Polen har varit i svenska mediers blickfång på sistone. Häromdagen skrev Birgitta Ohlsson en debattartikel i vilken hon gick till fränt angrepp mot den polska regeringen.
Bakgrunden är att Polens nya regering undergräver landets konstitutionsdomstol, styr och ställer i landets public service-bolag, slår till mot nakenhet med mera. DN:s Peter Wolodarskis kritik fokuserar framför allt på regeringens intresse för lojala journalister:
Tänk er följande påhittade scenario. En söndagskväll bjuder SVT:s Camilla Kvartoft in Alice Bah Kuhnke till Agenda. I studion intervjuas kulturministern om ett nytt lagförslag som syftar till att ta ett kraftigt politiskt grepp om Sveriges Television och Sveriges Radio. På kort tid ska inte bara chefsledet rensas ut. Regeringen ska även bestämma vilka som ska styra public service-bolagen. Organ som fram till nu skött chefstillsättningar rundas – utnämningsmakten ska i stället ligga nära regeringen.
Självklart förtjänar den polska regeringens politiska styrning av statliga medier kritik. Men tonläget från svenskt håll vittnar om ett självrättfärdigande som inte riktigt överensstämmer med verkliga förhållanden.
Det är lite magstarkt att kritisera Polens regering för att undergräva den polska författningsdomstolens auktoritet när Sverige över huvud taget inte har någon sådan domstol.
Wolodarski missar dessutom att en svensk rödgrön regering inte behöver ”ta ett kraftigt politiskt grepp” om SVT och SR. Public service är redan så vänster, och chefsrekryteringarna sköts med bravur av SVT:s egen ledning (vilket stjärnrekryteringen av Aftonbladets Jan Helin är det senaste exemplet på, medan Gina Dirawis uppdrag som julvärd och Malena Ernmans som diktläsare på tolvslaget på nyår är exempel på hur SVT även tillsätter politiskt korrekta personer med rätt värdegrund också för mer harmlösa uppdrag).
Att sopa framför egen dörr innan man går till kraftfullt angrepp mot andra är en ganska bra idé när allt kommer omkring.
Sverige har en konstitutionsdomstol genom Europadomstolen, sen är det fortfarande uselt att vi inte har någon dito i Sverige!
Svenska journalister är världsbäst på att hitta fel hos andra.
Här hemma finns en åsiktskorridor och en värdegrund att väga in.
Journalister utan insikt. Här har vi en journalistkår som fördömer varje nation som inte utnämner sig självt till Humanitär Stormakt och har en genuscertifierad undervisning från dagis till universitet. Polen slaktas för sin inskränkthet; Trump är isolationistisk, det är dessutom alla utom Rand Paul; men vad förstår journalister om avtal som gjorts mellan USA-Kina, USA-Mexico? Får vi insikt om hur Kina köper USAs obligationer och devalverar valutan, dvs. de behåller dollar men får en attraktivare exporthandel? Ingenting får vi veta, enbart att USA ska öppna gränser för mexikaner, oavsett konsekvens, och absolut inga avtal som gynnar USA, det är isolationism(!); och polackerna ska ha genuscertifiering och absolut ta emot sin andel asylsökande, helst radikala muslimer.
Låt mig avsluta: Wolodarski är en vänsterliberal floskelspridare. Låt han inbilla sig själv att han har en framskjuten samhällsposition, där befolkningen lyssnar till honom. Hans vänsterliberalflummande-agenda, börjar sakta, men säkert, genomskådas.
Magne
Det har ju inte gått att missa kritiken från Sverige och övriga liberala Västeuropa under hösten och vintern vad gäller den konservativa polska regeringens åtgärder. Det som har berättats om åtgärderna vad gäller media och författningsdomstolen låter inte bra, med betoning på LÅTER. Jag har nämligen hittills inte fått höra den polska regeringens syn på saken, utan bara en vänsterliberal skildring och kritik. (Jag skulle väl själv genom att lägga ned en del arbete kunna ta reda på regeringens syn, men det har jag inte gjort.)
