Nyanlända tar svenska namn för att lättare få jobb, berättar DN. ”Det är klart att det är rasism när man inte kan få ett jobb på grund av sitt namn och inte för sina färdigheter”, säger Mohammad som numera heter Sebastian. Den som vill kan förstås hitta rasistiska strukturer i allt. Men låt oss i stället titta på några alternativa förklaringar till att den arbetssökande som heter Niklas lättare får jobbet än den som heter Ahmed.
Sätt dig själv i arbetsgivarens sits för ett ögonblick. Någon har sagt upp sig för att pröva sina vingar någon annanstans. Du måste anställa en ny person. Helst vill du ha en med lång erfarenhet som inte behöver läras upp. Beroende på bransch är detta i dag mer eller mindre ett önsketänkande. Du får vara glad om du hittar någon med rätt utbildning. Erfarenhet är en bonus.
Du lägger ut annonsen och väntar. Många svar inkommer, men de flesta är ointressanta då de sökande saknar rätt utbildning. De söker jobbet ändå eftersom Arbetsförmedlingen kräver det av dem. Några sökande verkar dock intressanta. Här finns en Lisa, en Fatima, en Ahmed och en Daniel. Fatima och Ahmed kommer från Irak respektive Afghanistan, de har varit i Sverige i tio respektive fem år. Fatima är lite äldre och har en utbildning från sitt hemland, Ahmed har utbildat sig i Sverige. Både Lisa och Daniel är uppvuxna i Sverige och pratar perfekt svenska.
Att anställa är stort. Till följd av den svenska anställningstryggheten är det särskilt viktigt att en rekrytering blir rätt från början, annars hamnar arbetsgivaren i ett väldigt prekärt läge. Man kan inte bara sparka folk i Sverige – det krävs väldigt mycket för att en anställd ska kunna avlägsnas från sin tjänst. Samtidigt behöver du erbjuda en längre anställning, helst tillsvidare, om du vill få bästa tänkbara sökande till tjänsten.
Vad gör du? Ger du Fatima med den utländska utbildningen chansen? Testar du Ahmed? Eller väljer du det på förhand trygga alternativet Lisa eller Daniel? Att en arbetsgivare väljer det sista alternativet gör inte denne till rasist. Snarare till en försiktig general. Genom att välja den med ett svenskt namn – givet allt annat lika mellan de sökande – minimeras ett antal risker. Du behöver inte sätta frågetecken för utbildningen (Fatima) eller språket (Ahmed).
En tredje aspekt som har mindre med företagsklimat och mer med kultur och igenkänning att göra är att det rent krasst kan spela roll om den som anställer känner igen namnet i fråga. Det kanske känns ”tryggare” att välja någon som heter som din granne, styvfar eller barndomskompis. Ett namn du kan uttala och har någon sorts relation till. Ovetenskapligt och dumt, måhända, men någonstans rätt mänskligt.
Av många skäl är det således klokt att byta namn om man flyttat till ett helt nytt land och en kultur som skiljer sig mycket från hemlandets. Om jag hade flyttat till Kina hade jag inte kunnat gå omkring och heta Hans längre. Det hade komplicerat vardagslivet ganska mycket (och transkriberingen av mitt namn blir ”hàn sī”, där ”sī” uttalas som ”död”). Jag har redan tagit ett kinesiskt namn som jag använder på plats. Visserligen inofficiellt och givetvis står det inte i mitt svenska pass. Men särskilt diskriminerad kan jag inte påstå att jag känner mig när de ibland ignorerar mitt svenska och frågar efter mitt kinesiska namn. Anpassning är a och o om man vill fungera väl i ett annat land. Sedan kan man tycka vad man vill om det i stunden.
Avslutningsvis kan vi jämföra med USA, där förkortningar och amerikaniseringar av utländska namn är kutym. Heter du Alberto kommer du oundvikligen att kallas för Al, Abdullah kan bli Abe och så vidare. Det finns inget elakt uppsåt i detta, amerikaner är generellt sett inte så duktiga på att uttala utländska namn (att lyssna till John McCain försöka uttala ”Ahmadinejad” är som jänkarna brukar uttrycka saken ”hilarious”), och det som är mest praktiskt brukar också fungera.
Studier visar att det är låg eller ingen utbildning som är boven till det stora utanförskapet bland utrikes födda. De som har en hög utbildning klarar sig bra. Men såväl detta som allt som skrivits ovan saknar betydelse i den rådande diskursen. Ty den som söker rasism skall finna rasism.
”Sätt dig själv i arbetsgivarens sits för ett ögonblick. Någon har sagt upp sig för att pröva sina vingar någon annanstans. Du måste anställa en ny person. Helst vill du ha en med lång erfarenhet som inte behöver läras upp. Beroende på bransch är detta i dag mer eller mindre ett önsketänkande. Du får vara glad om du hittar någon med rätt utbildning. Erfarenhet är en bonus.”
Vilka branscher är det som det är ett önsketänkande att finna någon med kompetens eller erfarenhet? Min upplevelse är att arbetsgivaren nästan alltid anställer folk med tidigare erfarenhet. Svenskar utan erfarenhet eller ungdomar har exakt samma problem, förutom att de i högre utsträckning fixat gymnasiet och inte anställer Diskrimineringsombudsmannen vid allvarliga ”kränkningar”.
