I dag firar EU sitt 60-årsjubileum. Unionen, från dåtidens ekonomiska gemenskap EEG till dagens politiska union EU, närmar sig därmed pensionsåldern och borde göra oss alla en tjänst genom att söka förtida pension. EU har nått vägs ände som politiskt och ekonomiskt projekt.
Storbritannien är på väg att lämna EU efter en folkomröstning. Många frågar sig vilken framtid EU har. Om unionen ens har en framtid.
Misstron mellan öst och väst befästs, i skottgluggen för EU:s ilska står framför allt Ungern och Polen. Under lång tid har det även funnits en uppdelning mellan norr och syd, och numera också mellan euroländerna och de övriga. Misstron mellan medlemsländerna har spätts på av skuldkrisen och alla ständiga bailouts av misskötta euroekonomier. Den gemensamma valutan var feltänkt från första början, men insatserna i detta prestigeprojekt är nu så stora att de nog inte går att backa ur.
Det finns många skäl till att vi har nått hit. De tyngsta tror jag handlar om fartblindhet, missbedömningar och storhetsvansinne från EU:s ledare. Den politiska delen av EU-staten är i hög grad frånkopplad från verkligheten utanför Bryssel och Strasbourg. Gapet mellan de politiska visionerna om en federation med en fana, en valuta, en president, en armé, en nationalsång å ena sidan och de europeiska folkens viljor och önskningar å den andra har blivit gigantiskt och svårt att överbrygga.
När nya fördrag har tagits fram och folkomröstningar hållits har det blivit mycket tydligt att demokrati är ett otyg i EU-ledarnas ögon och att folkviljan mest är i vägen för det stora projektet. Därför är det inte förvånande att britternas beslut att lämna EU möttes med krav på ”mer EU” från personer som Guy Verhofstadt. ”Mer EU” betyder i realiteten mindre nationell demokrati.
Kriserna till trots kommer inte EU rasa ihop i morgon eller ens om fem år. Men unionen lär bli alltmer obsolet på den politiska arenan. Kina har länge betraktat EU som ett beslutsoförmöget lapptäcke, och knappast helt utan fog. Den förre finländske stats- och utrikesministern Alexander Stubb har beskrivit EU som just detta: ”a patchwork union” som rör sig i olika hastigheter och där vissa medlemsländer har undantag från det ena medan andra slipper vara med i det andra.
I grunden är det positivt med självbestämmande ute i medlemsländerna – men det motverkar idén med en politisk union som ska ta plats i världen och vara förmögen att fatta beslut som en enad röst.
Trots mångas skepsis till hur EU fungerar i dag resignerar de lätt när alternativ kommer på tal. ”Det finns inget annat”, muttrar vissa. ”Det är inte bra, men det är det bästa vi har”, säger andra. Med den inställningen hade vi lika gärna kunnat sitta kvar i våra grottor än i dag. Det är klart att vi kan bättre än så här!
Vi behöver inget europeiskt parlament. Vi behöver inget ministerråd, inga kommissionärer, inga champagnebjudningar mot hemlöshet i EU:s regi. Det vi behöver är vuxna människor som skriver handelsavtal med varandra, som samarbetar mot miljöförstöring och för bättre djurhållning och så vidare. Det är klart att detta är möjligt även utan en överstatlig politisk union som stiftar de flesta av våra lagar och fråntar våra nationella parlament makt och inflytande.
EU är i dag som den där virriga men ack så envisa gamlingen med besserwisserattityd på arbetsplatsen som lägger sig i allting och som man bara önskar kunde gå i pension någon gång.
Ibland är det bättre att lämna det som har gått fel och börja om på nytt i stället för att hålla fast vid det som inte fungerar i hopp om att det någon gång i framtiden ska bli bättre. ”Smalare men vassare”? Skulle inte tro det.
Hej.
Give att vi kan få denna Juggernaught, denna Grottekvarn, att kollapsa innan den uppnår sin föregångare Sovjetunionens ålder.
Om det måste ske via statskupper och väpnade revolutioner, så låt det ske!
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Men suck, för n:te gången… Det handlar inte om handelsavtal – låga/inga tullar räcker inte – det handlar om gemensamma standarder och gemensamma regleringar där de är motiverade. Alternativet är 27 olika nationella sådana. Hur ska den inre marknaden fungera utan detta? Hur ska sådant beslutas utan strukturer (kommission, råd, parlament) för detta?
Trött på din gnälliga, substanslösa EU-kritik. Du ryker ur min favoritlista i RSS-läsaren nu. Synd när du är så vettig i övrigt. 🙁
Så du menar att man måste skapa en politisk union för att enas om gemensamma standarder? Jag köper inte detta. Problemet med EU är att vi påtvingas gemensamma regleringar även där de INTE är motiverade, men någon sådan kritik har jag inte sett från dig.
