Varför vände sig britterna mot EU? Varför ökar stödet för antietablissemangspartier runt om i Europa? Och hur kommer det sig att förtroendet för politiker och medier minskar? Folkpartisten Jasenko Selimovic försöker bena ut orsak och verkan och landar i ett antal intressanta slutsatser som fler elitpolitiker i Sverige borde ta åt sig av.
Jag är inte överens med Jasenko Selimovic gällande hans syn på EU, men jag tror att hans analys av varför förtroendet för etablissemangsmedier och politiker sjunker är rätt träffande. Selimovic skriver att de etablerade politikerna och medierna ”gör självmål hela tiden” och trots att verkligheten de facto har förändrats går etablissemanget kvar längs gamla upptrampade stigar.
Problemet är naturligtvis att folkförförarna delvis har rätt. Världen är inte längre uppdelat i ”west and the rest”. ”West” förlorar allt mer i betydelse, FN är överbyråkratiserat, och ett mångkulturellt samhälle kräver insatser som vi inte har utfört. Dessa korn av sanning har sedan överdrivits. Frågan är i stället varför vi andra missade att erkänna problemen och bekämpa dem.
Att förtiga och förringa har länge varit en strategi från politiker och medier, och det slår nu tillbaka med full kraft. Det finns ett sätt att bekämpa ryktesspridning: transparens. Det finns ett sätt att komma till rätta med ett växande missnöje: skönmåla inte utan presentera konkreta lösningar på verkliga problem. Mycket mer än så begär faktiskt inte den genomsnittlige väljaren.
De övriga partiernas reaktion på Sverigedemokraternas intåg i riksdagen 2010 är ett skolboksexempel på hur man inte ska agera. Det började med vänsterledaren Lars Ohlys vägran att sitta i samma sminkloge som Jimmie Åkesson men kom omgående att handla om konkret politik. Fredrik Reinfeldts instinktiva reaktion på SD:s riksdagsinträde var att införa tvärtommetoden. Han inledde ett samarbete med Miljöpartiet, vilket gjorde en redan generös migrationspolitik ännu generösare. Hur det gick i valet fyra år senare vet vi.
Alla som ville diskutera den rådande migrations- och integrationspolitiken tillrättavisades – Tobias Billström tvingades be om ursäkt offentligt efter att ha nämnt ordet ”volymer”. Det är inte konstigt att kritikerna tystnade. En obehaglig hallelujastämning upprätthölls och varade ända fram till Reinfeldts avgång.
Sedan Stefan Löfven bildat regering med MP vägrade han envetet att bjuda in SD-ledaren till överläggningar när alla andra partiledare bjudits in. Metoden att isolera och begränsa ett partis inflytande står varje regeringsbildare fritt att utöva, men den kommer vinna allt mindre legitimitet när det isolerade partiet representerar en allt större andel av väljarna.
Därutöver har vi den barnsliga tron på att politiken handlar om en svartvit strid mellan ont och gott. Den skapar en minst sagt besvärande dissonans mellan den höga svansföringen och de åtgärder som politikerna plötsligt blir nödda och tvungna att genomföra.
Bara några veckor före riksdagsvalet 2014 förklarade alla partier, helt i denna anda, att Åkesson är en människoplågare som vill stänga vår, för alltid öppna, gräns. Men efter valet stängde de den själva och trodde att medborgarna skulle svälja tricket.
Detta agerande ökar inte direkt trovärdigheten för de så kallade etablerade partierna. 2013 anklagade Löfven den dåvarande migrationsministern Tobias Billström för att ha ett ”avhumaniserande språk” när denne önskade tala om vilka volymer av migranter Sverige klarar att ta emot. Reinfeldt var som bekant lika kritisk. Drygt två år senare gör Löfvens egen regering helt om och inför gränskontroller, ID-kontroller och klubbar ogenerat stora delar av Sverigedemokraternas migrationspolitik rakt av.
