Pjäsen ”Vita kränkta män” på Brunnsgatan Fyra, som jag bloggat om här, har fått kritik. Från feministiskt håll, minsann.
Kritiken handlar emellertid inte om själva innehållet utan att kvinnor känt sig uthängda. I pjäsen rullar nämligen en namnlista, tagen direkt från Flashback, på kvinnor som utpekats som ”farligast i landet”. dem är Elin Grelsson Almestad var en av dem som kände igen sitt namn. Hon säger till DN att hon först blev förvånad men sedan kände sig utsatt. ”Det här är ju en feministisk pjäs där jag trodde att jag kunde känna en trygghet”, förklarar hon.
Även Isobel Haldey-Kamptz ”hängs ut”. Hon tycker att det är ”extremt olämpligt” att göra så här i en feministisk föreställning. Udden ska ju riktas mot männen, mot antifeministerna. Kvinnan ska vara fredad. Syftet med att ha en lista med namn som rullar och läses upp var att ge dem ett slags hedersbetygelse, intygar pjäsens konstnärliga ledare.
Kvinnor ska alltså kunna känna sig ”trygga” när de går och ser en feministisk pjäs. På detta sätt kan man bekräfta att feminism inte handlar om jämställdhet mellan könen utan positiv särbehandling för kvinnor. I feministiska pjäser är det män i allmänhet och antifeminister i synnerhet som ska få ta skiten.
Kvinnor måste få känna sig trygga. Alla de jämställdister eller antifeminister som det görs löje av har uppenbarligen inte den rätten.
Senaste kommentarer