Den moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid, som under FRA-cirkusen 2008 blev så hårt ansatt av sitt parti att han till slut gick med på att kvitta ut sig från omröstningen i stället för att rösta nej, får nu ett senkommet straff för sitt motstånd för fem år sedan.
Sigfrid flyttas ned från plats 11 i medlemmarnas provval till en 22 icke valbar plats på partiets riksdagslista. Så ser alltså Moderaternas straff ut för att Karl Sigfrid var motståndare till FRA-lagen 2008 och först under hårt internt tryck lät sig kvittas ut.
Karl Sigfrid välkomnas säkert med öppna armar av det enda parti som slåss för den personliga integriteten – Piratpartiet.
Läs mer:
Den hälsosamme ekonomisten
De har startat den största utrensningen i historien. Varenda en som uttryckt sig kritisk till något i partiet har gallrats ut. Karl S är bara den mest kända hittills.
Enda möjligheten att bryta Sveriges centraliserade partivälde och enhetsstat, är väl den liberala motstrategin secession ända ner till individnivå?
http://mises.org/books/secession_state_liberty.pdf
Intressant nog har Kalmarunionen med dess många spridda centra, av bl.a. Vilhelm Moberg betecknats som "landskapsseparatismens blomstringstid" då dessa agerade väldigt självständigt, ingick separatfreder och liknande.
EU:s regionalmodell öppnar faktiskt möjligheten för en liknande regional renässans i Sverige.
http://www.scania.org/activities/lathund/index.html
Varför inte gripa chansen?
Min ungdoms Moderater har blivit en pajasaktig parodi på liberalism. Kanske så även på demokratin som sådan. Redan innan "FRA-valet" 2010 bestämde jag mig för att aldrig rösta på det partiet igen.
@ Anonym 21 december 19:24
Skånemoderaterna har åtminstone försökt streta emot:
"Skåne bör lämna Sverige!"
"Nationerna är i idag förlegade konstruktioner som för länge sedan har spelat ut sin roll. Det är dags att gå vidare och inse att besluten framöver kommer att behöva fattas på nya nivåer. Samtliga frågor som idag beslutas av riksdag och regering skulle kunna hanteras på ett mycket bättre sätt på den lokala Skånenivån. Skåningarna skulle själva kunna besluta över frågor som rör exempelvis lagar och skatter men även relationer med omvärlden och försvaret.
Det finns idag en uppenbar konflikt mellan den nationella och den regionala nivån i Sverige i synnerhet om man tittar på Skåne. Konflikten beror på att det finns ett ökat tryck underifrån på att få ner besluten till regional nivå. Samtidigt kämpar politikerna på den nationella nivån med näbbar och klor emot de vill naturligtvis inte lämna ifrån sig den makt de har. När det börjar gå upp för skåningarna att vi inte behöver en överrock i form av ett nationellt parlament i Stockholm, då blir beslutsfattarna där så klart oroliga. Tiden börjar nu bli mogen och därför bör Moderaterna i Skåne driva frågan om att Skåne ska lämna Sverige och skapa en autonom region med beslutanderätt i alla de frågor som riksdag och regering idag styr över. Därmed bryter vi upp den svenska nationalstaten.
I ljuset av det "regionernas Europa" som man kan se växa fram så är denna utveckling bara att betrakta som naturlig. Det finns många exempel på där regioner går i riktning mot kraftigt ökad autonomi, Skottland och Bayern är två sådana exempel.
När det gäller Öresundsregionen och behovet av utökade kontakter med Danmark och norra Tyskland så skulle dessa relationer underlättas avsevärt av att Skåne hade makten över de beslut som behöver fattas i integrationssyfte. Det nuvarande regionförsöket är en form av halvmesyr där staten inte velat släppa ifrån sig beslutanderätten i flera viktiga frågor och detta försvårar arbetet med integrationen i Öresundsregionen.
Tiden är mogen att undersöka hur olika politiker ställer sig till denna fråga. Vad tycker de skånska kommunalråden? Vad tycker regionfullmäktiges ledamöter? Vad säger de skånska partierna?
Den senaste tiden har vi kunnat se en rad exempel på klara övertramp där olika representanter för statsmakten försöker lägga sig i hur Skåneregionen styrs genom olika former av pekpinnar, tal om förbud eller hot om indragna statsbidrag. Det senaste exemplet är när skånska socialdemokratiska riksdagsledamöter straffar ut sig från den skånska gemenskapen genom att i princip kräva att Skåne inte ska få del av statsbidragen. Skåningarna behöver inte dessa pekpinnar och hot. Nationalstaten står inför ett sammanbrott och vi skåningar är därför redo att nu ta steget och lämna Sverige!"
http://www.mhus.muf.se/skane/