På några månader minskade asylinvandringen med 95 procent – händelsevis just så mycket som SD tidigare föreslagit. Det som var ont då blev gott nu. Då var det oacceptabelt att ställa migrationskostnader mot välfärden. Nu talar regeringen stolt om hur den tar ansvar för välfärden genom att minska asylinvandringen. Den här sortens hyckleri går inte väljarna förbi och bidrar, tror jag, till ett växande missnöje.
En annan viktig poäng som Selimovic lyfter fram är bristen på politiskt ansvar. Migrantkrisen 2015, vars effekter på det svenska samhället vi ännu inte kan överblicka, har förklarats som exceptionell och omöjlig att förutspå. Detta är regeringens officiella linje och eftersom de borgerliga partierna är högst ansvariga för den politik som möjliggjorde krisen kan de inte gärna säga något annat. Flyktingkrisen har därmed förvandlats till ett Guds verk. Något den lilla människan inte kunde påverka eller förutspå.
Bilden är falsk. Som jag påpekat otaliga gånger fanns det redan hösten 2014 tydliga indikationer på att 2015 skulle bli ett rekordtufft år för svenskt asylmottagande (jag bloggade om det den 4 november 2014). Migrationsverket spådde uppemot 105 000 asylsökande för det år som väntade. Finansminister Magdalena Andersson avfärdade de kostnadsökningar som detta kunde antas medföra med den torra kommentaren att ”det är den typen av saker vi hanterar varje dag i finansdepartementet”.
Om politiker ljuger för att undkomma det egna ansvaret för en ohållbar situation, om de kraftigt underskattar stora nationella problem och om de skönmålar på ett sätt som fjärmar väljarna från politiken, varför ska vi lita på dem nästa gång?
Ovan melodi är tyvärr bara en, nuförtiden, i mängden melodier som ljuder från självspelande pianon i borgerliga miljöer. Få är de som kompositerar egna stycken där själens inlevelse och vanmakt vrider sig på partituret och där resultatet bryter med förhärskande musikaliska ideal. Det finns bara en väg framåt, ut med det gamla – in med något nytt. Så länge dagens musikaliska magistrat håller i taktpinnen fortsätter de spela variationer på samma tema.
På tal om grandios självbild:
Selimovic: ”fascismen, kommunismen och nationalismen, dessa genuint europeiska ideologier”
han är lite sent ute, den gode Jasenko, han liksom batra-kinberg som aldrig kommer bli statsminister, eller någon annan sorts minister öht.
när man som politikerna/journalisterna har levt i en fantasivärld tillräckligt länge har den reala världen hunnit ändra sig så mycket att de har blivit irrelevanta.
tåget har gått och ett nytt politiskt landskap håller på att skapas i väst.
”varför ska vi lita på dem nästa gång?”
Det är, enligt mig, en ytterst relevant fråga.
Rimligen måste man, som ett minimum, ta hänsyn till två aspekter på de olika alternativen:
1. Vilken politik de säger sig företräda.
2. Vilken trovärdighet de har.
Flera av 7K partierna har objektivt förlorat all trovärdighet. Om man under mer än 10 år går runt och ständigt upprepar att ”politik X är det enda humana alternativet och politik Y är ren och skär ondska” är det omöjligt att sen hastigt byta från X till Y utan att all trovärdighet är borta. M är här den mest renodlade syndaren och i ett frisk land borde det partiet inte kunna existera. S och MP ligger inte långt efter.
De enda 7K partier som kan sägas ha någon trovärdighet kvar är C och V. Notera att jag inte uttalar mig om vad jag anser om deras politik, utan endast om det är trovärdigt att de kommer att stå för vad de presenterar.
Om man gillar mångkultur och massinvandring, är det rimligt att rösta på V eller C. Dessa partier företräder den linjen och det finns goda skäl att tro att de kommer att sträva efter att genomföra den om de får många röster.
Men om man inte gillar dessa fenomen, finns det bara ett riksdagsparti att rösta på, nämligen SD. De är det enda partiet som i den frågan både står för en restriktiv politik och har trovärdighet.
Sen välkomnar jag nya partier! Men 4% spärren är ganska tuff.
