Internet var något nytt och spännande när jag växte upp. Det var först under slutet av högstadiet som vi skaffade hemdator, och över en dag öppnades en hel värld upp framför mina ögon.
I den åldern var det ärligt talat mest spel och porr som intresserade. Men snart blev nätet även en utmärkt plats för att träffa likasinnade. Diskussionsforum växte upp som svampar ut jorden. Allt och alla verkade finnas på internet. Märk väl att detta var tiden innan varje webbsida var dränkt i kasinoreklam (däremot envisades folk med att ha musikslingor på sina hemsidor, vilket kunde vara nog så plågsamt).
Väldigt mycket vatten har flutit under broarna sedan den där dagen då jag upptäckte nätet. Internet är i dag både bättre och smidigare men också betydligt mer uppstyrt. Det kontrolleras i praktiken av en handfull amerikanska storbolag som övervakar precis varje steg du tar. Google vet kort sagt allt om dig.
Internet är inte längre bara en tjänst för rekreation och intellektuellt utbyte; det är en infrastruktur.
Detta är en viktig skillnad, ty det avgör hur vi bör se på nätets betydelse. Politikerna har aldrig gillat internet, i synnerhet inte ett fritt sådant. Det är inte bara diktaturer som försöker få kontroll över den enorma informationsbank och det gigantiska kommunikationsflöde som nätet utgör. Även demokratiska regeringar bekämpar kryptering och VPN-tjänster så gott de kan, givetvis med ”terrorism” och ”barnporr” som förevändning.
Det pågår ett veritabelt krig mot internet som vi känner det, eller kanske snarare har känt det. Problemet är att så få verkar bry sig. Kanske är det för att det har varit en stegvis process.
Vid 90-talets slut började politikerna på allvar bekämpa barnporren på nätet. Men blockeringar och till och med ett förbud mot att titta på sidorna i fråga löste inte mycket. Dessa sidor uppges nu ha flyttat till darkweb tillsammans med annan ljusskygg verksamhet.
Genom att använda metoden mot just barnporren lyckades politikerna utan större ansträngning vinna folks acceptans för blockeringar och filtreringar som verktyg för att bekämpa misshagligt material på nätet. Att skrika ”terrorism!” har fungerar rätt bra det också.
Nästa steg är att använda detta mot politiska åsikter. Det är här kampen mot så kallat näthat kommer in. Någon har kanske noterat hur både politiker och mainstreammedier kampanjat för hårdare tag mot näthatare. Sångerskan Zara Larsson har blivit affischnamn för den rörelse som dels vill bedriva en sorts krig mot vita män som grupp, dels sätta dit de så kallade näthatarna.
”Näthat” har i dag blivit lika urvattnat som ”rasist” eller ”kränkt”. Det betyder snart ingenting eftersom personer som inte är vana vid att någon har en avvikande åsikt upplever att de utsatts för ”hat” när denna någon har mage att framföra den.
Det finns givetvis riktigt hat, personer som beter sig oacceptabelt. Såväl online som i riktiga livet. Problemet jag har med begreppet är att det endast används i de fall där ”rätt” person drabbas. En person som Zara Larsson, som är vänsterfeminist och manshatare.
Hennes hatfulla tweets kallas inte för näthat. Hon bjuds i stället in till TV-studior för att prata om dem. När Marcus Birro får delar av Twittervänstern efter sig startas inga kampanjer mot näthat. Han får bara skylla sig själv eftersom han tror på och tycker fel saker.
(Detta är ingalunda ett svenskt fenomen. Ta exemplet med Ghostbusters-skådisen Leslie Jones, som lyckades få provokatören Milo Yiannopolous livstidsavstängd från Twitter samtidigt som hennes egen Twitterhistorik visar på uppenbar rasism som lämnas helt utan åtgärd.)
Ett fritt internet förutsätter att människor skaffar sig lite tjockare hud och slutar bli kränkta av allt som sägs. Man måste faktiskt inte läsa allt. Dagens lättkränkta samhällsklimat borgar tyvärr inte för ett friare utan tvärtom ett mer reglerat och kontrollerat internet.
