Det går bra för Sverige, hävdar regeringen. Ett exempel på detta som alltid lyfts fram numera är bostadsbyggandet. Det ökade med 34 procent under 2016 jämfört med året före. Nybyggnation av över 63 000 lägenheter påbörjades under fjolåret, vilket är en stark ökning jämfört med under Alliansens tid vid makten (dock ska tilläggas att ökningen inleddes redan 2012).
På många håll i Sverige kan man se detta med blotta ögat – huset tittar upp som svampar ur jorden både här och var. Regeringen framhåller ofta och gärna hur byggtakten nu är den största sedan miljonprogrammets dagar. Det låter bra. Men för vem byggs det, egentligen?
Boendefrågan engagerar oss alla på något sätt. Min bättre hälft och jag har just hittat ett nytt boende. Efter tre och ett halvt år som styrelseordförande i en bostadsrättsförening, med allt vad det innebär, är det i sommar äntligen dags att flytta till hus. Visst har det inneburit mycket jobb att komma ända hit med först ombildning, få en ny förening på rull ekonomiskt, upphandla och göra nödvändiga renoveringar, lugna alla oroliga hyresgäster som inte köpte sin lägenhet (och tror att de ska få chockhöjda hyror) och så vidare. Men nu har vi nått så långt att det känns rätt att snart lämna skutan och flytta vidare.
Vi har tur som har ett tryggt boende och i lugn och ro har kunnat leta efter något större. Eller tur och tur: vi arbetar båda två. Bostadsmarknaden i Stockholm är stentuff, men den som har två heltidsinkomster har alternativ. Även om plånboken som vanligt sätter gränserna. För många ser dock situationen annorlunda ut. De människor som dyker upp hos socialtjänsten enkom för att de behöver hjälp med boende är visserligen främst nyanlända familjer från ett antal länder utanför Europa. Men det är betydligt fler som har stora bekymmer med att hitta ett tryggt boende i stora delar av Sverige.
En insändare sätter fingret på vilka det ofta handlar om: en frånskild person med två barn som visserligen arbetar heltid men som likafullt har svårt att hitta en bostad. Denna person har ingen rätt till hjälp från socialtjänsten, vilket är rimligt. De sociala myndigheterna ska arbeta med personer med social problematik, inte med personer vars enda bekymmer är att de saknar en egen bostad. Tyvärr har socialtjänsten utvecklats till en bostadsförmedling för nyanlända familjer, vilket är en utveckling jag har argumenterat emot under flera års tid.
Bostadssituationen i Stockholm och alltfler städer och orter i vårt avlånga land är helt och hållet politiskt skapad. Genom hyresreglering, komplicerade planprocesser, till synes oändliga överklagandeprocedurer och standardkrav som driver upp byggkostnaderna, har det blivit stopp i systemet. Lägg därtill ett oligopol i byggbranschen. Människor flyttar inte som tidigare utan sitter kvar i antingen sin för trånga eller för stora hyresrätt. Som följd har vi fått en växande svart marknad för hyresrätter med svartkontrakt, bedrägerier och ockerhyror. Samtidigt skenar priserna på bostadsrätter och villor eftersom alltfler har gett upp hoppet om en hyresrätt. Under 2016 backade Stockholm stads bostadskö, en kö som numera samlar över 560 000 inskrivna.
Det du behöver om du vill hitta en bostad i Stockholm är i praktiken 1) en väldigt lång kötid hos Bostadsförmedlingen så att du kan få en lägenhet i äldre bebyggelse med bra hyra, 2) bra kontakter som kan curla dig till en privatvärd eller 3) en god ekonomi så att du kan köpa en bostadsrätt . Har du barn blir det svårt att hitta något i andra hand, och andrahandshyrorna är ändå så pass höga att det blir hart när omöjligt för en normalinkomsttagare med två barn att klara sig.
Det är inte så svårt att räkna ut vilka som främst drabbas av den här politiken. Det är ungdomar, som saknar kontantinsatsen och kötiden. Det är barnfamiljer, som har svårt att hitta något som passar familjens storlek och har samtidigt någorlunda närhet till förskola och skola. Och det är alla låginkomsttagare, oavsett ursprung, ålder och situation i övrigt. Ja, och har du en trasslig bakgrund med skulder har du en mycket lång resa framför dig.
