En miljöpartistisk kongress innebär nästan alltid att gräsrötterna ger partiledningen en knäpp på näsan. I år skedde det bland annat i frågan om arbetsgivaravgiften för unga, som kongressen beslöt ska höjas till tidigare nivåer.
Alliansen har ingått en migrationsöverenskommelse med Miljöpartiet. Fredrik Reinfeldt har varit noggrann med att inte reta upp miljöpartisterna i onödan. Han vet att han kan komma att behöva dem efter nästa val om Centerpartiet eller Kristdemokraterna åker ur.
Allt mer tyder emellertid på att det blir väldigt svårt för Reinfeldt att knuffa in MP i ett allianssamarbete, hur mycket han än lockar med ministerposter. MP-väljarna definierar sig överlag som vänster och torde ha väldigt svårt svälja att deras parti regerar med Moderaterna. Detta även om det politiskt inte brukar skilja så värst mycket (förutom den underhållande krocken med Folkpartiet som skulle uppstå i kärnkraftsfrågan).
Med de beslut som fattats på årets kongress har MP emellertid tagit tydliga kliv åt vänster. Det är tydligt att partiledningen ligger mer åt mitten än partiets gräsrötter. Det sannolika är därför att Miljöpartiet siktar på att bilda en minoritetsregering med Socialdemokraterna efter nästa val. Ett hyggligt val för S och ett 10-procentsval för MP är allt som behövs.
Frågan är om MPs välfärdsstatskramande skall betraktas som "vänster" eller värdekonservativt?
Ekologismen har ju också sina idérötter i konservatismen.
MP är som en melon. Grön på utsidan men röd inuti