Politikerna kommer inte ens behöva ta till barnporr- och terroristkorten längre när de vill begränsa friheten på nätet – det kommer räcka med att nämna ”näthat”, ”rasism” och ”islamofobi” för att lagstiftaren ska få fritt spelrum.
Detta oroar mig. Inte bara för att internets fantastiska potential slösas bort utan för att vi samtidigt bygger ett ängsligare och mer lättkränkt samhälle.
Jag är övertygad om att nätets betydelse i vår tidsålder gör att mänskliga fri- och rättigheter förutsätter ett fritt internet. Internet ska vara precis som livet i övrigt, med allt det fula, äckliga, vackra, provocerande, geniala och idiotiska som möter oss varje dag. Brott ska givetvis bekämpas. Men med rätt metoder. Och proportionerligt.
Om du blir upprörd över att någon skriver saker du inte gillar är det faktiskt ditt problem. Inte samhällets.
Ja tyvärr var det inte direkt genierna som vann kampen om nätet utan de svagbegåvade parasiterna, kollektivisterna, moralisterna och kontrollmänniskorna..
Hej.
Vad kan vi göra åt detta? Skulle det vara möjligt att övertyga svenska politiker om att det är bättre att låta information flöda fritt, och använda den som vattenkraft, metaforiskt uttryckt, än att försöka dämma upp den?
Jag tror att politiker av alla slag skulle vara mer mottagliga för argument baserad i hur de kan tjäna på fritt meningsutbyte, än på mer diffusa dylika om ett allmänt gott.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Kolla upp Darknet och håll tummarna för att Twitter kapsejsar av egen tyngd?
Min uppfattning är att denna debatt kring näthat i grunden inte har något att göra med internet, utan endast är ett väldigt gammalt fenomen som pga. den tekniska utvecklingen just nu råkar beröra internet.
Om man av någon anledning vill avlägsna eller exploatera en viss folkgrupp, finns det alltid propaganda som rättfärdigar och stöder detta. Hur detta ser ut varierar starkt beroende på tidsperiod, men det finns alltid där. Den folkgrupp som ska utrotas eller exploateras blir däremot normalt begränsad i sina möjligheter att protestera.
Om man ser saken så, försvinner många av de motsättningar som man annars kan tycka föreligga. Hatet från den "goda" sidan är, och har hela vägen varit, otroligt mycket mer aggressivt och öppet än vad som presteras av motståndarsidan. Ingen uttrycker sig publikt om t.ex muslimer eller svarta på det sätt som Zara Larsson uttrycker sig om vita män. Att dessa personer då klagar på "näthat" kan förefalla ytterst förbryllande.
Men om man bara betraktar saken som att vita män är en grupp som ska rensas ut, är allt som det alltid har varit under historiens gång. Det var inget konstigt att ett gäng nybyggare i USA eller Australien samtidigt kunde hata och förakta ursprungsbefolkningen OCH reagera väldigt hårt om det kom något som kunde kallas hat tillbaka. Eller att man öppet såg ner på svarta, samtidigt som man självklart piskade eller hängde en svart person som på något sätt svarade emot. Eller att mongolerna öppet föraktade de som blev erövrade men samtidigt högg huvudet av den som visade minsta förakt tillbaka.
Frågan om "näthat" är meningslös och endast ett symptom på något mycket allvarligare.
Jag är kränkt alltså finns jag till är det nya.
Förr var alla som inte höll med rasister och fascister,nu är de nättroll.När man lite Aschbergskt kan ropa om nättroll vet alla rättrogna vem de ska gå in och #backa.
#BackaZara.
#BackaSvenMelander.
#BackaAndersLindberg.
Och Dror Feiler,Hillary Clinton,Jonas Gardells bror och dennes husdjur och alla de andra.Kränkta som fan.Lätta att kränka som fan.Lättkränkta som fan.
I verkligheten är det bara ett genomskinligt drag för att nolla sina meningsmotståndare.Det sorgliga för vänstern är att de inte längre får ha sina patentlösningar i fred särskilt länge.Då återstår inget annat än att gapa lite högre,lite gällare och hoppas att det hörs i bruset.
Det är 'Värdegrundslagen' som antagligen snart kommer ha ett eget kapitel i Sveriges Rikes Lag 2017.
Ni kan Värdegrunden vid det här laget… antar att jag inte behöver upprepa den.