Så för vem byggs det? I mitt närområde kommer en nybyggd hyresrätt med tre rum och kök få en hyra på runt 12 000 kr. Det är ungefär det dubbla jämfört med treor i äldre bebyggelse i samma område. För att få tillgång till en modern trerummare i denna närförort behöver du antingen ha en kötid på 10-12 år eller redan hyra en bostad hos samma värd för att kunna byta via internkön. Och i bägge fallen behöver du förstås ha en hygglig inkomst.
Bostadsbyggandet är en illustration av hur tudelat Sverige är. Visserligen byggs det många nya fina bostäder, både hyres- och bostadsrätter, i attraktiva områden. Men de enda som har möjlighet att flytta in är de som redan har en bostad eller har möjlighet att ta stora lån. Resten hamnar utanför, bor kvar hemma hos mamma och pappa, lever som en trångbodd familj i en liten tvåa eller hyr något i socialtjänstens regi.
Socialtjänsten är på väg att på allvar bli en stor hyresvärd. Officiellt är tanken alltid att socialtjänstens lägenheter ska hyras ut ”tillfälligt”. Men säg mig vad på dagens bostadsmarknad som tyder på att så skulle bli fallet. Återstår modulbostäderna, som också är en tillfällig, dyr (och förfärligt förfulande) lösning som nu används i panik.
Egentligen bör vi inte bli ett dugg förvånande över att det ser ut så här. Det passar in i ett mönster. Politikerna bedriver en arbetsmarknadspolitik för dem som redan har jobb, varför då inte en bostadspolitik för dem som redan har bostad och pengar?
Vad ser du som alternativ, Hans? Kåkstäder?
Min aversion mot modulhus (aka baracker) antyder nog att jag inte skulle förespråka kåkstäder.
Det jag vill se är en omlagd bostadspolitik som tillåter ett mer differentierat byggande, dvs. såväl bostäder med högre som lägre standard. Det behövs regelförenklingar, en förenklad planprocess och givetvis en avskaffad hyresreglering. Inget kommer lösa problemen på ett år eller ens en mandatperiod, problemen har hunnit bli så stora under flera decennier. Men sammantaget kommer det få effekt.
Dessvärre har vi redan oerhört många som är mer eller mindre fast i socialtjänstens boenden (i Malmö har ju kommunen t.o.m. missat att be hyresgästerna att underteckna avstående om besittningsskydd).
Men vi är inte i en position att ens tänka på ens ”modulhus”. Jag skulle säga att situationen är… desperat? Så vad tror du vi har som snabba val?
Och låt oss vara ärliga – det spelar ingen roll vilka som sitter i maktpositionen – SVäMP, Alliansen eller – gudebevars – SD. Jag är mest intresserad hur du skulle lösa det här och nu?
Det beror på vad du menar med ”det här”? Är det specifikt nyanlända du tänker på? I så fall är den bästa lösningen – här och nu – att låta dem bo kvar på Migrationsverkets boenden. Alternativet, åtminstone i Stockholm, är hotell, vandrarhem och gymnastiksalar med catering.
På längre sikt behövs billigare och enklare lägenheter. Inte modulhus utan riktiga lägenheter av enklare standard i mindre attraktiva områden.
Hans, ”längre tid” är… vad?
En byggnad i Sverige tar 10+ att bygga. Vi kan dra ned det på hälften, men det tar fortfarande fem år. Jag kommer från en familj där man bygger så jag blir fascinerad när man pratar ”vi ska bygga nytt” och jag har en tendens att tänka ”nej raring…”
Inte ens på elakt vis!
Och bara en sak som hitta land!
Trots vad Fredrik Reinfeldt sade om oändlösa landskap så är det faktiskt inte så lätt. Och lägg sedan till att du måste få vinst för att bygga på detta land.
Oy vey. Jag börjar förstå varför ingen vill diskutera detta.
Bostäder tar normalt sett inte 10 år från plan till inflytt utan snarare uppåt 7-8 år. Vilket förstås är illa nog. Själva byggandet tar inte så lång tid, egentligen. Det är som bekant processen innan.