Socialtjänsten och sjukvården. Inom soc får vi vara glada för att få en nyutexaminerad till tjänsten, inom vården raggas det folk redan innan de avslutat utbildningen. Och i byggbranschen söker man folk utomlands nu, hur lätt det är att få folk med stor erfarenhet har jag lite svårt att uttala mig om.
”Du lägger ut annonsen och väntar. Många svar inkommer, men de flesta är ointressanta då de sökande saknar rätt utbildning. De söker jobbet ändå eftersom Arbetsförmedlingen kräver det av dem. Några sökande verkar dock intressanta. Här finns en Lisa, en Fatima, en Ahmed och en Daniel. Fatima och Ahmed kommer från Irak respektive Afghanistan, de har varit i Sverige i tio respektive fem år. Fatima är lite äldre och har en utbildning från sitt hemland, Ahmed har utbildat sig i Sverige. Både Lisa och Daniel är uppvuxna i Sverige och pratar perfekt svenska.”
De där personerna får anställning på socialtjänsten och sjukvården. Exemplet med personerna hade mer passande varit i trädgårdsyrken, sophantering, serveringspersonal, receptionister, SL-medarbetare, handelsyrken. Där är det svårt om man inte har tidigare erfarenhet, talar språket korrekt etc. Det är likadant för ungdomar, särskilt de som inte har fixat gymnasiet.
Byggbranschen har jag bekanta som arbetar inom. Att de inte får folk är en sanning med modifikation. Det är lägre kostnader och arbetare har mindre krav när de är från Bulgarien, Slovakien och Polen, än etniska svenskar eller invandrare.
Företagen lägger arbetet på underleverantörer, så de behöver inte heller sköta rekrytering eller på samma sätt engagera sig i den anställde. De ger minilön till bulgaren, han tjänar 130 kr/timme och underleverantören kanske tar 180 kr/timme totalt för att tillhandahålla bulgaren och själv få en intäkt om 50 kronor, medan svensken ska ha 240 kr/timme.
Snickare är högbetalda, tjänar efter full praktik 40 000 kronor i månaden hos de stora byggföretagen. Säg till dem att de ska ned till 28 000 kronor i månaden, och säg det till Byggfacket. Det kommer inte ske i Sverige. Vet inte heller om det är önskvärt. Att folk ska kunna tjäna bra, är för mig en självklarhet.
Magne har nog inte förstått att liberaler tycker det är moraliskt försvarbart att låta svensk arbetarklass konkurrera med hela världen. Om de konkurreras ut av utlänningar och blir ett nytt trasproletariat så c’est la vie. Bara det sköts av marknadens osynliga hand så är det kosher.
Sälj ut resterande industri till utlandet och importera coolies till de kneg som återstår så blir liberalen så nöjd att han rodnar. Det fulaste som finns är protektionism.
Negativa generaliseringar eller negativ särbehandling baserat på etnisk tillhörighet eller ursprung är alltid rasism. Inte särskilt allvarlig sådan, kanske rent utav ett allmänmänskligt beteende som inte leder till deporteringar och folkmord, men dock är det rasism. Här likväl som i Kina.
Vilket givetvis SD-fanboy:en Hans inte vill kännas vid som något icke-önskvärt som bör motarbetas.
Nej, det är inte ALLTID rasism. Säkerligen finns det företagare, såväl som individer i alla sammanhang, som är och beter sig rasistiskt. Men som jag visade i en rad exempel kan det finnas fullt legitima skäl (ur ett företagarperspektiv) att välja en svensk framför en person med utländsk bakgrund i vissa fall. Jag tror att fler företagare hade varit villiga att ge fler människor en chans om vi hade haft mer flexicurity på svensk arbetsmarknad.
Nisse? Kan det vara så att lika barn leka bäst?
Titta på den befintliga arbetsmarknaden världen över så kan man generalisera och påvisa att det är vanligare att kvinnor anställer kvinnor, män anställer män, svenskar anställer svenskar, irakier anställer irakier, syrier anställer syrier osv. Min fråga till dig är om hela vår värld är rasistisk, feministisk och maskulinistisk? Visst kan denna ordning ändras ibland och det är via hot, kvotering, trender eller för att helt enkelt en viss kategori kommer att passa bättre för rollen en andra kategorier.
Har jag ett företag som ska exportera till Mellanöstern väljer jag självklart en person som passar för just det ändamålet, punkt slut. Alla rekryterare och chefer har ett ansvar och det är att rätt person ska hamna på rätt plats. Allt för företagets bästa och alltså inte för att leka politik eller rättviseadvokat.
Hans han svara själv på detta ser jag.
Men förutom vad Hans redan beskrivit skulle jag vilja hävda att SPRÅKET är så väldigt viktig i många yrken.
Inte så att man behöver en perfekt språkkunskap överallt, men i kommunikation med andra så är det överlägset så att ett bra språkbruk (både muntligt och skriftligt) gör det så mycket enklare och snabbare i kommunikationen.
