Beatrice Ask var för så sent som två veckor sedan negativ till en samtyckeslagstiftning. Saken utreddes och avstyrktes i sexualbrottsutredningen så sent som i fjol. Men nu faller Ask för det mediala trycket och tillsätter en utredning. Igen.

Detta är ett problematiskt sätt att hantera en så viktig fråga på. Att begrava den i ännu en utredning tystar möjligen kritikerna för tillfället, men det skänker ett löjets skimmer över hur regeringen använder utredningar som ett sätt att möta en högljudd opinion. Bara ett halvår efter att en utredning resulterat i en lagändring ska saken alltså utredas pånytt. Det är inte seriöst.

Kritiken mot ett samtyckesrekvisit, och effekterna av ett sådant, kommer från flera håll. Överlag tenderar vi att fastna i lagtexten och tolkningen av den när det finns så mycket annat vi kan göra utan att behöva vare sig tillsätta utredningar eller lagstifta.

RFSL menar att en samtyckesreglering inte skulle göra så stor skillnad i rätten. Organisationen efterfrågar i stället mer kunskap och upplysning om samtycke och samlevnad på exempelvis ungdomsmottagningar. Det tror jag är en utmärkt väg framåt. Ungdomar vill diskutera sex. Låt debattklimatet vara öppet, inte minst i skolan. Men det är också viktigt att polis och rättsväsende är lite självkritiska och tittar på hur de kan bli bättre på att hantera sexualbrottmål.

Sveriges Radio har ett intressant inslag om sexualmoralen bland dagens unga. Det som vuxenvärlden uppfattar som ett sexuellt övergrepp behöver inte nödvändigtvis uppfattas som det av ungdomar. I tidigare studier om ungas sexvanor i Sverige har framkommit att mångas beteende i lagens mening sannolikt skulle klassas som sexhandel.

Sex används som bytesvara. Det kan vara sex mot alkohol eller en sovplats, men också en skjuts hem mot en avsugning. I praktiken pågår alltså sexhandel mellan unga utan att någon av de inblandade upplever att de ägnar sig åt det.

Är detta i sig problematiskt? Inte nödvändigtvis. Vuxenvärlden reagerar med förfäran och fördömanden, men det är inget ovanligt. Vuxna har nog alltid haft den inställningen till ungas sexliv och värderingar. Det hör till. Däremot blir det givetvis ett problem om vissa känner sig tvingade att delta i sådant de inte vill, om det skapas en kultur av att det är OK att ta för sig utan att fråga om lov först.

Den debattglada vuxenvärlden har emellertid ingen rätt att stämpla och fälla omdömen om ungas sexliv. Det hävdas att unga i dag förväntas ställa upp på ”avancerat sex”. Vad är det? Är det avancerade akrobatikövningar? Nej, oftast avses faktiskt anal- eller gruppsex. Enligt en undersökning gjord i fem gymnasieskolor i Västerås, oklart hur generaliserbar den är, hade var sjätte provat analsex. Andra undersökningar har visat högre siffror. Det är således inte fråga om en särskilt avancerad övning. Gruppsex är sannolikt ovanligare, vilket delvis förklaras av vår monogama kultur.

Det pågår en märklig parallellprocess i Sverige just nu. Å ena sidan en sexualisering och upplevd gränslöshet där unga tar sig allt större friheter med och mot varandra. Å den andra en nymoralism som rensat bort porrblaskor från ICA, gjort toplessbad mer eller mindre otänkbart, förbjudit sexuella handlingar mot betalning och sexualiserat barns kroppar till den grad att föräldrar knappt vågar fotografera sina egna barn nakna på badstranden längre.

Jag tror att vi kan ha ett sexuellt frigjort samhälle där vi samtidigt har en hög acceptansnivå för varandras olikheter och gränser. I själva verket kan det vara så att de två förutsätter varandra.