Kina är känt för sin hårda nätcensur och sin relativt effektiva kamp mot anonymiseringstjänster och VPN-tunnlar. Tvivelsutan har Kinas internetpolitik inspirerat brittiska och australiensiska politiker när dessa lagt fram förslag om censur och filtrering av ”misshagligt” material, däribland pornografi. En mer liberal linje är ännu inte synbar under nye presidenten Xi Jinping.
Antalet internetanvändare i Kina ökar stadigt år för år. Och i frånvaron av blockerade tjänster Facebook, Blogger och YouTube har inhemska som Sina Weibo (新浪微博) blivit enormt populära.
Även om myndigheterna satsar enorma resurser på att följa vad som skrivs och radera tweets och konton när missförhållanden avslöjas eller kritik mot kommunistpartiet yppas, går det inte att ha fullständig kontroll på en halv miljard användare. Alldeles för många har redan hunnit se och sprida det som regeringen inte vill att någon ska få del av. Vilket lätt sprider ett löjets skimmer över de alternativa förklaringar som myndigheterna sedan kommer med i enskilda fall.
Regeringen beskriver sina insatser som en kamp mot ”ryktesspridning”. Men oavsett hur det etiketterar det är detta en strid som Kinas kommunistparti aldrig kan vinna. Ty om det är något som i förlängningen kommer tvinga KKP att bli mer öppet mot allmänheten, är det sannolikt internet. Det har vi redan sett tecken på i flera fall.
Styrkan, direktheten och snabbheten i vårt globala nät har fällt makthavare i andra länder. Andra anpassar sig efter de nya förutsättningarna. Det borde Xi Jinping också göra.
Senaste kommentarer