Magne
Jag delar helt analysen. Tror man verkligen på allvar att man kan inskränka internet rent formellt och juridiskt? Eller är det bara tillräckligt och sedvanligt en metod att likrikta och försöka tysta merparten av de osäkra?
Den grova, råa och lite imbecilla vokabulären som förekommer på nätet med föraktliga omdömen om folk, nedsättande och skymfande formuleringar och omdömen uppstod väl på nätet rätt tidigt. Och i samband med att användarna växlades över från att ha varit tekniknördar och kollegiala hedersknyflar till att bli en stor allmänhet. Kanske kring 94-95 ungefär eller något tidigare. Då spel och porr var vägledande för volymer av användare. Och de flesta nytillkomna var väldigt unga.
Allmänt kallas det väl i usa, åtminstone, för "trash talk". Där man sätter en ära i att mer eller mindre uttrycka sig föraktfullt om det mesta man ogillar. Överdrifter och absolut brist på nyanser är en merit i de sammanhangen. De flesta brukarna i den här streetsmart-som-blir-nätsmart kategorin tillhör ålderspannet 10-15 år ungefär. Tycker det är coolt med högljudda verbala påhopp. Företeelsen är vanligast bland sammanhang där man kan bedöma andras utseende, skönhet, fulhet, klädsmak och lite lösa åsikter i största allmänhet. Samt i vissa spelsammanhang. En slags ungdomskultur.
I rent politiska sammanhang däremot blir det betydligt glesare. Undantaget politiskt sammanhang med sociala vinklar i populärkulturella miljöer. Där breda folklager rör sig och grunda åsikter frodas. Just där blir det lite tacksamt att smacka in lite präktigt trash-talk. Eftersom den miljön är intellektuellt grund. Åsikterna ligger åt det känslomässiga hållet med personliga vinklingar. Bra måltavlor för den trash-lystne.
Som av en ren händelse så har hela mediesverige snöat in på sociala medier. Hänvisar till stup i kvarten. Miljöer som är olämpliga för djupa diskussioner men utmärkta för ytligt trash-talk. Här lär man sig också snabbt som nätaktivist hur metoderna ser ut. Anklaga någon företeelse eller person ur ett accepterat perspektiv. Men ta i så att tyget knappast håller. Provocera. Har du tur så nappar någon. Helst någon med betydelse. Någon känd eller partipolitiskt anknuten eller tydlig meningsmotståndare. Ifall denne har smuttat likör och sherry dessutom samt spinner loss lite överilat tillbaka så har du en femetta. Hela mediedrevet vevar igång storstilat och bråket är igång. Ord om näthat, troll osv haglar i luften. Du har lyckats.
Medan vi som verkligen är intresserade av politik och samhällsfrågor knappast fattar någonting. Det där har ju knappast med vare sig politik, samhälle eller diskussion att göra. Mest är det bara en medial pajkastning som mainstreammedia utnyttjar.
Ifall media var seriösa i grunden skulle man ignorera merparten av sociala medier och stora amerikanska nätstrukturer överlag. Uppmärksamma djupa och intressanta funderingar och diskussioner på nätet istället samt bjuda in olika nätpersoner som faktiskt vill diskutera sakfrågor.
a e
Det fina i kråksången är att man som journalist kan leta rätt på några bra nät-exempel som stöder den tes man har och sedan presentera det som om man på sociala media kräver…bla bla bla.
Hittar man inget medhåll kan man uppröras över något illa skrivet och dåligt genomtänkt för att sedan klassa det som rasism och fascism för att bevisa hur rätt man har med sin tes.
Att det dessutom inte kräver någon större arbetsinsats är liksom lök på laxen.
Enda påtagliga nackdelen är att folk och fä faktiskt tror på det man skriver och därför slutar läsa tidningen.En fallande upplaga och krackelerad trovärdighet är inget som gagnar journalister.
Vips så har vi ett nytt problem.Nättrollen,skrivbordskrigarna och tangenternas fotsoldater.Naturligtvis med tillhörande krav på övervakning,förbud och nya lagar.
"Det fina i kråksången är att man som journalist kan leta rätt på några bra nät-exempel som stöder den tes man har och sedan presentera det som om man på sociala media kräver…bla bla bla."
