9 Kommentarer

1. 

   Anonym på 31 oktober, 2016 på 20:14

   Det där var väl inte speciellt klokt.
   1 frihet är inte möjligt att omfördela och det finns inte en begränsad mängd. Frihet är inte en ändlig resurs.
   2 Pengar är en ändlig resurs och det omfördelningspolitik i mångt och mycket handlar om. Ytterst lite handlar om att ta pengar från en part och ge till en annan utan att förändra dessa till en tjänst. Exempelvis skola eller sjukvård. Någonting som jag behövs i ett fungerande samhälle.
   3 Plattityder som att någon måste ta för att ge förstår min fyraåring och är knappast någon ögonöppnare för någon. Att två delat på två inte är fyra är också något som många barn vet.
   4 antaganden om att hälften av befolkningen slutar jobba om det finns bidragasystem visar på en rätt rutten människosyn. Dessutom är bidrag betydligt lägre än en lön i de allra flesta fall.

   Bättre att ta upp de fall som sticker i ögonen. Ja. Jag tycker också att vissa delar av välfärden är väl stora och att en diskussion om vilka som ska få ta del av den är befogad men ovanstående citat är floskler som bara får mig att tänka på nyliberala lite lätt frälsta tonåringar.

   Svara
2. 

   Magnus Strom på 31 oktober, 2016 på 21:31

   "antaganden om att hälften av befolkningen slutar jobba om det finns bidragasystem visar på en rätt rutten människosyn. Dessutom är bidrag betydligt lägre än en lön i de allra flesta fall."

   Kan konstatera att vi har en arbetsför befolkning i åldarna 20-65 i storleksordningen 6 miljoner eller något mindre. Samtidigt har vi knappt en miljon människor i samma ålder som idag inte arbetar för sitt uppehälle av olika skäl. Procentuellt 17% eller något sådant som lever på resten. Har jag en rutten människosyn om jag tror att gruppen som lever på resten snart närmar sig 20%?

   Svara
   • 

     Anonym på 1 november, 2016 på 06:43

     Räknar du utöver det den offentliga sektorn som fuinansieras av den produktiva och värdeskapande privata sektorn så är siffrorna ännu mer skrämmande.

     /Lasse

     Svara
3. 

   Anonym på 31 oktober, 2016 på 22:05

   Hej.

   1) Frihet är en ändlig resurs och ett nollsummespel. Om min frihet inskränker din, är balansen densamma som om det omvända sker.
   2) Pengar är en oändlig resurs, och omfördelningspolitik syftar till att maximera konsumtionsutrymmet utan att inskränka eller skada motivation för arbete, studier och ambitioner. Sådant som skola, sjukvård och liknande kan uppnå en jämvikt där det frigör resurser utan att kosta potentiella marknader, och utan att exkludera på ekonomisk grund.
   3) Självklarheter kallas ofta plattityder av den som inte vill att de skall vara sanna.
   4) Antaganden om attityd utan jämförelse med fakta tyder på en rutten kunskapssyn. Om skillnaden mellan lågavlönat heltidsarbete, med ca tretusen kvar efter fasta utgifter (ej mat & andra konsumtionsvanor) och bidrag med fritid på heltid blott är en tusenlapp eller två; varför skall jag jobba då? Jag får ju gott om pengar ändå.

   Bättre att ta upp varför bidragssystemen är fel, både i funktion och princip samt i tillgänglighet. En diskussion om vem som skall få ta del av vad är definitivt befogad, och invandrings/socialdemokratiska apologeter når inte ens upp till lätt frälsta tonåringars kognitiva nivå.

   Kamratliga hälsningar,
   Rikard, lärare

   Svara
4. 

   Fnordspotter på 1 november, 2016 på 06:42

   Anonym 21:14: Jag antar att du är en av alla som inte förstår det själv, men du är socialist.

   Svara
5. 

   Anonym på 1 november, 2016 på 15:18

   Jag är för införandet av medborgarlön och det ställningstagandet är jag beredd att försvara in i döden, enbart den som inte förstår hur ekonomi fungerar eller möjligen en "chicago boy", eller deras anhängare, skulle motsätta sig en såpass (i nuläget) vettig lösning.