V har så enkelspårig politik att alla vet var man har dem – huvudet rakt mot väggen, det kommer aldrig att ändras. C vet man däremot aldrig var man har nuförtiden. Traditionellt så har det varit småföretagarnas parti (inkl. bönderna) men inget parti har väl någonsin så totalt svikit sina kärnväljare. Det är mycket konstigt att C alls finns kvar. Men det kan man ju säga om alla de gamla partierna just nu.
Senaste YouGov:
1 503 personer intervjuades under perioden 17-20 mars.
V 8,7 (+0,6)
S 22,0 (-1,5)
MP 3,5 (-0,4)
SD 23,9 (±0,0)
C 12,5 (+0,7)
L 6,5 (+2,3)
KD 3,0 (-0,6)
M 15,4 (-1,6)
YouGov var näst bäst, efter Sentio, på att förutspå SDs resultat 2014.
Siffrorna här verkar i stort bekräfta bilden från Sentio, men med en viktig skillnad. Här ser det nämligen ut som att L ligger klart över 4%. Om vi fick ett valresultat som detta, borde Löfven sitta säkert i Sagerska huset.
Det blir spännande, det här……
Ja den som inte tror 7-klöverns politiker mangrant läser opinionsundersökningar tror väldigt fel.Inte minst efter C:s senaste frivolt.Lööf står inför många jobbiga frågor nu.
För mig saknar Selimovic all trovärdighet. Ullenhag som minister och Selimovic som statssekreterare publicerade den ökönda regeringssidan om ”fakta om migrationen” som fylldes av lögner. De ljög också om utvecklingen av utanförskapsområden genom att manipulera undersökningsmetoder. Som lök på laxen är Selimovic numera fälld av EU för olämpligt uppträdande mot sina underordnade.
Kappvändande opportunist är han.
Till Selimovics försvar vad gäller EU verkar hela historien konstig.
http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/maciej-zaremba-om-europarlamentets-reprimand-mot-jasenko-selimovic/
Attentatsmannen i London visar sig inte vara en etnisk engelsman mitt i livet.Ingen chock direkt tänker någon men att MSM numera släpper igenom bilder som gör det möjligt att konstatera är chockartat.
http://www.friatider.se/jihadisten-khalid-masood-knivhogg-cafeagare-som-hamnd-for-rasism
Född Adrian Russell Elms år 1964 av en 17-årig vit mor, afrikansk far, uppvuxen i Kent.
Nu blir folk förvirrade. Det handlar ju bara om kultur, inte etnicitet. Väl?
Hur kan en halvafrikan som uppfostras av sin brittiska mor i ett hel-engelskt samhälle inte bli en god brittisk medborgare?
Hmmmmmm
Tror du det blir bättre om Alliansen – med Annie ”Öppna gränser” Lööf – tar över?
Ärligt talat så verkar väldigt få politiker förutomdetdärfördömdapartiet förstått varför det spårade ut. Nu är S+MP rätt schizo i frågan, men vad är Alliansen? Vad vill dom? Vad tycker dom? Nu låtsas jag att det finns en Allians förvisso.
Det hela är bisarro-världen numero femtio-elva. Att folk röstar på Sverigedemokraterna är inget jag kan argumentera mot längre för alla andra vet inget om något och om de vet något så tycker de si och sedan så och sedan…
*RYCKER PÅ AXLARNA*
Här är en pikant fråga: tror någon att svensken är benägen att ge upp den svenska välfärdsstaten?
Ja? Nej? Och här ligger pulsen, som många inte förstår.
”tror någon att svensken är benägen att ge upp den svenska välfärdsstaten”
Jag tror att det är fel fråga. Såvitt jag förstår, finns det inte mycket till välfärdsstat kvar för en vanlig Svenne. A-kassan är löjligt låg, bidrag från soc går inte att få, sjukvården en katastrof, pensionerna nästan på 3je världsnivå, etc, etc. En vanlig knegare som råkar illa ut och t.ex förlorar jobbet eller blir sjuk, får betydligt mer hjälp i Schweiz än i Sverige. Och då är Schweiz allmänt erkänt som det västland med minst välfärdsstat.
