Fyra veckor till valet. Opinionen talar fortsatt för regeringsskifte. Men det kan bli en stökig uppgift att bilda regering.

Årets val skiljer sig på flera viktiga punkter från valet 2010. Dels går Socialdemokraterna denna gång till val som ensamt parti. Regeringskonstellationer får diskuteras efter valet, är budskapet från Stefan Löfven. Dels har sossarna upprepade gånger sträckt ut handen över blockgränsen.

I gårdagens ekonomiska debatt i SVT, där finansminstern och alla ekonomisk-politiska talespersoner pladdrade i munnen på varandra, hävdade Magdalena Andersson att S kan tänka sig att samarbeta med FP.

Löfven har öppet uttryckt sitt ogillande av blockpolitiken. Under Alliansens tid vid makten har den cementerats. Även om kritiken mot blockpolitiken är rimlig, finns här också en tydlig partipolitisk poäng för S. Socialdemokraterna är i dag ett 30-procentsparti. Normaltillståndet under 1900-talet var att de regerade i minoritet med stöd av andra partier. Men i dag räcker knappt två partier för att ge majoritet. Det är helt enkelt svårt att samla en rödgrön majoritet.

Göran Perssons regeringar hade två stödpartier. De satt inte i regeringen men stödde den och fick som tack för detta igenom vissa hjärtefrågor. Det var nattmanglingar och, om vi ska tro Persson, ”skrik och smällande i dörrar” från oborstade miljöpartister. Löfven vill helst inte regera med Vänsterpartiet, och jag tvivlar på att han är särskilt pigg på att släppa in Fridolin och Romson i regeringskansliet heller.

Jag tror därför att vi ska utgå från att S bildar en minoritetsregering. V och MP kommer ändå aldrig stödja en alliansregering, vilket Löfven vet.

Men då behövs mer stöd. Givet Löfvens kritik mot blockpolitiken finns det ett parti han skulle kunna fråga: Folkpartiet.

Jan Björklund kan få svårt att stödja en S-regering utan att tappa ansiktet. Samtidigt vet vi att FP är Alliansens vänsterparti, att folkpartister ligger rätt nära Socialdemokraterna och väldigt gärna vill få inflytande samt att detta skulle kunna motivas med två så enkel klyschor som att ”ta ansvar för landet” och ”förhindra att Sverigemokraterna får inflytande”.

Följande scenario är inte otänkbart: Alliansen får bara 40 procent av rösterna. De rödgröna partierna når inte majoritet. SD blir vågmästare. Stefan Löfven bildar en socialdemokratisk minoritetsregering. För att blockera SD går FP med på att stödja Löfven.