Faktiskt så universitet arbetar, mångt och mycket. Jag har sällan sett studenter på eget initiativ ta tag i en uppsats och skriva om ämnen som inte är i formen: teori (oftast faktiskt marxistisk eller feministisk) och sedan tolka allting efter det. Ungefär som en journalist på Aftonblaskan, t.ex. A. Lindberg, som med marxistisk och feministisk begreppsteori väljer en tweet och skriver efter det, alltså teori och ämne (som är en tweet).
———————————————————————————-
"Medan vi som verkligen är intresserade av politik och samhällsfrågor knappast fattar någonting. Det där har ju knappast med vare sig politik, samhälle eller diskussion att göra. Mest är det bara en medial pajkastning som mainstreammedia utnyttjar."
Det där är ett bra diskussionsunderlag. Var är alla journalister och SvT:are som borde brusa upp för hur mycket näthat som denna blogg, och kanske främst kommentarsfältet utgör?
Är denna blogg inte tillräckligt vida känd för att nå ända ut till Aftonblaskan eller SvT?
Det är ju trots allt Internet. Journalister och SvT:are borde väl bli rasande för allt näthat som sprids här. Det sprids väl så mycket näthat på andra håll på Internet så att denna bloggs kommentarsfält flyger under radarn?
Jag vet att en stjärnjournalist letade upp folk på Flashback som fick berätta om sitt "hatande". Ingen här på Motpol som fått en stjärnjournalist som velat veta mera? Kanske för mycket underlag här. Journalister gillar mer när man använder enstaka ord för att uttrycka sig. Då förstår de bättre. Därför de gillar att välja tweets som ämne att skriva om.
Här är stjärnjournalist Måns Mosesson som fick pris för årets berättare, en uttömlig analys, sarkasm(!), av vilka som röstade på Sverigedemokraterna 2014: http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2938&grupp=21081&artikel=6024277.
Magne
Tillåtna trollfria MSM och deras sajter förväntar sig nu mängder med våldtäktsanmälningar på kommande storfestivaler meddelar man.Bättre kan det inte bli eftersom det visar att anmälningsbenägenheten gått upp och fortsätter stiga.
Det är bara bra det.Vi måste hålla anmälningsbenägenheten hög, helst ännu mycket högre, även i framtiden.
Tänk så lätt det vore att bli ett nättroll i de här sammanhangen!?
@ Magne
"Jag har sällan sett studenter på eget initiativ ta tag i en uppsats och skriva om ämnen som inte är i formen: teori (oftast faktiskt marxistisk eller feministisk) och sedan tolka allting efter det."
När jag studerade samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen i slutet av 90-talet och början av 00-talet uppmuntrades detta av lärarna. Att inte använda sig av någon av de postmoderna teorierna var tillåtet, men ledde automatiskt till kritik för att uppsatsen var för dåligt teoretiskt förankrad. Problemet är att de enda tydliga teorierna är de postmoderna – och de är tydliga för att de är dogmatiska. Det finns liksom inga uppenbara traditionella, konservativa teorier att välja på smörgåsbordet, eller i den mån man kan identifiera dem så är de inte lika dogmatiska som de postmoderna.
De normkritiska teorierna har nu blivit normen. Och någon normkritik av den normkritiska normen tillåts självfallet inte.
@ Magne,
"Var är alla journalister och SvT:are som borde brusa upp för hur mycket näthat som denna blogg, och kanske främst kommentarsfältet utgör? "
En gång i forntiden var det ganska aktiv debatt på de stora tidningarnas kommentarsfält. I början nästan helt fritt, sen gradvis med hårdare och hårdare moderering. Det som då ofta hände, var att det fanns några få väldigt pålästa "högerextremister" som blev utsatta för helt förbluffande råa påhopp av en del övriga. Jag var inblandad i detta en del gånger och klagade även till tidningarna. Men svaret var alltid i grunden detsamma, dvs. att man "fick finna sig i att få svar på tal".
Jag kunde t.ex skriva en längre och väl genomarbetad kommentar som relaterade till ämnet och sen fick man flera kommentarer tillbaka av typen "jävla rasistsvin, gå och dö". Dessa klipptes oftast inte bort, men många av mina kommentarer rök, trots att jag aldrig använde något i närheten av det språkbruk som användes mot mig.
