort tid. Dess genomslagskraft har inneburit att journalister, politiker och nyhetskonsumenter börjat förhålla sig till varandra på ett nytt sätt.

Den positiva delen av denna utveckling är att journalistiken har demokratiserats. Alla kan nu i princip vara sin egen nyhetsförmedlare, och det fina med sociala medier är att de inte är diskriminerande i sin struktur. Alla kan nå ut till alla.

Just detta har börjat skava betänkligt hos många journalister och utgivare som ser att publiken har blivit lättrörlig och inte längre placerar public service, DN och kvällstidningarna på en journalistisk trovärdighetspiedestal.

Medier ägnar sig därför alltmer åt att följa och rapportera vilka artiklar som delas i sociala medier och försöka klämma åt den som gjort sig skyldig till delningen. Det spelar ingen roll om det som delas är sant. Budbäraren är avgörande, vilket innebär att det är helt OK att dela något vinklat och tendentiöst från SVT (som nyheten om antalet utrikesfödda som kommit i sysselsättning) men oacceptabelt att dela något sant från en så kallad hatsajt.

SVT har nu öppet och ogenerat kommenterat sitt initiativ att börja granska anonyma Facebooksidor, däribland min bloggkollega Fredrik Antonssons sida ”Rädda Vården” i vilken verkliga fall rapporterade i mainstreammedier uppmärksammas.

SVT förklarar att de vill göra människor uppmärksamma på att stora Facebookgrupper drivs av ”avsändare som har en agenda”. Därefter skriver SVT-journalisten Karin Ekman, ansvarig för sociala kanaler, något som får mig att tappa hakan:

Dessa dolda opinionskrafter överger och trasar sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen.

En grupp i sociala medier i vilken det sprids länkar till nyheter om verkliga händelser är alltså enligt SVT ett sätt att ”trasa sönder den öppna samhällsdebatten och de fria samtalen”. Detta är ett fullständigt häpnadsväckande uttalande från en public service-medarbetare. Jag kan inte tolka dessa skarpa ord som annat än uttryck för en stigande panik för att något håller på att gå förlorat för de stora mediehusen. Makten.

Det som återstår i detta förändrade läge är att använda licensmedlen för att leta upp, jaga och stämpla alla som bedriver opinionsbildning på ett sätt som inte passar de statliga medierna. Ett billigt sätt att göra detta är att hålla koll på vad folk delar i sociala medier. Vilka länkar som delas och med vilka kommentarer. Och sedan inleda Operation Stigmatisering.

Denna utveckling är oerhört oroväckande. I Kina, där regeringen har total kontroll över alla inhemska appar och sociala medier, finns nu möjligheten att kartlägga allas beteende online och lägga pussel. Hur rättroende ditt beteende är kan påverka dina möjligheter att avancera i karriären, få banklån och i värsta fall avgöra din frihet. På detta sätt kan människor uppmanas att bli mönstermedborgare.

I Sverige kastas ingen i fängelse för vad de har delat i sociala medier, men vi har andra sanktionsmetoder. Det sociala straffet som följer av stigmat kan vara illa nog och innebära utfrysning och förlorad kontakt med vänner, släkt och arbetskollegor. Och som vi har sett är det heller inte ovanligt att illasinnade hör av sig till vederbörandes arbetsgivare för att försöka påverka dennes försörjning.

Noterbart är att ingen av de sajter eller Facebooksidor som hamnat i SVT:s skottglugg har en tydlig vänsterprägel. Det är inga SVT-journalister som granskar sanningshalten i det Expo påstår om faran från svensk nazism (en fara som, vill jag påstå, nästan alltid har överdrivits), som ger sig på tidningen ETC eller extremfeministiska och ”antirasistiska” Facebooksidor. Ändå har SVT mage att beskylla två utpekade Facebooksidor för att ”ha en agenda”.

Särskilt tydlig blir reaktionen om du råkar ha ett politiskt uppdrag. Då är det oerhört känsligt att dela artiklar från vissa sidor, oaktat sanningshalt. Men bara vissa.

Jag har inte gjort en mediesökning på rubriker som ”Moderat kommunalråd läste Aftonbladet – avgår” eller ”Miljöpartist citerade tidskriften Dagen – nu tvingas han lämna alla uppdrag”.

Men jag har inget minne av att någonsin ha sett sådana rubriker under min uppväxt. Att sparka folk för att de delat en text i sociala medier är ett nytt fenomen och det är framför allt ett fenomen som bara drabbar vissa.

Häxjaktens tid är här.

Tidigare bloggat:
När värdegrunden blir en krypgrund

Läs även:
Fnordspotting
Lars Anders Johansson: Fisken ruttnar fortfarande från huvudet