Regeringen sänkte arbetsgivaravgifterna för unga 2007. Tanken var att det skulle få arbetsgivare att anställa personer under 25 år och därmed minska ungdomsarbetslösheten. Men vid en mätning 2011 kunde Handels och Hotell- och restaurangfacket inte notera någon ökning av antalet unga i branschen.
Alliansen har också sänkt restaurangmomsen (från 25 till 12 procent) med målet att anställningarna skulle öka och maten bli billigare. Efter 18 månader konstaterar SCB att inget har skett. Jobben har inte blivit fler och maten har inte blivit billigare för restaurangbesökarna heller.
Att sänka skatter och avgifter är aldrig fel. Men i ovanstående fall har politikerna gjort det väldigt enkelt för sig – de har sänkt en avgift/skatt och hoppats på snabba resultat.
Bättre vore att jobba för att ta bort Las och att sänka ingångslönerna. Men här säger Moderaterna nej. Om Alliansen sitter kvar efter nästa val kan vi således räkna med fler tämligen meningslösa reformer.
Viktigare än att nå verkliga resultat är ju att få allmänheten att tro att man i alla fall gör något.
Om antingen Alliansen tog bort LAS och sänkte ingångslönerna eller sossarna blev mer konsekventa välfärdsnationalister, hade underlaget för Sverigenazisterna sopats undan helt.
Att bara jämföra med hur det var ett år innan är ett rätt klent statistiskt underlag. Hur såg det ut innan det, var det en minskande trend som bröts? Hur ser det ut mot andra branscher, har restaurangbranschen stått stilla medan de flesta andra backat? Jag vet inte, och uppenbarligen inte DN heller. Så varför dra förhastade slutsatser?
Såvitt jag vet är restaurang- och kafébranschen en av få som fortsatt att växa även under den ekonomiska krisen och därefter.
Då kanske de här reformerna inte var så misslyckade ändå…
Sen kan de såklart göra mycket mer 🙂
Marknadsliberalen har lite kloka tankar kring detta.
http://marknadsliberalen.blogspot.se/2013/07/dns-missvisande-restaurangartikel.html