Den universella välfärdsmodellen i Sverige utkämpar sedan en tid tillbaka en kamp för sin överlevnad. Den migrations- och asylpolitik som förts under lång tid har tillsammans med stängda arbets- och bostadsmarknader satt de offentliga systemen under hård press. Detta kommer under de kommande åren att eskalera och bli mer av ett nationellt problem än ett bekymmer enbart i vissa så kallade utanförskapsområden.
Att människor kommer till Sverige är i sig inte det grundläggande problemet. Bekymret är att de vandrar rakt in i en av världens mest generösa välfärdsstater, ett system som upprätthålls med världens näst högsta beskattning av vanliga löntagare. Löftet är en bra offentlig service i retur. Det är ett löfte som svenska politiker inte har kunnat leverera på väldigt länge, om ens någonsin.
Det är hög tid för en reformering.
Jag är likt flera andra på högerkanten övertygad om att välfärdsstaten av nödvändighet måste förändras. En avskaffad välfärdsstat finns det inget politiskt stöd för hos svenska folket. Men en stegvis reformering kan vinna folkligt stöd om den motiveras med att den är nödvändig för att över huvud taget behålla en välfärdsstat.
Målet måste vara att fler försörjer sig själva och inte ser till stat och kommun för lösningen på sina egna livspussel. För att möjliggöra detta behöver inkomstskatterna tryckas ned rejält. Först för dem med lägst inkomster, sedan medelinkomsttagarna och slutligen av rättviseskäl för alla med höga inkomster. En platt skatt – samma procentsats för alla, oavsett inkomst – är det politiken måste sträva mot.
Med mer pengar över kommer behovet av offentliga bidrag att minska. Barnbidrag bör avskaffas med början för alla som i dag inte behöver dem för sin överlevnad. Bostadsbidrag och -tillägg ska inte heller vara nödvändiga på sikt. Hela det sociala transfereringssystemet måste ses över. Sedan 2010 har sjukskrivningskostnaderna ökat markant, och detta är ungefär lika hållbart som den centerpartistiska migrationspolitiken.
Att försörja sig själv, att stå på egna ben, ska vara ett självklart mål för alla friska människor. Detta ska inte tolkas som att inte många av oss kommer behöva stöd i livet ibland. Men även i ett samhälle med ett lägre skattetryck och betydligt mindre offentlig sektor kommer det givetvis finnas möjlighet till arbetslöshetsförsäkring, psykologhjälp, god sjukvård och så vidare. Skillnaden blir att var och en står för sina egna kostnader i högre grad.
Detta är betydligt mer rättvist system än dagens där vissa är nettoförlorare från första dagen i sitt vuxna liv till sitt sista. En ensamstående och frisk person har inget som helst att hämta i dagens Sverige.
Denne får bara betala.
Samtidigt finns det gott om människor som aldrig blir en produktiv del av samhället. Inte till följd av fysiska funktionshinder, allvarlig psykisk ohälsa eller liknande utan för att de helt enkelt ser att det går utmärkt att klara sig utan att jobba. ”Soc” fixar båda pengar och boende åt dig, och via Arbetsförmedlingen är det möjligt att hanka sig fram på allehanda låtsasjobb och praktikplatser och inkassera ersättning. Detta är en livsstil för alltför många.
Så här kan det inte fortsätta nu när ytterligare hundratusentals människor från 2014 och framåt ska integreras med hjälp av helt uttjänta verktyg. Sverige behöver reformeras. Arbetsmarknaden behöver avregleras, bostadsmarknaden genomgå en dunderkur av marknadstänkande och skattesystemet förenklas genom att dumheter som RUT och ROT tas bort till förmån för en allmän skattesänkning för alla.
”Gör din plikt, kräv din rätt”, har Stefan Löfven sagt. Det är hög tid att göra verklighet av den devisen.
Är inte det som beskrivs ovan det verkliga skälet till den till synes huvudlösa invandringspolitiken? Det politiska etablissemanget har bestämt sig för att avsluta folkhemsprojektet en gång för alla helt enkelt.
