På en pressträff på Harpsund tecknade finansminister Magdalena Andersson en bild av svensk ekonomi som liknade molnfri himmel och ljumma sommarkvällar. Men det som väntar de närmaste åren är förmodligen ihållande regn och återkommande hagelskurar.
Skälet till finansministerns positiva bild är en hög tillväxt och låg arbetslöshet. Sysselsättningen, även om den är ett rätt meningslöst mått, är rekordhög.
Under det kommande året satsas 24 miljarder kr på ”reformer”, något som inte hade varit möjligt utan åtstramningen i migrationspolitiken eftersom regeringen sparar 100 miljarder på migrationen under de kommande fyra åren. En stor del av de sänkta kostnaderna skjuter staten över på kommunerna genom att sänka ersättningarna för ensamkommande flyktingungdomar.
Tio miljarder ska gå till landets kommuner och landsting. Regeringen kallar det för en satsning, men i praktiken handlar det om en kompensation för de kostnader som riksdagens asylpolitik skapat. Pengarna behövs alltså för att upprätthålla dagens välfärd, inte bygga ut den. Och viktigast av allt: regeringen lånar till varenda utgiftsökning. I en högkonjunktur.
Magdalena Andersson säger något annat som är värt att beröra:
Det vi ser i den nya prognosen är att sysselsättningsgraden faller tillbaka när nyanlända kommer ut på arbetsmarknaden, men 2020 är vi tillbaka på lika hög sysselsättningsgrad som vi har innevarande år. Effekten av nyanlända är utraderad redan 2020 vilket tyder på en väldig styrka för den svenska arbetsmarknaden.
Jag är inte ekonom, men det vore intressant att veta hur regeringen räknar. Dels räknar den förstås bara BNP-tillväxt, inte BNP per capita (då skulle siffrorna se mycket sämre ut till följd av en växande befolkning som inte kommer i arbete). Genom att prata om ”sysselsättningsgrad” kan regeringen dessutom få situationen på arbetsmarknaden att se ljus ut även framgent när tiotusentals asylinvandrare ska ut och arbeta.
Det är här det uppstår frågetecken. Vi vet att det tar 15 år innan varje tredje person som fått asyl i Sverige har ett helårsarbete. Detta får stegvis återverkningar i arbetslöshetsstatistiken även på nationell nivå, men tydligast slår det i kommuner med en stor andel invandrare.
I över en tredjedel av landets kommuner är arbetslösheten bland utrikes födda över 30 procent. Snart har hälften av de inskrivna på Arbetsförmedlingen utländskt ursprung, vilket vittnar om en oerhört tudelad arbetsmarknad. Det är svårt att få detta och de ljusa prognoserna att gå ihop. Vet regeringen något som vi inte vet?
Är det en mirakelekonomi som Magdalena Andersson snickrar på i lönndom? Eller är det månne snabbspåren, industrikanslern och utvecklingsmoralen som ska fixa biffen?
Tidigare bloggat:
Utmaningen™
Vägen framåt?
Integrationsfiaskot större än många anat
Det krävs väl inte mycket för att öka sysselsättningsgraden (http://www.kollega.se/vad-ar-egentligen-sysselsattning):
"Fas 3 kallas numera "sysselsättningsfasen". De som utför någon form av praktik eller arbetsliknande uppgifter räknas nu in bland de sysselsatta i statistiken. På det sättet kommer regeringen närmare målet 'full sysselsättning'.
…
Men antalet sysselsatta kan öka trots att antalet anställda minskar. Det beror dels på att man räknar in alla egenföretagare men också pensionärer som jobbar vidare på något sätt.
Det räcker med att man i den så kallade Arbetskraftsundersökningen, som görs per telefon, uppger att man jobbat en timme under en vecka för att inkluderas bland de sysselsatta. Det behöver inte ens vara avlönat, utan man kan hjälpa till utan lön i ett jordbruk eller familjeföretag."
Magne
"Sysselsättningen, även om den är ett rätt meningslöst mått, är rekordhög."
Ja, det är ett meningslöst och vilseledande mått. Många har nog blivit jätteglada när de hört att sysselsättningen är hög. Man ser framför sig människor som går upp i ottan och kommer hem i skymningen och som har slitit som bävrar hela dagen.
Vad som är lätt att glömma bort är att man måste titta på definitionen av ordet "sysselsättning". Johan Westerholm har visat följande: "'I sysselsättning' innebär i praktiken att du är sysselsatt i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, arbetar eller hjälper en anhörig i dess företag minst en timme i veckan med upp till 90 procents lönebidrag. Övrig försörjning är bidrag på ett eller annat sätt." Se http://ledarsidorna.se/2015/12/1910-1920-1930/
Att sysselsättningen är hög kan alltså betyda att Arbetsmarknadsåtgärdsförmedlingen har varit framgångsrik i att förmedla arbetsmarknadsåtgärder.
Hej.
Troligen avser man att hyfsa siffrorna via ettåriga anställningar inom kommunala verksamheter, med lönebidragsanställning via Arbetsförmedlingen.
Kommunen slipper då 75% av arbetsgivaravgiften, den anställde jobbar med något som kommunen annars varit tvungen att upphandla (vedervärdigt ord), och efter ett år avslutas anställningen automatiskt, varvid den enskilde är berättigad till a-kassa. På så vis ser det ut som om arbetslösheten och socialbidragen minskar, när det egentligen är frågan om konstgjord andning.
Det är inte helt omöjligt att man gör en (floskelvarning) ny satsning med riktade åtgärder för att nyanlända snabbt skall komma i arbete, samt utökar Samhalls verksamhet i samma syfte.
Svensk politik och byråkrati påminner allt mer om 'Brazil'.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Det som finansministern ser som en ekonomi i teslafart,påminner om jobbstatistiken från USA,av 250 tusen skapade jobb senaste månaden, var 80 tusen i privat sektor,mestadels tillfällighets jobb restaurang och dylikt,resten inom offentlig sjukvård.det trixas för att ge illusion av stark ekonomi helt enkelt!
Har för mig att SD hittade besparingar i ungefär samma klass som Maggan Andersson.
Då var det både osolidariskt och okamratligt.Nu räddar det ekonomin så att det finns reformutrymme för lånade pengar trots all kompetens som regnade ner och den ofantliga framtida lönsamheten.
/Något som skaver?
Vi får väl se vad Tino Sanandaji har att säga om dessa beräkningar.