Att vi har en bostadsbrist är egentligen en sanning med viss modifikation. Ja, det behöver byggas mer, men befintligt bestånd behöver också utnyttjas bättre. Hyresrätterna i allmännyttan måste gå till folk som behöver dem, inte till folk som hyr ut i andra eller tredje hand och gör en bra vinst på det samtidigt som de bor på annan ort. Rörligheten behöver öka i hela bostadsbeståndet så att sunda flyttkedjor kan komma igång – här handlar det bl.a. om reavinstbeskattning vid försäljning av lägenhet/villor.
En intressant detalj när vi ombildade fastigheten var att det sig att det stod flera lägenheter tomma. ”Så här ser det ofta ut i allmännyttan”, sade vår ombildningskonsult. Obegripligt, kan tyckas. Möjligt att dåvarande fastighetsägare stoppade alla upprustningar under pågående ombildningsprocess, men hellre hyra ut en halvrisig lägenhet till lägre hyra än att låta den stå tom i flera år!
”Bostäder tar normalt sett inte 10 år från plan till inflytt utan snarare uppåt 7-8 år.”
Jag håller inte med dig här Hans. Från realisation att det behöver byggas till att få upp ett hus så tar det 10 år om man tar det i beräkningen. Och då inkluderar jag inte ens om det behöver ske arkeologiska utgrävningar (se Gamlestaden i Götelaborg för referens).
Men i slutändan är det en rätt komplex process och då blir frågan vart vi ska kapa hörnen, som man säger. Ett bra bygge håller i över hundra år utan att falla ihop. Ett snabbygge…. inte speciellt länge.
Samarbetsregeringens bostads- och digitaliseringsminister heter Peter Eriksson.
Eriksson har tidigare varit språkrör i MP tillsammans med Maria Wetterstrand.
Ett annat tidigare språkrör heter Birger Schlaug.Schlaug skriver i dag på sin blogg:
”Jag läser nämligen på Miljöpartiets hemsida följande – se bilden till höger: ”MP har på tjugo år mer än fyrdubblat antalet mandat i Sveriges Riksdag”.”.
”Inte dåligt, nuvarande regim har verkligen mosat den som rådde när jag var rör… 🙂 Alternativa fakta kan man påstå.
Dessa alternativa fakta skulle innebära att partiet idag har minst 72 mandat…. ”
Därefter länkar Schlaug till Thore Skogmans Storfiskarvalsen.
MP är inte ett parti som alla andra.Eller om det är just det de är?
Kaplan och sedan Eriksson.
Regeringen menar allvar med boendeutmaningen…
http://schlaug.blogspot.ca/2017/02/alternativa-mp-fakta.html
ingen överlämnar något man menar allvar med till ett parti som MP!
Det vore billigare att köpa hus i andra länder och placera flyktingarna där. Dock vill nog inte de länderna ha dessa boende där.
1) Sverige är inte ensamt om att ha ”bostadsbrist”
2) Inte ens en helt fri/avreglerad bostadsmarknad kan tillgodose behovet av bostäder där efterfrågan kraftigt överstiger tillgången, finns gott om exempel utomlands på detta
3) Planekonomi, oligopoli inom byggsektorn och ett bankväsen som tjänar på högt prissatta/belånade bostäder i ohelig allians med en stat som ökar skatteintäkterna takt med ökade bostadspriser förvärrar dramatiskt situationen
4) För inte alltför länge sedan revs mer eller mindre fullgoda bostäder runt om i Sverige, fundera på vad som gjorde dessa bostäder omöjliga på marnaden
5) Alla kan inte bo i ”Stockhoms innerstad” eller motsvarande, det måste ges utrymme för alternativa bosättningsorter
6) Centralismen fungerar så länge någon annan står för den reella kostnaden, ett advokatkontor eller bankhuvudkontor kan betala hyran för A-läge så länge dess kunder accepterar att stå för denna hyreskostnad via fakturorna de betalar, skattebetalare har inte det valet.
Och vad är det som säger att svenska skattebetalare skall finansiera vissa gruppers ”all-inclusive” livslånga semester i det här landet?