Den polska regeringen har gissningsvis identifierat ett problem och de åtgärder som nu genomförs är antagligen avsedda att lösa det problemet. Eftersom jag har insett att Sverige har problem med att media gör fel saker (indoktrinerar befolkningen i stället för att granska makten) och att media är ideologiskt snedvriden och tämligen ointresserad av nyansering så utesluter jag inte att Polen också kan ha liknande problem. Kanske inte bara i media utan också i författningsdomstolen? Men eftersom de polska åtgärderna bara har beskrivits mycket svepande och eftersom jag inte har hört regeringens förklaring så kan jag absolut inte ansluta mig till kritiken.
Något skulle behöva göras med media i Sverige, men jag är inte säker på vad. Och en författningsdomstol behöver vi givetvis, men det är väl framför allt sossarna som har blockerat införandet av en sådan.
Anders Eriksson
Apropå Alice Bah Kuhnke och problemet med svensk media.
Jag har sedan många år intresserat mig statsvetenskapligt för formaliteterna i regeringens organisation. Det är sällan något sprängstoff, men jag hittade nyligen en liten detalj som möjligen kan vara intressant.
Fördelningen av ärenden mellan de olika departementen regleras i förordningen (1996:1515) med instruktion för Regeringskansliet. Här är den senaste versionen, som trädde i kraft den 1 januari 2016: http://rkrattsdb.gov.se/SFSdoc/15/150742.PDF
Som synes är det en mycket omfångsrik förteckning. Ändringar är markerade med lodrätt streck i marginalen. (I en del fall har man varit alldeles för generös med markering så att en hel avdelning markerats, trots att bara vissa saker ändrats.)
Det som faller mig i ögonen är ett tillägg bland Kulturdepartementets ärenden på sidan 22: "insatser mot skadlig mediepåverkan".
Ja, jag har min mening klar om vilka medier som bedriver subversiv verksamhet och vilken typ av mediepåverkan som är skadlig. Jag och kulturministern är dock knappast överens, utan har förmodligen diametralt olika uppfattning i frågan.
Jag höjer på ögonbrynen över att denna formulering har funnit sin väg in i detta dokument och därmed ses som en formellt fastställd uppgift för regeringen och inte bara som ett utslag av kulturministerns aktivism. Hur kommer regeringens arbete i denna fråga att se ut? Är det någon som vet?
Anders Eriksson
Är inte Wolodarski medveten att SR och SVT, dvs Public Service styrs av en stiftelse vars styrelse tillsätts av regeringen? De är alltså helt och hållet politiskt styrda.
Hur kan denne W och andra som t ex Greider och Bjereld anlitas sam "sakkunniga"?
Nåväl efter DN:s eget "Kölngate" lär det nu hända saker.
Bo Adolfsson
Hej.
@Anders Eriksson: heder och tack för den länken. Ibland tror jag att man skriver så tråkigt och snårigt man kan i departementen för att ingen skall orka läsa.
Angående själva blogginlägget: tillsättningen av chefer sker via styrelsen. Men vem föreslår kandidater till denna styrelse? Det är ingen hemlighet att du innan du kommer ifråga garanterat passerat värdegrundens nålsöga.
Sverige skulle behöva göra som Polen. Rensa ut patrasket, övergå till tråk-TV och samhällsinformation, och lämna underhållningen år fria media. Om staten öht skall äga mediabolag vill säga.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Här är en artikel bortom den vanliga DN-horisonten: http://www.politico.eu/article/give-pis-a-chance-poland-kaczynski-andrzej-duda-szydlo/
Medierna gör allt för att spela SD i händerna. Ingen skall få mig att tro att det bara var DN som underlät att informera om händelserna i Kungsträdgården. Även andra måste ha känt till det. När dessutom polisen mörkar vad som har hänt kommer många att tro att det finns en konspiration att inte rapportera om sådant här.
Det finns ingen sådan konspiration. Däremot har det uppstått en rädsla för att publicera sådant som kan anses gynna SD eftersom stora delar av PK-eliten börjar skrika i högan sky.
Det skrämmande i det hela är att vi vanliga svenska medborgare inte räknas längre utan det är bara flyktingar som räknas. Jag bävar för den reaktion detta kan ge.
Sedan att det inte bara är feminister som går till angrepp och anklagar svenska män utan även invandringsfanatiska liberaler gör mig bekymrad.
Vart skall vi som vill ha lag och ordning i Sverige vändas? Är SD det enda valet?
Haha DN, säger bara DN.
Det räcker.