Den som undrar vad det innebär att vara liberal kan läsa Göteborgsposten.
"Svensk folkvilja är irrelevant"
https://www.gp.se/nyheter/debatt/svensk-folkvilja-%C3%A4r-irrelevant-1.3699647
@ utlandssvensk 19:02
Exakt!
Så otroligt typiskt MSM och politiskt korrekta idioter!
Lite off topic…men ändå:
Samma typ av påhopp syntes i en allt tydligare röd tråd i ämnet miljödebatt för några år sedan.
Jag noterade väldigt väl att när någon ifrågasatte spridda politiskt korrekta idéer så slutade det ALLTID med att en eller annan forskare dumförklarade personen som skrev bra genomtänkta synpunkter respektive ifrågasatte hur eteblissemangets uppgifter kunde vara framtagna.
Speciellt hett gick det till när det handlade om klimatförändringar och koldioxidens inverkan.
Mest häpnandsväckande var att forskare extremt sällan bemötte sakdetaljerna.
Utan bara hänvisade till att forskaren minsann var x i rang, utbildning, samt att x antal forskare minsann tyckte likadant!
Så svaren blev konsekvent "det här begriper jag bättre än dig lille vän".
Om de nu forskaren har bra underlag att argumentera med, varför undlåter han då att svara med fakta i stället för tramsiga nonsens "icke-svar"?
Hälsningar, Magnus
Hans, finns det någon möjlighet att du kan slumpa tidsstämpeln på kommentarer? Eftersom du ändå förhandsgodkänner alla kommentarer så kan det ju inte spela så stor roll exakt när ett inlägg skickades till dig.
Som det är nu är det lätt för en ISP eller myndighet att se vem som skrev vilket inlägg genom att jämföra IP-logg med tidsstämpeln. Det tar bort poängen med att använda HTTPS och att skriva som Anonym.
Min tanke vore att varje gång du godkänner en omgång med inlägg så får de samma tidsstämpel + en minut löpande för varje inlägg så att de behåller ordningen de skickades in i.
Mange 18:05
Journalisterna skiljer inte mellan denna blogg och dess mer hårdföra namne. Vi är alla registrerade av SÄPO m.fl. för att vi skriver här.
Det är inte "näthatet" eller den råa tonen eliten är rädda för och vill bekämpa, det är istället den upplysta och välargumenterade debatten där de ständigt avslöjas som de bedragare de är.
Ordet "hat" används bara för att det just nu är ett effektivt sätt som får gamla tanter att reagera känslomässigt och ropa på förbud.
Man är inte alls rädda för "nazister", vi såg ju hur eliten tvärtom gav riktiga nazister pengar, vapen och gratis propaganda i Ukraina. Lättstyrda våldsverkare är nämligen en mycket användbar tillgång i det realpolitiska fulspelet.
Det hot som eliten ser är istället (klassiska) liberaler och uppvaknande frihetliga folkrörelser som UKIP eller den amerikanska Tea Party-rörelsen. Jag skulle gärna hänvisa till något svenskt exempel men jag kan inte komma på något bättre än Piratpartiet och Junilistan som båda var så små att man istället valde att tiga ihjäl dem. Det är tveksamt om man skulle kunna räkna Ny Demokrati, men de drabbades ju i alla fall av medias oresonliga hat eftersom de utmanade etablissemanget.
Hans, finns det någon möjlighet att du kan slumpa tidsstämpeln på kommentarer? Eftersom du ändå förhandsgodkänner alla kommentarer så kan det ju inte spela så stor roll exakt när ett inlägg skickades till dig.
Jag ska kolla, men jag tror inte det. Blogger erbjuder tyvärr inte så mycket möjlighet att anpassa någonting utanför de givna ramarna.
Ett ganska talande exempel på hotet från internet i form av en större internationell opinionsundersökning som naturligtvis klassas som ointressant av MSM.
http://ledarsidorna.se/2016/08/peter-andersson-globalt-missnoje-med-invandring-okar/
Ett av Aftonbladets nättroll ger sin tydliga syn på saken.Avsteg från bladets principer hotar demokratin.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article23342609.ab