Först och främst måste vi slå fast det uppenbara. Att det kommer så många till Sverige beror givetvis på att de vill ha del av den svenska välfärden. De har inget som helst intresse av att skaffa en försörjning. Beslutsfattarna måste inse det.
Det finns systemförändringar som är nödvändiga alldeles oavsett om vi har en hög invandring eller ej. Frågan är hur vi genomför dem för det finns personer som om man avskaffade hyresregleringen över natten skulle drabbas väldigt hårt.
Sedan finns det kulturella skäl att ha reglerad invandring. Att ha stora grupper från klan-samhällen som inte assimileras in i det svenska samhället riskerar till att leda till konflikter. Jag minns inte vem men det var någon soom nämnde Schweiz i en kommentar till en tidigare bloggpost och att de har en hårt reglerad invandring.
Vad tror du om att införa medborgarlön? Alla är inte skapta till att arbeta utan de är snarast kontraproduktiva. Tror du inte att det vore bättre om de kunde puttra på med sitt på sin kant i stället?
Är för platt skatt.
Undrar ibland hur många vänster och miljöpartister som förstår att den som betalar 25 procent skatt på en inkomst på 1 000 000 kr betalar 10 gånger mer i skatt än en som betalar 25 procent på 100 000 kr.
Jag håller inte med om din analys. Platta skatter må eventuellt hjälpa ekonomin, men jag är inte säker på att det gör varken bu eller bä för välfärdsstaten. Det som händer nu är förskräckligt; i princip alla vill ha kvar välfärdsstaten, och ändå gör man det som ofelbart kommer att ha sönder ett fungerande system.
Jag tycker inte att man skall använda migrationskrisen för att lansera olika ekonomiska favoritprojekt, utan snarast stänga sveriges gränser. Man bör komma ihåg att en välfärdsstat behöver ett visst skattetryck. Det är dessutom så att kapital lätt tar sig över gränserna, vilket inte är sant för löner. Det är därför tekniskt svårt att beskatta kapital hårt. Observera att jag inte försvarar hög löneskatt moraliskt, utan endast från en teknisk synpunkt.
Men, jag misstänker att vi kommer att få en högskattestat med låg service, d.v.s. det sämsta av alla världar. Självfallet kommer ökningen av våld bara övertrumfas av ökningen av identitetspolitik….
Jan Jansson
Det handlar inte bara om försörjning, inte hellr om skatt.
Det handlar om allt.
En del vill ingenting i vårt land och de tillåts leva i detta.
De vill ha och förväntar sig få inte bara vad de behöver utan även vad de vill ha utan att själva göra något.
Medan de tittar elakt och missunnsamt på dem som har det bättre.
Aldrig ställer de sig frågan varför en del har bättre ekonomi, hälsa eller relationer. Gör de det så blir svaret att andra har TUR och de har otur. Som om allt handlade om ett bingospel.
Den som vill något och anstränger sig är den evige förloraren i vårt land medan de ständigt passiva offren är vinnarna.
Kanske behöver detta nå sin ytterlighet för att det ska bli förändring, för att de som utnyttjas ska vilja resa sig och sluta bidra till svarta hål.
För det finns inget gott med att ge till dom som inget vill.
Hej.
Något som alltid glöms är varför vi har haft en välfärdsstat med gemensam trygghet. Jag menar inte de ekonomiska förutsättningarna och ej heller de uttalade moraliska (folkhemsanalogin, som dessutom måste förstås i sin samtid), utan det skäl som är de som en gång grundlade och planerade för den välfärds-juggernaught vi idag ser i dödsryckningar. De andra till buds stående alternativen då föreföll värre: det ryska sönderfallet med inbördeskrig och sovjetkollaps, det tyska socialistiska-fascistiska, och det amerikanska, också det med stor fattigdom och svält. Ur jämförelsen med dessa, kombinerat med idéer om demokratins fostrande förmåga, svenskens vilja till självstyre, samt insikten att för mycket av det goda leder en i fördärvet, kom grunden till välfärdsstaten.
