Den uppmärksamme kanske noterade att Stefan Löfven vid gårdagens högtidliga öppnande av riksdagen bar en svensk flagga på kavajslaget, inte den socialdemokratiska partisymbolen. Detta är ovanligt för en svensk statsminister. Men det var ingen slumpmässig händelse utan en del i en strategi som statsministern nu genomför.

Löfvens tonläge under det senaste halvåret har varit intressant. Han har lanserat begrepp som ”utvecklingsmoral” med betydelsen att alla har en moralisk skyldighet att utvecklas för att göra sig anställningsbar på en föränderlig arbetsmarknad. Han har talat om att människor ska göra sin plikt och kräva sin rätt. Han har krävt ”ordning och reda” i flyktingmottagandet.

På sistone har hans parti dessutom upprepat att olovliga bosättningar och markockupationer inte ska accepteras, att tiggande EU-migranter på svenska gator ska ges hjälp i sina hemländer samt med oväntad emfas hävdat att Sverige har en reglerad invandring och att den som får avslag på sin asylansökan måste återvända hem.

Detta är förstås ett sätt att tåflirta med de gamla S-väljare som migrerat till SD. Genom att tala om ordning och reda, ansvar och leka sträng men rättvis fader hoppas Löfven på att locka tillbaka väljare som nog egentligen inte vill rösta på SD men inte längre känner sig hemma i Socialdemokraterna.

Det är ytterst tveksamt om det kommer att fungera. Verkligheten talar nämligen emot Löfvens plikt- och kravretorik. Situationen i Sverige i dag är faktiskt så långt ifrån statsministerns beskrivning att det nästan blir parodiskt. Avhysningar av EU-migranters olovliga läger skjuts upp eller stoppas i landets tre största städer, samtliga styrda av en rödgrön(rosa) majoritet. Den officiella förklaringen är att man inte kan avhysa någon om kommunen inte samtidigt erbjuder ett alternativ. Vilket är ett hittepåargument eftersom utländska medborgare inte omfattas av TÖG.

Ungefär hälften av alla som får avslag på sin asylansökan går under jorden. Det bör således handla om tusentals, ja tiotusentals människor i Sverige som lever illegalt och som håller sig undan för att fyra år senare skicka in en ny ansökan om asyl. Och så håller det på.

Väldigt lite av Löfvens retoriska utfall torde falla i god jord hos regeringspartnern Miljöpartiet. Det parti som ute i kommunerna motarbetar avhysningar av migrantläger, lyckades få igenom att illegala invandrare (s.k. papperslösa) har rätt till både vård och skolgång och att polisen inte ska följa barnen hem för att kunna avslöja var familjen bor. MP är således själva antitesen till ”ordning och reda”. Och de sitter i regeringen.

Möjligen hade Löfven haft en chans att bromsa SD:s uppgång om han styrt en S-regering utan MP och gjort upp med Moderaterna om migrationspolitiken i syfte att minska inflödet, att skärpa försörjningskravet vid anhöriginvandring och ge kommunerna veto över tiggerifrågan utan politiska pekpinnar.

Så ser alltså inte situationen ut. Och då kan Löfven ha hur många svenska flaggor han vill på sin kavaj. Han blir ändå inte trovärdig i sin retorik om ordning och reda.

Läs även:
Fnordspotting