Alla skall naturligtvis vara välkommna till Sverige…
….MEN INTE PÅ NÅGON ANNANS BEKOSTNAD!
Vid ca 15-20 år framåt i tiden, så kommer avsevärda andelar av de stora barnkullarna svenskar som föddes på 40-talet att ha lämnat in.
Barn som föddes av dem, mellan ca år 1970- och 80 -, är förhållandevis små barnkullar i jämförelse.
Ännu färre barn har fötts av dem som själva är födda på 50- , 60- och 70- tal.
Barn som i sin tur i allmänhet är genomdränkta av feminism, familjefientlighet, samt inte sällan uppväxta i trasiga familjer, eller med ensamstående mödrar. Ofta med få syskon.
Sverige, och svenskar, skulle förmodligen, teoretiskt, kunna försvinna inom en period om ca 100 – 150- år.
Dessutom väljer fler och fler välutbildade och högavlönade svenska unga familjer att flytta från Sverige. Sådan flytt har pågått länge.
För hela världens skull MÅSTE vi ha en balans på födelsetalen.
Att förespråka att vi hela tiden måste ha större barnkullar leder till undergång i världen.
Konstant fler som skall försörja de andra har ett namn:
* PYRAMIDSPEL
Med den förändrade demografin i världen så tar resurserna slut allt snabbare.
Fisken i haven minskar i sådan takt att lokala fiskare världen över har svårt att försörja sig, och lönsamheten för stora fiskeflottor minskar den med.
Vi skövlar fler och fler områden i regnskogarna.
Vi konsumerar mer och mer naturresurser som olja och mineraler.
Vi förgiftar miljön allt mer.
Se bara i Asien, Afrika, och alla andra ställen där man slänger alla soporna direkt i floderna.
Förutom förgiftning av grundvatten världen över så hamnar det allt mer plast i haven, vilken dels dödar fiskar och andra djur direkt och dels kontaminerar hela marina miljön i oöverskådlig tid.
Så, nej, vi skall inte bygga samhällen på att allt fler måste födas för att försörja de gamla.
Tyvärr måste man låta lite tråkig, men vi kan inte ha en kontant ökande befolkning.
I det perspektivet borde man kanske också hantera planeringen av bostäder etc.
Dessa argument är inte i någon som helst större grad motiverande för många, ja, flertalet, av alla de olika kulturellt präglade mångbarna-familjerna runt jordklotet….
Alla de, som t ex mormoner, ortodoxa judar, leastadianer, clapham, pingskyrka, och också då islam, som uppmuntrar till mångbarnafödande, kommer nog i förhållande till moderna och hjärntvättade européer och skandinaver, naturligtvis att ha en framtid i och med att de just föder många barn….
Så hjärntvättade med miljöargument som t ex svenskar är så kan det väl nästan ses som en liten märklighet att inte alla, hastigt och lustig, omgående och utan dröjsmål, direkt, och inte långsamt och utdraget, avlivar sig själva?.. Enbart för att därmed kunna anse sig vara moraliska och goda miljövänner? Samt att de då aktivt på ett omtänksamt vis, direkt och utan att endast tala om saken, visar sin goda moral och goda vilja att värna de utsatta fiskarna och all övrig miljö som då vill anses och menas vara hotad av människan…
Och särskilt då hotad av de europeiska och de skandinaviska människorna kanske, eftersom det verkar vara de som är som mest fullproppade med miljöpropaganda….
”Socialtjänsten är på väg att på allvar bli en stor hyresvärd. Officiellt är tanken alltid att socialtjänstens lägenheter ska hyras ut ”tillfälligt”.”
Tanken med både gästarbetare och flyktingar var också ursprungligen att de skulle vistas här ”tillfälligt”.
Repatriering är fortfarande det enda alternativet om man inte vill se svenskarna bli en hatad minoritet i sitt eget hemland.
Vi behöver inte hålla på såhär längre. Svensken har inget som helst ansvar att ta hand om resten av världen. Ta ditt eget parti!
Du är inte skyldig göken dina barns framtid.
Knuffa gökungarna ur boet.