Där fanns en insikt som idag glöms bort: systemet måste vara i balans. Det får inte åta sig för mycket, och ej heller försöka leva människors liv åt dem, endast uppmuntra och stimulera till goda beslut. Det får inte vara konfiskatoriskt till sin natur, utan medborgaren rik som fattig, måste känna att de när otur slår till kan räkna på det stöd som de arbetar för att andra också skall ha.
Nu lever vi i en tid där välfärdsstaten likt en orm försöker svälja hela det globala samhällets behov, och därför kväver sig själv. Den andra extremen är lika illa: vissa av oss föds utanför, och skaffar barn som också är utanför. Och det man för hundrafemtio år sedan visste, att fattigdom skapar mera fattigdom, och att arga och svultna desperata människor är en arsenal för auktoritära demagoger, har glömts idag. Liberalisera bort för mycket trygghet och vi som levt utanför har inget att förlora på att hitta vår samhörighet i gäng, etniska enklaver och kulter. Ett etniskt homogent samhälle är även det en förutsättning för gemensam välfärd. Skall främmande kulturer flytta in måste dessa ovillkorligen assimileras. Alternativet är det liberala parallellsamhället med en stark polisstat, vilken alltid kommer att utmanas, och alltid svarar med repression, och alltid krossas inifrån eller utifrån, med sekteristiskt våld som följd till en ny maktbalans skapas.
Liberalismen skall vara ledstjärnan, målet och samvetets kompass för statens och samhällets utveckling, men den första måste ledas av den andra. Liberalism kan aldrig vara att låta svält och misär existera, för liberalen måste alltid komma ihåg: "Memento Mori". Det du har kan jag ta ifrån dig – rättfärdigande kan skapas efter behov. Balans, måttfullhet, och friheten att sträva går hand i hand med plikten att akta på varandra, inte störa – aldrig förstöra, samt skyldigheten att hjälpa till självhjälp.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Avregleringar är nu enda vägen. Belastningen på transfereringssystemen blir alldeles för stora. Därmed inte sagt att det blir trevligt på något sätt. Dagens komplexa samhälle ger inte många chanser för den som råkar befinna sig åt vänster på normalfördelningen. För hundra år sedan behövdes mjölkerskor, drängar och grovarbetare i mängder. Inte idag. Nu ska de nyanlända konkurrera om de få lätta jobben tillsammans med inhemska låg- och felutbildade. Man kan ändå ge Alliansen cred för att de försökte bygga ut tjänstesektorn, men konkurrensen där blir mördande.
Nummer ett måste vara att ta tillvara den talang som nu slösas bort framför allt bland 1:a och 2:a generationens invandrare. Då måste skolsystemet reformeras i grunden och disciplinen återupprättas i skolan. Det räcker dock inte. Bussning kommer att bli nödvändigt för att bryta segregeringen. Surt för den som köpt in sig dyrt i medelklassghettot, men oundvikligt. Ämneslärare utan ordentliga ämneskunskaper kan bytas ut mot andra akademiker.
@ Fd moderat,
" Jag minns inte vem men det var någon soom nämnde Schweiz i en kommentar till en tidigare bloggpost och att de har en hårt reglerad invandring."
Det var troligen jag, eftersom jag bor där och brukar ta upp olika aspekter av det landet. Något som är viktigt att påpeka är att Schweiz inte är någon välfärdsstat, utan den närmaste en nattväktarstat som man kommer i västvärlden.
Utan tvekan dras immigranter till Sverige bland annat pga. bidrag och liknande och definitivt skulle immigratiostrycket minska om dessa förmåner avskaffades. Men hela tanken att man sen skulle kunna ha fri invandring utan problem är rent vanvett. Schweiz skulle kollapsa som samhälle inom några år om man öppnade för fri invandring, även om man inte gav ett öre till migranterna. Detta är totalt uppenbart och att man kan tro något annat är närmast obegripligt, men likväl gör de flesta som kallar sig libertarianer i Sverige just detta.
"En ensamstående och frisk person har inget som helst att hämta i dagens Sverige."