Enligt min uppfattning finns det nästan ingen välfärdsstat för svenskar, utan endast ett maskineri för att ta hand om migranter. Allt satsas på detta.
Så den rätta fråga blir: Vad krävs för att svensken ska inse att han redan har gett upp välfärdsstaten?
Jag tror att den boll som sattes i rullning av Reinfeldt och mp var början till slutet för den svenska välfärdsstaten. Det är helt enkelt för sent att förhindra det.
Arbetslöshetssiffror kan delas upp i svenskar och invandrare men inte kriminalitet..
Hahaha…ja, det är en bra synpunkt 🙂
Det verkar som att alla hazarer får stanna i Sverige:
”Många av de ensamkommande barn och unga från Afghanistan som kommit till Sverige får ökade chanser att stanna. Detta efter en ny vägledande dom från Migrationsöverdomstolen.
Domstolen har bedömt skyddsbehovet för en 17-årig pojke från Afghanistan som tillhör minoritetsgruppen hazarer. Innan han kom till Sverige i slutet på 2014 hade han levt större delen av sitt liv i Iran.
Det faktum att han är minderårig och saknar föräldrar, släkt eller annat nätverk i Afghanistan liksom lokalkunskap om landet gör att domstolen anser att han är alternativt skyddsbehövande. Det innebär att han har ett skyddsbehov och får stanna, även om han inte har flyktingstatus.”
http://www.svt.se/nyheter/ny-dom-utvisningshotade-barn-kan-fa-stanna
I samband med detta, kan ju även följande vara relevant:
”Around 3-4 million Hazaras live in Iran as asylum seekers or refugees.”
http://www.hazarapeople.com/2011/10/05/discrimination-against-hazara-people-in-iran/
Har en av de tre kåkstadsliberalerna fallit bort efter att ha läst Sanandajis bok Massutmaning?
”För Svensson tvekar inte att erkänna att läsningen har fått honom att omvärdera några av sina ståndpunkter. ’Låt mig nämna två,’ skriver han:
’1: Sverige kan i mindre omfattning än jag trott och hoppats öka hur många som kan asyl- och anhöriginvandra ens med önskvärda reformer på arbets- och bostadsmarknaden.
2: Rika välfärdsstater har svårt att ta emot ens en liten andel av alla människor på flykt från fattigare länder.’
Det är förstås sprängstoff för att komma från en skribent som har gjort sig känd som en stridbar förkämpe för öppna gränser och en ytterst generös flyktingpolitik.”
http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/att-vaga-andra-asikt-ar-ett-tecken-pa-styrka/
Hej.
Jag vill gärna dra din frågeställning om varför vi skall lita på partier och politiker ett steg längre:
Hela det system som dagens partier och politiker verkar inom är en korporativ sörja. Var gränsen mellan beslutande och verkställande samt granskande går, går inte att säga. Det vore lättare att separera sädescell och ägg.
Varför skall vi ge detta odemokratiska system en chans till?
Det kan vara så att Sverige nått den punkt där endast styre via diktat kan skapa förutsättningar för framtida demokrati i ordets rätta bemärkelse – folkstyre.
En bitter tanke för världens mest självgoda land.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Problemet har varit att de som suttit vid makten inte klarat av att ta ansvar. Man har heller inte förstått det som redan Gunnar Myrdal påpekade, man kan inte ha en välfärdsstat utan att begränsa invandringen. Om man inte förstår det borde man inte få sitta vid makten.
Det finns larviga saker som blir en medianyhet som att Tobé köper vin med SJ-poäng. Samtidigt kan Reinfeldt komma undan med att hoppa av på valnatten, starta bolag och ta in pengar den vägen samtidigt som han får pension. Samma person som jagade cancersjuka som blev utförsäkrade. Jag hoppas att jag aldrig behöver träffa honom för jag vet att jag inte skulle klara av att hålla tillbaka min ilska.