Jag har sett dina invändningar mot min EU-kritik tidigare (antar att det är dina, även om du alltid kommenterar utan signatur) men du lägger aldrig fram ett alternativ. Således får jag utgå från att det verkligen är dagens EU du vill bevara. Där är vi helt enkelt inte ense.
”Så du menar att man måste skapa en politisk union för att enas om gemensamma standarder? Jag köper inte detta.”
Jag håller med Hans. Det går helt utmärkt att uppnå gemensamma standarder inom ramen för t.ex EFTA.
Det låter jättebra med standarder tills man inser att det är någon som bestämmer standarden. Vad händer när någon inser att man kan göra bättre än standarden?
Lägg därtill att det finns internationella standarder som inte EU har tagit fram så vi klarar oss nog utan EU i det avseendet.
Vad är det för nonsens du skriver? Menar du på fullt allvar att ett EU, med alla ministerråd, styrning och byråkrati, krävs för att få till gemensamma standarder?
Det är ju extremt märkligt att företag som tillverkar så extremt komplicerade produkter som rymdraketer, 40-meters teleskop och flygplan med plats för 900 passagerare, tydligen klarar sig utan all den byråkratin.
Behöver Sverige verkligen betala miljarders kronor varje år för gemensamma standarder?
EU har fyra friheter: varor, tjänster, kapital och personer.
Som exempel på vad som kunde vara annorlunda: utan den sista hade migrationsfiaskot sett annorlunda ut.
– EU är enat. Eller inte alls, sade Europeiska rådets ordförande Donald Tusk i Rom.Tusk ska nog låta bli att lyssna på alla svenska politiker som vill tvinga andra att följa den svenska vägen isåfall.Med enighet genom tvång följer en del problem nämligen.
Det vore ungefär det bästa som kan hända egentligen.Våra helgalna Cecilior och varför inte häxornas överhäxa Marita skulle kunna tvinga fram ett sammanbrott på en pisskvart.Ända fram tills AK:na osäkras skulle dom tjata om den humanitära stormakten och den svenska modellen!
”Vi har inget val” är det sämsta argumentet som finns.
Skillnaden mellan EU och ”globalisering” är att det förra uppenbarligen skapats av människor – tiotusentals jurister och politiker som skrivit tusentals avtal. Det har inte skett ”av sig själv”.
Gamlingen, ja. Är det främst ett babyboomer-projekt? ”Vi kan minsann bättre än ni som höll på med de där världskrigen.”
Jag har från början varit mycket positiv till EU. Men när jag ser hur det hela utvecklats, ser jag EU som ett ok, vi måste kasta av oss.
Det har givit oss pampar, som tom får våra egna S-märkta fackpampar att blekna.
Det är uppenbart hur alla olika slags befattningshavare enbart är intresserade av att sitta kvar på sina feta pastorat.
Det är också alldeles uppenbart att det, som skulle ge Europa styrka och konkurrenskraft, har blivit det rakt motsatta: Stagnation.
När man tittar i backspegeln, inser man lätt att det är stört omöjligt att förena något så spretigt som EU:s medlemsländer.
I vårt eget land är det väl enbart ”flykting”-mottagandet, som kostar mer.
Jag skriver citattecken runt ”flykting” därför att min hustru kommer från ett arabland. Vi rör oss mycket i ”flykting”-kretsar och min fru talar arabiska. Därför har vi mycket god insikt i hur lite ”flyktingar” de flesta är.
Det har inte med EU att göra men utbildningsnivån hos ”flyktingarna” är kraftigt överdriven, då huvuddelen har angett avsevärt högre utbildningsnivå än den verkliga. Min frus ”bästis” var civilingenjör. Inte fan var hon det. Hon kämpar med att klara gymnasiets matematik. Detta är långt ifrån den enda utbildningslögnen vi har stött på-
Som Spectator skrev nyss: den som är bäst reklam för Brexit är Junker.
EU kan nedmonteras och så analyserar man vad som var det goda och sorterar bort det som inte gick rätt, och bygger upp något nytt på grundval av detta. Avsikten från början var inte helt fel. Jag har som översättare av diverse EU-direktiv och dylikt sett ”tagit mig för pannan”-texter men även många andra som har känts vettiga. Att det t.ex har tagits fram ett gemensamt system för rapportering av av incidenter rörande medicinteknisk utrustning som hälsovården i alla länder kan ta del av. Som ett motexempel är uppenbarligen den överstatliga styrningen som är ett monster som måste elimineras.