Efter ett par veckor i Portugal vill jag bara påpeka att en studie år 2012 visade att 69% av universitetstudenter där planerade att emigrera efter avslutade studier. Jag vet att vissa av dem flyttar till Angola för ett bättre liv där. En sydafrikan som jag träffade, bosatt i Portugal de senaste 15 åren, klagade över hur socialistiskt Portugal är jämfört med Sydafrika. Det finns fler europeiska länder än Sverige som har visat tydligt hur socialdemokrati inte fungerar i längden. Man driver iväg de driftiga eller får dem att sluta anstränga sig. Sverige är dock ett intressant experiment på det viset att man nu kombinerar en socialdemokratisk välfärdsstat med massinvandring från länder med en annan inställning till arbete.
Själv har jag slutat anstränga mig. Men den som gillar att dunka huvudet mot väggen kan alltid försöka. /T
Som "@Fdmoderat" skriver är i praktiken fri invandring (vilket Sverige i praktiken haft denna höst; tidigare har bl a turkisk gränspolis skyddat Europa inkl oss) omöjlig både med och utan välfärdsstat. Åtminstone för länder som inte själva har omfattande nöd och våld.
Jag är Sverigedemokrat, men har hittills inte önskat att redan givna uppehållstillstånd eller medborgarskap skulle kunna dras in (annat än som brottspåföljd). Nu är jag inte längre så säker. Någonstans, utanför Sverige, måste alla nyanlända som inte är anställningsbara (ens till fullständiga svältlöner) ta vägen.
Det finns ingen anständig lösning på nuvarande situation. Vad som kommer att hända är troligen att socialbidrag, bostadsbidrag, stöd till barnfamiljer och pensionär, sjukbidrag osv av rent nödtvång kommer att minska till nu oacceptabla nivåer (vilket påverkar lönelägena, men knappast arbetslöshet mer än marginellt. En stor fråga blir om sänkning av välfärden skall drabba alla grupper, eller enbart "nysvenskar".
Lars Ahlin,
jag är extremt cynisk i detta. Världen är orättvis men i min värld skall detta drabba de nyanlända.
Självklart har vi som är födda här haft tur att bli födda här men vi kan inte vara hela världens socialbyrå som MP önskar eller för den delen även grönhögern.
Fri invandring till en välfärdsstat som ger fri tillgång till välfärdsstaten för alla som tar sig till Sverige fungerar inte. Endast personer som blundar för fakta anser att det gör.
Det är egentligen bara spekulationer. Ingen har den blekaste aning om vad kommande år har att erbjuda. Om staten nu fortsätter med massinvandringen så kan vi nog räkna med att skatten kommer höjas markant, eller att välfärdsstaten fullständigt slits isär. Ghettona blir många. Och kan staten säkra invånarnas trygghet? Jag kan säga att gemene man undviker många platser efter kl. 8 på kvällen. Och det med all rätt. Skulle dessa områden bli riktiga ghetton om välfärdsstaten slutar skicka resurser till dessa utsatta områden? Resurser som svenska områden inte får. Troligen skulle de det. Till exempel Malmö skulle falla ihop utan skatteutjämningssystemet. Fler och fler orter skulle bilda egen kommun. Staten kan nog inte heller alltid tvinga folk att ingå i kommunen, utan många orter kommer separera från kommunerna. Det är ett slags separatiströrelse i landet.
Jag tror att riktig ghettoisering kommer i stort sett i alla svenska städer, men i synnerhet i Malmö, om vi skär ned på skatt och transfereringar. Men jag kan inte heller se att jag har ansvar för att andra inte försörjer sig. Helst skulle Sverige aldrig ha infört massinvandringen, och skulle således kunnat behållt ett tryggt Sverige, där transfereringarna begränsades, men samtidigt undvikit den stora ghettoisering som kan tänkas komma.
Magne
Tino har en intressant tanke som jag inte sett nagon uttrycka förut, dvs. att manga invandrare egentligen inte trivs i Sverige och skulle kunna flytta om de bara fick behalla bidragen. Man kan ju tänka sig att 2000-3000 kr räcker längre i nagot muslimskt land än vad det gör i Sverige. Det kanske kunde vara värt att prova, dock skulle det bara gälla folk som redan befunnit sig i Sverige ett tag och inte vara nagot lockbete för nya migranter.
