David Cameron går just nu första förhandlingsronden om nya villkor för Storbritannien i EU. Landets EU-medlemskap står på spel. Nästa år ska britterna rösta, och just nu är det mer eller mindre dött lopp i opinionsundersökningarna. Därför behöver Cameron få med sig resultat hem. Hans politiska framtid hänger på det: han kan antingen blir den som räddade kvar Storbritannien i EU eller den som misslyckades med det.

Från svenskt håll hörs nu många oroade röster om vad ett brittiskt utträde skulle innebära. Jag hoppas tvärtom att Storbritannien röstar för att lämna. Det skulle öppna upp för fler länder att följa efter. Till slut även Sverige. Varför är det viktigt?

Därför att EU är utom räddning. Bortom reformering. Unionen har blivit för stor och dess anspråk på att flytta allt mer makt från medlemsstaterna (folket) till EU-tjänstemän (icke-valda byråkrater) kommer inte att upphöra. I svenska EU-valrörelser har borgerliga politiker propagerat för ett ”smalare men vassare EU” ända sedan Sverige blev medlem. Utvecklingen har varit den motsatta.

Det pratas mycket om extremhögerns tillväxt ute i Europa. Många drar okunniga paralleller till 30-talet när de i själva verket borde titta på det som förenar partier som Fidesz, Nationella fronten, Dansk folkeparti och så vidare: EU-skepticismen. EU och euron är politiska prestigeprojekt. Unionens makt har vuxit alldeles för fort på medlemsstaternas bekostnad. Den demokratiska legitimiteten är i botten, vilket illustreras väl av att EU:s enda demokratiska pelare, parlamentet, saknar reell makt.

Den som tror på villfarelsen ”ett smalare men vassare EU” får fortsätta att göra det. Jag menar att de senaste 20 åren har visat på att det inte finns något intresse bland unionens tungviktare att på allvar reformera unionen i rätt riktning. EU kommer därför fortsätta svälla.

Målet är ett slags Europas förenta stater med en valuta, en krigsmakt och en polis som likt FBI får arbeta i hela Riket. Eftersom det saknas folkligt stöd för en sådan utveckling kommer missnöjespartier fortsätta att växa. Och folk på vänsterkanten och inom borgerligheten fortsätta att undra varför.

Storbritannien kommer givetvis inte gå under som nation om landet går ur EU. Det viktiga är att upprätthålla handelsrelationer med andra stater. Samtidigt kommer de slippa all överstatlighet och kan själva besluta om sin framtid utan att fråga EU-byråkrater om lov först. Det borde vara lockande nog.