Det finns inga kvick fix för bostadsmarknaden. Problemen började när marknaden sprack i början av nittiotalet. Bostäder gick helt plötsligt inte att sälja. Utbudet blev då för stort i förshållande till efterfrågan. Sedan dess har marknad skapat större efterfrågan än utbud, alltså byggt för lite i förhållande till efterfrågan.
Under denna tid har byggkostnaderna ökat oproportionerligt, samma gäller självklart även priserna på bostäder och mark.
Sedan fick S och alliansen en briljant idé om att sälja ut allmännyttan och samtidigt få privat fastigheter att ombilda. Helt plötsligt försvan en vansinnigt massa hyresrätt i gamla fastighetsbeståndet som fortfarande kunde hålla låga hyror. Detta gjorde folk till miljonärer och fler bostadsköpare med mer pengar. Ibland undrar jag om folk saknar logisk tänkande?
Men men, det slutar inte där. Regering Fredrik R valde att ta bort fastighetsskatten till förmån för en låg fastighetsavgift samt ändrade reglerna för uppskovet med ett tak och ränta på uppskovet. Detta gjorde utbudet lägre. Det blev billigare att bo kvar än att flytta. Alltså högre priser. Sedan började Riksbanken sitt räntekrig och samtidigt infördes rotavdraget för att öka konsumtionen som innebar att folk lånade mer för att renovera sina kök och badrum för att öka sin bostäders värden. Detta ökar bostadspriserna och bolånen.
Sedan har vi denna ohämmade migration som självklart gör läget sämre. Bostadsbyggande är långsiktigt planerande med hänsyn av bland annat demografi. Det finns INGA snabba lösningar för bostäder och våra senaste regeringar har inte gjort våra förutsättningar bättre milt sagt. Hyresregleringen är en del men långt ifrån en lösning och framför allt inte nu!
Problemen började långt tidigare än 1990 talet, de började på med funktionalismen och social ingenjörskonst på 1930 talet. En övertro på vad staten och dess välmenande hantlangare via centralplanering kan åstadkomma har sedan dess lett Sverige in i en labyrint av ständigt återkommande kriser.
En snabbintro till ämnet finns på Expressen:
https://unvis.it/expressen.se/ledare/podcast/politiknorden/miljonprogramsfelen-ar-pa-vag-att-upprepas
Att Sveriges byggkostnader är högst i Europa beror inte primärt på en komplicerad planprocess eller ”oändliga överklaganden”. Det är myter som framgångsrikt odlas av byggmaffian. Konkurrensen är i stort sett obefintlig. Och byggarna bygger mindre än efterfrågan för att hålla uppe priserna. Förseningar i planprocessen beror enligt en undersökning i Göteborg till 90% på andra är planerarna, oftast på byggarna.
Det är ju också uppenbart att majoriteten som saknar bostad inte har råd att betala hyror i nyproduktionen, varför att vi kan vänta oss att kostnaderna för bostadsbidrag ökar kraftigt.
Lösning: Finns ingen quick fix. Men sänk t ex standardkrav: alla bostäder behöver inte handikappanpassas. (Leder iofs till ramaskri från politiskt inflytelserika handikapporganisationer.) Bryt ner projekt så att också småbyggare kan konkurrera. Bjud in utländska byggare (sker med framgång på anläggningssidan).
En anledning till att byggkostnaderna ökat kraftigt jämfört med tidigare är att allt mindre andel av infrastrukturen finansieras med skatt och att kommunerna höjt markpriserna markant.
Vilket var skälet till att jag skrev ”lägg därtill ett oligopol i byggbranschen”.
”Men sänk t ex standardkrav: alla bostäder behöver inte handikappanpassas. ”
Det komiska är att ”handikappanpassade” lägenheter de facto inte är speciellt handikappanpassade då dessa regler sällan faktiskt tar den mänskliga faktorn i åtanke. Det är en rätt meningslös regulation med andra ord.
Lisa tror att staten ska lösa hennes situation. Men staten har invandrarna att se efter. Lisa tror att Sverige fortfarande har råd, vi är ett rikt land: Jag och min familj kan också få lägenhet, tänker hon.
