I samma veva som den före detta vänsterledaren Lars Ohly visar snoppen på Twitter går förbundsstyrelseledamoten i Ung vänster, Johanna Granbom, ut i SVT Debatt och hyllar David Camerons förslag på ett ”frivilligt” nätfilter av all pornografi.

Granbom har förstås ett maktperspektiv på fenomenet porr. Cameron vill skydda barnen – Granbom tycker att kvinnor behöver skyddas från porrens skadliga inverkan. Båda anser att det är statens uppgift.

Granbom hoppar bekvämt nog över alla frågor om hur ett porrförbud ska kunna efterlevas. Hon går i stället direkt på sin hjärtefråga: jämställdhet. Eller kanske snarare äkta statsfeminism. Det är lite komiskt att hon ställer ”porrliberaler” och ”konservativa moralister” mot varandra, som om hon själv inte tillhörde den senare gruppen. Förbud mot att titta på vuxna människor som har ömsesidigt sex med varandra är bakåtsträvande och moralistiskt.

Johanna Granbom hävdar att ”det som i första hand begränsar ungas sexualitet i dag är inte moralism” utan ”den ökade sexualiseringen”. Det är förstås fel. Sexualiseringen är i sig inte begränsande. Den kan upplevas som krävande för den som tar varje underklädesreklam som en uppmaning att banta. Men begränsande…?

Granbom går ännu mer fel när hon exempliferar dessa påstådda begränsningar med att de blir ”ännu tydligare i pornografin”. Här har vi ännu en feminist som har sett några scener i den amerikanska mainstreamporren och tror att den är representativ för all porr i hela världen. Jag kan försäkra dig, Johanna Granbom: det finns gott om porr med feta människor också. Du behöver inte oroa dig.

Moralism är per definition begränsande. Den förbjuder, reglerar och stigmatiserar. Den säger åt oss vad vi ska och inte ska göra, inte sällan i fördömande ordalag. Johanna Granbom är själv en del av denna moralism.