Det är få frågor som har blivit så omgärdade av myter och klämkäcka föreställningar som den om invandringens påverkan på ett land.

Angela Merkel sade ”Wir schaffen das”. Nu säger hon att Tyskland drastiskt måste minska asylinvandringen. Stefan Löfven sa att hans Europa inte bygger murar. Hans egen regering har däremot lagt förslag om att stänga Öresundsbron.

Löfven hoppas att krisfasen är över och att Sverige nu går in i en ”etableringsfas”. Fokus, hoppas statsministern, ska hädanefter hamna på hur alla asylinvandrare ska komma i arbete.

För mindre än ett år sedan handlade argumenten för EU:s mest extrema migrationspolitik om att det var rena vinstlotten för Sverige att ta emot många asylinvandrare. Många av dem, hävdades det, var läkare och ingenjörer. Och sådana behövs det fler av i Sverige.

I takt med att officiell statistik över utbildningsnivån i asylinvandrarnas ursprungsländer blivit känd för fler, har allt färre lyft fram alla syriska läkare och afghanska ingenjörer. ”Vinst” har blivit ”vinst på sikt” som har blivit ”stora kostnader nu men vinst på sikt om de bara får jobb”.

LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson har inte riktigt lämnat det första stadiet. Han är övertygad om att Sverige kan bli en ”superekonomi” med femprocentig årlig tillväxt. Att ta emot så många asylsökande är ett stort åtagande, medger Thorwaldsson, men tillägger att ”redan 2020 kan de flesta av dessa 170 000 ha arbete”. Ja, och om grisar kunde flyga skulle jag gärna hoppa upp på en.

Det är svårt att veta var man ska börja. Det finns inget som helst stöd någonstans för att flertalet asylinvandrare skulle få arbete inom fyra år. Som upprepats många gånger har mindre än 50 procent av asylinvandrare till Sverige fått arbete efter sju år. Lägger vi på ytterligare åtta år till dessa har andelen förvärvsarbetande bara ökat till 6 av 10. Kontentan är att gruppen asylinvandrare som helhet aldrig blir lönsam för samhället.

Som ”förvärvsarbetande” räknas även dem som hjälper en anhörig i hemmet några timmar i månaden, så definitionen av arbete är egentligen för bred för att ha någon direkt relevans. Inte ens med denna breda definition är LO-basen i närheten av verkligheten.

Om det nu vore så att en hög asylinvandring kan göra ett land eller en region till en ”superekonomi” med hög tillväxt, är det värt att fråga sig varför Malmö går så fullständigt uruselt. Malmö ligger strategiskt nära övriga Europa och har dessutom tagit emot väldigt många asylinvandrare under lång tid. Men kommunen går så dåligt ekonomiskt att den under fjolåret behövde stöd genom det kommunala utjämningssystemet på fem miljarder kr för att gå runt. Och det ser inte bättre ut inför 2016.

Om Sverige ska ha en chans att klara av den situation som landet har hamnat i måste verklighetsbeskrivningen vara korrekt. Karl-Petter Thorwaldsson dagdrömmer och presenterar heller inga trovärdiga förslag på hur dessa dagdrömmar ska bli sanna.

Att landsorganisationens främste företrädare beter sig på det här sättet i detta prekära läge är oseriöst. Det är oroande att LO har ett så pass stort inflytande i det stora parti som just nu sitter i regeringsställning.

Läs även:
Fnordspotting