   Bidragstagare hatar bidrag pga av alla idiotiska ringar man måste hoppa genom för att få leva på en ekonomisk nivå som i praktiken ställer en utanför (konsumtions)samhället och det sociala umgänget pga STIGMAT det innebär och som de som inte behöver leva på bidrag i sann luthersk anda upprätthåller.

   Ni som hatar bidrag av skatteskäl har sannolikt aldrig levt på det. En sorts klassförakt, mao. Mot den nya klassen kallad "prekariatet", de arbetslösa, medellösa och allmänt hopplösa.

   Fnordspotter, det här vet du säkert redan men jag måste ändå påpeka det; socialister har inte på något sätt MONOPOL på OMFÖRDELNINGSPOLITIK. Det är något ni liberaler inbillar er i ert önsketänkande att det inte behövs någon. (F ö slutade jag läsa din blogg efter ditt ovärdiga påhopp på SD där du precis som AB eller Expressen började radera kritiska kommentarer som en liten apparatchik)
   På det sättet är det faktiskt NI- liberaler- som är betydligt mer lika socialisterna än några andra. Har ni kanske inte utopier? Förordar ni inte också fri invandring, avskaffandet av gränserna osv? Ni avskyr nationalismen, eftersom den står som motsats till er globalism. Liksom vänstern hyllar ni EU (Engnell undantagen) och FN, dessa uppsamlingsplatser för byråkrater och politiska karriärglidare som Calle Bildt och Margot Wallström.

   Slutligen: själv röstade jag på Piratpartiet 2006 och SD i de två senaste valen. Ni bidragshatare som röstade BLÅTT har ett ansvar för Reinfeldtregeringens ÅTTA J-A ÅR av vanstyre. När kommer självinsikten?

   Svara
   • 

     Anonym på 1 november, 2016 på 20:11

     Jag är också för ovillkorlig medborgarlön på 5-6000kr (precis så man klarar livhanken ungefär). Inga dödviktsförluster Inga bidragsfällor inget stigma. Den som arbetar väljer fritt hur de använda sin BI -shopping, investering eller att sjukförsäkra sig. Sen skrotar man fack och sociala skyddsnät pensioner osv. Lägger ner fyrtioelva myndigheter. De som väljer att gå på BI utan jobb kan med fördel bosätta sig i avfoökningskommuner som kan locka med extremt låga hyror. Jag håller med dig Anonym fd piratpartist. Att det här med "att leva på andra" är en förenkling som inte är helt korrekt. För att vara korrekt kräver det att arbetsmarknaden är en fri marknad, vilket inte är fallet idag. Fackföreningarnas lönekrav gör att många inte kan tävla med lägre lön och därmed blir ofrivilligt arbetslösa. Man kan faktiskt påstå att personer som uppbär lön över marknadsjämvikt lever på andra (nämligen dem man gjort arbetslösa) /Nietzsche

     Svara
6. 

   Anonym på 2 november, 2016 på 14:30

   Nietzsche; jag avskyr också sura grötmyndiga fackföreningar. Utan dem, i ett mänskligare samhälle av mer korporativistisk art med en fri arbetsmarknad under strikt ansvar (dvs om du vill slå upp ditt marknadsstånd innanför borgens skyddande mur måste du också följa reglerna som bestämts av de som byggt och bemannar murarna), tror jag inte många skulle välja leva på medborgarlön. Ett mindre antal slackers förstås, och kulturarbetare som inte kan leva på vad de nu gör. Sedan hur stor eller liten staten skulle vara är svårt att veta. Personligen tror jag den måste garantera mer än enbart yttre och inre säkerhet. När man börjar prata brandkår och räddningstjänst, vilket jag tror även de flesta liberaler tycker är bra, närmar man sig ofrånkomligen statliga sjukhus och vårdinrättningar. Sjukdom och livskriser tenderar att vara större problem för människor i ett civiliserat samhälle än kriminalitet och militära hot.

   Kort sagt, en nattväktarstat där folk lever i gated communities och köper försäkringar för alla samhällstjänster tror jag inte är en bra lösning.

   Svara
   • 

     Anonym på 3 november, 2016 på 02:12

     @Anonym. I teorin är jag för BI, Men det hela måste prövas och utvärderas noggrant, ytterst får den empiriska verkligheten avgöra om det fungerar eller ej. /Nietzsche

     Svara