Det brinner asylboenden i Sverige. Hittills i år har ett dussintal eldhärjats. Även om polisen ännu inte lyckats fastslå att det handlar om attentat i alla dessa fall, tyder omfattningen på att inte just asylboenden skulle vara särskilt olycksdrabbade. Och för några dagar sedan höll Nordisk Ungdom en demonstration vid flyktingmottagandet vid centralstationen i Stockholm.

Vad händer med det politiska landskapet när de stora statsbärande partierna misslyckas med att upprätthålla grunderna för vad vi kommit att känna som Sverige? Vad händer när allmänhetens förtroende för landets politiska ledning är i botten?

Ingen, inte ens partiet självt, förnekar att Sverigedemokraternas framgångar beror betydligt mer på övriga partiers haveri än på SD:s egen förträfflighet. Detta haveri är nu komplett. Regeringen har tappat kontrollen över ekonomin. Den lade en budget som var inaktuell redan innan den lades. Alla kurvor – arbetslösheten, sjukskrivningarna, bostadsbyggandet, integrationen och kommunernas ekonomi pekar åt fel håll just nu.

Johan Westerholm på Ledarsidorna har lagt fram hypotesen om Sverigedemokraterna som ett slags plog för mer radikala element i svensk politik. Jag befarar att han kan ha rätt i sin analys.

SD har under lång tid rensat och ansat i sina led. Öppna rasister har visats dörren. De värsta stollarna har kastats ut. Jag har funderat över vart alla tar vägen. Nationaldemokraterna lade ned verksamheten härom året. Svenskarnas parti, tidigare Nationalsocialistisk front, lade armbindeln på hyllan så sent som i våras. Svenska Motståndsrörelsen är för extrema och huliganlika för de flesta. Det är möjligt att alla frustrerade krafter som rensats ut samlas någon annanstans. Det är också möjligt att vissa av dem tar ut sin frustration över situationen i samhället på de asylsökande som nu faktiskt är orsaken till att kommuner tvingas dra ned på sjukvård och äldrevård för att klara försörjningsstödet.

Den naiva öppenhetspolitiken med EU-rekord i andel beviljade asylansökningar, inga åldersbestämningar av påstått minderåriga, generösa etableringsstöd och en öppen dörr rakt in i välfärdsstaten från dag 1 samtidigt som skattebetalande svenskar får stå ut med neddragen samhällsservice har byggt in allvarliga spänningar i samhället. Spänningar som nu briserar inför öppen ridå.

Det finns skäl att befara att polariseringen kommer att öka, och att de extrema krafterna som inte drar sig för våld kommer att få vind i seglen. Att det kommer en tid för något mycket värre.

Tidigare bloggat:
Ja, jag är orolig

Läs även:
Cornucopia, Patrik Kronqvist