@utlandssvensk
"men likväl gör de flesta som kallar sig libertarianer i Sverige just detta."
Det där tror jag inte på. De flesta som tillåts framträda i media, ja, och de flesta som vågar blogga öppet, ja.
Men de flesta svenska libertarianer? Knappast.
Det frihetliga avskaffandet av nationalstaten har liksom blivit ett svepskäl för att tillåtas tala om lägre skatter. Libertarianerna tror att de kan övertala den hjärnlösa massan i Sverige att gå med på lägre skatter om man kompenserar med fri invandring, eftersom Asbergarna tror att de ska förstå det ekonomiska argumentet att enbart en avskaffad välfärdsstat går att kombinera med öppna gränser.
Detta är naturligtvis helt patetiskt. Den vanlige svenske socialdemokraten (oavsett partitillhörighet) vill ha högre skatter för alla, särskilt dom rika, lägre skatt för sig själv, fri invandring, ett etniskt homogent samhälle, fri sjukvård som ständigt ligger i framkant, högre produktivitet, kortare arbetsdagar, mindre miljöutsläpp, bättre serier på tv, mer jämställdhet, ordning och reda, och att sverige ska vara en humanitär stormakt, billigare öl på systemet och att Tre Kronor ska vinna VM.
Och svenne tror att han är väldigt intelligent som har förstått allt detta, för han var tvungen att tänka till ordentligt innan han kom fram till att hans ideologi var att han "vill att allt skulle vara bättre".
Asbergarna eftersträvar rättvisa och logik och tror att man kan resonera om saker, någonting som vanliga svenskar inte ens förstår vad det är. Därför står vi snart inför ett totalitärt nittonhundraåttiofyrasamhälle.
@Anonym 16:11,
""men likväl gör de flesta som kallar sig libertarianer i Sverige just detta."
Det där tror jag inte på. De flesta som tillåts framträda i media, ja, och de flesta som vågar blogga öppet, ja.
Men de flesta svenska libertarianer? Knappast."
Tja, kanske det. Möjligen sitter det en stor tyst majoritet av immigrationsskeptiska libertarianer i Sverige som jag aldrig har kommit i kontakt med. Det går väl närmast per definition inte att motbevisa detta, men själv finner jag det väldigt osannolikt. Jag har debatterat till och från på libertarianska siter, t.ex Mises.se, i Sverige länge och det finns ytterst få där som är villiga att acceptera begränsad immigration om välfärdsstaten avskaffas.
@ Anonym 16:11,
Vilka är "Asbergarna"?
Det mest sannolika är nog en kraftig höjning av skatter och avgifter, införande och återinförande av skatter (t.ex. fastighetsskatten diskuteras ju nu), samtidigt som man undan för undan försämrar välfärdssystemet på allt fler områden. Vi är redan inne i den processen. Personligen skulle jag gärna se en total nedmontering av den s.k. generella välfärden men då med rejäla skattesänkningar.Innan detta ens kan diskuteras på allvar i den svenska offentligheten, tror jag tyvärr att katastrofen måste vara ett faktum. Inte bara att välfärdssystemen blir kraftigt överbelastade medan skatterna höjs och höjs, utan att stora grupper av medelklassen som betalar skatt och inte lever på bidrag hamnar i situationen att de ställs utan sjukvård, svälter och fryser pga alltför låg disponibel inkomst.
Jag tror också att sign. Magnes resonemang om ghetton kommer att bli verklighet inom en snar framtid. HAr själv börjat se mig om efter möjligheter att lämna SVerige för gott.
Att höja skatter är inte lika lätt längre, möjligen med undantag för bränsleskatterna. Fastighetsskatter vore ekonomiskt riktigt, men är ett rött skynke för alltför många. Ingen skulle våga driva detta.
