EU är byggt på vackra ord och några fina idéer om gemensamma marknader och fri rörlighet. Det har utvecklats till ett odemokratiskt prestigeprojekt som inte längre kan reformeras.

Hela systemet är så ogenomträngligt och komplicerat att inte ens journalister som ägnar all sin tid åt att bevaka eländet förstår det. Den enda demokratiskt legitima delen av EU-systemet, det folkvalda parlamentet, får inte initiera lagstiftning. Det är sålunda i själva verket ett pappersparlament, ett slags påkostad charad, vi ser.

Makten ligger inte hos parlamentet utan hos ministerrådet och kommissionen. Massor av tjänstemän och byråkrater sitter på den reella makten. Och knappt någon vet vilka dessa är. Vilket gör det ännu mer hopplöst att utkräva ansvar.

En lite cynisk tanke som framförs i filmen nedan är att med tanke på att vi ändå inte kan rösta bort alla dessa figurer i EU-toppen, spelar det kanske inte någon roll om vi inte vet vilka de är.

Filmen handlar om EU-systemets brister (och inte om Nigel Farage).