Nu börjar Lisa sakta förstå att staten inte ser efter henne, och att hon inte behöver oroa sig för det finns billiga lägenheter i Hovsjö för 900 000 kronor, men de vill inte Lisa bo i för där bor invandrarna. Nu menar Lisa att staten har skyldighet att ordna ett boende där hon inte behöver bo i ett invandrartätt område. Staten ska bygga subventionerade billiga hyresrätter till henne.
Det man gör: förändra hyresregleringen och framför allt inför social housing där Lisa kan bo med sin familj med subventionerad hyra eller att Lisa bor gratis i en period innan Lisa har kunnat ordna arbete och försörjning. Lisa kunde med fördel få bo i ett område som Bidragsgatan: https://www.youtube.com/watch?v=_yDFvTTjMq0.
Skattebetalarna kunde lösa Lisas situation med rimliga kostnader med målet att hon ska kunna flytta till ett svenskt område där priserna är högre.
Jag såg det, men tycker inte att det var ”lägg därtill” (biorsak). Snarare huvudorsak.
Även om de som saknar bostad inte har möjlighet att köpa eller hyra det som byggs så innebär nybyggandet att det blir fler bostäder sammanlagt att bo i. Det är knappast så att det finns en massa bostadslösa miljonärer som i förtvivlan väntar på att de nya lyxiga bostadsrätterna bli klara utan de lämnar självklart ett annat boende och skapar därmed en flyttkedja som gör det lättare även för de som helt saknar bostad att få tag i något.
Jo. Men säg att ett par boende i en bostadsrätt i en söderförort till Stockholm säljer sin lägenhet för att köpa en i nyproduktion – eller tas en nyproducerad trea i ett hyresrättshus. Deras lägenhet kommer knappast att köpas av de 15 procent i bostadskön som är i störst behov av en bostad. Det skulle förutsätta att de flyttar från en billigare hyresrätt i äldre bebyggelse, som sedan blir tillgänglig via bostadskön.
varför klagar folk?
De har ju röstat på sossarna i många år,sossarna vill att folk ska bo i slum, då blir dem sossar. Bor folk i egna hus, bostadsrätt är de längre inte sossar.
Därför underlättar sosseriet förslumning så det blir nya sossar.
Sossarnas inofficiella valramsa är ” ropen skalla, favela åt alla”.
Hej.
Man kan titta på hur vi löste det förra gången vi hade slum och kåkstäder, låt vara befolkad av till städerna inflyttade svenskar.
Kan vi dessutom sänka efterfrågan med ett par hundratusen så hjälper det säkert också.
Mer realistiskt är dock att vi får tillbaka en fastighetsskatt baserad på en kvot mellan antal personer i bostaden/fastigheten kontra golvytan, så att den som lyckas arbeta sig ur ghettot inte tjänar på det.
Själv planerar jag för emigration, alternativt OTG. Majoriteten under fyrtio vill trots allt ha dagens situation, så hoppet om förändring via demokratins metoder även på bostadsmarknaden krymper dag för dag.
Expropriering av fritidshus är inte avlägset som läget ser ut.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ca 15-20 år framåt i tiden, så kommer avsevärda andelar av de stora barnkullarna svenskar som föddes på 40-talet att ha lämnat in.
Barn som föddes av dem, mellan ca år 1970- och 80 -, är förhållandevis små barnkullar i jämförelse.
Ännu färre barn har fötts av dem som själva är födda på 50- , 60- och 70- tal.
Barn som i sin tur i allmänhet är genomdränkta av feminism, familjefientlighet, samt inte sällan uppväxta i trasiga familjer, eller med ensamstående mödrar. Ofta med få syskon.
Sverige, och svenskar, skulle förmodligen, teoretiskt, kunna försvinna inom en period om ca 100 – 150- år.
Dessutom väljer fler och fler välutbildade och högavlönade svenska unga familjer att flytta från Sverige. Sådan flytt har pågått länge.
Fast om vi hade haft en avsevärt mer begränsad invandring och i stort sett ingen alls från MENA och Afrika skulle vi inte ha dagens problem med boendesegregation. I så fall hade svenskar kunnat bo på Järvafältet utan problem även om området i sig är rätt trist.