Acceptansen för radikalt höjda marginalskatter är nog liten, och det vore dumt att experimentera där. Det startas redan AB:n till höger och vänster där det av en händelse tas ut ungefär 35tusen i månaden i lön. Skattemoralen kan urholkas snabbt bland de som betalat mest, och då permanent.
Mer troligt att det blir stora underskott. När det driver upp räntorna och därmed kostnaderna för ränteavdragen (som man inte heller vågar röra) blir underskotten ännu större. Intäkterna lär inte precis öka av detta heller.
Några varv ner i spiralen kommer reformerna.
Vi vet inte vilket slags invandringsmodell Sverige i närtid kommer ha. Och inte heller vet vi vilket antal invandrare Sverige i närtid kommer ta emot. Det är det jag menar, när jag skriver att ingen har en aning om vilket antal asyl- och välfärdsinvandrare Sverige i närtid kommer ta emot. Att det är en negativ utveckling att fösa in dessa migrantgrupper är redan bevisat, det borde stå klart för de flesta. Men jag var förut tvärsäker, att Sveriges gräns är vidöppen för alla som vill komma. Nu är jag mera tveksam. Jag ser det däremot inte som särskilt sannolikt att regeringen och nästa kommer stänga för asyl- och bidragsinvandring till Sverige. Ett antal kring 50 000 till 100 000 asyl- och välfärdsinvandrare är ett litet antal i förhållande till jordens befolkning, men många sett till Sveriges befolkning. Kan vi landa på omkring 10 000 om Löfven skriker att det är fullt? 10 000 är dessutom mycket, ifall de inte är -assimilerade och lättintegrerade grupper.
Att Sverige nu antingen är tvungna att minska välfärdsstaten eller höja skatterna med några kronor per hundralapp pga. Reinfeldts chock- och Löfvens utmaningsinvandring, är mycket möjligt. Jag har läst flera artiklar om att det kan bli mycket svårt att få ihop kommunernas välfärd ifall inte skatterna höjs. Tecknen har redan börjat skymta i och med att vissa kommuner redan börjat ta ut 1-2 kronor mer i skatt per hundralapp.
Magne
Hur är man skapt om man tycker att en ensamstående frisk inte får ut nåt av systemet? Det är av mycket stort värde för mig att få bidra med mitt överflöd till folk som sitter mer pyrt till, och att veta att man inte måste ha det vidrigt och fördjävligt innan man kan vänta sig en hjälpande hand. Också ett stort värde för mig att leva i ett samhälle där människor överlag är så lite rädda för hemskheter som kan drabba dem. Och naturligtvis ett stort värde för mig att veta att systemen finns där om jag skulle behöva dem. Jag hamnade riktigt illa till för många år sedan, och hade inte trygghetssystemen funnits och hjälpt mig på rätt köl är risken stor att jag varit utslagen än idag. I stället för att sen ett par decennier vara nyttig och produktiv i samhället. De få som verkligen åker snålskjuts på systemet kan man komma åt på andra sätt än att rasera systemet.
Jo:
Du resonerar som om det inte fanns något trovärdigt eller ens möjligt alternativ till en generell välfärdsmodell. Detta är givetvis ett missförstånd. Om du är frisk och har en inkomst har du alla möjligheter att betala en försäkring som skyddar dig i händelse av sjukdom. Detta gör vi redan med vår arbetslöshetsförsäkring, hemförsäkring, reseförsäkring, olycksfallsförsäkring och i många fall sjukförsäkring osv.
Att du mår bra av att betala en stor del av din intjänade inkomst till ett nationellt omfördelningssystem får givetvis stå för dig. Inget hade hindrat dig att vara givmild med dina egna intjänade slantar även i ett samhälle där staten inte avtvingade dig ungefär halva inkomsten varje månad.
I dag när vi ser hur det slösas med skattemedel på ett helt oacceptabelt sätt (medan det snålas på andra håll), finns det allt färre skäl att betala. Med den politik som nu förs kommer framtidens invånare i Sverige få betala mer för att få mindre. Eller som en bloggkommentar sa: "Att betala skatt i Sverige känns som att tanka en krockad bil."