För att inte tala om vad fel ord ibland kan skapa för problem!
Många invandrare kan kommunicera med svenska, fast i varierande grad.
Om kommunikationen brister p.g.a. begränsad språkkunskap, eller om arbetet därav tar längre tid…
…ja då är det ju ett lätt val för en arbetsgivare vem man skall välja.
Kan t.o.m. vara mer värt att prioritera en enkel kommunikation med en ”svensk”, än att den sökande (av utländsk härkomst) har något bättre utbildning i övrigt.
Sen är det rimligen också så att en person av utländsk härkomst som har lärt sig väldigt god svenska i både tal och skrift, har lättare att kommunicera över ”kulturella barriärer”. Mer framåt och intresserad av att utveckla sin nya tillvaro så att säga.
Detta gäller precis var man än befinner sig i världen!
Hej.
Om en generalisering vilken är värderande är rasism om den är negativ (enligt vems måttstock?), är den då inte lika rasistisk om den är positiv? Bägge fallen är ju just en subjektiv generaliserande värdering.
Testa att istället jämföra ett generaliserande påstående mot empiriskt tillgängliga data, t ex följande:
A ”De flesta kineser har, jämfört med västeuropéer, sneda ögon.”
Är påståendet rasistiskt?
Är påståendet värderande?
Är påståendet sant, falskt, eller delvis sant/falskt?
Jämför sedan medan följande påstående:
B ”Kinesernas sneda ögon är vackra/fula.”
Är påståendet rasistiskt?
Är påståendet värderande?
Är påståendet sant, falskt, eller delvis sant/falskt?
A är en generell utsaga om verklighetens beskaffenhet, och kan vara sant eller falskt (eller ha grader av sant/falskt); B är ett normativt omdöme och är därför varken sant eller falskt då objektiv måttstock saknas.
För att kunna få B att passera som A måste du alltså skapa och undersöka data – i fallet med anställning och namn behövs mer bevis än en anekdot.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
”O Romeo! Hvi är du Romeo?”
Satiriska The Onion hade under sin guldålder en påhittad uppställning över bäbisnamn populära bland vita, svarta och asiater (år 1999):
http://www.theonion.com/graphic/most-popular-us-baby-names-7296
Sedan finns samma sak inom grupperna också. Som Carlin sade i ”Guys named Todd”:
”Soft names make soft people. I’ll bet you ten times out of ten, Nicky, Vinnie, and Tony would beat the shit out of Todd, Kyle, and Tucker.”
När jag hellre anställer Anders än Ronny som ny ekonomichef, är det också rasism? När jag förutsätter att Mahendras ingenjörsexamen (Pune + MIT) är bättre än Antons (KTH)?
Jay Leno brukade kalla Ahmadinejad för ”Imanutjob”.
Jag brukar säga att svenska språket är viktigast. Min far är finsk och mamma sa att vi fick bara tala svenska hemma.
Om det jag beskrivit är rasism, är rimligen detta också rasism:
”LO öppnar för lägre löner till nyanlända”
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/lo-presenterar-ny-arbetsmarknadsmodell
Hela vårt samhälle är en bädd av rasist-minor. Det är ett trassel som inte går att trassla upp.
Är du en schysst och normalbegåvad människa så är det bara att strunta i ordet rasist. Som sagt det är bara ett ord som har tappat poängen, tyvärr!
Det märkliga i sammanhanget är väl att svenska myndigheter tillåter att utländska medborgare bostatta i Sverige byter namn?
Lägg sedan till att alla i dag får hjälp med att skriva sina CV:n och personliga brev om det inte vore så så kanske Mohamed med ansökningshandlingar skrivna på perfekt svenska hade blivit kallad till intervju. Har bekanta som jobbade med rekrytering redan för 20 år sedan där all utbildning skedde via arbetsgivaren den enda krav var att man talade och skrev svenska. När han hade kallat några med utländska namn med språkligt korrekta ansökningshandlingar och det vid intervjun visade sig att de knappt kunde göra sig förstådda på svenska så slutade han just för att slippa ödsla tid att kalla folk med utländska namn.
Förr eller senare poppar de praktiska riktiga problemen upp som bara måste lösas.
Akademiska diskussioner om vad som är och inte är rasism enligt någon expert/forskare får hanteras på Södertörn.
Tack
Utsäkta en personlig käpphäst, med ”skola” är en pluralform, inte en låta gammaldags-form. Alltså: antingen ”de som söka…skola finna” eller ”den som söker…skall finna”
Ingen anledning att be om ursäkt, jag uppskattar alltid språkliga korrigeringar. Ändrat.
Utgångspunkten är felaktig. Invandrare och svenskar med
samma arabetsmarknadsrelevanta utbildning har samma
chans att få jobb. Se Sanandaji Massutmaningen,
Att märka en vara felaktigt ändrar inte dess innehåll.
Kalla dig vad du vill, pratar du inte flytande Svenska och har den utbildning som krävs så är dina chanser mindre.
Snarare så visar väl namnbytet, som kan liknas vid falskskyltning, på en manipulativ karaktär?