Lördagsintervjun i P1 är inte riktigt vad den har varit. När Tomas Ramberg skötte den pressades politikerna. Genom att vara väldigt påläst kunde han kontra när politikerna slingrade sig.
Nu är lördagsintervjun som vilken halvljum intervju som helst. Detta bekräftades när finansminister Magdalena Andersson intervjuades av Monica Saarinen. Det rådde rena mysstämningen i studion.
Magdalena Andersson gjorde flera anmärkningsvärda påståenden, som att ”självklart vill en finansminister att det så snart som möjligt ska uppstå ett utrymme för att kunna genomföra ofinansierade reformer.”
Utspelet gick Saarinen förbi. Saarinen ifrågasatte heller inte Anderssons påstående att de ökade kostnaderna för asylmottagandet var ”oväntade” och ”bör vara tillfälliga”. I frågan som rörde regeringens utopiska jobbmål påpekades aldrig det gigantiska sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda, något som är särskilt relevant nu när andelen utrikes födda i befolkningen ökar så dramatiskt. Magdalena Andersson kom minst sagt väldigt lindrigt undan i frågor där hon borde ha pressats hårt och skoningslöst.
Monica Saarinen kom dessutom med ett direkt felaktigt påstående. Hon upprepade nämligen missförståndet att snittiden för invandrare att komma i arbete i Sverige är sju år. Sanningen är att mediantiden är sju år (uppgiften är dock några år gammal, troligen är siffran värre i dag). Det är en viktig distinktion. Hälften har alltså fått någon sorts anställning (någon timme i veckan räcker för att räknas) efter sju år. För den andra hälften tar det ännu längre tid, och förfärande många kommer aldrig in alls.
Avslutningsvis diskuterades även regeringens kappvändning i frågan om tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd. Här svarade finansministern så här:
Det finns naturligtvis en del studier som tyder på att tillfälliga uppehållstillstånd kan göra att integrationen försämras. Å andra sidan, om man tittar sig ut över Europa så har ju Sverige haft en betydligt generösare inställning till permanenta uppehållstillstånd än många andra länder, och det är kanske inte i alla lägen uppenbart att integrationen har varit så mycket bättre i Sverige än i andra länder.
Detta har varit min instinktiva invändning mot integrationsargumenten för PUT, som Centerpartiet fortsätter envisas med. PUT/TUT är inte integrationsåtgärder. Magdalena Anderssons svar förvånar mig, även om jag vid det här laget borde ha vant mig vid 180-graderssvängar och plötslig insikt från de mest oväntade håll.
Det Magdalena Anderssons svar antyder är rimligen att regeringen hela tiden har vetat att TUT och PUT inte är integrationsåtgärder och att ställningstagandet för PUT har handlat om att visa sig god inför omvärlden. Om att vara Den Humanitära Stormakten, oaktat konsekvenserna.
Givet att verkligheten så skoningslöst tränger sig på har vi förmodligen fler till synes plötsliga insikter från de vanligtvis insiktslösa att vänta.
Läs även:
Johan Westerholm, Fnordspotting
Allt förtroende, som, mot alla odds, byggdes upp för svensk ekonomisk politik under Persson och sedan under Alliansen, raseras nu på nolltid. Det är ju inte bara migrationen de har tappat kontrollen över, utan även andra utgifter. Samtidigt finns det risk för en allt mer grekisk skattemoral när de som betalar får allt mindre för pengarna. Detta trots låga räntor, billig olja och hyfsad arbetslöshet.
Det här blir värre än 90-talskrisen. Mycket värre, tror jag.
Den där 7-års siffran är värre än det låter. För som Tino Sanandaji påpekat syftar det på tiden sysselsättningsgraden nått 50%, fortfarande dramatiskt lägre än sysselsättningsgraden för svenskar som ligger på över 80%…..
Och med tanke på antalet och utbildningsnivån hos de som nu kommer lär det inte bli bättre
Jag har funderat lite på ett alternativ för att förbättra den ekonomiska situationen som jag inte sett i debatten hittils.
Om mottagandet finansieras på liknande sätt som högre studier, det vill säga genom att nyanlända erbjuds 3-5 års 'etableringslån', istället för de bidragssystem som finns idag så skulle det möjliggöra att både erbjuda en drägligare situation, samtidigt som det inte skulle orsaka samma nivå av ekonomisk belastning. Dessutom ger det ett möjligt instrument för att kompensera för skillnaderna i självförsörjningsgraden genom riskjusteringen i räntan på de lånen.
Statens upplåning för sådana lån behöver ju dessutom inte bokföras som kostnadsposter vilket minskar risken att Sveriges kreditvärdighet drabbas i närtid.
Åsikter? Bra ide, dålig, fördelar, nackdelar?
Mediantiden för en person som kommer till Sverige att få någon form av arbete, där t o m oavlönat arbete i släktings företag räknas, har under de borgerliga åren ökat till åtta år.
Till det skall läggas att den tiden räknas efter att personen har fått uppehållstillstånd. Det brukar dröja nästan två år. Med andra ord tar det nästan 10 år från det att någon sökt asyl i Sverige tills 50% har någon form av sysselsättning.
Hej.
Nu går allting jättebra-bra-bra
Massinvandring skall vi ha-ha-ha
Det kostar ingenting
Det är en investering
För det har dem lovat
Pengarna har tagit slut-tut-ut
Mänskoflöden utan slut-tut-ut
Vi har tappat all kontroll
All kritik framförs av troll
För det har Mp lovat
Folk som bränner och förstör-stör-ör
Här hos oss som ger bort hjälp-älp-älp
Vägrar äta gratis mat
Kräver allt av folk och stat
För det har islam lovat
Och om svensken säger stopp-opp-opp
Får han genast en sittopp-opp-opp
Utan av närmsta media
Inget kvar till nästa da'
För det ordnar EXPO
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Hur många invandrare var det lille Erik Ullenhag räknat fram som gick till jobbet varje dag i Sveriges avlånga land?
Fast det är ju klart, på den tiden var invandringen berikande och lönsam också..
Att genomsnitt inte kan betyda median verkar vara en utbredd missuppfattning. Så här står det i Internetversionen av Nationalencyklopedin:
”genomsnitt, statistisk term med många betydelser. I vissa sammanhang kan genomsnittet representeras av ett medelvärde, medan man i andra sammanhang också låter genomsnittet utvisa en typisk variation eller spridning. Med ett genomsnitt av Sveriges befolkning menar man t.ex. en grupp av människor som uppvisar samma variation i ålder, yrken, kön, utbildning, etc. som Sveriges hela befolkning. Om man säger att ett bildäck håller i genomsnitt 1 000 mil menar man däremot att medellivslängden för bildäck är 1 000 mil. Genomsnittsvärdet kan t.ex. vara medelvärdet eller medianen. I så fall kan det mycket väl tänkas att det genomsnittliga samtidigt är något ovanligt, ’genomsnitts-svensken’ finns inte. Typvärdet, dvs. det oftast förekommande värdet, saknar denna svaghet och kan därför ibland vara lämpligt att använda som genomsnittsvärde.”
Källangivelse:
Nationalencyklopedin, genomsnitt. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/genomsnitt (hämtad 2015-12-16)