Nu i helgen samlas femhundra socialdemokratiska kommunpolitiker i Örebro. Stefan Löfven höll under lördagen ett anförande för att sparka igång kommunkongressen.

Löfven lät tidvis anmärkningsvärt mycket som en oppositionspolitiker. Han beskrev hur landet glider isär. Han beskrev faran i det. Och han skyllde sedan allt på de borgerliga. Ty segregationen har enligt Löfven vuxit fram under det senaste decenniet. Det är en mycket ohederlig beskrivning av något som pågått under snarare 25 år än tio och som både borgerliga och socialdemokratiska regeringar varit ansvariga i. Landets starka tillväxt är däremot regeringens egen förtjänst, om vi ska tro Löfven.

Hans tal var väldigt likt det han höll på den socialdemokratiska kongressen 2015 och påminde väldigt mycket om de anföranden han hållit i riksdagens kammare ett antal gånger sedan valet. Plattityder som ”Nu vänder det”, ”Nu börjar vi vändningen” och ” Nu startar samhällsbygget” har redan blivit slitna och innehållslösa. Det är peppande ord från en person som står och vinglar vid avgrunden.

Bara en vecka efter att partisekreteraren Carin Jämtin i Ekots lördagsintervju medgett att satsningen som skulle ge 50 000 utbildningsplatser bara har gett några hundra hittills står partiledaren och pratar om denna satsning som alltså i praktiken helt kommit av sig. Tror han att han kan lura sina egna kommunpolitiker med valrörelseretorik?

En dag som denna saknar jag faktiskt den äldre stammens socialdemokrater. Nästan rent av Göran Persson, som häromdagen både anklagade regeringen Löfven för att ha agerat för senfärdigt i migrationskrisen och föreslog ett nationellt tiggeriförbud. I båda dessa frågor står Persson sannolikt mycket närmare de socialdemokratiska gräsrötterna utanför Stockholms innerstad än vad Löfven gör. Men Löfven är dels fången i sitt samarbete med MP, dels i den identitetspolitiska slagfällan som förhindrar nyktra analyser och förslag.

Löfven är en rätt usel retoriker, vilket gör hans tal styltiga och utan flyt. Men det som är mest iögonfallande är hur mycket varm luft som hans regering producerar 18 månader efter makttillträdet. När Alliansen tillträdde efter många år i opposition rivstartade de med de mest kontroversiella reformerna.

Än har regeringen Löfven inte satt några avtryck alls, trots att det hävdas att 97 av 105 vallöften är på väg att infrias. Det säger i så fall rätt mycket om vilken ”reformagenda” som partiet gick till val på. Det är Komvux och subventionerade anställningar som är framtiden för Sverige, om Socialdemokraterna får bestämma.

”Sverige har rest sig!” proklamerade statsministern utan ett spår av ironi inför en lydigt klappande publik. Sekundärskammen är stor, och jag undrar om inte även många socialdemokratiska kommunpolitiker skruvade på sig där i sina stolar.

Att välja en gammal svetsare och fackpamp som partiordförande blev tydligen inte bättre än så här.