Sverigedemokraternas valframgångar har fört något gott med sig. Nu diskuterar vi asyl- och integrationspolitik igen.
Det finns fortfarande väldigt många som inte vill att frågorna ska komma upp på bordet, och ännu fler som säger sig se de ”migrationspolitiska utmaningarna” men inte har några idéer om hur de ska bemötas. Men jag tycker mig se en allt större medvetenhet om det ohållbara i den politik som förs.
Av rädsla för att SD får över 20 procent i nästa val tvingas politiker, ledarskribenter och krönikörer fram i debatten. Det är en hälsosam och helt nödvändig debatt som nu dragit igång på allvar och som lär fortsätta.
Lite överraskande hävdar två moderata partiföreträdare att Sverige bör avskaffa integrationspolitiken:
Integrationspolitik är i sig själv segregerande. Den bästa vägen in i det svenska samhället är inte någon specialdesignad politik för människor från andra länder. Integrationspolitiken bör därför skrotas till förmån för en förstärkt arbetslinje.
Jag reagerade på deras resonemang – det är nämligen närmast identiskt med det som Sverigedemokraterna för i frågan (exempelvis i denna debatt mellan Björn Söder och Erik Ullenhag). Ingen diskriminering på arbetsmarknaden. Lika villkor för alla, oavsett härkomst. Människor ska försörja sig själva, inte slussas runt i olika bidragsanställningar och sysselsättningsåtgärder.
Detta är en sund och egentligen helt självklar hållning för en liberal eller konservativ. Men för bara några veckor sedan var det en ståndpunkt som kritiserades för att gå SD:s ärenden. Annie Lööf sade i slutdebatten att Sverige ska ”ta hand om” alla som kommer till Sverige. Morgan Johansson har upprepat detta i egenskap av ny migrationsminister. Inte ett ord om att målet måste vara att vuxna människor tar hand om sig själva.
I regeringsställning såg vi inga tecken på en kursändring från Moderaterna. Alliansen föredrog nystarts- och instegsjobb i stället för att avreglera arbetsmarknaden och ge den enskilde ett större ansvar för sin situation. Moderaterna var bromsklossen när andra partier ville vara mer offensiva. Etableringsersättningen passiviserar i praktiken flyktingar i två års tid. Moderaterna har således aktivt bidragit till att bygga ett system som stänger inne människor.
Detta handlar i grunden om människosyn. Om man ser på flyktingar som stackare som måste tas hand om, inte starka individer som vill få en chans att börja om på en annan plats, bidra och bli herre i sitt eget liv, kommer det givetvis avspeglas i den politik som förs.
Vi har facit nu.
Tidigare bloggat:
Flyktingar i arbete
Att ställa krav är nödvändigt och viktigt
Läs även:
Sanna Rayman, Fnordspotting
Behöver ett land en särskild integrationspolitik så har det per definition en för stor invandring och dessutom invandring av fel sorts människor.
Allas lika värde på riktigt,eget ansvar att skaffa jobb bostad,för en som inte kan svenska engelska,måste veta att vara folkbokförd innan du söker bostad,Söderberg SD är slug,denna ordning kommer att pungtera värdegrunden,att alla klarar allt lika bra,allas lika värde haha.Antagligen blir landet överfyllt av bostads och jobblösa individer,men det oednar sig med kommunal omsorg?
"Jag har en värdegrund. Det betyder något som jag aldrig kommer ifrågasätta vad som än händer och oavsett vad verkligheten säger."
Jag önskar att svaret vore så enkelt att vi kunde säga: om vi avskaffar integrationspolitiken kommer människor att försörja sig själva. Problematiken är att somliga invandrargrupper presterar bra, och somliga mycket sämre. Där är det knappast så att östasiater är den svårintegrerade gruppen. Vilka de svårintegrerade grupperna är i samhället vet nog de flesta, så det utelämnar jag här. Vi kan därmed inte räkna med att Sverige kommer återgå till det välfärdssamhället som fanns innan 90-talet. Vad vi däremot kan göra är att hoppas på ett fungerande samhälle, där vi som sagt avskaffar integrationspolitiken, stöper om migrationen till att endast omfatta arbetskraftsinvandring. För har inte Sverige tagit sitt ansvar? Vi är ju en humanitär stormakt. Vi har uppnått vårt mål, det vill säga vi har blivit det mest humanitära landet, och det på vår egen bekostnad.
Vi som inte är politiskt korrekta förstår att intelligens är väldigt viktigt i samhällsbyggen. Där pekas det ofta på att rasismen från vita ligger bakom de svartas krassliga samhällsbyggen. Och det inräknat i västerländska länder så som USA, Frankrika och Sverige. Men varför skulle vi vara rasistiska mot dem? Svarta så som gula är ju mig veterligen lika mycket människor. De gula förtjänade sin heder genom att arbete hårt. De skyllde med andra ord inte på rasism eller främlingsfientlighet. Sådana riksförbund som Afrosvenskarnas riksförbund som letar rasism överallt måste bort. (Är det då konstigt om det finns vitingarnas riksförbund? Vi förtjänar väl också att existera som ras? Eller har inte vita den gemenskapen som svarta anses berättigade till? I sådant fall varför?).Rasifierade personer måste ta sitt ansvar som egna individer, inte att de är en "förtryckt grupp". Jag blir också missgynnad i samhället på många sätt. Men vad gör jag? Jag rycker på axlarna och kämpar vidare i mitt arbete, eftersom jag förstår att världen antagligen inte är perfekt, eller för den delen kommer bli det inom min levnadstid.
/ Magne